Får man medföra potatisbössa till stadsfullmäktiges sammanträden och i
nacken tussa de fullmäktige, vilka tala för länge, frågar oss en benägen
insändare.
Vi måste obetingat svara nej. Jakträtten å stadens mark tillhör staden
själv. Och stadsfullmäktiges sessionsrum är stadens område så gott som
något, så vida man icke rent av får likställa det med en »hägnad
jaktplats» eller »djurgård». Emellertid hänvisa vi insändaren att söka
överenskommelse med drätselkammaren. Den fick senast så illa på huden av
åtskilliga fullmäktige, att den kanske icke är obenägen att arrendera ut
jakträtten.
Vidare frågar oss insändaren, om man åtminstone har rätt att kasta s.k.
tollar på fullmäktige. Vi betvivla det svårligen; men påpeka dock, att
det därvid delvis kommer an på storlek och tyngd. Och tyngdlagen har,
som bekant, grundlags natur och upphäver jaktlagen.
För resten fästa vi uppmärksamhet å Jaktstadgans § 10, däri det heter:
»Träffar någon tillfälligtvis, evar det vara må, skadligt rovdjur, då må
han det fälla och behålla». Det hela kan således bero på, om man
träffar eller icke. Att skjuta över målet eller slå ett slag i luften är
alltid olämpligt, i all synnerhet i stadsfullmäktige.