Farväl, farväl! Tack för god vakt!
Jag hör en stilla röst,
som länge viskat sitt "giv akt"
i djupet av mitt bröst.
Min afton skrider fram med fart; 5
det gäller kanske uppbrott snart.
Men innan detta bröst är kallt
och handen domnat av,
ännu ett öppet tack för allt,
vad livet vänligt gav! 10
Vad sår jag fått, jag ensam vet,
och det må bli min hemlighet.
Tack för det landet, ert och mitt,
som tänt mitt hjärtas brand
och som allt hittills stått så fritt 15
som intet annat land,
med stor och allvarsam natur
i vinterur och sommarskur!
Tack för det folket, dit jag hört
och som min fostran gjort, 20
för allt, vad därifrån berört
min hug i sant och stort,
för vad av minne eller hopp
det för mitt inre rullat opp!
Tack för det kära tungomål, 25
vari jag del har haft,
en härlig skatt, musik och stål,
behag, försmält med kraft,
i tusen år vårt väsens borg
i väl och ve, i fröjd och sorg! 30
Tack för den strängalek jämväl,
som en och annan gång
med flyktigt välljud fyllt min själ!
Tack för evärdlig sång
från Stiernhielm, Spegel och än fler 35
till Kellgren, Lenngren och Tegnér!
Tack för det hem, vars väggar gett
mig hägn från dag till dag,
där viv och barn jag kring mig sett
med namnlöst välbehag, 40
där mången morgon grytt och flytt,
då jag stått upp som ung på nytt!
Tack för att ej ett sparsamt bröd
förhölls oss någonsin!
Tack för att ej den bleka nöd 45
hann över tröskeln in!
Tack för vart ord, som styrkt mitt mod!
Tack för var själ, som min förstod!
Tack för allt lyckosamt och gott,
som blivit mig beskärt! 50
Tack för det kors jag bära fått,
kanske långt mera värt!
Tack för att smärtan skärpt min syn
för livets utsikt bortom skyn!
Tack för det mål, dit jag blev ledd 55
vid kvällens matta sken!
Tack för den grav, som varder redd
en dag åt mina ben,
och att de få den ängd bebo,
där snart min samtid gått till ro! 60
Hur skönt att, när så blir bestämt,
få lösas från sin rot
och lyftas uppåt, uppåt jämt,
förklaringen emot,
att sista gången hava sagt: 65
Farväl, farväl! Tack för god vakt!