Höglärde Herr Doctors ödmjukaste tjenare
D. E. D. Europaeus.
H:fors den 19:de Martii 1847.
I fjerde runon af Kalevala är den 272:a versen obestämd, om den sitt
verbum i imperat. eller i impf. Sådana för den i språket oinvigde
osäkra ställen skulle genom asspirationstecken aldeles undvikas.
H:fors den 23:dje Martii.
P. S. Att brefvet icke tidigare kommit ut, har icke skadat, ty nu just
fick jag af Bokh. Öhman manuskriptet till _Tolken_ som här äfven
medföljer jemte Mag. Ignatii bref till Öhman, så att Herr Doctorn kan
genomögna de anmärkningar, som Litt. Sällsk. i Wib. gjort, Monne det
icke skulle gå an, att i Tolken införa såväl k-förmildrings
tecken ' som asspiration `, ty jag anser det vara en småsak, om
asspirationstecknet är si eller så, men anser dock det utsatta hafva
företräde, emedan det skiljer sig ifrån k-förmildringstecknet och
apostrofen utan att dock vara fulare, ja ofta i Suometar vackrare, än
apostrofen (eller k-form.). Monne icke äfven den fullt utsatta ändelsen
i verba vore bättre t.ex. alltid häpeää i st. f. häpee. Korta
framställningar om den finska Formläran med motsvarande svenska utryck
och omskrifningar torde vara ganska väl till pass; äfven om den
svenska, isynnerhet läran om bokstäfvernes uttal, emedan i svenskan
sådant ofta läses annorlunda, än de skrifves. Reglorna kunna vara såväl
på finska som på svenska och göra alltså tillika samma tjenst, som
samtalen.
Härledningsläran ligger för finskan ännu i lindan, men för att få något
beprepp deri, företog jag mig i höstas att genomgå Helenii Lexicon och
samla opp de flesta ord med tvetydiga härlednings ändelser, hvarvid jag
äfven kom under fund med åtskilligt, t.ex. att verba på staa` hafva
olika betydelse då de äro bildade ifrån sing. och plur. sås. ar'astaa`
ar'istaa`, myöhästää`, myöhistää`, etc. af hvilka den förra är neutrum,
analog med herrastaa` och den sednare activum. Häraf följer, att
Kilpinens suomestaa` = suomeksi käyttää` är alldeles misslyckadt. Då
Herr Doctorn arbetar på lexicon, så "yksi tie, kaksi asiaa", kan Herr
Doctorn äfven uppsamla härlednings-ord i columner och då hela
förråderne äro upptagne, så kan härledningens grundbetydelse och
härledningssättet och gränsorne eller inom hvilka ordklasser
härledningen kan begagnas, etc. lättast öfverses. Så kan t.ex. blott af
verba ord på e` bildas och alltså äro tiede`, hyve` etc. opassliga. Jag
tycker att vid härledningar liksom vid allt borde för språkanden ömmas
så mycket som möjligt och icke genom misstag missleda språkkänslan,
utan hellre genom treffade nya exempel skärpa och väcka den. Jag tänker
efter någon tid vidlöftigare tala härom i Suometar.
Härmed afskickar jag äfven härlednings förteckningen, bedjande om
ursäkt såväl för det i broskan uppkomna fusket i detta bref, som äfven
att förteckningen icke blifvit renskrifven, hvartill nu icke är tid.
Samma förteckning önskade jag snarast få tillbakas.