Sista gången änn'!
Mins du månskensnatten änn'?
Månens ljusblick, mins du den,
Då du blef mitt hjertas vän?
Fläkten susade i natten,
Dimman svann från land och vatten,
Jorden doftade i natten;
Mins du månskensnatten änn'?
Mins du ljuft hur af min arm
Säll du slöts emot min barm?
Mins du famnen änn' så varm?
Lockomskuggad panna böjde
Mot mitt bröst du; -- blicken höjde, --
Öga uti öga dröjde;
Mins du famnen änn' så varm?
Tänk på glömda vännen änn';
Hulda, ljufva blif igen,
Blif din varme ynglings vän!
Unna honom änn' ett möte
Der i poppellundens sköte,
Kom din gosse kom till möte,
Flicka, sista gängen änn'!
Tgn.
Blomsterklagan.
Vårens ljumma vind
Smeker knoppens kind,
Dock i eldig fart
Bort den ilar snart!
Sommarns fjäril varm
Kysser blommans barm,
Ack! men innan kort
Flyr han åter bort!
Gosse! huru väl
Känner jag din själ:
Vindens, fjärilns lott;
Jag har minnets blott!