UR INLEDNINGSSÅNG.

Jag bringar druvor, jag bringar rosor,

jag skänker i av mitt unga vin.

På alla stigar, på alla kosor

jag slår den ljudande tamburin.

Jag tröttar ingen utöver höva 5

med tomma foster från drömmars hem.

Jag sjunger endast, vad jag fått pröva

med mina sinnen, de sunda fem.

I moget kloke, I översluge,

er har jag föga att bjuda på. 10

Du varma hjärta på tre och tjuge,

du, vet jag säkert, skall mig förstå.

Kom, du som spritter i varje fiber

och ej är vän av att skräda ord,

följ mig till Brenta, följ mig till Tiber, 15

om det ibland känns för kallt i nord!

Hesperien heter det paradiset,

där aldrig sommarn tar något slut,

och ingen knarrig kerub med riset

de sälla syndiga jagar ut. 20

* * * * *

Ja, låt oss ila, ja, låt oss springa

som yra fålar av idel fröjd!

Hör du? Osynliga flöjter klinga

ur luft, ur vågor, i dal, på höjd.

O, vad mitt hjärta har våndats, fånget 25

i frack, i flärd och i onatur!

Mitt unga lejon, tag nu ut språnget

och slå med tassen omkull din bur!

Ja, låt oss svärma, ja, låt oss vandra,

där yppig skymning bland rosor rår! 30

I morgon blyges man för varandra,

att man var säll som en gud i går.

I dag jag än kan få folk att lyssna,

fastän jag blott har en svag tenor;

i morgon blir det min lott att tystna 35

för någon röst, som är stark och stor.

I morgon skall man ha glömt det hela,

i dag dock lever min lilla dikt

och låter fritt små fontäner spela

i lust och solljus och tillförsikt. 40

Sitt ner och plocka bland mina rosor,

och rör med läpparna vid mitt vin!

På alla stigar, på alla kosor

jag slår den ljudande tamburin.

Svensk diktning II Selections from Swedish Poets with Brief Monographies · 第 30 / 151 题