_Bååths_ första diktsamling, som utkom 1879, betecknar en epok i Sverges
litteratur. Tillsammans med Strindbergs "Röda rummet" och fru Edgrens
"Bilder ur livet" kännetecknar denna samling den rent realistiska
diktningens inbrytande i Sverige. Bååth är dess förste lyriker. Helt
naturligt väckte hans debut uppmärksamhet. I stället för det gamla,
slentrianmässigt vordna versspråket, vilket utnötts och förslöats, så
att det mistat sin förmåga att göra intryck eller framkalla en bild,
fann man här en hel mängd nya ord, uttryck och former, som genom sin
nyhet gåvo dikterna relief. Personer och landskap, som ansetts bannlysta
från diktens värld, framställdes med innerlig sympati och äkta
konstnärlig uppfattning. Bååth kan skriva en betagande vacker dikt över
sådana motiv som en piga i ett kök, den blinde spelmannen, som trampar
landsvägen fram, ett slättlandskap i våtkall kvällsdimma och höstrusk.
Sådan hans skaldeindividualitet visade sig i hans första dikter,
bibehöll den sig alltjämt i de sex följande samlingar, han utgivit.
Möjligen mjuknade hans form något, men i det stora hela bibehöll den
sina ursprungliga drag av manlig kraft och kärvhet.--Bååth har också
utgivit arbeten om fornnordisk litteratur och odling och mästerligt
tolkat flera isländska sagor.
A. U. Bååth föddes 1853 i Skåne, där fadern var kyrkoherde. Efter
avslutade universitetsstudier i Lund promoverades han till filosofie
doktor 1886. Under studieåren hade han 1874--1879 varit anställd som
lärare vid folkhögskolan Vilan och gav senare ofta i sin diktning
uttryck för de stämningar, som fyllde den fosterländska
folkhögskolerörelsen. Han verkade några år som föreläsare vid Göteborgs
undervisningsfond samt blev 1891 intendent vid Göteborgs museum och
samma år docent vid Göteborgs högskola. Han avled 1912.