Nu är det sagorna. Först alla dem om trollen. Om Bim-bam-bo som är så stor
och så lång att han kan titta över de högsta trän och se ned på andra sidan
om stora berg och skogar. Han har så stora fötter att hela hus och
trädgårdar försvinna mellan hans tår. Akta dig för honom när han kommer
gående.
Och så är det det lilla trollet, som bara är fult och springer omkring och
stjäl små barn och stoppar ned dem i en säck och bär hem dem till sin fru,
som är ännu fulare och som kokar de små barnen i en stor gryta. Det vill
säga, det vill hon gärna göra, men barnen bli alltid räddade i sista
minuten, ty annars sover Anna-Clara så oroligt.
Men så är det Kajsa. Det är något alldeles särskilt med henne. Hon är inte
något troll utan en liten flicka och hon föddes en kväll, då Anna-Clara
hade mässlingen. Febern var rätt hög, så att vi vågade oss inte på
Bim-bam-bo eller det lilla fula trollet, som springer omkring och tar små
barn.
--Nu skall jag berätta för dig om en liten flicka.
--Vad heter hon?
--Hon heter Kajsa.
--Hur mycket år är hon?
--Hon är 5 år som du.
--Var bor hon?
--Vänta skall du få höra.
Kajsa bor på landet i ett litet hus som hennes pappa rår om. Hon har en
bror, som heter Olle, och han är 7 år.
--Har hon några dockor?
--Hon har tre dockor och så en liten babydocka, alldeles som du. Och så har
hon ett dockskåp och en liten vagn för dockorna att åka i. Och kälke har
hon på vintern. Och hennes mamma hjälper henne att sy dockkläderna--
Det blir ingen saga om Kajsa. Ty det händer henne ingenting märkvärdigt.
Men sedan Kajsa kom till, äro trollen alldeles bannlysta. Vi glömma dem
alldeles.
Mitt på dagen händer det att Anna-Clara kommer och viskar i mitt öra:--I
kväll--_Kajsa_!
Ty Kajsa är en hemlighet mellan oss. Emanuel vet inte om henne och inte
heller Karl-Olof. Hon lever för oss om kvällarna, då det blir tyst och
sömnen gläntar på dörren. Ja, det händer ibland att Anna-Clara drömmer om
henne.
Kajsa firar sin födelsedag och sin namnsdag och hennes små väninnor, som vi
också känna, äro hos henne och leka med dockorna och Olle försöker spela
dem alla möjliga spratt, men då får han smörj av Kajsas pappa. Ty pojkar
ska inte vara elaka mot små flickor.
Men så en kväll händer något. Anna-Clara säger plötsligt:
--Vad är _existera_ för något?
--Existera--varför frågar du det?
--Jo, för i dag talade jag om för Emanuel alltihop om Kajsa och då sa han:
hon _existerar_ inte. Vad mente han med det?
--Emanuel är dum, säger jag, han pratar så mycket, som han inte förstår.
Anna-Clara är tyst, men hon tänker. Dagen därpå, då jag börjar tala om
Kajsa, säger hon:
--Jag bryr mig inte om henne mer, för hon existerar inte--_hon finns inte_!
Stackars Kajsa. Så gick det med henne. En flicka som inte existerar, kan
man inte tala om.
Vi ha återgått till det stora trollet Bim-bam-bo som är så stor att han kan
titta över de högsta skogar och berg. Hans existens har Emanuel ännu inte
vågat förneka.
[Bild]