7. _Fäktning i luften_ med händerna &c. -- för att visa oanständigheten
af dem alla.
8. Snarlik med de nyssnämnda är ovanan att _slita_ och _rycka_, i bästa
fallet att _trefva_ och _känna_ på kringstående personer. Herr N. N.
berättar oss en händelse för dagen; men knappt är början gjord, så har
han bläckhornet i handen, utan att veta det, och spiller en dryg portion
derur. Nu tar han sin näsduk, slår knutar derpå, och fortfar dermed i
sin berättelse, utan att låta störa sig. Nu rycker han mig i urkedjan,
får tag i min rockknapp, och vrider knappen så länge omkring, tills han
slutligen lossnar. Nu lagar han sig till, att bereda en annan knapp samma
öde, och jag, så framt jag icke vill se min rock blottad på sina knappar,
måste draga mig tillbaka och gör den sällsamme upptågsmakaren derigenom
en stor fägnad. Men han vet genast råd: han griper efter en dame; hans
hand invecklas oförmärkt i hennes hufvudbonad, och snart får man se
lockarne, som pryda den sköna pannan, upplösta mellan hans fingrar och
liksom utbjudna till salu.