Rörande de tre öfversigtstabellerna vilja vi anmärka, och det särskildt för
nybörjare uti profetiska studier, att de helst böra studera i den ordning
de förekomma, så att man ej begynner med tabell II, förrän man fullt
förstått tabell I, och särskildt att ej begynna med tabell III, förrän man
både förstått de två första och dessutom tillgodogjort sig det mesta af
bokens innehåll.
Diagrammet deremot torde lämpa sig att betrakta före någon af tabellerna.
Anmärkning till tabell III.
Om den "tid." 10:5, som begynte med freden i Augsburg år 1555, finge blifva
full (hvilket den ej får), och den sålunda blefve 360 år (i stället för
342, eller så omkring), skulle vi uti årsuppfyllelsen föras till 1914 års
slut, eller jemt 2520 år, räknadt från år 606 f.Kr., då Nebukadnesar
begynte den eröfring af Jerusalem, som han afslutade år 588 f.Kr. Att man
nu ej kan räkna "hedningarnes tider" från år 588 är klart redan deraf, att
_detta år ej en gång var kommet_, när Daniel sade till Nebukadnesar: "Du
är det gyllene hufvudet." Dan. 2:38. Daniel hade (enligt Melin) sin syn år
603-2 eller i andra året af Nebukadnesars envälde, 2:1. Det allra senaste
år, vi skulle kunna räkna från, vore sålunda år 604, då Nebukadnesar fick
envälde. Men redan de två föregående åren var han medregent, och vid början
af dessa två åren _intog han Jerusalem första gången år 606_. Skulle vi nu
räkna de 2520 åren från år 606, så skulle det ändå icke bringa oss längre
fram än till _år 1914_. (606 + 1914 = 2520). Men som "dagarna skulle
förkortas," eller den sista "tiden" ej skulle bli full, borde vi väl få
afräkna det mesta af dessa 17 år (som utgöra skillnaden på 1897 och 1914),
då de ju ej utgöra mer än 1/20 af 360.
Men det rättaste är nog att räkna "hedningarnas tider" från det år _625_,
då det babyloniska verldsväldet grundlades. Ty att Daniel med ordet "du" i
uttrycket: "Du är det gyllene hufvudet," menar Nebukadnesars _rike_ och ej
hans person, bevisas deraf, att ordet "dig" uti det följande uttrycket:
"Efter dig skall uppstå ett annat rike," _ej kan_ syfta på _personen_
Nebukadnesar utan på hans rike. Det medo-persiska riket uppkom nemligen
icke omedelbart efter Nebukadnesar utan efter hans son Belsasar, med hvars
död det babyloniska riket upphörde att existera. Om ordet "dig:" i v. 39
_måste_ betyda _riket_ och ej personen, så betyder nog ordet "du" i v. 38
likaledes _riket_ och ej personen. Att Daniel kunde mena hela riket, ehuru
han serskildt nämner endast _en_ konung deraf, bevisas äfven af Dan. 7:17,
der _de fyra djuren_ (hvilka ju framställa _samma_ fyra verldsriken som
bildstoden i kap. 2) sägas vara fyra konungar. Han kunde säga så, i ty att,
ehuru uti hvart och ett af dessa fyra riken funnos _flera_ konungar, det
dock var i hvarje rike en, som fungerade som dess hufvudperson.
Nebukadnesar var denna hufvudperson i det babyloniska riket. Att detta är
det rätta sättet att räkna, bevisar äfven det högst märkliga förhållandet,
att denna långa tidrymd af 2520 år blir, genom att räkna från _rikets
grundläggande_, afdelad uti två _lika långa perioder_, af 1260 års längd
hvardera, detta genom turkarnes intagande af Jerusalem år 637 e.Kr. (eller
senast år 638, enligt somliga historieskrifvare)--en händelse, som ju är af
långt större betydelse än byggandet af Omars moské, som ju ej kunde blifva
färdig på en gång, äfven om befallningen att bygga den gafs strax efter
stadens eröfring. Vi kunna emellertid ej nog beundra, huru såväl det, att
"dagarna skulle förkortas," som att den sista "tiden" ej skulle blifva
full, stämmer så noga öfverens med, att Herren ensam vet "dag och timme"
och vi endast den _ungefärliga_ tiden. Mark. 13:29, 32.