Vi äro ledsna att i dag nödgas meddela Folkets Tidnings läsare, att vi
råkat i konflikt med här varande mormoner, vilka tillsänt oss en protest
med anledning av en notis i tidningen rörande i vår brevlåda nedstoppade
omvändelseskrifter. Författarna betyga oss sitt djupa förakt och
meddela, att vi ha att emotse både andliga och lekamliga straff, därest
vi dels upprepa tilltaget, dels underlåta att göra offentlig avbön för
detsamma.
I anledning härutav få vi, som i Council Bluffs personligen skakat hand
med hans högvördighet ärkebiskopen Brigham Young, meddela att vi i
ägande hand innehava ett ex. av Förbundets Bok, den vi snott åt oss på
ett ärligt sätt och den vi allvarligen begrundat i de nattens stunder,
då Lund sovit de mer eller mindre rättfärdiges sömn. Vi ha därunder med
ett särdeles nöje iakttagit bokens goda vinkar för såväl det praktiska
som opraktiska livet och jämväl granneligen ventilerat villkoren för den
befordran, som ligger i den i boken utlovade eviga upphöjelsen. Men då
det förnämsta, i kap. 132 för upphöjelsen stipulerade villkoret,
nämligen månggiftet, synes oss vara snuskigt, önska vi de siste dagarnas
helige en lyckosam resa dit till det Sion, där pepparen växer, vilket
skall vara beläget någonstädes i Saltsjödalen. Och vi kunna icke
underlåta att kraftigt missunna dem det ressällskap, de här söka värva i
våra jungfrur, vilka i sina hjärtan böra begrunda, att fosterlandet av
dem kräver, att de här hemma fylla sin bestämmelse, till landets ära,
till krigsmaktens förmerande och trivsel samt till förgörande av de
fiender, vilka tilläventyrs vilja hota landets gränser.
Till dessa varma önskningar foga vi meddelandet, att vi, tack vare
kemisk hjälp från Karolinska universitetet, lyckats med vår brevlåda
kombinera en synnerligen sinnrik rävsax, som fungerar ordentligt, men
endast så snart något osande nedstoppas i lådan. För denna praktiska och
hemtrevliga inrättning ämna vi söka patet hos något mindre lärt än
snedigt ämbete, vars välvilja vi godhetsfullt tillförse oss.