[1] Uti Fylket Fjalir.
[2] Deras historia förtäljes dels i Landnáma (berättelsen om
utflyttningarna till Island), dels i Flóamannasagan. I allt vigtigare
öfverensstämma berättelserna.
[3] Femininet sul (sula) finnes i Svenska dialekter liksom i isländskan
(súl, súla). Det torde vara skäl att upptaga det i riksspråket, särskildt
som det skulle kunna liksom tyskans Säule användas som konstterm i
stället för det osvenska kolonn. Vid medlet af förra århundradet fanns
det icke mer än tvenne Isländska hus, som egde högsätessulerna i behåll.
[4] Uttalas som Gåde.
[5] Det följande finnes utförligt berättadt i den första afdelningen af
Egil Skallegrimssons saga.
[6] Björns och Thorolfs utresa skildras utförligast i Eyrbyggia-Saga.
[7] En annan man, som ledde sina anor från Sverige var Ingemund gamle.
Hans fader var måg till en jarl i Götarike. Denna slägt omtalas i
Vatnsdæla saga.
[8] Om honom talas i första afdelningen af Grettes saga.
[9] Sturlunga-Sagan börjar med berättelsen om Geirmund.
[10] Hans saga finnes i behåll i tvenne bearbetningar.
[11] Grönland uppdagades af en Isländare år 982, Nordamerikas fastland
vid pass år 1000.
[12] Detta förfaringssätt var, såsom förmodligen äfven de andra, icke
för Island egendomligt. I ett bref af år 1312 omtalas det som användt i
Westergötland.
[13] Nordländingarnas eller Öfjärdingarnas, Vest- eller
Bredfjärdingarnas, Sunnländinga- eller Rangåingarnas fjerdingar och
Ostfjerdingen.
[14] Det var samme Hjalte, som sedermera for till Olof Skötkonung, för
att utforska hans sinnesstämning mot Olof digre i Norge.
[15] Som exempel på dessa omskrifningar kan följande stycke ur en af
Sigvat skalds visor införas. Det lyder i ordagrann öfversättning: «Jag
skulle icke hafva blifvit bortjagad af furstens skeppsrulles bänks
herrliga lågas trän.» De sex orden betyda allenast «furstens män,» ty
skeppsrullens bänk är skeppet och skeppets låge är den glänsande skölden
och dess trä är krigaren eller mannen.