Föreliggande uppsats utgör med några smärre förändringar och tillägg
innehållet af ett föredrag, som förliden höst af mig några gånger hölls
i Stockholm och Upsala. Lika litet som mina föregående småskrifter
rörande befolkningsförhållandena kan denna göra anspråk på något
egentligt vetenskapligt värde. Mina studier i hithörande ämnen äro
alltför obetydliga, för att jag åt den här behandlade, vigtiga frågan
skulle kunnat gifva den omsorgsfulla och grundliga utredning, som den
utan tvifvel förtjenar, och jag gerna velat vara i stånd att lemna. Men
då den uppfattning af ämnet, hvarifrån jag utgått, och om hvars
riktighet i hufvudsak jag fortfarande är lifligt öfvertygad, i vårt land
för närvarande icke räknar någon enda mera betydande försvarare[1]
(under det den af utlandets mest framstående skriftställare på detta
område sedan länge uppmärksammats) har jag trott att äfven en
bristfällig framställning deraf vore att föredraga, framför att hela
saken fortfarande skall vara undanskymd och för de flesta okänd.
Med undantag af ett såsom bihang medföljande svar på en kritik i
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning har jag ej ansett lämpligt att
inlåta mig i någon polemik mot de anmärkningar, som af några tidningar
framstälts mot mitt föredrag. Flera af dessa anmärkningar grunda sig på
missuppfattning af det sagda, till någon del kanske beroende på
bristande tydlighet i den muntliga framställningen. Rörande dessa,
hänvisar jag derför till sjelfva boken. Andra åter äro af den
beskaffenhet, att jag tills vidare måste tvifla på, det de varit
framstälda i god tro. Framförallt gäller detta om de kritiker af mitt
föredrag, som varit synliga i två af hufvudstadens veckotidningar. Den
ena af dessa, som lär vara landets mest spridda tidning, uppträder nu
och i de häftigaste ordalag mot åskådningar, som tidningen sjelf för
omkring ett år sedan gjorde till sina, utan att omkastningen på något
sätt är motiverad; i den andra tidningen åter--"Sveriges
trefligaste"--beskylles jag bland mycket annat, som ej förtjenar att
besvaras, för att ha gifvit en vilseledande framställning af
utvandrarnes ställning i Amerika; oaktadt de korta notiser jag härom
lemnade, i hufvudsak och på sina ställen till och med ordagrant voro
hemtade ur en af den nämda tidningens redaktör nyligen utgifven handbok
för emigranter.
Men den möda är i sanning förspild, som användes på att bekämpa åsigter,
hvilka motståndaren i grunden icke eger, utan endast för tillfället
åtagit sig att förfäkta. Dylikt kan möjligen vara af nytta såsom en
öfning i logik, hvarmed jag dock för ögonblicket saknar tid och lust att
sysselsätta mig. Deremot vill jag med tacksamhet mottaga hvarje
granskning, som från sakkunnigt håll kan komma mitt nu från trycket
utgifna föredrag till del, och då äfven, om så blir behöfligt, ingå i
svaromål.
Upsala i Februari 1882.