XVIII.

NÅGRA SÄRSKILDTA REGLOR FÖR ETT GODT LEFNADSVETT BLAND BÅDA KÖNEN, I

AFSEENDE PÅ ÅTSKILLIGA MINDRE FÖRHÅLLANDEN I SÄLLSKAPER.

Det hör till den förra sällskapstonen, att icke vara obevandrad i de af

modet gynnade _kortspel_ och andra _spel_. Höfligheten fordrar dervid en

noggran uppmärksamhet, tankspriddhet i spel medför icke blott förlust,

utan förolämpar äfven de medspelande och stör deras nöje. Man spele

aldrig med passion, vinne och förlore med lugn, deltage ej i förbudna

spel, och nedlåte sig aldrig till låga konster dervid.

Den _sanna höflighetens språk_ får ej vanställas genom löjliga, orimliga

eller af ett felaktigt bruk uppkomna talesätt.

Skrifver man _bref_, så iakttage man sorgfälligt den städade tonens

reglor. Till gynnare tage man det finaste papper, lemne ofvan- och

nedantill ett bredt rum, till venster en bred marg, beflite sig att

skrifva väl, eller åtminstone rent och tydligt, samt undertecknar sig vid

brefvets slut desto djupare, ju förnämare personen är, till hvilken man

skrifver.

Att härvid afseende bör fästas å vederbörande titlar och benämningar, är

af sig sjelf klart.

[Illustration: Pris -- 24 sk. bco.]

Den äkta gentlemannen eller grundsatser och reglor för god ton och sannt lefnadsvett i umgängeslifvets särskilda förhållanden · 第 54 / 54 题