I Kejsarinnans slup.
(Juni 1841.)
I Kejsarinnans sköna beprydda slup
Den vackra Eva gungar på böljans djup;
Vid hennes sida sitter ung Leopold;
Den unga dufvan fallit i falkens våld.
Och Emili den smärta satt midtemot;
Spotskt såg hon på de båda med skämtfullt hot.
Bredvid i djupa tankar skön Lina satt,
Och vinden kysste floret på hennes hatt.
Men främst uti högsätet naturligtvis
Satt Evas egen mamma och Emilis;
Hon såg på sina döttrar, på alla tre,
Och log och tänkte: "säkert mig likna de!"
Hon såg tre rosenknoppar på hafvets blå,
Hur mången bölja kysste de späda små;
Hon såg tre gracer gunga i Amors char,
Och smålog åt krigsguden, som styrman var.
Och vinden sprang så frisk öfver vågens kam,
Och vågen bröt sig munter mot slupens stam,
Och slupen gick i gungning behagligt fram,
Som lastad blott med rosor, så lätt han sam.
Och Leopold den glade, han log deråt;
Och Emili den smärta log högt i båt,
Hon doppade i fjärden sin hvita hand
Och log när böljan sköljde den högt ibland.
Och Evas vackra läppar de logo godt,
Berömde hafvets skönhet och sjömans lott:
Hur som en svan han gungar på vänlig våg,
Hur lätt han är om hjertat, hur glad i håg.
Men Linas röda kind blef i hast så blek;
Den lilla blef så ängslig vid vågens lek,
Hon lutade sitt hufvud mot modrens bröst
Och klagade så barnsligt och bad om tröst.
Och Kejsarinnans sköna beprydda slup,
Han bar de unga lätt öfver böljans djup;
De vackra strålar glänste på fjärdens blå,
Och den som skrifver detta såg tyst derpå.
Zt.
En nyårs dag.
Din djupa graf står myllad ren,
Du gamla, flydda år!
I morgonglans, i herrligt sken,
Det nyas sol uppgår.
En okänd tid, i dunkel höljd,
Med hoppets rosor prydd,
Har grytt i dag, -- dess långa följd
I ödets bok står tydd.
För mig _ett_ hopp den med sig bär,
Som kanske dock bedrar;
Det hoppet att få se de skär,
Der jag min vagga har; --
Att uti hemmets ljufva tjäll,
I fridens lugna hamn,
Få se hur soln går ner en qväll
Och sluts i vågens famn. --
Du nya år! fyll detta hopp,
Det _enda_ -- ej bedrag!
Bryt ej den veka, friska knopp,
Som hoppet slog i dag!
O! låt den vecklas ut i år;
Mitt hjerta högt skall slå
När hoppets ros i blomning står, --
Då är det _nyår_, då!
L--rt.
Flickan i skogen.
Ensam i dunkla skogarnas famn
Går jag enslig stig.
Doften rosor!
Doften blommor och fläktars sus,
Doften alla vid stjernors ljus,
Dofta hjerta,
Dofta stilla i natten!
Ensam i mörka skogarnas djup
Går jag enslig stig.
Sjungen skogar!
Sjungen grottor och källors sus,
Sjungen alla vid månens ljus,
Sjung mitt hjerta,
Sjung o! stilla i natten!
Ensam i gröna skogarnas lund
Går jag enslig stig.
Vaknen andar!
Vaknen andar i lunders sus,
Vaknen alla vid nattens ljus,
Vakna hjerta,
Vakna stilla i natten!