15. Man tale endast om det, man vet interesserar den, hos hvilken besöket
sker.
16. Man ser sig icke nyfiket omkring i rummet; tillåter sig ej att taga
skrifter, böcker o. d. i hand, eller lägga dem annorlunda.
17. Man undvike alla uttryck och talesätt, som blott kunna brukas mellan
fyra ögon. Konversationsspråket vare osökt, men vårdadt.
18. Man fråge efter den persons befinnande, som man besöker, men ej med
en ton eller min, liksom trodde man, att han ej befunne sig rätt väl.
19. Man uppträde aldrig som rådgifvare, alldraminst i otid. Verlden
åstundar vårt råd vanligen först då, när hon redan fattat sitt
beslut, och väntar, att vår mening öfverensstämmer med hennes egen.
Otillständigast är det, när yngre personer genast äro till hands med sina
råd hos äldre, samt ringare hos högre.