antyda, redan genom namnet, ett föråldradt slägtskaps-förhållande med
denna urgamla, vidt kringspridda, _Suomska_ eller _Samska_ folkstam.
Väl har man sökt härleda denna benämning, såväl som dess bemärkelse,
från Ryska orden _sam_ (sig sjelf) och _jedu_ (jag äter), och förklarat
att man härmed ville bemärks ett folk: "som åt upp sig sjelf"? (se
Zedlers Univers. Lex. T. XXXVI, p. 1709). Fråga torde likväl först
blifva, huruvida de, i detta fall, gjort skäl för namnet; hvilket
dessutom, om det är Ryskt, vore att tillskrifvas sednare tider. Enligt
egna gamla traditioner påstå sig Samojederne härstamma från
_Suomissembla_ (Suomisland), hvarmed man dock icke, såsom Strahlenberg
(Nord. u. Ostl. Theil, von Europa und Asia. p. 56), torde böra förstå
Finland. Emedlertid lärer såväl Porthans som flera andras tanke, att
nemligen detta folk icke står i något skyldskapsförhållande med de
Finska folkstammarne, hufvudsakligast grundad på en ännu högst
inskränkt kunskap om deras språk, vara kanske något forhastad, och
torde således komma att framdeles bero på en närmare undersökning. Då
man i de gamles berättelser om länderne ikring Svarta och Kaspiska
hafvet, finner underrättelser om snartsagdt alla Europeiska nationer,
hvilka genom dessa bergpass, såväl som öfver Hellesponten, vandrat från
östern till vestern, så vore det i sanning underligt, om man icke i
dessa gamla, på historiska minnen rika, folkländer, äfven skulle finna
några spår af dessa Samer eller Suomer, hvilka, med skäl, anses vara
ibland de äldsta som den vägen hit invandrat. Såväl Herodotus som flera
andre af forntidens författare, omtala ett gammalt folk, det de kalla
_Samii_, hvilket de tyckas hafva känt nästan endast till namnet, men
hvilket qvarlemnat alltför många talande spår af sin tillvaro, för att
sanningen deraf skulle ens kunna sättas i fråga. Så t.ex. kallades ett
landskap i det gamla Thracien _Samaica Regio_, beläget vid landskapet
Bennica, hvars invånare kallades _Benni_, (hvilket namn, kuriöst nog,
liksom Phoeniciernes _Pæni, Phæni_, är liktljudande med vårt _Fenni_)
Enligt Ptolemaeus fanns i Scythien ett urgammalt folk, som hette
_Sammitæ_, hvilket bodde vid berget Imaus; och ungefär i samma trakt,
emot Kaspiska hafvet, fanns ett Tatariskt konungarike, kalladt
_Samahania_. Måhända har staden _Samara_, i Simbrisk vid Volga, floden
_Sammara_ (_Sam-meri?_) i Chersonesus Taurica, och floden _Samor_ i
öfra Ungern, häraf fått sitt namn. Att denna Samiska folkstam fordom
äfven innehaft Grekland, finner man af flera namn, hvilka de efter sig
qvarlemnat, såsom ön _Same_ i Joniska hafvet, ön _Samos_ i AEgeiska
hafvet, staden _Samo_ på ön Cephalonia; _Samicum_, en gränsstad i
Peloponnesiska provinsen Elis; _Sammonium promontorium_, en udde på
Kreta, m.fl. Dessa _Samii_ räknades äfven för ett forntida
Atheniensiskt folk, hvilket uppbyggt staden _Cale-Acte_, det nuvarande
Negropont, på Euba, och af hvilket många ord och talesätt ännu i
sednare tider bibehållit sig, såsom _samia terra, samia testa, lapis
samicus, samica melissa,_ m.fl. Att detta folk sedermera blifvit med
andra nationer sammanblandadt, och sålunda slutligen utgått, tyckes
namnet _Samo-thracia_ (en ö, med en stad af samma namn, i Arkipelagen)
intyga, hvars invånare tyckes hafva utgjort en blandning af Samier och
Thracer. Likaså _Sama-mycii_, ett obekant folk, hvarom Ptolemæus talar,
hvilket synes hafva utgjort en blandning af Samer och Mycer; hvilka,
liksom fordom Scytherne, sträckt sina eröfringståg i Afrika, och hvaraf
måhända landskapet _Samen_, i Abyssinien, fått sitt namn. Dessa
blandade folk-benämningar tyckas vara analoga med hvad ofvanföre
blifvit sagdt om _Semgaller_, m.m. Emedlertid synes det som dessa
_Samer_ utsträckt sig icke blott till Mindre Asien, der man anträffar
landskapet _Samisena_ i Galatien, staden _Samsun_ i landskapet Run, vid
Svarta hafvet, m.fl., utan omtalar Plinius att dessa _Sammei_ fordom
voro ett folk i Lyckliga Arabien, hvarom ock landskapet _Sammaria_ i
Palestina, till någon del tyckes bevittna. -- Huruvida nu dessa
nordiska _Samer_ och _Suomer_ ursprungligen _möjligtvis, kunnat haft
någon gemenskap_ med dem af samma namn i södern, lemna vi åt de
gunstige läsarne att sjelfve afgöra.
[S] Jornandes, som lefde 550 år e.Chr. upprepar nästan detsamma om
Estherne, om hvilka han säger: "_longissima ripa Oceani Germanici
insident_." (de Reb. Geticis. c. 25)
[T] Af dessa framstår Hallerrerg i första rummet, hvilken i sina
kritiska, ofta till stor del förtjenstfulla, anmärkningar öfver
Lagerrring -- med all sin lärdom -- framger en ensidighet, en
partiskhet, ja (hvarföre skulle vi icke våga säga det?) -- en
okunnighet i Sveriges Historia och Geografi, den vi knappt förmodat; i
anledning hvaraf vi, mer än en gång, varit frestade att underkasta
nämnde anmärkningar en närmare gränskning, om icke vi ansett tiden
dyrbarare för nyttigare företag.
[T] Väl finner man bland dessa, några mer eller mindre med Finnar
beslägtade folk, som Alaner, Hunner, m.fl., hvilka flera sekler efteråt
utvandrat från det gemensamma stamlandet för så många nationer, -- de
Asiatiska stepperne eller högländerne, sträckande sig allt till Indien
och Thibet.