_Geo Jackson_,
lib. stud.
* * * * *
Herr Redaktör!
The Editor of Folkets Tidning.
Lund (Sweden).
Jag vill säga ifrån i Eder tidning om litet intryck från min resa. Jag
gläder mig att Lund blivit högt utvecklat, men det går långsamt i
Sweden. Jag likar Sweden dock mycket väl. Men det är mycket i »old
Sweden» som icke är mycket bra.
För exempel läkarne. Jag var sjuk i Denver (Colorado), jag går till en
doctor. Han ser på mig. Well. Han skriver inga papper. Han har själv
apotek. Jag får medikamenter, jag går--jag är frisk i morgon, i Denver
(Colorado).
Doktorerna i Sweden skulle vara pharmacister. Det behöves inga
apotekare. De göda sig på folkets dålighet. Det är intet väll.
Ett annat: Jag vill gå till Chicago. Jag kommer till stationen (i
Denver). Jag köper ingen ticket (på engelska biljett). Jag går ner i
tåget. Jag reser. Konduktören säljer själv biljett. Jag kommer i Chicago
utan att stå vid biljettluckor och trängas. Amerika är bra.
Sweden behöver reformeras; demokratiskt. Old boys är där för många.
Tullförvaltare, poliskonstaplar och andra ämbetsmän böra avsättas vid 50
års ålder. Ungt folk fram, så blir landet kraftigt och rikt.
Hustrun skall icke vara mannens träl. Jag är gift (i Denver, Colorado).
Men i Sweden är det mannen som bankar sin hustru. Gör det i Denver. Upp
på lyktstolpen--adjö! Livets svarta saga går i moln (dödens skugga).
Jag tackar för ordet; ärade editor. Jag vill skriva en bok till swedens
folk.
Eder aktningsfulle
_James Gooseberry_,
född Jöns Swensson.
Lilla Råby (1864).
* * * * *
Folkets Tidnings kontor,
Lund.
Då Ola Andersson på Kea och en del framstående personligheter samt
kantor Andersson vid många tillfällen upprepade gånger sagt att jag
borde varit riksdagsman för längesedan samt detta således skulle betyda
att jag borde bliva vald i år för Färs härad, så får jag härmed avsäga
mig det. Jag har visserligen gått i skola och fått mycket upplysning men
så simpel är jag icke att jag vill uttränga vår gamle vördade
riksdagsman som jag icke är hemma på politiken. Dock anser jag att
fruntimmer icke behöva komma i riksdagen. Vem skall mjölka! Vem skall
sköta barnen! Jag bara frågar. Och i det fall att där kan komma nya
barn, vart skola de uppfödas! Nej låt oss älska vårt fosterland men icke
göra riksdagen till en barnkammare, det är åtminstone min mening, herr
redaktör. Sen får di regera som di vill.
Var nu så snäll och sätt detta i tidningen eller smit in en strof. Vill
redaktören ha litet granna skärbönor, då jag kommer till staden så
generar det intet.