(Reinholmin kokoelmassa.)
[Talvella 1848?]
Högvälborne Herr General, Vice Canceller och Riddare!
Uppmuntrad af den välvilja, hvarmed Eders Excellence emottog min förra
ödmjuka skrifvelse, och till en del föranledd af det Eders Excellence
vid öfverlemnandet af sagde skrifvelse till mig talade, nedskrifver jag
dessa korta rader innehållande enahanda tankar, som berörde af mig
redan inlemnade skrifvelse.
Vi fennomaner äro unga och sakna djupare erfarenhet i verldens gång,
hvarföre vi i våra välönskningar för vårt älskade fädernesland lätt
kunna gå längre, än det ginge an. Åtskilliga önskningar blefvo redan
anförda, hvarföre jag nu icke mycket torde behöfva vidröra desamma,
utan börjar med det allmänaste.
Fennomanerne sträfva till att befordra Finnarnes förskridande till den
förädling, Försynen bestämt dem. Sådant kan blott ske genom det språk,
hvarmedelst deras själ lefver och tänker. Detta språk önska vi derföre
med tiden till samma rättigheter, som Svenskan hos oss ännu innehar, om
hvilkets skeende äfven Eders Excellence yttrade Sin öfvertygelse.
Finskan önska vi dock ingalunda med någon brådskande hastighet opp.
Allt bör hafva sin tid. Blott förberedande åtgärder för den yngre
generations bästa önska vi, isynnerhet att i skolorne mera skulle
användas för att lära finska. Allmogens önskan är naturligtvis
färnämligast, att rättegångs hanlingarne måtte skrifvas på finska, men
det förnämsta torde ligga deruti, att på finska skrifna handlingar
skickade ifrån de lägre domstolarne till de högre skulle åstadkomma
vida mera besvär en nytta. Bra vore det dock, om sådana handlingar, som
icke skulle komma till sådana ställen, der deras finska drägt fölle
besvärlig, skulle tillåtas att skrifvas på finska, fast också mot en
större betalning.
En stor mängd, kanske största delen af de ärender, som behandlas i
mångfaldiga slags embetsverk, och hvilka icke omedelbart angå finska
bonden, måga gerna behandlas på svenska, huru länge det behagas;
svenska språket kommer dock aldrig att försvinna ifrån de bildades
krets i vårt land, såsom jag för nära tre veckor sedan äfven i vår
tidning yttrat. Ingen annan nytta hade man deraf, att i förtid vilja
införa finskan i alla embetsverk, än att det skulle tjena vederbörande
till skriföfningar i finska språket, men sådant torde bäst höra skolan
till.
Anseende mig tillräckligt hafva antydt fennomanernas önskningar har
äran med högaktning och vördnad framhärda
Eders Excellences allerödmjukaste tjenare
D. E. D. Europaeus.