sig till =de begge döttrarne= i huset, som hviskade om fortsättning,
yttrade han skalkaktigt: jag tror ni ären lika nyfikna som =två
unga fruar=, jo, =sådana äro flickorna=, men det är inte mitt fel
att =ständiga hinder= möta berättelsens gång, =kotteriernas magt=
är ju så stor, att om jag också hade =kungens befallning= att tala,
=de nerfretlige= alltid skulle få tillfälle att bereda =motgång på
motgång=, ty =man kan hvad man vill= i våra =oroliga tider=.
-- Kors, jag tror =onkel är diplomat=, afbröt Rosita, ni går åtminstone
så illa åt de =farliga fruarne=, att inte en gång =regeringens ombud=
kan rädda dem från nederlag, men jag vill våga de =tjugu kopek
silfver= jag fick af =tanten från Helsingfors= att liksom =tillfället
gör tjufven=, de skola hämnas på er, om inte förr då =onkel sofver=
sin middag; var derföre på er vakt, så att ni icke som vid =ett
riksdagsmannaval=, jag tror det var =i Söderköping=, ännu en gång blir
öfverlistad af =de valberättigade damerna=, hvad skulle ni säga om ni
vaknade som =ett fångadt lejon=?
-- Jo, att =ingenting är omöjligt för en blåstrumpa=, och då
=tidsanden= är så bakvänd, jag liksom =den puckelryggige friaren=
skulle finna mig uti att =medelmåttig och krypande= behåller fältet.
Och är =Neckens dotter= nöjd med denna förklaring, så gör jag som
=den vandrande juden=, ger mig i väg på nytt. Morgonen efter den dag
full af =surpriserna= jag nyss skildrat, hade jag icke väl gjort mig
fin som =edukationsrådet=, då jag mottog en bjudning från =familjen
Trögelin= att på aftonen bevista =en soiré i Kåkbrinken= och då jag
hos dem funnit mig såväl som =hittebarnet= hos Konjander, lät jag
helsa att jag vid =mottagningstimmen= skulle ha äran infinna mig.
Strax derefter gick jag öfver till =perukmakaren Leonard= för att
friseras i håret; man samtalade der om =en hustru, som kastar sig ut
genom fönstret=, men då jag berördes mindre deraf än =Carl den 12:te
på ön Rügen= af bomberna, gjorde man =processen= kort med mig och
affärdade mig med snedare blickar än =Peter den store och hans son=
betraktade =den polske flyktingen=; jag tog emellertid =pröfningen=
lika lätt som Sandels attacken =vid Wirta bro= och gick att hos
mamsell =Ella Rose=, få mig en kopp kaffe, =kaffe= -- förbjudet af
=läkaren= i all ära. Under det jag intog min frukost läste jag med
mycket intresse en artikel om =den orientaliska frågan=, särdeles väl
skrifven af =A. F.= och en s. k. ledare om =kaffehuslifvet=, hvari
vederbörande upptuktades för det att ingenting göres att förekomma
att den unge =handtverkaren= eller =fabriksarbetaren= förledes till
orgier, hvilka endera sluta med =sjelfhämnden= eller också =ett besök
på dårhuset=; jag gaf författaren rätt deri, att det var =en farlig
glädje= man bjöd den oerfarne, och att hvar =en menniskovän=, som
afslöjade =sirénen= och gaf den helsosamma varningen: =se men låt bli=,
vore förtjent af samhällets tacksamhet. Under det jag derefter höll
på att studera den egendomliga =dagblads-annonsen=, uti hvilken =tre
friare= af olika lefnadsställning erbjödo =två enkor=, sina hjertan,
öfverraskades jag af den gamle =spelaren= löjtnant =Cato von Eisen= och
=den anonyme teaterförfattaren, Doktor Human=, hvilka, mera lifvade än
=de båda Figaro=, hade inkommit för att rekreera sig efter =en afton
i Humlegården=. Ni må tro att =inqvarteringen= generade mig betydligt
och jag önskade jag hade haft =trollmössan= på hufvudet och =lyckans
galoscher= på fötterna för att täfla med =den osynlige älskaren=; men
det var ej så väl; i stället tvangs jag att ta en absinth, som =lilla
Nanette= serverade, och så godt jag förmådde besvara Eisens näsvisa
frågor: =hvad tänker ni om Ryssland?= och: =hvem blef rådmanska?=
liksom det rörde mig, och, upprigtigt taladt, ansåg jag mig icke
lika illa deran som =studenten och grefvinnan= när =mannen och
pistolen= hotade dem, och hade jag icke tillgripit den nödlögnen, att
=kungens läkare= förbjudit mig all extravagans, hade jag tvungits att
bevittna huru =han förstör arfvet efter sin tant=. Försatt i det fria
som =kanariefogeln= styrde jag kosan till Norrbro för att ta några
=Stockholmstyper= i betraktande, och =ett lyckans barn= var jag, som
bland andra fick skåda =den nye kommendanten, general Eldhjelm=, en man
som eröfrat rika lagrar bland =Spanjorer och Portugiser= -- de eleganta
=söndagslejonen, bröderna Philibert=, i mitt tycke en förbättrad
upplaga af =charlatanerna=, och slutligen den ryktbara =mamsell Bager=,
som syntes djupt bedröfvad öfver sin förlust på =fästmanslotteriet=;
ja, =industririddarne= voro äfven talrikt representerade; men föga böjd
att betrakta dem, gick jag öfver till =den musikaliske skräddaren=
och lät honom ta mått på de klädesplagg, =rock, väst och byxor=,
jag nu bär på mig. Jag satte mig derefter upp i en omnibus och for
liksom =abbén på äfventyr= än hit och än dit och först då jag åkt ett
stycke upptäckte jag att =min granne i omnibusen= var =kusin Raoul,
tanddoktorn=, hvilken gladde sig åt vårt sammanträffande och fryntligt
yttrade: jag har lemnat =min hustru och min paraply= en liten stund
hos =modehandlerskan=, medan jag besöker =en clairvojant= för att få
veta om =Janes mission= skall lyckas hos =den schweiziska familjen=,
ty derpå beror hennes förening med =den unge kassören=. Om jag varit
=anden Lumpacivagabundus=, är det möjligt att jag vid =afskedet= haft
klart för mig hvarpå =allas gudson= syftade, nu deremot var jag lika
okunnig, som =mulatterna=, men föga generad deraf steg jag ur och
gick att taga =Birger Jarl= i betraktande; jag kunde icke annat än
skänka =bildhuggaren= min beundran för hans mästerverk, men deremot
förargade det mig att man rest den vackra bilden på något liknande en
kamin eller rättare kakelugn. Passerande sedermera =Vesterlånggatan,
Skeppsbron och Blasieholmen=, hade jag godt tillfälle att se hur
=tiden gör underverk= och huru mycket staden vunnit i utseende genom
=metamorfoserna=. =Huru en konung bygger hus= fann jag vid betraktande
af National-museum och jemväl att der -- =på väggen= stor smaklöshet
är rådande, vare sig att =stenhuggaren= eller =den gamle målaren= haft
sin hand med i spelet. I mina reflexioner häröfver, om ni så vill
=en episod ur konstnärslifvet=, väcktes jag plötsligt af någon som
ropade: nej, se =kometen!= och lika nyfiken som =småstadsfruntimmerna=
under =resan till förmälningshögtidligheterna=, blickade jag upp mot
himlen, djupblå som ögonen hos =regentens dotter=, men såg inte ett
dugg, det var ju ett =fenomén=; jag erfor sedan af =skeppsgossen=
ombord på skonerten =fästmön från Bremen=, att en schåare, som deltog
uti spelet =krona och klafve=, ville dermed afleda uppmärksamheten på
ett slagsmål emellan några =Fransmän och Ryssar=, hvilka anfäktades
af =spelsjukan= och genom =snålhet och list= försökte att ruinera
hvarandra. Att =den okände sonen= lyckades i sitt företag är lika
visst, som att =Pepita i Abdera= gjorde fjasco, men om =Dackefejden=
efterföljdes af en förlikning, det är mig obekant. Observerande att
=skarpskyttarne= under tiden samlat sig i Kungsträdgården, för att
afgå till =Jägmästarebostället=, skyndade jag dit för att såsom =den
främmande= begapa dem, men öfverraskningen af =William och Emma=,
som stötte mig i sidan med =Oscars paraply= omintetgjorde emellertid
detta och jag uppmanades att i stället göra =bror och syster= sällskap
till de berömda =bröderna Foster= för att med min skärf bidraga till
=källarmästarns recett=. Jag tror =farbror är qväkare= utbrast William
då jag förbigick supen vid smörgåsbordet, ty allt ifrån den dagen, då
vi firade =fastlagsgillet= och den satans =vestindiefararen= lade an
på att få mig lika säll som =den förtrollade prinsen=, har jag insett
att =den gamle ynglingen= mår bäst om han afstår från den dryck, som
alstrar de fleste =brottslingarne=, jag låtsade derföre inte om
piken af =informatorn=, utan jag sysselsatte mig med =omeletten=, som
serverats af =lilla Mathilde=, och för att hedra =den 2:dre Maj=, min
födelsedag, sköljde jag ned den med en butelj vin. Under middagen
meddelade Emma mig hvilka =bryderier på en födelsedag= hon hade för
någon tid sedan, och att hon i sommar skall återställa sin helsa =vid
ett bad=; skönt, tänkte jag, det är för föräldrar bästa =sättet att
skaffa sig måg=, och för flickorna att vinna =genkärlek eller död=;
men högt yttrade jag: ja, när man kan följa med goda =slägtingar och
pengar= icke tryta, så är det som sig bör. Efter intaget kaffe, till
färgen kanske något mörkare än =de begge kreolerna= och i smaken icke
en bit bättre än det vi få i =skogvaktarestugan=, skildes vi åt, och
då jag hade all anledning utbrista: kors =hvad tiden slinker!= lät jag
vid hemkomsten, genom =dottersonen= till portvakten, beställa mig ett
ekipage och for, stoltare än =den siste onkeln från Amerika=, direkte
till Trögelins. De bo särdeles charmant =en trappa upp och på nedra
botten=, och man kunde med =Beylon= tro sig inandas =en timmes hofluft=
då man inträdde i stora salongen, smyckad som den var med tropiska
växter och en grupp i marmor, =1846 och 1946=, signerad =Ba Ta Clan=
och placerad på en piedestal, skänkt af =vännen Grandet= i Paris,
samt taflor sådane som =Richelieus första vapenbragd, Wallensteins
död=, en scen =ur Carl den 12:tes ungdom, Axel och Wahlborg, Carl den
9:de, Drottning Christina vid 16 år= och =Carl den elfte=, de tre
sistnämnde med verklig talang målade af våra utmärkte konstnärer,
Professorerna =Emanuel Svedenborg= och =Thorkel Knutsson=. Trögelin
och hans hustru, en =fröken de la Siegliere= i sig sjelf och som han
hemfört från =slottet Toto= i Frankrike, voro idel uppmärksamhet mot
sina gäster, som utgjordes af =grefvarne Klingsberg, presidenten och
kyrkoherden=, =Polkander och hans fru=, =bröderna Stix, doktorn och
apotekarn=, =Judinnan Deborah=, vanligen kallad =drottning Bell= för
sin skönhet och förmögenhet, =grefve de S:t Germain=, fruns kusin och
af Trögelin benämnd =min hustrus andre man, fruarne Montanbreche=
för första gången i Sverige, =tant Bazu=, på spe kallad =stamfrun=,
=onkel Sam, den svarta doktorn= från Brasilien, =tre kryddkrämare=
eller så kallade grosshandlare =Bark, Park och Stark=, samt i öfrigt
några unga =damer och husarer= hade jag så när sagt, herrar förstås,
hvilka samtlige förde sig med sådan elegans, att man trodde sig vara på
=hofvet i Abdera=. Efter intaget té förevisades =en tableau vivant=,
nej, det var allt två, den ena föreställande =målaren och modellerna=,
och den andra =Brahma och bajaderen=; följde så =Drilléns operett=, con
amore utförd af Trögelin sjelf, =drottningens gemål=, en friare till
Deborah vid namn =marquis de Villemer, Laila Rookh= och =Calle Glader,
en herre utan frack= och med besynnerliga fasoner, samt en ung flicka,
om hvilken det hviskades att =hon gifter bort sin mamma=. Sedan några
förfriskningar intagits och salongen omordnats, skyndade de unga att i
=balskorna= tråda dansen vid musikens toner och under uppehållen fick
man njuta af =Fortunios visa=, föredragen af =Giboyers son=, och =en
saga af drottningen af Navarra=, framsagd af =kapten Puff=. Efter de
båda föredragens slut, af hvilka sagan hade =förstfödslorätten=, ämnade
jag lemna salongen, då någon hastigt närmar sig mig; jag vänder mig
om, och finner att det är fru Bazu, lika framfusig som =ett herrskap
som ser på rum=; ändtligen är =mannen från södern= fången, utropade
hon, och ni slipper icke lös som =den unge arrestanten=, förrän ni har
skänkt mig några ögonblick. Jag har icke sett er sedan =en konsert
i landsorten= för tre år sedan; ni ser ännu lika ståtlig ut som
=borgaren adelsman=, och skälmen sitter qvar i ögat, som på den tiden
ni spelade =den lille matrosen=; det var en härlig tid, inte sant, och
hvilket hänförande lif som fördes hos =våra bundsförvandter=, de =båda
grefvinnorna=, för hvilka ni svärmade och förtroligt benämnde =kung
Märta= och =drottning Christina=; hvad säger ni nu om sällskapslifvet,
är det icke lika stelt och tråkigt som =vallfarten till Plöermel= och
saknande alla =ombyten= eller rättare omvexling, tröttande genom =de
löjliga mötena= mellan personer af olika sfer? Se till exempel på =våra
unga fruar= Montanbreche: =hvem är den fulaste= är svårt att afgöra;
står det icke att läsa i blicken hos dem: =hvem är narrad=, om icke du
och jag? och tycker ni icke att de ha en viss likhet med =gräshoppan
och myran=? den ena far ju omkring som om hon vore af kautschuk och den
andra seglar fram som =sömngångerskan=. -- Ni menar =sömngångerskan
gift=, invände jag skrattande ... och den der stela damen med blommorna
i håret ... =hvem är hon=? måste jag ovilkorligen fråga ... Jo, det
är en fru =Estrella di Soria=, f. d. =Rosen i S:t Flour= och nyligen
förlofvad med =köpmannen i Venedig, Marco Spada=, är hon icke ryslig
som =en vintersaga=? och för att råga måttet, hvad säger ni om fruns
kusin? Han lider visst inte af =för mycken glädje=, stackars karl, och
=diplomaten mot sin vilja= kan icke vara mera generad än han; tacka
vet jag i vår ungdom, då fans det =glada gossar= och flickor, och man
satt icke som =syrsan= i ett hörn och teg i hjel sig; men så voro =en
herre och ett fruntimmer= inga maskiner heller, om någon ropade: =kom!=
störtade man utan =misstroende och list= i nöjenas hvirfvel, liksom
=Richard Lejonhjerta= i striden. Jag svarade att hon hade onekligen
rätt, men inseende att jag genom =tantens glömska= af det passande
kunde råka ut för något obehag, bjöd jag farväl åt =penningar och
gamla anor= och gick att betyga =herrn i sitt hus= min beundran öfver
hans stora skicklighet i =konsten att vara teaterdirektör=. Knappt
var det gjordt, så presenterades jag för en herre vid namn =Wilhelm
Tell=, hvilken anhöll att få taga =ett parti schack= eller =ett parti
piquet= med mig; jag föredrog det senare, men då jag, lyckligare än
=Robert af Normandie= -- det hörde till undantagen, att jag ej hade
fjorton ess och =tre kungar, tre damer= på min hand -- vann den ena
kronan efter den andra lättare än =herr Hummers 73 öre= försvunno
ur hans börs, gick det min motspelare så till hjertat, att =den
otålige= plötsligt visade mig den oväntade synen af =en äkta man som
gråter=. Jag blef mera förlägen deröfver än =öfverstens måg=, när
han måste tillstå att =han hyr rum af sin betjent=, och visst är att
=upprättelsen= ej skulle uteblifvit, hade icke Trögelin fått fatt i
mig och fört mig till =ett paradis på vinden=, (så benämnde han sitt
arbetsrum). Vi försågo oss der med ett glas punsch och genombläddrade
som hastigast =dagboken= öfver hans resa, som han förärade mig för att
=gubbarne= skulle få del af den. Ack, den Trögelin, hvad har han icke
upplefvat =på kontinenten och i England=. Ja, ni kan sjelfva dömma, om
ni har litet tålamod; se här hvad han skrifver: under mitt vistande
i verldens hufvudstad blef jag, som den mest framstående =Svensken i
Paris=, inbjuden att tillbringa =en stund hos Diderot=, hvarest jag
presenterades för sådana storheter som skalden =Gringoire=, författare
till =Richelieus memoirer=, =Hertig Job=, =Don Carlos=, =Orleanska
Jungfrun=, =Prinsessan af Trapezunt= och =Johanna af Montfaucon=, de
senare visserligen endast trenne skådespelerskor vid namn =Adrienne
Lecouvreur=, =Adele de Senanges= och =Eulalie Pontoise=, som utförde
nämnde roler på stora operan, men så intagande, att till och med =den
girige kalifen på äfventyr= blifvit dårad af dem och stält =nyckeln
till kassakistan= till deras förfogande. Monsieur Diderot hade den
godheten att föreläsa =ett giftermål under Ludvig den 15:des tid=
och skalden Gringoire att föredraga sina båda sånger: =slaget vid
Marseille= och =lägret för Montauban=, hvarjemte fröken de Senanges
med sådant behag sjöng den stora arian ur =Lucretia Borghia=, att
jag blef så hänförd, som när =underprefekten roar sig=. Ett par
dagar derefter blef jag af herrar =Marton och Frontin= anmodad att
närvara vid öppnandet af =testamentet= och skiftandet af =arfvet
efter herr Plumet, den polske juden=, som hade en slående likhet med
=Mumbo-Gumbo=. =Gonggong den store=, och vid sin död efterlemnade
bland annat =slottet Montenero= och =qvarnen vid Marly=, uti hvilken
senare man påträffade =fem millioner i en vindskammare=. Om den gamle,
som under =en julnatt= föråt sig på smörtårta -- =sen er i spegeln=,
gourmander! -- är den sägen allmänt gängse, att hade han icke innehaft
=hin ondes skägg=, som han röfvat från en munk i =klostret Castro= --
han blef sålunda =den ondes besegrare= -- när =den nya garnisonen=,
bestående af =Villars dragoner= understödde af =frondörerna=, stormade
det för att befria =hvita frun=, så hade han aldrig blifvit så rik.
=De okände= arfvingarne, vanliga =hvardagsmenniskor= i öfrigt, voro
legio och ibland dem med hvilka jag samtalade erinrar jag mig såsom
de originalaste =mäster Galoschard och hans hustru=, som varit egare
till =värdshuset i Adrets=, men sedan =femton år i Paris= lefde på
sina räntor; madame =Angelique Duval=, f. d. =Rosenjungfrun i S:t
Pierre= och för en kort tid gift med engelsmannen =Paul Clifford=, (om
det var rätta =sättet att grundligt lära sig engelska=, lemnar jag
derhän), och =den hedersmannen Richard=, hedrad med namnet af =den
fransyske Rochus=, hvilken, glad att få återse =skomakaren i Damas=,
utropade: =låt oss omfamna hvarandra, Folieville!= och gjorde det med
sådant eftertryck att de båda genom =puffen= förlorade balansen och i
fallet drogo med sig =muraren Jerome= och =kapten Belrond=, som voro
inbegripne i ett lifligt samtal med =monsieur Jovial, stadstjenare och
poet= på en och samma gång. Sedan de åter kommit på benen uppstod ett
litet gräl emellan =muraren och bankiren=, och det är mer än troligt
att hade icke =morfar Guerin= och =herr du Calumeaux=, en systerson
till advokaten =Raymond=, trädt emellan, så hade här, liksom mellan
=fransmännen i Algier=, en sammandrabbning egt rum och en illustration
erhållits till ordspråket =också många vänner, litet vänskap=. I
sällskap med =vännen Constant= besökte jag en dag samlingarne i Louvren
och med verklig hänförelse betraktade jag bland andra bilderna af
=konung Henrik den fjerde=, =Ludvig den elfte=, =Richelieu=, =Anna
af Österrike=, =Catharina af Medicis= och =Maria Leczinska=, med
finess och mästerskap utförde af =Rafael Sanzio=, =Salvator Rosa= och
=Correggio=, och jag tillstår upprigtigt att det kliade i fingrarne på
mig, liksom hos =Carl Sabelträff och hans rivaler=, när de hindrades
från duellen =i månskenet=, att icke få anamma sådana godbitar som
=Henrik den 3:dje och hans hof=, =Gustaf Adolf i München= och den
förtjusande =Hertiginnan de Nangis=. En annan dag gjorde jag ett besök
hos =handelshusen Lecardonel och Peponet=, och då dessa äro stora
konsthandlare, förledde de mig till inköp af =Hin ondes altartafla=,
målad af =Jean Durand, koncerten på hofvet= af =Coliche, korsfararne=
af =Latude=, =lumpsamlaren= af =Marie Michon= och =korrespondensen= af
=Fanchon=; jag var äfven spekulant på =Euryanthe=, staty i marmor, och
en kolteckning benämnd =årsrevyen= eller =nyårsnatten 1857=, men en
satans engelsman, =lord Davenant=, stel och styf som =den döde gästen=,
knep den medan jag betraktade =slottspaviljonen= i Tuillerierna, orsak
nog att jag blef rasande på =engländarne i Paris= och önskade att
=kommunisterna= måtte ge dem en åderlåtning. Liksom under mitt besök
vintern =1848 och 1849= skulle jag äfven nu råka ut för ett missöde;
stående en dag vid =Saint Martin-kanalen= och skådande huru =en
arbetare= med tillhjelp af =ringaren i Notre Dame= höll på att uppfiska
=konstnärens hustru=, hvilken dränkt sig af sorg öfver obesvarad kärlek
hos =Amerikanaren=, hör jag någon bakom mig yttra: =senora Pepita, mitt
namn är Meijer=; nyfiken att få se =den okända= sköna, vänder jag mig
om och finner =en parisiska= i samtal med tvenne herrar; jag stod som
förstenad då jag i den ene såg =mitt andra jag= och Gud vet om inte
han var =en magnetisör=, ty innan jag viste ordet af befann jag mig i
samma tillstånd som =en sömngångare=, det vill säga: jag gjorde allt
hvad man befalde mig, och först när =komedien impromptu= var utspelad,
märkte jag att genom mitt =bryderi och fintlighet= hos honom, jag var
liksom =fabrikskamraterna= vid en strike, beröfvad källan till mitt
uppehälle. Jag anmälde genast saken för polisministern =Foualdés=, men
först =sedan solen gått ned= blefvo de tvenne =statsfångarne, Gripon
och Martin=, anhållne tillika med deras medbrottsling =Zampa eller
marmorbruden=, och min förlorade kassa återstäld. En middag bjuden
på bröllop till =familjen Requebourg=, hvilken gifte bort sin dotter
=Clemence=, en härlig kopia af =rosen i Avignon=, med en =grefve de
S:t Helène=, skulle jag få upplefva ett större obehag än under =ett
äfventyr i norska fjellen= för några år sedan. Jag borde visserligen
bevara det tillika med andra =pariserhemligheter=, men då jag hatar
=charlataneriet=, det må finnas hos hög eller låg, vill jag vara lika
sanningsenlig som =farmors kärleksbref=. Jemte mig voro till festen
inbjudne =grefve de S:t Georges=, =baronessan de Blignac=, =familjen
Renneville=, =chevalier de Maison Rouge=, =abbé de L’Epée=, markisinnan
=Louise de Lignerolles=, brudens tant, samt fröken =Seraphine de
la Faille= och hennes kusiner =Rose och Marguerite=. =Bruden= var
hänförande i sin rika drägt, och endast mot =brudgummen= kunde göras
den anmärkningen att, ehuru han förut fört på läpparne =henne= ....
=eller döden=, han nu syntes mera kall och likgiltig än =bonden rik
och åter fattig=. Sedan =bröllopsgåfvan= blifvit aflemnad, framlades
äktenskapskontraktet till undertecknande, men vare sig att brudgummen
marterades af =kärlek och ånger=, allt nog, han syntes tveksam;
slutligen tilltvingande sig ett lugn, värdigt =den svartsjuka hustrun=,
satte han sitt namn på papperet och öfverräckte pennan till =den
sedesamma= dottern; men, o fasa, i samma ögonblick hon underskref sitt
namn, flögo salongsdörrarne upp och polislöjtnanterna =Babiole och
Joblot= inträdde, förklarande grefve de Saint Helène för sin fånge,
såsom varande en af de efterlyste =galerslafvarne= och ombringaren
af den mans lif, hvars namn han bar. Nu blef ett uppträde öfver
all beskrifning, man dånade här och man dånade der, bruden likväl
undantagen, som slet kronan och =brudslöjan= från sitt hufvud, trampade
=brudsmycket= under fötterna och, tagande =armringen= från sin plats,
kastade den, åtföljd af en förkrossande blick på brudgummen, hvilken
stod så tillintetgjord som =urmakarens hatt= blef af den svartsjuke
äkta mannen; följde så en reprise af =det gamla lejonet vaknar=, i
det svärfadern i raseri sönderref kontraktet och förklarande =mannen
ungkarl och hustrun enka=, befalde den djefvulske =äfventyrsjägaren=
att genast lemna hans hus. Naturligtvis åtskildes sällskapet strax
derpå och först ett par dagar derefter fick jag veta af =Michel
Perrin, den fattige poeten=, som bar =Marguerites färger=, ehuru
det var kändt att ibland =Gimblettes friare= han var den ifrigaste,
att om icke =Louis och Walborn=, =Molincharts grannar=, genom
=Pomponette och Pompadour=, hvilka tjenade hos vikomtess =Hortense de
Robertville=, fått veta att vid ett tillfälle =Clarence= anförtrott
=Jean och Madeleine= att hon =nyårsnatten= i år i sällskap med =Felix
och Stephanie= öfverraskat =lilla Joujou= då denne utan =heder och
penningar= förrådde för =Rataplan= sin herres, den verklige Saint
Helènes kärlek till =storfurstinnan=, hvarigenom hans försvinnande
ansågs stå i sammanhang med den föregifna =resan till Ryssland=, så
hade aldrig dådet blifvit upptäckt och man fått orsak att fråga:
=hvilken är den rätte?= En skön bit =Pariserlif=, i sanning! Här afbröt
morbror P. läsningen af dagboken och yttrade: Jag tyckte jag, att när
jag för några år sedan på =ett bröllop i Paris= hos =familjen Benolton=
blef god vän med =den nye öfversten, hertig de Lauzun=, =prinsen af
Conti=, monsieur =Claude Gevert=, den ryktbare =skräddaren naturpoet=
och en spanjor =Don Pasqval= de =Rigoletto, den okände beskyddaren= af
=engeln i sjette våningen=, mademoiselle =Norma=, samt hade äran föra
=markisinnan de Villette= i en promenad och dansa en française med den
snillrika författarinnan =Marie de Sévry=, jag tyckte, säger jag, att
jag kunde vara stolt, men Trögelin öfverglänser mig ty värr, liksom
=Corrigedoren= en vanlig smugglare.
Dock nog härom, hör vidare hvad Trögelin upplefvat: Som jag nu hade
fått nog af Paris stälde jag, i sällskap med =ett litet huskors= min
resa till Italien, der, bland annat, jag under =en timme i Pyrmont=
var vittne till =ett giftermål på dårhuset=, och hade den lyckan,
tack vare =reskamraten=, att bli presenterad för =den mystifierade
brunnsgästen, greve Benjowsky, flyktingen från Ryssland=, eller
rättare Kamtschatka, hvilken hjelpt ur fångenskapen af =de förtrogne=
och dragen hit af =ungdomsminnen=, stärkte sina domnade lifsandar.
=I Rom= lyckades det mig med den säkra blick som tillhör =ett
Stockholmsgeni=, att utspionera att =under munkkåpan= döljer sig mer
än en =Tartuffe=, och att =jesuiten=, ehuru han är grym som =riddar
Blåskägg= och i list öfverträffar =en bengalisk tiger=, aldrig skulle
lyckas i =en omvändelse=, om han icke begagnade sig af tillfället
=när fruntimren gråta= och till följd af obesvarad kärlek kasta sig
i kyrkans armar; ett exempel derpå gaf just =Figaros dotter=, då
hon, efter den misslyckade =enleveringen= af =friaren från Mexiko=
lät trösta sig af en jesuitpater, som under =lånta fjädrar= vunnit
inträde i huset, och trogen den allbekanta satsen: =ändamålet helgar
medlen=, småningom tvang henne att för den nyvaknande =kärleken= offra
mer än sin förmögenhet. Väl vore derföre, om man i det sköna Italien
kunde en dag säga till främlingen: här finnas =inga jesuiter mer=.
Drifven af min =längtan efter äfventyr= stälde jag en dag min kosa
till =herdarne= i Campagnan, der för tillfället betade =99 får och en
herde= vid namn =Pajazzo= tjenstgjorde som vaktare, men vare sig att
jag liksom =en anonym författarinna= icke fann något omvexlande deri
eller råkat i samma tillstånd som under =en nyårsnattsdröm=, alltnog,
jag gick på måfå än hit och än dit, och ehuru man sagt mig att =det
spökar i skogen= eller rättare bland bergen, trängde jag djupare derin,
obekymrad hvart vägen bar. I ett nu stöter jag på tvenne karlar, hvilka
bjödo mig spetsen af sina dolkar -- =intermezzon= var föga treflig
-- och i det den ene presenterade sig som “prins“ =Fjesco=, mycket
artigt uppmanade mig att följa honom. Jag kan försäkra att =min hustrus
man= var allt utom lifvad och gjorde den sorgliga erfarenheten, att
han icke hade =en rapphöna till vägvisare=, men liksom =fatalisten=
troende på ödet, följde jag =den nye Blåskägg= troget i spåren,
alldeles som när jag i fjol på resan i Norge följde med gutten på =ett
säterbesök=. Framkommen till en grotta, hvarest =Corinnas ljus= brann
framför en madonnabild, emottogs jag af en herre, som kallades =doktor
Tartaglia=, enligt min uppfattning =Tartuffes urbild=, och han hade
den utmärkta godheten att undersöka, icke min helsa, (den rörde honom
icke mer än det rör Ryssland att =Polen blöder=), -- men mina kläder,
och som han i dem fann något lika värdefullt som den makalösa glasskon
hos =Cendrillon=, så täcktes =den nye egendomsherrn= hålla det till
godo. Liksom =suplikanterna= vid ett afslag på sin ansökan, fann jag
min näsa betydligt förlängd, men =den pådiktade galenskapen= varade
icke länge, tack vare =skrattvurmen=, som kom öfver mig. I sällskap
med en utländing, till utseende ej olik =Erik den 14:des son=, och
hvilken man behagade upplysa endast hvilar här medan =han väntar på
sin börs=, blef jag bjuden att tömma ett glas vin, så ytterst dåligt,
att äfven på =den fattiges julafton= det bestämdt försakats, men det
hade det goda med sig, att, liksom under =nyårsmötet= förlidet år, jag
insomnade och uppvaknade först när =drottning Pamorina=, (så benämndes
en hederlig matrona, som innehade trattoriet =Salamandern=), fann mig
i sin källare. Om min förvåning var stor öfver att jag varit =också
en Orpheus i underjorden=, så skulle den bli ännu större när ett
par dagar derefter =polischefen och röfvarchefen Rinaldo Rinaldini=
drabbade tillsammans, och jag igenkände i den senare =den förmente
prinsen=, som slutligen blef afförd till =tornet i Ferrara=. I
anledning af ett annat äfventyr får jag göra den =bekännelsen=, att
om någon i sitt lif varit =läkaren mot sin vilja=, så är det jag. Då
jag en dag vandrade bland ruinerna af, jag tror det var Forum Romanum,
stötte jag oförmodadt på en flicka, skön som =Jessonda=, hvilken låg
afdånad vid en pelare, blödande ur ett sår i hufvudet med =handsken
och solfjädern= sönderrifna vid sin sida. Inseende att något måste
göras om ej detta lif skulle offras på =Frejas altare=, tvekade jag
icke att rifva några blad ur =en teaterpjes=, som jag nyss köpt, blöta
dem i =Stora Moguls essence=, som jag alltid bär på mig, och lägga
dem på såret, samt med tillhjelp af en bland =frihetshjeltarne=, som
passerade förbi, föra den sårade uti ett åkdon. På hemvägen erfor jag
att det var =Venetianskan Yelva=, som jag beskyddade, och att =den
vilseförda= blifvit så illa behandlad af =symamsellerna i gröngräset=,
för det hon genom =svartsjuka i otid= försökt att beröfva dem deras
älskare, en signor =Angelo Malipieri=. Komne till flickans boning
öfverlemnade jag henne till =styfmodern=, och innan jag nådde mitt
hem hade jag nöjet bevittna =en förlofning vid lyktsken=. Endast en
bjudning till =Hugo, hertig af Modena=, mottog jag i Rom och den gaf
anledning till bekantskapen med grefvarne =Strozzi och Martine= samt
nutidens =Benvenuto Cellini=, en konstnär vid namn =Carlo Beati=,
hvarförutan jag fick höra =den falska Catalani=, en liflig fransyska,
=Fröken de Belle Isle=, sjunga =Necken= på vårt språk. Som ett rykte
spridt sig att =den venetianska bravon=, hvars namn jag glömt, beredt
sig tillfälle till flykt ur =blykamrarne i Venedig=, utgjorde det
samtalsämnet och, lättsinnigt nog, tog man =en straffad kurtisör= i
försvar för hans våldsbragd. Från =Svenskarne i Neapel=, =Siri Brahe
och Johan Gyllenstjerna= samt =Fredrik och Christine Fridolin=, ingick
till mig en bjudning att bevista karnevalen der, men då jag lofvat att
öfvervara festen för =Lars Hjortsbergs minne= i slutet af månaden,
måste jag, som =de fyra friarne=, när de misslyckades i sitt =frieri
och bryderi= af flera slag kom dem till del genom =farbrodern rival=,
afstå från all tanke derpå. Från Rom begaf jag mig till Berlin, likväl
under vägen gästande =storhertiginnan af Gerolstein=, som inbjudit mig
till =balen på slottet Ellerbrunn=, och grefve =Otto af Wittelsbach=,
hvilken firade sitt bröllop med =liten Karin från Heilbronn=, som ledde
sina anor från den mägtiga =Donaufrun=, kejsarinnan =Maria Theresia=.
I pickelhufvudstaden uppehöll jag mig blott en dag, hvarunder jag
lyfte hos =herr Ziegenpeter och Son= mitt kreditiv; gjorde en visit
hos =Gottfrid Schläger och hans hustru=, hvilka voro resta till festen
för =Johannes Gutenberg=; tog ett museum i betraktande, der Fredrik
den stores =värja och stångpiska= samt =en autograf= af den utmärkte
=Plato= var det enda som intresserade mig, och slutligen infann jag
mig hos ministern =grefve von Schaumburg=, hvilken fått i uppdrag
från =hofvet i Biberach= att dekorera mig med =guldkorset= af dess
Husorden för mitt försvar af =Marie Jeanne eller qvinnan af folket=,
hvilken man orättvist anklagat för tillgreppet af =markisinnans ring=.
På aftonen besökte jag teatern för att åskåda =Sardanapaius=, men då
en =herr Otto=, som hade =en hel familj på halsen=, gjorde vistandet
der lika obehagligt för mig som för =engelsmännen i Ostindien= under
sista upproret, drog jag mig tillbaka till ett schweizeri i närheten,
och afhörde ett nummer ur =Iphigenia i Aulis= och ur =bockfoten=,
under det jag intog min supé. Från Berlin for jag, deri liknande
=czar och timmerman=, direkte till Holland, men då man der bråkade
om =strandrätten=, refuserade jag en bjudning till =mjölnaren vid
Harlem=, och öfverreste, med =en engelsk kärlek= i perspektiv, till
London. Min första dag försvann der lika obemärkt som =veteranens
jul=, och om jag inte händelsevis träffat =Isidor och Natalia=, barn
till min gamle vän =bryggaren i Preston=, och låtit öfvertala mig af
dem att först besöka den mycket väl arrangerade =giftermålsbyrån= och
sedan öfvervara en andaktsstund hos =qväkarne=, (jag kom derunder att
tänka på komedien =qväkarn och dansösen=), så hade jag bestämdt som
=hårfrisörn på bal= trott att mitt uppträdande här varit alldeles
förfeladt. En visit dagen derpå hos =mistress Siddons=, hos hvilken
jag sammanträffade med =landtpresten i Wakefield= och den snillrika
lady =Charlotte Brown=, förändrade emellertid allt. =Ingen orättvisa
mer= fick jag nu att beklaga mig öfver, ty =bröder och kusiner=
invecklade mig så i =kedjan= af nöjen, att mitt lif blef ungefär som
=kärleken en dröm=. Främst bland dessa ställer jag dock den maskerad,
hvilken =sir Hugues Guilfort= gaf en afton på =slottet Kenilvorth=.
Jag önskade jag hade varit liksom =onkeln skådespelare=, enär jag
bland de lysande gästerna var lika bortkommen som =hittebarnen=, och
det oaktadt jag försökte mig i tvenne roler, först som =en qvarglömd
chines= och sedan som =rajahn i Mysore=. Under det jag vid ett
tillfälle åskådade en kadrilj, hvilken dansades af =pretendenten och
protektorn=, representerade af hertigarne af =York och Lancaster= --
=Richard den 3:dje=, spelad af =grefven af Walltron=, =kung Lear=,
lyckligt återgifven af sir =Richard Darlington=, samt =Anna Boleyn=,
förestäld af =lady Tartuffe=, =Catharina Hovard= af mistress =Jane
Eyre=, =Cromvells dotter= af =ladyn af Worsley Hall= och =Iphigenie
den andra= af lady =Macbeth=, blef jag tilltalad af en herre i
=Marlboroughs uniform=, som presenterade sig som =grefve Essex= och
anhöll att dricka ett glas med mig hos =giftblanderskan=, så benämnde
han =lady Beefsteek=, hvilken förestod ett elegant schweizeri och hade
till biträde ett fruntimmer som spelade =den lilla slafvinnan Cora= så
förtjusande, att hon förvred hufvudet på =lord Novart, den gifte mannen
och ungkarlen= sir =Francis Jonston=. Vårt sällskap ökades snart
genom ankomsten af =Cromvells son=, hvilken återgafs af =Högländaren
vid hofvet, Timon af Athen=, spelad af en spanjor =don Bruschino=, och
=Grim Viking=, under hvars mask man antog att en mycket hög person
dolde sig, och hade icke senare en liten skärmytsling uppstått emellan
=Marlborough och Jacobiterna= -- jag vet inte om anledningen dertill
var =lordens rock=, och som vi naturligtvis skyndade att afstyra, --
så hade allt =min son på galejan=, det är jag, blifvit lika illa deran
som =skräddaren Fips= på =lustresan till Södertelje=. Återkommen till
salongen attackerades jag af =Lazarilla eller zigenerskan=, hvilken
tillstält den ena =maskeradintrigen= efter den andra, och i det
hon pekade på =runstafven= som hon höll i sin hand, yttrade mycket
skalkaktigt: ser ni, den här är =allt hvad jag har öfrigt för att
få en man=, men kanske ni ändå vill ta mig till hustru? Frågan kom
så oväntadt, att jag stod lika häpen som =friaren från landet=, och
hade inte =Feodor och Maria= Bulver, hvilka förestälde =kung Edvards
söner=, kommit mig till hjelp, så hade utan tvifvel =zigenerskan i
salongerna=, den förtjusande =ambassadrisen=, vikomtesse =Walentine
de Saint Wallier= fått =ett skämt= mer att skratta åt, eller ock
lärt mig inse =nyttan af maskrader=; nu deremot tillkämpade jag mig
ett större sinneslugn än =Asarne i Delphi=, och sedan faran var
öfverstånden störtade jag mig på nytt bland =fantasi och diplomati=,
förvissad att jag skulle få upplefva en lika glad afton, som på
den angenäma =slutbalen= anno ... då mitt hjerta eröfrades af den
lilla sötungen =Franceska=, en dotter till =ringaren i S:t Paul=.
Under de få dagar som jag sedan tillbringade i London, knöt jag ett
vänskapsförbund med =Richard Sheridan= och =Edmond Kean=, och tack
vare de båda =direktörerna Japhet, far och son=, fick jag njuta af
den förres spel i =Richard den andre= och lord Lilburn i =natt och
morgon=, och den senares i =Shakspear kär= och Fabio Fabiani uti
=Maria Tudor=; ingalunda kunde jag tro att denna skulle bli den store
=skådespelarens sista role=, han var ju så stark och lifskraftig, men
=skenet bedrar= och till sin förvandling går äfven =en komediant=.
Till sinnes som =optimisten= lemnade jag London och styrde kurs på
Köpenhamn, och under vistandet der tillbringade jag bland annat =en
söndag på Amager=, hvarvid jag omhuldades på bästa vis af mina kusiner
=Malvina= och =Elise=, hvilka fortforo att vara lika originela som
=de löjliga småstadsmamsellerna=; jag hade också beslutit en utflygt
till Hven, der =Tycho Brahes ungdom= förflutit, men genom annonsen
om att =Jeppe på berget= skulle ges å Kungl. Teatern, blef den tills
vidare inhiberad. I stället beskärdes mig =ett äfventyr på spektaklet=;
knappt hade jag inträdt i min loge, förr än =den förlägne informatorn,
Erasmus Montanus= fick syn på mig och med full hals ropade: nej, se
=patron Trögelin på Afrikanskan=, -- Jeppe blef instäld -- och tack
vare detta à propos, mottogs kompositören af =oxmenuetten= med en
dundrande applåd =på begge sidor om ridån=. Här är =ett tankstreck=
satt i dagboken, upplyste morbror Per, och någon fortsättning på den,
i omvexling ej eftergifvande =herr Perrichons resa=, fick jag icke,
tack vare ankomsten af =klädeshandlaren och hans måg=, hvilka önskade
att taga =artistens album= i betraktande. Jag förenade mig med dem och
skrattade rätt godt åt =löjtnanten och hans kalfaktor=, =konserten i
Vesterköping=, =den enleverade ryttmästaren= och =mammas gosse= med
flera, hvilka hvar för sig voro af särdeles komisk effekt. Uppmanade
af värden att stiga =en trappa högre upp=, nej, ner ville jag säga,
emottogos vi i salen af en supé, lika magnifik som om den serverats
af =hertig Magnus, och sjöjungfrun=, på nutidsspråket =sjöfröken=,
varit hans gäst, och sedan =redaktören= af vårt förnämsta organ uti
ett glas vin, som genom =en brottslig betjent= höll på att uteblifva,
betygat =en familj= så utmärkt gästfri som Trögelins, vår tack, och =de
lyckliga fruarna= om famnat värdinnan till =afsked och återseende=,
skildes vi åt, mera belåtna än =de fyra advokaterna=, när de ej fingo
mer än =fyrti procent= för skiftande af =arfvet efter kusin Rokambole=.
=En orolig natt= blef emellertid behållningen af mitt nöje, och under
=löjen och tårar= genomkämpade jag sådana drömmar, som att jag på
=herr Bouchenceours bröllop= kom i häftig dispyt med herrar =Martin
och Bamboch= angående värdet af =herrar Dunanaans resa=, och genom
utgifvande af =pasqvillet= tillintetgjorde =fru Michauls illusioner=
vis à vis =familjen Poisson=; det må derföre ej förundra er, att
jag, gladare än =czar Peter skeppstimmerman i Holland=, när han med
tillhjelp af =maskinarbetarne= fick sitt första fartyg i sjön, helsade
en ny dag =efter balen=. Efter fullbordad toilette skyndade jag denna
morgon till =syskonen, Carl och Marie=, för att få mig något till
bästa, och som det var =en fredag= skulle någonting både =vanligt och
sällsynt= hända mig. Hvem möter mig vid mitt inträde, om icke min
systerson =Fidelio=, som, oaktadt =koleraspärrningen=, återkommit
från S:t Petersburg, der, som ni vet, han, genom =förvexlingarne= af
namn och person, och, jag må tillägga, =ett oblidt öde=, blef häktad
på =maskeradbalen= hos de båda schweizarne =Lulli och Qvinault=, och,
angifven att tillhöra =fritänkarne i Genève=, dömdes att under =N:o
777= sitta =fången på Kallö= i ett års tid. Ehuru han funnit sig
särdeles väl der, tack vare =en guvernör=, hvars välvilja han vunnit,
och det sällskap han fick uti =handsektern och kocken= gjort sitt bästa
att förnöja hans smak, rasade han som en =Othello= och svor att med
=de begge talismanerna= guld och krut tillintetgöra det förhatliga
=örnnästet=. =Tänk på Cæsar=, utbrast jag härvid, och anspelande derpå,
att han snarare såg ut som =döden fadder= än en kraftfull =Hakon
Jarl=, bjöd jag honom på en =lord Byron= från Tjäder och uppmanade
honom att göra mig sällskap på aftonens spektakel, =Figaros bröllop=,
som var anslaget till =sufflörens recett=. Jag hade glädjen att se
det =systersonen= lugnade sig, och som vapen ämnade använda =en
smädeskrift=. Komne utom dörren till schweizeriet sammanträffade vi
med =spanska konsuln, Don Ranudo de Colibrados=, hvilken, förtjust att
få se mig, helt vänligt inbjöd mig att tillbringa aftonen hos honom
för att ta =doktorns marionetter= i betraktande, enär, så yttrade
han, =jag spisar middag hos min mor= i dag, och sålunda ej kan se
er hos mig på en sådan. Glad som =styfdottern= när hon fick en man,
tackade jag för bjudningen, och efter att hafva förnött tiden dels med
affärdandet af =telegrammet= till =herr Dunst= om inköpet af taflan
=Bellman i Mariefred=, hvilken skulle bortauktioneras å =egendomen
vid landsvägen=, och dels gästat några =stockholmsbor på sommarnöje=,
som man säkrast träffar i hemmet =när det regnar=, och, det var sant,
förskaffat mig =ett par glacehandskar=, infann jag mig hos konsuln,
samtidigt med fröken =Linda di Chamounix=, hvilken lofvat föredraga
några sånger ur =Vattendragaren= och =Postiljonen från Lonjumeau=.
Välvilligt emottagen, presenterades jag för =don Cesar de Bazano=, nu
varande spanske ministern, hvilken samtalade med =markisinnan Adelaide
Lohengrin= och spanske attachéen sennor =Hernani= y =Clavigo=, för en
engelsman, sir =Sullivan=, danske legationssekreteraren =Struensée=,
fin och intressant som =Hamlet=, franske dito, =vicomte de Letorières=
och tyske generalkonsuln =Elias Regenvurm=, en liten tjock herre och
förvånande lik =den brasilianska apan=, hvartill ytterligare kommo
=doktor Wespe=, =Bruce Bey= och en liten löjtnant, på spe kallad
=regementets dotter=. I första ögonblicket tyckte jag mig bland desse
vara ungefär lika liten som =sparfven ibland tranor=, eller som på
=en supé i Paris=, då staden hade ingen mindre än =tzarinnan= till
gäst, men, tänkte jag, lyckades jag vid det tillfället få namn af
=ambassadören=, för min värdiga hållning, så skall man erfara att det
=arfvet= har jag ännu i behåll. Med ministern öppnade jag derföre
genast ett samtal om =uppresningen i Barcellona=, hvilken väckts
till lif af =de begge frimurarne=, och uttalade den förhoppningen,
att =nattlägret i Granada= måtte bereda Carlisternas undergång;
sedan ingick jag i granskning af =Figaros första vapenbragd=, målad
af =Rubens i Madrid=, samt =kungarne på Salamis=, =Engelbrecht och
hans dalkarlar= samt =kung Carls jagt=, hvilka taflor, genom =det
sällsamma testamentet= af konsulns förre värd, en herr =Mondecaus=
eller =enklingen från Paris=, tillfallit honom i arf, och nu voro
placerade i kabinettet. Sedan =mor och son= tillgodosett oss med té och
=klarinettblåsaren=, konsulns betjent, låtit höra en fanfar, hvilken
bestämdt skrämt slag på =de begge kapellmästarne=, om de hört den,
vandrade vi af till salen, der =teaterdirektören= för aftonen, vår gode
doktor, åtagit sig =andebesvärjningen= å der uppförda teater.
Då ridån gick upp framträdde =Oberon= och svängde sitt trollspö i
luften och sedan han försvunnit liksom =förposten= vid en attack,
framkommo så småningom för mitt häpna öga de lefvande bilderna af:
=Sten Sture den yngre=, hvilken, dödligt sårad genom =Christina
Gyllenstjerna=, öfverlemnar sitt svärd till =Gustaf Wasa=;
Den sköna =drottning Margot= från sitt fönster gifvande signal till
morden på =Hugenotterna=;
=Drottning Christina och Axel Oxenstjerna=, i det ögonblick den förra
nedlägger sin krona;
=Gustaf Adolf och Seaton=, korsande sina värjor;
=Erik den 14:de= vid sitt staffli målande sin Catharina;
=Grefven af Haga= rådfrågande =zigenerskan= om sina framtida öden;
=Maria Stuart= gående till döden: en bild, så rörande, att jag icke
kunde återhålla utropet: =olycklig för sin skönhet!= och inom mig
önskande att =de tre röde männen= kunnat komma henne till hjelp;
=Kalifen i Bagdad=, skummande af raseri öfver =enleveringen ur
seraljen=, hvilken verkstälts af =don Juan= med tillhjelp af
=silkesstegen=;
Kardinal =Mazarin= besökande =Narcisse Rameau= å dårhuset;
=Carl den tolfte vid Fredrikshall= i det ögonblick den dödande kulan
träffar honom; jag kom dervid att tänka på Tegnérs sång, i =mot- och
medgång= lika;
=Erik den 14:des barn=, ett offer för =brödraskulden=, sägande
fäderneslandet farväl;
=Ludvig den 14:de och madame Maintenon=, öfverläggande om en “lettre
des cachets“; och slutligen den härliga trion =Andersson, Pettersson
och Lundström=, jublande öfver den erhållna lottsedeln.
Sedan =den sällsynta hustrun=, jag menar markisinnan, betygat värden
allas vår tack för en konstnjutning lika sällsynt som =en flicka som
inte vill gifta sig=, återvände vi till salongen; jag hade nu i kikarn
att få veta något om =herr Jönssons äfventyr i Spanien=, i hvilket
afseende jag vände mig till =Ferdinand Cortes=, som stod försjunken
i betraktande af en grupp i marmor, =Aurore och Polixena=, men den
gamle =tvärviggen= låtsade ej höra mig, och hade icke sennor =Ruy
Bias= tillstött, hade jag väl i detta nu varit lika okunnig derom, som
=skomakarn och grefvinnan=, att deras förtrolighet skulle ge anledning
till =giftermål efter trumma=. Egentligen fick jag icke veta något
annat än att =kapten Roqvefinette= öfverraskat herr Jönsson, då han
begagnade sig af =fruntimmersstegen= för att komma upp på en balkong;
att följden deraf blef =en duell på spanska=, och då =konstnärens
hämnd= icke var tillfredsstäld dermed, han måste ge denne =fullmakten=
på lyftandet af en större penningsumma. Under det man föredrog ett
nummer ur =den afbrutna offerfesten=, sade jag värden farväl; =jag ber
tusen gånger om förlåtelse= att jag tröttat er, invände han artigt och
uppmanade =fostersonen= att söka rätt på min rock.
Ehuru det hör till =goda tonen= i Stockholm att vara maklig af sig som
=den hundraårige gubben=, och jag bort till =en hvilodag= använda den
dag jag, stäld mellan den =gamla och nya tiden=, hade qvar af mitt
vistande ibland =bedragne bedragare=, hade jag emellertid icke blifvit
väckt om morgonen förr än jag åter störtade ut i verldshvimlet, och
för att få omvexling i programmet, beslöt mig för att taga =en modern
pension= i skärskådande. Som ni vet, har =Emilia Galotti= flere gånger
inbjudit =den vandrande riddaren= att göra henne den äran, men både
när jag gjorde =resan på repartition= och ensam besökte Stockholm för
flera år sen, hade, tack vare att =man gör så godt man kan och inte
som man vill=, visiten uteblifvit. =En glad öfverraskning= skall jag
derföre nu bereda henne, tänkte jag, och, lifvad som =putsmakaren= då
han gisslat sina vänner i =epigrammet=, styrde jag kosan till norr.
=I Tyskbagarebergen= fann jag hvad jag sökte och mottogs med mycken
hjertlighet af =pensionsfrun och magistern=, jag tror att hans namn
var =herr Klam=, och efter presentation för =språkmästaren, monsieur
Hercules= och de unga eleverna, den vackraste =rosenbuketten= jag
hittillsdags sett, åhörde jag föreläsandet af =3:dje delen 1:sta
kapitlet= ur historien om =Napoleon och general Bertrand på S:t
Helena=; och jag får tillstå att =pensionärerna i S:t Cyr=, som jag
lärde känna vid =pariserpojkens bröllop=, icke voro mera fransyska
än dessa. Knappt var lektionen slut förr än de båda =systrarne,
Rosa= och =Violetta=, lika hvarandra som =två droppar vatten=, med
full hals ropande =vår gode gudfar=, omringade mig, och hvar för sig
vigare än =lilla katten=, beröfvade mig den ena kyssen efter den
andra; =ett kärleksäfventyr= kunde icke vara hjertligare, och hade
=salig grefvinnan= sett mig i detta ögonblick -- =ett minnesblad=
för hela lifvet -- så hade hon väl, som alltid retade mig med att
=den rätte kommer nog=, häri sett början till =en kärleksintrig=.
Som =en sanningens vän= må jag bekänna, att jag var lika generad
som =Frontin gift ungkarl=, men min förlägenhet ökades ännu mer när
=Thomasine=, =Valentine=, =lilla Fadette=, =Valerie=, =Celine=,
=Armide=, =Emma=, =Griselda=, =Delphine= och =lilla Julia= och Gud
vet hvad de hette, de sötungarne, erbjödo mig =vänskap i döden=, och,
följande =det goda exemplet=, ville ge mig hvar sin kyss. =Mitt öde=
var mig emellertid icke bevåget, ty just som =ålderdom och dårskap=
beredde sig att leka =röfvarhöfdingen=, det vill säga tillegna sig de
dyrbara skatterna, inkom =den fulaste af de sju= och flickornas allt i
allom, =jungfru Lena=, och bjöd mig in till den =gamla mamsellen Flora
eller Nora= Becker på ett glas vin. Jag fann =pröfvostenen= mycket
hård, men tröstad deraf, att jag blifvit hedersledamot i =flickornas
studentförening=, höll jag modet uppe som =den gamle fältherren=, och
gick så tyst till målet som =en skådespelares gång genom lifvet=.
-- Det var skada att ej =af skämtet blef allvar=, -- inföll plötsligt
fru Patapon, -- liksom =turken i Italien= skulle ni eljest gjort en
glänsande eröfring, eller rättare på =det nya lotteriet= erhållit en
vinst, som för er kunnat bli både =engel och huskors=.
-- Ja! men då hade också =det lefvande spöket=, -- svarade morbror P.,
-- ehuru i besittning af =säkerhetsmedlen kärlek och pengar=, fått
klart för sig att =det var inte hon= som blifvit utsedd till =gubbens
maka=, och hvem vet om ej =en boja och krona= af sådant slag skulle
blifvit förkrossande.
-- Jo, =sådan onkel har jag=! -- yttrade Rosita vänd till fru P. --
=fin och grof=, hur det faller sig, men också lätt förstådd som =en
rebus=.
-- Snarare =tvärtom=, tycker jag, -- svarade fru P., i det
hon betraktade ett arbete, hvilket sändts majoren af =den
ansvarige tidningsutgifvaren=; -- men då jag finner att alla
=giftermålsförslagen= stranda, är det väl bäst att jag nedlägger vapen
och låter =giftomannen= ensam behålla fältet.
-- Nå, =nu äro vi sams=, -- utropade gubben fryntligt, -- och som
=den sista ressursen= återstår mig att förena =prat och handling=,
det vill säga återtaga tråden i berättelsen. Åtföljd af Emilia,
hvilken förtjenar namnet af =den värdiga hustrun=, återvände jag till
flickorna och dröjde ännu =en stund i skolan=, för att bevittna en
musiklektion, hvilken leddes af =herr Chapolard=, af flickorna betitlad
=hofnarren= och i öfrigt =en herre, som förlorat sin röst=; vi fingo
till bästa en aria ur =Puritanerna= en duett ur =Barberaren i Sevilla=
och tvenne romanser, =Prinsessan och kolarflickan= samt =Hvita frun
på Drottningholm=, visserligen vackra, men så återgifna, att =också
en profet= som jag vågade förklara att eleverna knappt hunnit öfver
musikens =A. B. C.= Följde så en uppvisning af flickornas arbeten =med
pennan=, det vill säga en hel mängd svartkritsteckningar, af hvilka
=Prinsessan Snöhvit och dvergarne=, signerad =Dalaröflickan, Carl den
tionde Gustaf=, under =några timmar på Kronoborgs slott den 29 Oktober
1658= af =lilla Nanna, Carl den 12:te vid Pultava= af =Leonie= och
=ett äfventyr under riksdagsutblåsningen= af =Gabrielle= voro särdeles
framstående och gåfvo en försmak af =konstnärslifvet=. Vill onkel se
=min utkorades porträtt=? sporde plötsligt lilla Rosa och satte under
mina ögon en bild af =Hobergsgubben=; jag märkte dervid att hon smög
någonting i min bakficka; det är ett =bref och svar= får onkel lof
att skaffa mig, ty =mitt hjerta är i Askersund=, hviskade den lilla
skälmungen; jag hade just på tungan, =lek inte med Amors pilar= vid
så unga år, då en af döttrarne till =herr och fru Möller=, jag tror
det var =Clementine=, så vida det inte var =Graziella=, åtföljd af
ett par andra flickor, också narrade mig att se på en tafla, det var
porträttet af =Linkens Fia=, under det hon lät =kärleksbiljetten=,
som, för att bevara skenet, var hopvecklad till =en papiljott=, hamna
bredvid den andra; =jag går i kloster=, suckade =den giriges dotter=,
om ni ej skaffar fram den till =Sigfrid=, och dervid gaf hon mig en så
förtjusande blick att jag, oroligare än =en herre som vaktar sin måg=,
lät dagtinga med mig liksom =fästningen i Boston=. Inseende att, ehuru
=vänskapen varar längst=, jag kunde råka illa ut om =brefintrigen=
blefve upptäckt och möjligen komma att såsom =giftermålskommissionären=
skyldra i =en ung flickas dagbok=, blåste jag till reträtt som
=friaren från Åbo=. Jag bjöd sålunda farväl åt =tanten och niècen=,
omfamnade i tankarne hvar =en flicka som vill gifta sig= redan i
pensionen och skyndade hänförd liksom =Jenny-entusiasten=, samt
innerligt förnöjd att ha blifvit qvitt =kärlek och bryderi=, direkte
till Centralstationen för att fortskaffas till =studentens majnatt= i
Upsala. Mitt ressällskap utgjordes af herrskapet =Estelli eller far
och dotter=, den store =trollkarlen= Le Tort och ett yngre fruntimmer
i skick och fasoner ej olik =Frou-Frou=, men då jag var trött efter
=de sömnlösa nätterna= och jemväl Estelle annonserade att =han vill
ha lugn=, blef samtalet mindre än intet och det hände mig liksom =en
fru som läser tidningarne=, att jag slutligen somnade in i ett hörn
af kupén. Med ett =morgens Fischer= väcktes jag i Upsala ur min sömn
af =Agander, Pagander och Winberg=, hvilka voro mig till mötes på
perrongen och sedan jag i förbifarten helsat på =farbror Gabriel=
och lyckönskat honom att =kriminalprocessen=, som föranledts af =ett
giftermål för pengar=, ändtligen nått ett slut, styrde vi kosan från
jernvägen. Icke hunna långt på gatan, yttrade Agander, =här äro rum att
hyra=, som anstå den hederlige =bankiren=, det skulle gudbevars vara
jag det, och utan vidare fördes jag in i en våning nästan lika elegant
som =furstens smårum=, hvarest jag välkomnades af =skomakarn och hans
fru=, som egde huset. Under förvandlingarne af min toilette, öppnade
Pagander, som är =sannljugaren= ex professo, sin språklåda ungefär
på följande sätt: af gammalt vet farbror =att äpplet ej faller långt
ifrån trädet=, det är derföre helt naturligt att jag försökt mig i
=operakomiken=; också ser ni i mig =tre hustrurs man och dock ungkarl=
i själ och hjerta, kan ni förklara det? och vore jag icke derjemte
=en man som har otur=, skulle jag, om icke precist efter =två års
giftermål=, kunnat presentera =universalarfvingen= för er, men oaktadt
=en son är allt hvad jag begär=, ha tills dato =studentens hustrur=
nekat mig all fadersglädje. Onkel må ej tro att =han vill gifta bort
sin hustru= för det, inföll Winberg. Intet under derföre, återtog
Pagander, att ni finner mig i =sorgdrägt och sorg= bor i mitt hjerta,
lika djup som vid =Domis död=, men det är ett rättvist straff åt
=slösaren=, om man så kan kalla =en herre som spisar på månad=, för det
han fikade efter =Suzettes hemgift=, och under =en bal i nattrock=, det
vill säga på =maskraden i vindskammaren=, lät förnuftet löpa bort med
=den lilla foten=, som dolde sig i en guldbroderad toffel. Visserligen
varnade mig =Anna Lisa=, den trogna själen och min f. d. flamma på =en
folkfest i Dalarne=, för det gamla ordspråket =lek inte med elden=, men
hyllande den satsen att =lika barn leka bäst=, gick =ett frieri efter
föreskrift= af stapeln och följden har blifvit, att sedan =jag har ätit
upp min vän=, jag är lika fattig som den, hvilken ingår =ett giftermål
af hunger=.
Det är en nyttig =lärdom för lärde=, yttrade jag, och isynnerhet för
=den häftige friaren=, som synes glömt att när pengarne äro slut, så är
äfven =kärleksreceptet= af föga värde. =Majkungen= fann sig generad af
detta yttrande, ungefär som =spionen= gripen på bar gerning, och först
när jag öfverkorsade den förfallna =skuldsedeln= och lemnade honom den
vanliga =lifräntan= löstes åter hans tungas band och han försäkrade
att om jag finge se =lilla kusin=, eller med andra ord =dottern= till
=den nye regementschefen=, hvars bekantskap han gjort i =prestgården=,
och han nu valt till sin maka, så skulle jag hänförd trycka =Hedvig=
till mitt hjerta och förenande båda få skäl att yttra =i väl och ve
Guds vilje ske=. =Formoso eller pudret= verkade icke rigtigt på mig;
emellertid låtsade jag tro på =den föregifna skatten= och i min tur
skämtande föreslog jag att han skulle göra sig äfven till =enkans man=,
han skulle derigenom komma i besittning af de =200,000 francs=, som
tillfallit henne i arf efter =borgaren i Gent=, som ömsevis vistats
på =Blå porten och Nya Holland=. =Rådgifvaren= komplimenterades för
sin idé, som likväl ej antogs af fruktan för =den aflidna=, och sedan
de gamla gossarne, jag höll på att säga =skolgossarne=, tändt sina
cigarrer, begåfvo vi oss ut, för att hos =de begge bröderne=, jag tror
de hette =Piccolet=, få oss något till bästa. Just som vi passerade
förbi =de begge låssmederna= vid Ågatan, ropade =åldtgesällen= med
full hals, kors i herrans namn, =trädgårdsflickan= stötte barnet i
ån, och mycket rigtigt kämpade =lillan= emot sitt åliggande under det
=fabriksarbeterskan=, som lofvat efterse barnet, sprang på stranden lik
=en liten demon= och ropade på hjelp. Tack vare =konstapeln= räddades
barnet och inbars till =hårfrisörskan= för att väckas till lif, men då
=en herre och en dam= bland åskådarne påstodo att det var öfverflödigt,
då det redan var dödt, utbrast =konstmakaren=, å hör ni på dom då!
=och ändå rör det sig=, och mycket rigtigt spärrade barnet upp ögonen
som =byskolmästaren= vid löneförhöjningen, och tycktes fråga huru
=trolleriet= gått till. Som den opåräknade =hämnaren= uppträdde jag och
förehöll qvinnan att det var stor skam att =så vårdas ett barn=, och
att, om jag kände =operaskräddarn och hans hustru=, hvilka voro barnets
föräldrar, hon skulle få för hon pratade med =mannen på väggen=, en
målare. Vi fortsatte nu vår färd och sedan jag köpt mig ett nummer af
=profbladet=, i hvilket =Tegnérs minne= besjöngs och på ett särdeles
roligt sätt skildrades =kamrer Petterssons nyårsvisiter=, hamnade vi
i ett Bacchi tempel. Genom =dörrintrigen= blef jag den förstkommande
och nu, liksom då jag var =för första gången på teatern=, fann jag mig
generad af att alla sågo på mig. =Advokaten Pathelin=, som satt der
inne och politiserade med brodern, =den gamle magistern=, gick mig
emellertid till mötes och presenterande mig för =tvillingbröderna Per
och Pål Lavater= inbjöd oss till sitt bord. Punsch reqvirerades, och
det första glaset egnades åt minnet af =1844 och 1845=, då vi formerade
bekantskap och magistern vann priset för den vackra dikten =fursten
och borgardottern=. Att den, som =gengångaren=, åter dök upp, var
naturligt, men derjemte kom =en sammansvärjning under frihetstiden= på
tapeten, för att inte glömma =ett år af Gustaf den 3:djes regering=,
och båda tilltygades så illa, att jag utbrast: för all del =Brutus
släpp Cæsar=! Vare sig att =den puckelryggige= läraren blef stött
deraf eller att punschen började tryta, allt nog, brummande =många
vänner liten vänskap=, lemnade han oss, men enär =han känner alla=,
hamnade han genast vid ett annat bord. =En stund af Emanuel Svedenborgs
lefnad=, berättad för hundrade gången, börjades der vid =invigningen=
af en ny pokal och sedan vidtog berättelsen om ett uppträde =vid en
fjellbod=, under det märkliga =gästabudet vid Solhoug=, men tack vare
en scen =ur lifvets strid=, undgingo vi att höra slutet derpå. I triumf
infördes nemligen =Kägelkungen=, en student som fått det namnet, till
oss, och då han kom direkte från =en timme på bysis=, hade man inbjudit
honom på en bål. Hans obestånd härledde sig från hans frikostighet mot
=debutanten och hennes far= samt att han råkat i klorna på =Rochus
Pumpernickel=, den skenhelige =juden= vid Svartbäckstullen; men sedan
han med =eden= bekräftat att hans enda tillgångar bestodo uti hans
gångkläder och böcker samt en =fribiljett= till morgondagens konsert,
hade han frigifvits, till stor förargelse för =björn och paschan= uti
en person. Punsch flöt nu i strömmar, och sedan vi lyssnat till =en
spelares monolog= aflägsnade vi oss stilla och beskedligt som =de
stumma=; man ville nu se mig på en enkel supé, men fruktande att den
kunde efterföljas af diverse våtvaror, hvars inmundigande kunde göra
mig till hjelten i =ett småstadsäfventyr= och jag i öfrigt ej ville
sätta =bröderna på prof= längre, tackade jag för artigheten, sade dem
farväl och återvände med nattåget till hufvudstaden.
-- Till hufvudstaden, och =hvarföre=? -- inföll majoren.
-- Jo, emedan jag, -- fortfor morbror P., -- varnad af =filantropen=
för jernvägsfebern i Vesterås, fruktade att, då jag ej hade
=lifassuransen= till mitt skydd, blifva angripen af dess smitta, eller
ock att få min kassa lika illa länsad som vid =brandbeskattningen=.
Och nu har jag hunnit slutet på =en liten berättelse utan namn=, och
jag har endast att tillägga, att då jag medför några minnen från
=Stockholmsresan=, det vore mig kärt, om jag till =de förtrogne= finge
öfverlemna dem; jag ber derföre majoren emottaga =ett bord som dansar=
och =resan till Californien= af =Farbror Florian=;
fru majorskan: =Drottningens musketörer= eller =en duell under kardinal
Richelieus tid= af =Eugène Aram=;
fröken Rosa: =Drottningens menuett= för piano och romanen =en Nylands
dragon på Lemos strand= af =Agne=;
fröken Rosita: musiken till =Ljungby horn och pipa= samt =en fattig
adelsman= af =Jules d’Aubigny=;
fru Patapon: =En husaröfverstes memorier= och =här är brudgummen=, i
praktband;
fröken Garibaldi: =Ingen under 50 år= af =röde Pierre= och en
kolteckning, =apa och fästman= eller =prinsens trumpetare= i fara, af
okänd;
fröken Martha: =Ingomar, skogens son=, berättelse =af Patkull= och =en
röfvarhistoria= från =Henrik den 5:tes ungdomstid= af =Dinorah=;
bror Rosenmüller: =Dresden, Moskwa och S:t Helena= eller =öfverallt
politik=, af =Johan Fredman=;
bror Finke: =Röfvarebandet på berget Maria Culm= eller =sista natten ur
en skådespelerskas lefnad= af =Jacqvard=;
bror Bläckstadius: =Turkinnan Zetulbé= i glas och ram samt romanen =mor
och dotter= af =lilla Adde=;
bror Tuting: =Två unga fruars memorier= af =Fiorina= och =min
systerdotter och min björn= i terra cotta;
och mäster Smith: =Drottningen af Karthago= i praktband och =Ulla skall
på bal=, humoristisk pennteckning af =Kusin Jean=.
Sedan presenterna blifvit öfverlemnade fattade majoren sitt glas och
yttrade: I =sonetten=, som vi sände morbror Pehr till afsked, lade vi
honom på hjertat =tänk på midsommaren=, menande dermed endast att han
icke skulle glömma =ett hemkomstöl= som stod för dörren, men uppmärksam
och fin som =diplomaten=, har han äfven ...
-- Haft tanken på =silfverbröllopet= i morgon, -- inföll morbror P.
-- ja, det är sant, och jag har endast följt =naturens röst= då jag
åter sökt landtlifvets lugn, trött som jag blifvit på =scener ur
Stockholmslifvet=; undra må man ej då att jag, gladare än =Brage i
Walhall=, tömmer mitt glas för återseendet af ett hem, hvilket jag
hoppas äfven =efter femtio år= skall vara en fristad för =de oberoende=
makarne och gifva mången gäst allt framgent som mig nu, orsak att
utbrista: omgifne af eder är detta =den lyckligaste dagen i min
lefnad=!
Bokhandels-Anmälan.
Uti alla boklådor i riket finnes följande:
Frågar du, så svarar jag,
500 skämtsamma frågor och svar, eller s. k. Tentamensfrågor;
sammanskrifne af _Nétob_, 75 öre.
* * * * *
Jorden rundt på 80 dagar,
groteska pennritningar, urklippta af Fergus under resan, 1 kr.
* * * * *
Sa’ han och Sa’ hon.
Ordstäfsbok, innehållande omkring 1,100 Ordstäf, 75 öre.
* * * * *
Driftkuku.
Muntrations-Kalender för år 1878. Med många gubbar, 1 kr.
* * * * *
Från skogen och sjön.
Anekdoter, Äfventyr och Historier, berättelser af och om svenske Jägare
och Fiskare, till trefnad under raststunderna, återberättade och
utgifne af förf. till “Den praktiske Insjöfiskaren“, “Skrattar bäst som
skrattar sist“, 1 kr.
* * * * *