12 nov. 1889 insände Strindberg sjunde kapitlet av romanen, men därefter
lades arbetet på den åt sidan. I ett odaterat brev från april 1890 --
Albert Bonniers svarsbrev på detta är av 22 april -- anger Strindberg
att »Romanen åter är i full gång». I juni 1890 insänder han från
Långvik, Runmarö senare hälften av arbetet och skriver samtidigt till
Karl Otto Bonnier:
»Härmed nu alltså den utlovade Dunderboken i ny stor renässansstil!
Sista kapitlet är grandiost och jag bygger på Homunculus, Dockorna och
Hercules-Jesus, som jag icke på några villkor offrar.
Detta är den nya riktningen, som började med novellen i Neue Freie,
fortsattes med Hjärnornas kamp, Tschandala, Fröken Julie etc., alltså
icke med Heidenstams profetiska böcker, som äro apokryfiska.
Det där om Katolicismen kan ju stå som ett starkt motsägelsens tecken,
ett äckel åt Luteristerna, verka litet otro och skrämsel inom
statskyrkan, eljes som en rolig: s. k. paradox (= för tidig nyhet). --
--»
I september läste Strindberg, som då befann sig på rundresa i Sverige i
och för studier till »Svensk natur», korrektur på romanen, som utkom
kort därpå.
Tryckfel och tryckeriändringar genomgående tidigare upplagor.
Då Strindberg upptog arbetet på senare hälften av I havsbandet,
återfordrade han från förlaget den del av manuskriptet han tidigare
insänt för att ånyo läsa igenom det. Han har vid genomläsning gjort ett
antal rättelser med blyerts. Emellertid ha även på förlaget gjorts
rättelser av formell natur med blyerts; i detta fall har man i denna
upplaga återgått till den ursprungliga texten. Oftast kan man urskilja
om handen är Strindbergs, i de fall tydningen är osäker, ger dock
rättelsernas art vid handen, om de äro av Strindberg eller inte.
Sid. 5, rad 12: föröver, sammanskrivet enligt hskr. Uppl. 1--6, för
över. Likaså sid. 8, rad 29, sid. 9, rad. 1 och 12: akteröver.
-- --: den ena. Så hskr. Uppl. 1--6: den ene.
-- rad 15: den lilla herren. Så hskr. Uppl. 1--6: herrn. Så ock rad 21.
Sid. 6, rad 7: fingren. Så hskr. Uppl. 1--6: fingrarna.
Sid. 7, rad 20: efter som; skrivet i två ord enligt hskr.
-- rad 27: roret. Så hskr. Uppl. 1--6: rodret. Likaså i det följande.
Sid. 13, rad. 24--26: han kände i föreställningens ögonblick den dubbla
död_sfasan_ av köld och kvävning. Så hskr. Uppl. 1--6: död_sfaran_ av
etc., tryckfel.
Sid. 14, rad. 1--2: en höjd av tre fyra meter. Så hskr. Uppl. 1--6: tre
à fyra meter.
Sid. 16, rad. 18--19: denna uppsyningsman. Så hskr. Uppl. 1--6: denne.
Sid. 17, rad 20: mänskohjordar. Så hskr. Uppl. 1--6: mä_nnis_kohjordar.
-- rad 27: straxt enligt hskr. Uppl. 1--6: strax.
Sid. 19, rad 12: timman. Så hskr. Uppl. 1--6: timmen.
Sid. 21, rad 2: opp, här som eljes där formen förekommer enligt hskr.
Uppl. 1--6: upp.
Sid. 23, rad 2: Den råa, fuktiga luften. Så hskr. (liksom uppl. 2--6).
Uppl. 1: Den rå etc., tryckfel.
-- rad 14: sandhavrans. Så hskr. Uppl. 1--6: sandhavrens. Likaså sid.
27, rad 18: sandhavra, enligt hskr. Uppl. 1--6: sandhavre.
-- rad 17: fjorårstången. Så hskr. Uppl. 1--6: fjolårstången.
Sid. 24, rad. 26--27: När han erinrade de livsfaror etc. Så hskr. Uppl.
1--6: När han erinrade _sig_ etc. »Sig» som vanligt när detta verb
förekommer hos Strindberg tillagt på tryckeriet.
Sid. 26, rad 21: världens ända. Så hskr. Uppl. 1--6: ände.
-- rad 28: föregående aftons likgiltighet. Så hskr. Uppl. 1--6:
föregående aftonens.
Sid. 27, rad. 24--25: Öman -- -- raskade ur flundernät med ett spö. Så
hskr. Uppl. 1--6: -- -- flundern_ätet_, tryckeriändring.
-- rad 27: likaväl. Så hskr. Uppl. 1--6: likväl.
Sid. 28, rad. 7--8: Ser du, ni vet bara var grynnorna ligger, men jag
vet var strömmingarna står. Så hskr. Uppl. 1--6: _ligga_, ehuru dock i
parallellesatsen »strömmingarna står» singularformen lämnats oförändrad
i uppl. 1--2. Uppl. 3--6: -- -- var strömmin_gen_ står.
Sid. 29, rad. 4--5: den blåa kupan. Så hskr. Uppl. 1--6: den _blå_
kupan.
-- rad 24: tvärtom; sammanskrivet enligt hskr. Uppl. 1--6: tvärt om.
-- rad 31: med fästat avseende. Så hskr. Uppl. 1--6: med _fäst_
avseende.
Sid. 30, rad. 20--21: de likastora ytorna. Så hskr. Uppl. 1--6: de lika
stora ytorna.
Sid. 34, rad 8: lägga planer till kampanjen. Så hskr. Uppl. 1--6: lägga
pla_nen_ till kampanjen.
Sid. 35, rad 9: andra instrumenter. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt
blyertsändring i hskr.: andra instru_ment_.
Sid. 36, rad. 19--20: att strömmingen inte bara går på grynnan. Så hskr.
Uppl. 1--6: -- -- på gry_nnor_.
-- rad 31: huvena. Så hskr., där dock med blyerts ändrats till:
huvudena, vilken form även uppl. 2 har. Uppl. 1, 3--6: h_uvun_a.
Sid. 38, rad 1: innevånare. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring i
hskr.: _inv_ånare. Så ock sid. 172, rad 19.
-- rad 11: huvet. Så hskr. Uppl. 1--6: hu_vudet_. Så ock sid. 99, rad
19.
Sid. 39, rad. 1--4: Välbyggd -- -- bär han [abborren] Östersjöns
egendomliga blågröna färg och nordiskt lynne; lite filosof och lite
sjörövare; en sällskaplig etc. Så hskr. Uppl. 1--6 har kolon i stället
för semikolon efter »lynne».
Sid. 40, rad 30: det rena, blåa vattnet. Så hskr. Uppl. 1--6: det rena,
_blå_ vattnet.
Sid. 42, rad. 15--17: Och när han sökte orsaken -- -- och han fann
svaren, erfor han etc. Så hskr. Uppl. 1--6: och _när_ han fann svaren
etc.
Sid. 43, rad 6: skälarne. Så hskr. Uppl. 1--6 stava: själarna. Så ock på
alla andra ställen.
-- rad 26: himlen. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring i hskr.:
hi_mmel_en. Så ock sid. 109, rad 11.
Sid. 44, rad 13: mänskorna. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring i
hskr.: mä_nnis_korna. Så ock sid. 46, rad 32, sid. 61, rad 20, sid. 63,
rad 24, sid. 169, rad 11, sid. 188, rad 9 samt sid. 214, rad 27. På
andra ställen även »människorna» i hskr.
-- rad 19: likasom. Så hskr. Uppl. 1--6: liksom. Så ock sid. 108, rad 26
samt sid. 233, rad 16.
Sid. 45, rad 3: fadren. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring i
hskr.: fa_dern_. Så ock på alla andra ställen.
Sid. 46, rad 12: Götakanals. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): Göta
kanals.
Sid. 47, rad. 15--16: den hederliga mannens. Så hskr. Uppl. 1--6: den
heder_lige_ mannens.
-- rad 20: denna fader. Så hskr. Uppl. 1--6: de_nne_ fader.
-- rad 21: modren. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring i hskr.:
mo_dern_. Så ock på alla andra ställen.
Sid. 50, rad 11: mänskofostret. Så hskr. Uppl. 1--6: mä_nnis_kofostret.
-- rad. 11--12: mänskofostret genomlevde alla stadier från amoeben genom
grodan fram till antropomorfen. Så hskr. och uppl. 3--6. Uppl. 1--2: --
-- alla _studier_ etc.
-- rad 13: mänskoanden. Så hskr. Uppl. 1--6: mä_nnis_koanden.
-- rad 14, mänskan. Så hskr. Uppl. 1--6: mä_nnis_kan. Så ock sid. 95,
rad 17.
-- rad 27: det samma. Så hskr. Uppl. 1--6 (i ett ord): detsamma.
-- rad 29: överstlöjtnanten. Så hskr. Uppl. 1--6: över_stel_öjtnanten.
Sid. 51, rad 19: ägde gåvan att genomskåda. Så hskr. Strindberg har
först skrivit »förmågan», men med bläck sedan överstrukit det och
överskrivit »gåvan». »Förmågan» förekommer strax ovanför på två ställen
rad 14 och rad 17. Icke dess mindre ha uppl. 1--6: ägde förmågan att
genomskåda, tryckeriändring.
Sid. 52, rad. 26--27: monarken skulle sortera under
utrikesdepartementet. Så hskr. En annan hand än Strindbergs har i hskr.
rättat »skulle» till »borde», vilken rättelse influtit i uppl. 1--6.
Sid. 53, rad. 21--24: Detta senare skulle sporra ungdomen till en
självuppfostran och en uppmärksamhet på sitt låtande och görande, som
skulle dana en stam av utmärkta män. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt
blyertsändring (ej av Strindberg) i hskr., -- -- på sitt låtande och
görande och dana en stan av utmärkta män.
Sid. 54, rad. 25--26: de grövsta blundrar mot logik. Så hskr. Uppl.
1--6: de grövsta _blunder_ etc.
Sid. 55, rad 10: förhandenvarande. Så hskr. Uppl. 1--6 (i tre ord): för
handen varande.
-- rad. 21--22: dessa massor av tanklösa, vilkas numerär stod i omvänt
förhållande till deras gagn. Så uppl. 3--6. Hskr. och uppl. 1--2: -- --
vilkas numerär _stodo_ etc., skrivfel av Strindberg.
Sid. 56, rad 8: förlegade axiomer. Så hskr. Uppl. 1--6, enligt
blyertsändring i hskr.: -- -- axiom.
Sid. 57, rad. 4--5: mänskor. Så hskr. Uppl. 1--6: mä_nnis_kor. Så ock
sid. 63, rad 32 samt sid. 143, rad 7.
Sid. 58, rad 16: satt hemma över skrivbok och förskrift. Så hskr. och
uppl. 2--6. Uppl. 1: -- -- _föres_krift.
Sid. 60, rad 28: den samma. Så hskr. Uppl. 1--6 (i ett ord): densamma.
Sid. 61, rad 33: Mill och Buckle. Så hskr. Uppl. 1--6: Mill _eller_
Buckle, felläsning.
Sid. 62, rad. 22--23: hela drivkraften bakom åsikternas förfäktande voro
intresset och passionerna. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- och passi_onen_;
jfr rad. 31--32: intressets och passionernas villosyner.
Sid. 63, rad. 13--20: Därpå upplade han en huvudbok över alla de
individer, han träffat på sin väg -- -- med ett ord alla dem som kommit
inom hans observationskrets; _utkastade deras tillblivelsehistoria_, som
han fullständigade genom inhämtande av personalier. Så hskr. I uppl.
1--6 är det spärrade uteglömt, »lik».
Sid. 64, rad. 22--23: vilket ofta gav honom nyckeln till månget drag i
en eljes oförklarlig karaktär. Så hskr. »Eljes» överhoppat i uppl. 1--6.
Sid. 65, rad 27: om de skulle vända i hamn. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- i
ham_nen_. Strindberg har här skrivit för många staplar till »mn», vilket
av sättaren tytts som »nen».
Sid. 66, rad 2: varann. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring (ej av
Strindberg) i hskr.: va_randra_. Så ock sid. 192, rad. 12--13 samt sid.
195, rad 30.
Sid. 67, rad 4: lavar och mossor. Så hskr. och uppl. 3--6. Uppl. 1-2: --
-- mos_sar_.
-- rad. 22--26: han kände sig mera fästad. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt
blyertsändring i hskr.: -- -- mera _fäst_.
Sid. 68, rad 23: riksdan. Så hskr. Uppl. 1--6: rik_sdagen_.
Sid. 69, rad 23: spisarne. Så hskr. Uppl. 1-6: sp_isla_rna.
Sid. 70, rad 1: öboer. Så hskr. Uppl. 1--6: öb_oar_.
-- rad 30: kikarn. Så hskr. Uppl. 1--6: kik_aren_.
Sid. 71, rad 1: isär. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): i sär.
Sid. 72: De tre tankstrecken efter rad 19, här insatta enligt hskr.,
saknas i föregående upplagor.
-- rad 32: ombord. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): om bord. Så ock sid.
100, rad 16, sid. 106, rad 18, sid. 204, rad 8 samt sid. 213, rad 18
(där dock endast uppl. 1 har i två ord).
Sid. 73, rad 26: packet _måste_ skrämmas! »Måste» spärrat enligt hskr.:
ospärrat i uppl. 1--6. »Måste» är inskrivet i stället för ett först
skrivet »ska» och sättaren har ej observerat strecket under ordet.
-- rad 32: allt sammans. Så hskr. Uppl. 1--6 (i ett ord): alltsammans.
Sid. 74, rad 5: den blåa försommarhimmeln. Så hskr. Uppl. 1--6: den
_blå_.
-- rad 13: kommit ner till hamnen. Så hskr. och uppl. 3--6. Uppl. 1--2:
kommit _ned_ till hamnen.
Sid. 74, rad 33--sid. 75, rad 1: en ljus, låglänt, långsträckt holme. Så
hskr. Uppl. 1--6: en ljus, lå_gländ_, långsträckt holme.
Sid. 77, rad 2: härute. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): här ute.
-- rad 20: mänskoröster. Så hskr. Uppl. 1--6: mä_nnis_koröster.
Sid. 78, rad. 12 och 33: trän. Så hskr. Uppl. 1--6: träd. Så ock sid.
79, rad 6.
Sid. 79, rad. 14--15: vilken -- -- mistat kronan. Så hskr. Uppl. 1--6:
vilken -- -- _mist_ kronan.
-- rad 30: däremellan. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): där emellan.
Sid. 79, rad. 33--sid. 80, rad 1: ängsull och gungande mossor. Så hskr.
och uppl. 3--6. Uppl. 1--2: -- -- mo_ssar_.
Sid. 81, rad 17: det blåa, vågräta havsstrecket. Så hskr. Uppl. 1--6:
det _blå_, vågräta havsstrecket.
-- rad. 22--23: ensamheten kändes lägga sig som sömn omkring honom. Så
hskr. Uppl. 1--6: -- -- som sömn_en_ omkring honom. Strindberg har
skrivit för många staplar till »mn» vilket sättaren läst för »nen».
Sid. 82, rad. 7--8: kom han in i en barrträdsregion på gneisgrund, gick
under granar, trampande mellan alnshöga ormbunkar. Så hskr. Uppl. 1--6:
-- -- gick under _grenar_ etc. Läsfel.
-- rad 19: hitut. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): hit ut.
-- rad. 31--32: en sakta brummande äldremansröst. Så hskr. Uppl. 1--6:
-- -- _äldre mans_ röst.
Sid. 83, rad 15: kolmårdmarmor. Så hskr. Uppl. 1--6: kolmår_ds_marmor.
Strindberg har vid skrivningen först skrivit »kolmårds-», men så strukit
»s».
-- rad. 22--23: den förlägna båtkarlen. Så hskr. Uppl. 1--6: den
förlä_gne_ båtkarlen.
Sid. 85, rad 5: Österskär. Hskr. och alla föregående uppl.: Fiskeskär.
Jfr anm. angående korr.-ändring till sid. 5, rad. 9--10. Korrekturläsare
ha här uteglömt göra den ändring, varom Strindberg givit order.
-- rad 21: Semikolonet efter »mottaga» här insatt enligt hskr., uppl.
1--6 ha komma.
-- rad 24: timma. Så hskr. Uppl. 1--6: ti_mme_. Så ock sid. 153, rad 16.
Sid. 87, rad 9: förstun. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring (ej
av Strindberg) i hskr.: fö_rstugan_.
Sid. 88, rad 22: allt så naivt som ett barns förenklande uppfattning. Så
hskr. Uppl. 1--6: allt så naivt som ett barns fö_renklade_ uppfattning.
Sid. 89, rad 7: fruntimmerna. Så hskr. Uppl. 1--6: fru_ntimren_. Så ock
sid. 152, rad 29 samt sid. 153, rad 5.
-- rad. 16--18: Samma modulationer, som en serie samljudande toner
framkallade på örats hinna och fortplantades till nervsystemet. Så hskr.
Uppl. 1--6: -- -- och fortpla_ntade_ till nervsystemet.
Sid. 91, rad 6: Kärngarne. Så hskr. Uppl. 1--6: K_äring_arna.
-- rad 9: herrarna. A-ändelsen enligt hskr. Uppl. 1 har e-ändelse.
-- rad 33: så har jag på kronans vägnar. Så hskr. I uppl. 1--6 »så»
överhoppat.
Sid. 92, rad 8: Därpå svarade kvinnorna. Så hskr. Uppl. 1--6: Därpå
svarade _kvinnan_.
-- rad. 11--12: ber jag uppsyningsman. Så hskr. Uppl. 1--6: ber jag
uppsyning_smannen_.
-- rad. 23--25: Intendenten ville göra sig lös och vända sig bort från
de stora ögonen -- -- men han kände etc. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- och
_vände_ sig bort etc.
Sid. 93, rad. 12--13: folk, som voro jämförelsevis förmögna, då de ägde
hus. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring (ej av Strindberg) i
hskr.: folk, som _var_ jämförelsevis förm_öget_, då _det_ ägde hus.
Sid. 93, rad 24: kärng. Så hskr. Uppl. 1--6: k_äring_.
-- rad 31: insöva sig i den tron. Så hskr. Uppl. 1--6: _inöva_ sig i den
tron, läsfel.
Sid. 94, rad 5: gjort det för honom omöjligt att länge kunna dölja. Så
hskr. Uppl. 1--6: -- -- att _längre_ kunna dölja.
-- rad 33: likafullt. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): lika fullt. Så
ock sid. 101, rad 23, sid. 124, rad 22 samt sid. 171, rad 23.
Sid. 97, rad. 6--7: hälften av var. Så hskr. Uppl. 1--6: hälften av
_varje_.
Sid. 98, rad 3: Under det dessa tankar samlade sig och vuxo. Så hskr.
Uppl. 1-0: -- -- och _växte_.
Sid. 99, rad. 6--8: Teservisen -- -- hade några sinkar. Så hskr. Uppl.
1--6: -- -- hade några si_nkor_.
-- rad. 13-14: Samtalet gled först runt allt det yttre, som ögat kunnat
fästa sig vid. Så hskr. Uppl. 1: -- -- som ögat _kunna_ fästa sig vid,
tryckfel. Uppl. 2--6: -- -- som ögat _kunde_ fästa sig vid.
Sid. 100, rad 2: fiskarne offrade på älvstenar. Uppl. 1--6: -- -- på
stenar. Hskr. har: efstenar, tydligen felskrivning för elfstenar.
-- rad. 10--11: hade de icke så långt till kyrkan, skulle här [på ön] se
annorlunda ut. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- skulle _de_ se annorlunda ut.
-- rad 28: härvidlag. Så hskr. Uppl. 1--6 (i tre ord): här vid lag.
-- rad 30: itu. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): i tu.
Sid. 104, rad 2: tjugo. Så hskr. Uppl. 1--6: tjugu, Så ock sid. 119, rad
17, sid. 171, rad 1, sid. 184, rad 13 samt sid. 229, rad 17.
Sid. 106, rad 11: fröken och hennes mor syntes i stranden. Så hskr.
Uppl. 1--6: -- -- å stranden.
Sid. 107, rad. 21--22: när sedan samma hand räcktes åt modren,
förklarade denna, att hon icke kunde följa. Så uppl. 2--6. Hskr.: -- --
förklarade _hon_, att hon icke kunde följa. Uppl. 1: -- -- förklarade
_denne_, att hon icke kunde följa.
-- rad. 23--24: Intendenten, som fått överraskningar så häftigt över
sig. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- som fått överraskni_ngen_ så häftigt
över sig.
Sid. 107, rad 7: fockeskotet. Så hskr. Uppl. 1--6: _fock_skotet.
Sid. 110, rad. 18--19: En omärklig rörelse på roret antydde, att hon
ville hålla undan för skäret. Så hskr. Uppl. 1--6: En _märklig_ rörelse
etc., läsfel.
Sid. 111, rad. 6--7: biomständigheter fästat sig i hans minne. Så hskr.
Uppl. 1--6 enligt blyertsändring i hskr.: biomständigheter _fäst_ sig i
hans minne.
Sid. 112, rad. 13--14: som om hon länge ruvat tanken. Så hskr. Uppl.
1--6 enligt blyertsändring (ej av Strindberg), i hskr.: som om hon länge
ruvat _på_ tanken.
-- rad. 27--28: -- Ni är rädd för kallt vatten? hånade flickan, och
kanske inte kan simma? Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring i
hskr.: -- -- och kan kanske inte simma?
Sid. 113, rad 11: mänskokroppens. Så hskr. Uppl. 1--6:
mä_nnis_kokroppens.
-- rad 13: hitin. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): hit in.
-- rad 19: sandhavra. Så hskr. Uppl. 1--6: sandha_vre_.
Sid. 114, rad 28: George-Sand- och androgynperioden. Så hskr. Uppl.
1--6: George Sand och androgynperioden. Strindbergs bindestreck ha i
hskr. med blyerts av annan hand uteslutits.
Sid. 115, rad 3: Hon skulle aldrig se, huru hon mottog av honom. Så
hskr. Uppl. 1--6: -- -- huru hon mot_togs_ av honom. Märk de föregående
meningarna: »-- -- ett skelett, vilket han sedan skulle fylla på med
levande kött och inblåsa sin anda i» etc.
Sid. 115, rad 33--sid. 116, rad 2: dess ornament i bokbandsstil erinrade
borgfrun Hélène de Genlis och hennes bibliotekarie. Uppl. 1--6: erinrade
om etc. »Om» inskrivet med blyerts i hskr., säkert ej av Strindberg.
Sid. 116, rad 26: lyftade hon sin mössa. Så hskr. Uppl. 1--6: _lyfte_
etc.
Sid. 117, rad 8: innevånares. Så hskr. Uppl. 1--6: _inv_ånares.
-- rad 15: vars make ni får leta i Europa. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt
blyertsändring i hskr. (ej av Strindberg): vars make ni får leta _efter_
i Europa.
Sid. 120, rad. 16--18: Visserligen kände han av erfarenhet, att det
lättaste sättet insinuera sig hos en kvinna var att låta henne leka
modren. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt blyertsändring (ej av Strindberg) i
hskr.: -- -- att det lättaste sättet _att_ insinuera sig hos en kvinna
var att låta henne leka modern.
Sid. 122, rad 5: ett stygn. Så hskr. Uppl. 1--6: ett _sting_.
Sid. 124, rad 19: häromkring. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): här
omkring.
Sid. 125, rad 8: ringlavens Scheeles-gröna, enligt hskr. Uppl. 1--6:
scheelesgröna.
Sid. 126, rad 14: två månar. Så hskr. Uppl. 1--6: två må_nader_.
-- rad. 25-26: Vad skall man så göra. Så hskr. Uppl. 1--6: Vad skall man
_då_ göra.
Sid. 132, rad. 27--30: Slutligen retucherade han terrängen med en kanna
saltsyra, utspädd i sin mängd vatten, varigenom uppstod en lysande vit
schattering i gröngräset, som skulle föreställa fläckar av Bellis eller
Galanthus. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- en lysande schattering etc. Genom
en obetydlig misskrivning på »vi» i »hvit» har sättaren trott ordet
struket och utelämnat det.
Sid. 133, rad. 7--9: Den [vinden] hade nu stått på osten en tid, emedan
barometertrycket i Nordsjön varit lågt. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt
blyertsändring i hskr.: -- -- _medan_ barometertrycket i Nordsjön varit
lågt.
Sid. 134, rad. 14--15: uppfästade. Så hskr. Uppl. 1--6: up_pfästa_.
-- rad 16: omigen. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): om igen. Så ock sid.
178, rad 15.
Sid. 135, rad 22: Intendenten var icke medicinare. Så hskr. Uppl. 1--6:
-- -- icke-medicinare.
Sid. 138, rad 33: höll ögonen fästade. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt
blyertsändring i hskr.: höll ögonen _fästa_.
Sid. 139, rad 30: hon måste lägga sig ner. Så hskr. Uppl. 1--6: hon
måste lägga sig _ned_.
Sid. 140, rad 32: krusmyntan. Så otydligt hskr. Uppl. 1--6:
krusmy_nten_.
Sid. 141, rad 26: trettifyra. Så hskr. Uppl. 1--6: tre_ttiof_yra.
Sid. 142, rad 6: ögonen fästade på armbandet. Så hskr. Uppl. 1--6:
ögonen _fästa_ på armbandet.
Sid. 144, rad 4: mänskokropp. Så hskr. Uppl. 1--6: mä_nnis_kokropp.
-- rad. 11-13: kände han sig fast besluten att bryta detta förhållande,
som hotade att inkräkta på hela hans själsliv, och i tid klippa av
förbindelsen. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- och _att_ i tid klippa av
förbindelsen.
Sid. 147, rad. 32--33: jag skyddar dig för beröringen med världens
smuts. Så hskr. Uppl. 1--6: jag skyddar dig _från_ beröringen med
världens smuts.
Sid. 148, rad 22: De gingo en timme och fler. Så hskr. Uppl. 1--6: De
gingo en timme och _flere_.
Sid. 151, rad. 21--22: alltså stod hennes kärlek i direkt förhållande
till hans lättrogenhet. Så hskr. Uppl. 1--6: _hans_ kärlek, tryckfel.
Sid. 152, rad. 3--5: att vinna en kvinna med öppenhet var omöjligt, att
nalkas henne med upprätt huvud, med klara ord vore att stöta henne bort.
Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- _var_ att stöta henne bort, tryckeriändring.
Sid. 153, rad. 13--14: månans skiva. Så hskr. Uppl. 1--6: må_nens_
skiva.
Sid. 156, rad. 6--9: det vart en stor jordbävning. -- -- ett fikonträd.
Så hskr. och normalupplagan av Nya testamentet (Johannes uppenbarelse,
kap. 6, vers. 12, 13). Uppl. 1--6: då vart en stor jordbävning. -- --
ett fi_konat_räd.
Sid. 159, rad 13: ställa henne ansikte mot ansikte med den råa lustan.
Uppl. 1--2: ansikte mot ansikte _mot_ etc. Uppl. 3--6: ansikte _med_
ansikte _mot_ etc.
-- rad. 17--18: när han då sökte adla upp hennes känslor. Så hskr. Uppl.
1--6: när han då sökte _odla_ upp hennes känslor. Läsfel.
-- rad 21: tillochmed. Så hskr. Uppl. 1--6 (i tre ord): till och med.
Sid. 161, rad. 8--10: Det var icke någon mörk, rökfärgad dimma utan en
ljus, liksom nykokat silver, genom vilken solljuset siktades. Så hskr.
Uppl. 1--6: -- -- genom vilken solljuset _riktades_. Läsfel.
-- rad. 27 och 31: akterut. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): akter ut.
-- rad 29: ini. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): in i. Så ock sid. 238,
rad 11.
Sid. 163, rad 3: Kommen längre ut där vinden friskade. Så hskr. Uppl.
1--6: Kommen längre _och_ där vinden friskade. Läsfel.
Sid. 164, rad 33: Utropstecknet efter »tankarne» enligt hskr. Uppl. 1--6
ha kolon. Läsfel.
Sid. 166, rad 14: mänska. Så hskr. Uppl. 1--6: män_nisk_a.
Sid. 167, rad 24: denna man. Så hskr. Uppl. 1--6: de_nne_ man.
Sid. 168, rad. 10--20: efter lektionernas slut föreslog någon. Så hskr.
Uppl. 1--6: efter lek_tionens_ etc., läsfel eller tryckeriändring.
Sid. 169, rad. 11--12: mänskofruktan. Så hskr. Uppl. 1--6:
mä_nnis_kofostran.
Sid. 170, rad. 5--6: äpplet faller inte långt från trädet. Hskr.:
äpp_len_ faller, tydligen felskrivning. Uppl. 1--6: äpplen _falla_,
tryckeriändring.
-- rad 7: Herran. Så hskr. Uppl. 1--6: Her_ren_.
-- rad 10: Men så säger Herren. Så hskr. Uppl. 1--6: Men _då_ säger
Herren. Läsfel.
-- rad. 14--15: -- -- avgudadyrkarne och alla, som älska och göra lögn!
Så Strindbergs hskr., men med blåkrita av annan hand ändrat till: -- --
som älska _att_ göra lögn, så uppl. 1--6.
-- Blankraden efter rad 20 här insatt efter hskr., saknas i uppl. 1--6.
-- rad 21: Dimman hade under tiden lyftat. Så hskr. Uppl. 1--6 enligt
blyertsändring i hskr.: Dimman hade under tiden _lyft_.
-- rad 29: och efter etc. Så hskr. »Och» struket med blåkrita och saknas
i uppl. 1--6.
Sid. 175, rad 12: dess betydelse, vilken. Hskr. har först »som» sedan av
Strindberg överstruken »vilket»; neutralformen tydligen felskrivning.
Uppl. 1--6 i anledning därav: vilket.
Sid. 177, rad. 4--5: Den kvinna som var född med nog förstånd att inse.
Så hskr. »Nog» överhoppat i uppl. 1--6.
-- rad. 25--26: en viss slags krage. Så hskr. Uppl. 1: _ett_ viss slags
krage. Uppl. 2--6: _ett_ vi_sst_ etc.
Sid. 178, rad. 21--22: föreföll det honom, som om den sista halvtimmens
uppträde endast varit en dröm. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- endast _var_
en dröm.
-- rad 31: försent. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): för sent.
Sid. 179, rad 26: neråt. Så hskr. Uppl. 1--6: _nedå_t.
Sid. 182, rad 3: middagstimman. Så hskr. Uppl. 1--6: midagsti_mmen_.
-- rad 11: som -- -- lyftat ett glas. Så hskr. ursrpungligen, därefter
med blyerts ändrat till: -- -- _lyft_ ett glas. Uppl. 1--6: -- --
_lyfte_ ett glas.
-- rad 12: den manliga gästen. Så hskr. Uppl. 1--6: den manl_ige_
gästen.
-- rad. 15--16: han erinrade hennes första uppenbarelse etc. En vanlig
Strindbergsform. I hskr. är »sig» inskrivet av annan hand än
Strindbergs, vadan uppl. 1--6 ha: han erinrade _sig_ hennes etc. På
samma sätt har hskr. sid. 223, rad 13, sid. 225, rad 20 samt sid. 234,
rad 16 »erinra» i betydelsen av minnas men på samtliga ställen har man
på tryckeriet i tidigare upplagor insatt »sig». Den reflexiva formen i
denna uppl. på dessa ställen avlägsnad.
Sid. 183, rad. 26--27: förställningsförmåga. Så hskr. och uppl. 2--6.
Uppl. 1: _föres_tällningsförmåga.
-- rad 29: tillrätta. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): till rätta.
Sid. 185, rad 1: sina långa finger. Så hskr. Uppl. 1--6: sina långa
fin_grar_.
Sid. 186, rad 13: Godnatt. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): God natt.
Sid. 187, rad 11: likasom. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): lika som. Så
ock sid. 196, rad 5 samt sid. 226, rad 31.
Sid. 188, rad 1: lyftats. Så hskr. Uppl. 1--6, enligt blyertsändring i
hskr.: _lyfts_.
-- rad. 11--12: förskottera dem varor, mot att han avsatte deras fisk.
Så hskr. Uppl. 1--6: förskottera dem varor, mot _det_ att han avsatte
deras fisk.
-- rad 25: Vi tar. Så hskr. Uppl. 1--6: Vi _ta_.
Sid. 189, rad. 2--3: hos Vestmans? Så hskr. Uppl. 1--6: hos Ves_tman_?
Sid. 189, rad. 20--21: I en ögonblicklig ingivelse och utan ett
ögonblick glömma, att det var en fiende. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- och
utan _att_ ett ögonblick glömma, att det var en fiende.
Sid. 191, rad 13: jag lämnar er ensamna. Så hskr. Uppl. 1--6: -- --
e_nsamma_. Strindberg har först skrivit »ensam» och sedan tillagt
(skrivet ovanför) »na», varför någon felskrivning av staplar ej kan ha
ägt rum.
-- rad 19: Pass sen på och lägg er tidigt i kväll. Så hskr. I uppl. 1--6
»sen» överhoppat.
Sid. 194, rad 13: Plötsligen. Så hskr. Uppl. 1--6: Plötsligt.
Sid. 197, rad. 3--7: Han kände till och med igen dessa ansatser av gott
förstånd som under form av primitiv, djurisk list och skyende av öppna
medel så ofta trodde sig vara högre klokhet, men endast var rävens enkla
försök att vara knepig etc. Denna läsart är en konjektur. I hskr. och
uppl. 1--6 står: -- -- och skyende av medel etc., vilket är meningslöst.
Ett attribut till »medel» är tydligen överhoppat vid skrivningen.
Sid. 198, rad. 2--4: alla klippor och stenar voro -- -- så ljumma, att
daggen icke kunde fälla på dem. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- att daggen
icke kunde _falla_ på dem.
-- rad 5: därutanför. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): där utanför.
-- rad 16: till handa. Så hskr. Uppl. 1-6 (i ett ord): tillhanda.
Sid. 199, rad. 17--18: kännande sin själ besvågras med en nedgångstyp,
stående inför början etc. Så hskr. Uppl. 1--2: _kände_ sin själ etc.
Uppl. 3--6: _kände han_ sin själ etc.
-- rad. 23--24: en black om foten. Så hskr. Uppl. 1--6: _ett block_ om
foten.
Sid. 201, rad. 8--9: sitt blåa förkläde. Så hskr. Uppl. 1--6: sitt _blå_
förkläde.
Sid. 201, rad 12: femtusen. Så hskr. Uppl. 1--6 (i två ord): fem tusen.
Sid. 202, rad. 10--11: den skotska blåa mössan. Så hskr. Uppl. 1--6: den
skotska _blå_ mössan.
Sid. 203, rad 11: folk samlades kring den hemkomna skötbåten. Så hskr.
Uppl. 1--6: folk samlades _omkring_ den hemkomna skötbåten.
-- rad. 27--28: den verkliga välgöraren. Så hskr. Uppl. 1--6: den
ver_klige_ välgöraren.
Sid. 204, rad 26: trångmål. Så hskr. och uppl. 2. Uppl. 1, 3--6:
trå_ngsm_ål.
Sid. 206, rad 6: förstukvisten. Så hskr. Uppl. 1--6: fö_rstuguk_visten.
-- Blankraden efter rad 10, här insatt efter hskr., saknas i föregående
upplagor.
-- rad. 22--23: Vid sjutiden på aftonen syntes korvetten ånga upp ifrån
Landsortsleden. Så hskr. I föregående uppl. är »upp» överhoppat: -- --
syntes korvetten ånga ifrån Landsortsleden.
Sid. 208, rad 31: Det röck i flickans ansikte, röck så förfärligt. Så
hskr. Uppl. 1--6: Det _ryckte_ i flickans ansikte, _ryckte_ så
förfärligt.
Sid. 214, rad 16: sextio. Så hskr. Uppl. 1--2 med siffror: 60. Uppl.
3--4: se_xti_.
-- rad 23: varje kväll, han lagt sig. Så hskr. Uppl. 1--6: varje kväll,
då han lagt sig.
Sid. 215, rad. 1--2: började blygas inför sig själv och märkte. Så hskr.
Uppl. 1--6: bö_rjande_ blygas inför sig själv och märkte.
-- rad 11: Till den ändan förhyrde han på egen räkning [och ej på
statens]. Så hskr. Uppl. 1--6: Till den ändan förhyrde han _för_ egen
räkning.
-- Blankraden efter rad 16, här insatt efter hskr., saknas i föregående
uppl.
Sid. 216, rad 33: inlåst. Så hskr. Uppl. 1--6: i_nläst_.
Sid. 218, rad 7: hördes bojen skrika ut på sjön. Så hskr. Uppl. 1--6:
hördes bojen skrika _ute_ på sjön.
-- rad 30: låser sig inne. Så hskr. Uppl. 1--6: _läser_ sig inne.
-- rad 33: gamla Söderlund. Så hskr. Uppl. 1--6: ga_mle_ Söderlund.
Sid. 219, rad 6: förr än. Så hskr. Uppl. 1--6 (i ett ord): förrän.
Sid. 220, rad 15: Heldre. Så hskr. Uppl. 1--6: H_ellr_e. Så och sid.
234, rad 11.
-- rad 17: jämlikar med auktoritet och domsrätt utan vad. Så hskr. Uppl.
1--6: jämlikar med auktor_itets_- och domsrätt utan vad.
Sid. 221, rad. 5--6: även bläcket var förtärt av elden. Så hskr. Uppl.
1--6: även bläcket var fö_rstört_ av elden. Läsfel.
Sid. 222, rad 3: lavarne på klippan. Så hskr. Uppl. 1--6: lavarna på
kli_pporna_.
Sid. 223, rad 11: inlåst. Så hskr. Uppl. 1--6: i_nläst_.
-- rad 26: många elementer. Så hskr. Uppl. 1--6: många element.
Sid. 223, rad 32--sid. 224, rad 1: Ja, men han hade ju icke denna
sjukliga förföljelsemani, som kommer från kroppslig svaghet, då han
faktiskt varit förföljd. I hskr. är det första »han», uteglömt: Ja, men
hade ju icke denna etc. Uppl. 1--6: Ja, men hade icke denna sjukliga
förföljelsemani, som kommer från kroppslig svaghet, då han _ju_ faktiskt
varit förföljd. Meningslöst.
Sid. 224, rad. 11--12: när den förflugit sig ur buren och råkat bland
grönsiskor. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- och r_åkar_ bland grönsiskor.
-- rad 20: Denna blåa, terpentingröna, gråa ring. Så hskr. Uppl. 1--6:
Denna _blå_, terpentingröna, _grå_ ring.
Sid. 227, rad. 27--28: med honom återknöt intendenten umgänget genom att
skänka en laxlina. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- genom att skänka _honom_
en laxlina. Strindberg har först skrivit »att skänka honom» men redan
vid löpande skrivning strukit »honom».
Sid. 227, rad 31: förskrift. Så hskr. och uppl. 3--6. Uppl. 1--2:
_föres_krift.
Sid. 228, rad 6: aldra. Så hskr. Uppl. 1--6: _allr_a.
-- rad. 24 och 26: månans, månan. Så hskr. Uppl. 1--6: m_ånens_,
m_ånen_.
Sid. 229, rad 9: till spillo. Så hskr. Uppl. 1--6 (i ett ord):
tillspillo.
Sid. 232, rad 1: så att bloden rann. Så hskr. Uppl. 1--6: så att
bl_odet_ rann.
-- Blankraden efter rad 15, här insatt efter hskr., saknas i föregående
upplagor.
Sid. 234, rad 4: Spikningen i hjässan. Så hskr. Uppl. 1--6: Spikningen i
_hjärnan_. Läsfel.
-- rad. 6--7: där den grävs opp som ett prov på folkets slughet. Så
hskr. Uppl. 1--6: där den _grävts_ upp etc. Strindberg har först skrivit
»tas», men redan vid löpande skrivning strukit detta och skrivit
»grävs».
Sid. 236, rad. 2--6: den mattvita runda fläcken. Så hskr. Uppl. 1--6:
den _maltv_ita (!) runda fläcken.
Sid. 237, rad 4: i förgårs. Så hskr. Uppl. 1--2: i fö_rgår_. Uppl. 3--6:
i _förrgår_.
-- rad 7: -- Tala om en saga för mig, bad han. Så hskr. Uppl. 1--6: --
-- _sade_ han. Läsfel.
Sid. 238, rad 27--29: hur han _lärde oredliga arrendatorer att skriva
falska skuldebrev_, lärde hantverkare att slå dank. Så hskr. Det
spärrade är överhoppat i uppl. 1--6. »Lik». De båda »lärde» stå i hskr.
i jämnbredd med varandra på två olika rader.
Sid. 239, rad. 19--20: nu såg han i sydost ute på revet en stor, svart
ångare. Så hskr. Uppl. 1--6: -- -- ute på _havet_ en stor, svart ångare.
Läsfel.
Sid. 240, rad 30: spisen. Så hskr. Uppl. 1--6: sp_iseln_.
Sid. 242, rad 6: blodtårar. Så hskr. Uppl. 1--6: bl_ods_tårar.
-- rad 23: det lilla fragmentet av jorden. Så hskr. Uppl. 1--6: det
lilla fra_gment_ av jorden.
-- rad. 24-29: och när han såg -- -- vände han sig om, spottade, halade
skotet och tog fullt. Så hskr. Uppl. 1--6, enligt blyertsändring (ej av
Strindberg) i hskr.: -- -- vände han sig om _och_ spottade, halade
skotet och tog fullt.
Sid. 243, rad 4: alla smås förklarade gud ... Så hskr. Uppl. 1--6 ha
endast en punkt efter den avbrutna meningen.
-- rad 14: mänskoätande. Så hskr. Uppl. 1--6: män_nisk_oätande.
-- rad 19: Ut mot den åtminstone på himmelen upptagne. Så hskr. Uppl.
1--6: Ut mot den åtminstone i hi_mlen_ upptagne.
Ändringar i handskrift och korrektur av Strindberg.
Sid. 5. Över första kapitlet har handskriften först haft rubriken
»Mästaren», som strukits med blyerts.
-- rad. 9-10. Österskären. Hskr.: Huvudskär, på andra ställen Fiskeskär,
mellan vilka titlar Strindberg tvekat. Slutligen bestämde han sig för
den nuvarande Österskären och gav, då boken skulle sättas, telegrafisk
order därom (från Falun 19. 9. 1890): »Fiskeskär skall vara
Österskären.» På ett ställe glömde han emellertid göra denna rättelse;
sid. 85, rad 5 står i tidigare upplagor omotiverat Fiskeskär.
Sid. 9, rad. 20--21: stirrade endast uppmärksamt åt vindsidan. Hskr.: --
-- _upp_ åt vindsidan; »upp» tydligen struket för att undvika
sammanställningen: uppmärksamt upp.
Sid. 10, rad. 6--7: och skummet sprutade och fräste i solen rött,
champagnefärgat. Hskr.: -- -- fräste solbelyst, rött champagnefärgat.
Sid. 12, rad 32--sid. 13, rad 11: störa sina intuitioner, på vilka han
litade mera, höll tyst ner på det han antog vara skäret etc. Hskr.: --
-- vilka han litade mera på; omkastning för att undvika
sammanställningen: mera på -- ner på.
Sid. 13, rad 6: misstankar började vakna. Hskr.: börja vakna; i
omgivande satser impf.
Sid. 20, rad. 7--8: han -- -- endast såg. Hskr.: sågo, felskrivning.
-- rad. 13--15: bortkommen som om han efter en halv mansålders kamp
uppåt mot förfining -- -- ramlat ner i fattigdom. Hskr.: -- -- ramlat
ner igen i fattigdom; »igen» antagligen struket av Strindberg, eftersom
intendenten aldrig egentligen varit fattig.
Sid. 29, rad. 1--2: kanske femtio fot högre än havsytan. Hskr.: kanske
hundra meter etc.
-- rad. 16--17: den jord, vid vilken han var bunden. Hskr.: -- -- bunden
_för evigt_.
Sid. 34, rad. 3--6: Det tillfälliga anfallet av fruktan, som framkallats
av isolering, ensamhet och instängning med fiender -- ty så betraktade
han med skäl skärkarlarne -- gav vika etc. Hskr.: Det tillfälliga
an_fall_ av fruktan som isolering, ensamhet och instängning med fiender
-- ty så betraktade han med skäl skärkarlarne -- gav _nu_ vika etc.
Strindberg har antagligen först tänkt skriva »framkallat», men efter
parentesen glömt verbet; »nu» har han strukit, emedan ordet förekommer i
följande koordinerade sats.
Sid. 36, rad. 10--11: den [blåstången] blir leverbrun längre ner och
slutligen röd vid botten. Hskr.: -- -- och slutligen _mossgrön_ vid
botten.
Sid. 38, rad. 7--9: väntande in en lycklig slump, som leder rovet förbi
nosen utan någon drift att tumma måfåt till sin fördel. Ändrat så i
hskr. med blyerts från: -- -- att tumma _slumpen_ till sin fördel.
Sid. 41, rad. 23--26: en samklang av ljud: från reptilens första, svaga
försök att yttra vreden genom väsning ända upp till musiken från
människans harmoniska tonverktyg. Hskr.: -- -- musiken _av_ människans
harmoniska tonverktyg. Uppl. 1--6 har felaktigt ett komma efter
»musiken».
Sid. 43, rad 11: njutande dessa levande bilder av skapelsen. Hskr.:
njutande _av_ dessa levande bilder av skapelsen.
-- rad. 15--16: en historierad skapelse. Hskr.: en historierad
skapelse_historia_.
-- rad 18: jordens bildningsserier. Hskr.: jordens bildnings_historia_.
-- rad 22: högre grader på kulturskalan. Ändrat så med blyerts i hskr.
från: högre grader på kultur_grader_.
-- rad. 26--27: då tanken på himlen endast var en utbytt form av driften
framåt. Ändrat så med blyerts i hskr. från: då tanken på himlen _där_
endast var etc.
Sid. 44, rad. 3--4: vilka ansetts ogenomträngliga. Hskr.: vilka _trotts_
ogenomträngliga.
-- rad. 27--32: Troende intet, emedan han sett allt förgås, allt
återupptagas, alla statsformer prövade, hälsade med jubel vid
mottagandet, kasserade inom några år, framburna igen såsom nya och ånyo
hälsade som universalupptäckter, hade han till sist stannat vid det
bestående såsom det enda påtagliga. Hskr. har punkt efter
»universalupptäckter» samt därefter: Till sist stannande vid det
bestående såsom det enda påtagliga.
Sid. 47, rad. 9--10: subordinerade, dem han endast meddelade sig med
befallningsvis. Hskr.: subordinerade, _som_ han endast etc. »Som»
förekommer både förut och efteråt i samma mening.
Sid. 48, rad. 14--15: känslorna, såsom djurens lägre tankerudiment
kallades. Hskr.: -- -- _tänker_udiment.
Sid. 49, rad. 12--16. Strindberg har här före nerskrivandet i marginalen
med blyerts antecknat följande schema för texten: Könsimpulser. Fantasi.
Vetenskaplig D:o. Brist på material. Getingen o. Samhället.
-- rad. 28--30: känslorna, vilka skulle en gång läggas igen såsom
sköldkörteln, vilken fallit ur bruket hos människan, men dock ännu
kvarsatt på sin gamla plats. Hskr. har ursprungligen haft: -- -- _men_
kvarsatt etc. Detta sedan med blyerts (av Strindberg) ändrat till: -- --
_dock ännu_ kvarsatt. Den nuvarande formen: _men_ dock ännu kvarsatt
etc., troligen enligt korrekturändring.
Sid. 52, rad 3: där »mängden skulle göra't». Så hskr. efter
blyertsändring av Strindberg. Ursprungligen skrivet: där mängden skulle
göra det.
Sid. 55, rad. 1--5. Före nerskrivningen har Strindberg i marginalen med
blyerts skrivit följande schema för texten: Självbedrägeri.
Självmedvetande. Känn dig själv. Lögn = dumhet. Ego = medelpunkt. Moral
= självansvar. Gentemot kristendomen. Redan här uppgörelsen. Bredvid
rad. 32--33 har Strindberg likaledes skrivit: Fina sinnen, nervositet.
Sid. 62, rad 3: vilka. Hskr.: som. »Som» förekommer förut i samma
mening.
Sid. 65, rad 25: som satt lik en bildstod. Hskr.: som satt _som_ en
bildstod.
Sid. 73, rad 23: ett yttrande, som en ung präst fällt en natt, då man
etc. Hskr.: -- -- en natt _på ett horhus_, då man.
-- rad 25: Jag tror ej på Kristi guddom. Hskr.: Jag -- i Kristi guddom.
Sid. 78, rad 21: vilka. Hskr.: som. »Som» förekommer förut i samma
mening.
-- rad. 23--25: mellan dessa svarta kuber stucko upp -- -- en otrolig
mängd svarta vinbärsbuskar. »Upp» är uteglömt i hskr.
Sid. 88, rad. 28--31: Det nötta urverket skulle ligga ouppdraget en tid
och låta fjädern sakna spänningen för att återhämta sina förslappade
krafter. I hskr. är »för» uteglömt.
-- rad. 31--32: Umgänget med de lägre klasserna, vilka icke retade till
tävlan. Hskr.: -- -- _som_ icke retade till tävlan.
Sid. 90, rad 13: då en gång gummans tänder skulle lossna. Hskr.: då en
gång gummans tänder skulle lossna _en gång_. Strindberg har först
skrivit: _när_ gummans tänder skulle lossna en gång. Därpå har han
strukit »när» och inskrivit »då en gång» men samtidigt glömt att stryka
det först skrivna »en gång».
-- rad 14: läpparne falla in, bilda en trubbig vinkel. Hskr.: -- --
bilda en _konkav_ trubbig vinkel.
Sid. 93, rad. 12--17: något medlidande -- -- kunde icke bliva tal om. I
hskr. är »om» uteglömt.
-- rad. 28--30: denna kvinna, som han nu kände att han måste binda sig
vid. Hskr.: -- -- binda vid sig.
Sid. 101, rad. 15--16: kände detsamma, som han erfarit vid besök i en
kvarn. Hskr.: kände _samma_ som han erfarit etc. Då »samma» slutar ett
hskr:sblad kan även antagas att Strindberg uteglömt t. ex. »sak» mellan
»samma» och »som», då han började på nytt blad.
Sid. 107, rad. 22--23: förklara hela förloppet som något, vilket sade
sig självt. Hskr.: -- -- som sade sig _själv_.
Sid. 108, rad. 1--5: men att nu svara på detta ansåg han lönlöst, och
sin roll att vara en tacksam åhörare -- -- höll han vid. Hskr.: -- --
och _hans_ roll att vara etc.
-- rad 14: begagnande det åskådningsmedel, som skären erbjödo. Hskr.:
begagnande det åskådning_smaterial_, som skären erbjödo.
Sid. 120, rad. 28--29: om han ville nå sitt mål, och det ville han.
Hskr.: om han ville sitt mål.
Sid. 121, rad 16: lade band på sig. Hskr.: lag band på sig.
Sid. 124, rad 7: saker, dem hon. Ändrat så av Strindberg med blyerts i
hskr. från: saker, _som_ hon. »Som» förekommer förut i samma mening.
Sid. 125, rad. 20--22: Hör nu på vågornas brus, såsom poeterna
summariskt kalla denna symfoni av ljud. Ändrat så av Strindberg med
blyerts i hskr. från: -- -- _som_ poeterna summariskt kalla etc.
Sid. 125, rad. 24--25: Ni hör först ett brus, som liknar det man
förnimmer i ett maskinrum. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr.
från: Ni hör först ett brus, som liknar det man _hör_ i ett maskinhus.
-- rad. 27--28: det är de lättare mindre vattenpartierna, som
sönderpiskas till skum. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr.
från: det är de lättare mindre vattenpartie_rnas_ sönderpi_skande_ till
skum.
Sid. 126, rad 1: en hålighet. Ändrat så av Strindberg med blyerts i
hskr. från: en _bergshåla_.
Sid. 127, rad. 12--13: -- Laxen är ju en fågel? -- Ja visst, en riktig
flyttfågel. Dessa två meningar har Strindberg inskrivit i hskr. med
blyerts.
Sid. 128, rad. 19--22: drivisarne kommo ännu norrifrån, där en ovanligt
sträng vinter vid stränderna framkallat bottenfrysningar, vilka nu,
drivande söderut, avkylde vattnet. Hskr.: -- -- där en ovanligt sträng
vinter framkallat bottenfrysningar vid stränderna, vilka nu, drivande
söderut, avkylde vattnet.
Sid. 130, rad 7: en stor tjärborste jämte yxa, såg, spik. »Jämte»
inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr., som förut haft semikolon
efter »tjärborste».
-- rad. 13--15: Sedan han uppställt ett lantmätarbräde på stativ och
därpå ställt diopterlinjalen, grep han sig an. Ändrat så med blyerts i
hskr. från: -- -- och därpå ställt diopterlinjalen _sedan han icke mer
behövt förstoringen_, grep han sig an.
Sid. 131, rad 22: kyrkogårdsfärg. Hskr.: _kör_gårdsfärg.
-- rad. 32--33: så var det icke brist på vilja. »Det» saknas i hskr.
Sid. 132, rad. 6--7: men mer behövdes ej, och det fordrades endast.
Ändrat så med blyerts i hskr. från: _och_ mer behövdes ej, och det
fordrades endast.
-- rad. 19--20: Med sina färgpytsar drog han nu opp en rusticerad
sockel. Ändrat så med blyerts i hskr. från: -- -- en rustica-sockel.
Sid. 134, rad. 28--29: kände huru hans jag växte, huru hjärncellerna
grodde. Ändrat så med blyerts av Strindberg i hskr. från: kände _sitt_
jag _växa_, huru hjärncellerna grodde.
Sid. 135, rad. 12--16: Som han trodde sig bestämt veta, vad som nu komme
att följa, lämnade han det avbrutna arbetet och städade undan sina
manuskript, vilket göromål han just slutat, då han hörde kammarrådinnans
steg i trappan. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: -- --
vilket han just slutat, då han, _som han kunnat förutspå_, hörde
kammarrådinnans steg i trappan.
-- rad. 22--28: Intendenten var icke medicinare, men hade läst sig
igenom elementerna av patologi och terapi -- -- och slutligen upprättat
en terapi, som han brukade för sig själv. Han lovade därför att komma.
Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: -- -- som han brukade
för sig själv, lovade att komma.
Sid. 136, rad. 16--18: och antagit i hypnotismen en rent psykisk eller i
diet och kroppsrörelser en vulgär, ofta skadlig mekanisk metod. Ändrat
så av Strindberg med blyerts i hskr. från: -- -- mekanisk _karaktär_.
-- rad 28: magsäcken. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från:
_ventrikeln_.
-- rad. 28--29: så framkallade desamma [de gamla läkemedlen]. Ändrat så
av Strindberg med blyerts i hskr. från: -- -- _dets_amma.
Sid. 137, rad. 10--11: hela fysiken med luktsinnet och smaken skulle
resa sig. »Och» inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr., som förut
har komma före och efter »smaken».
-- rad. 17--18: en uppåtstigande skala av kylande, täckande, mjukande.
Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: en uppåtstigande skala
av _mjukande_, täckande, mjukande.
-- rad. 29--30: när han nu såg sig i spegeln -- -- märkte han. Ändrat så
med blyerts i hskr. från: när han nu såg sig i spegeln -- -- _såg_ han.
Sid. 139, rad 29: för att befria sig från kvalen. »Kvalen» inskrivet av
Strindberg med blyerts i hskr.
Sid. 140, rad. 29--30: och som återgav i text den klassiska rutan.
Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: och som återgav i text
_översatt med_ den klassiska rutan.
Sid. 141, rad. 20--22: för att känna, huru den i oordning bragta hjärnan
likasom lade sig till rätta igen och fortsatte sin växande, lidande
gång. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: -- -- och
for_tsätta_ sin växande, lidande gång.
-- rad 27: Så vaknade han och steg in i stugan igen. Ändrat så av
Strindberg med blyerts i hskr. från: _Och han_ vaknade, steg in i stugan
igen.
Sid. 142, rad. 4--5: Flickan syntes göra en ansträngning att dölja
okända lidanden, men drack. Hskr. ursprungligen: _och_ drack; »men»
överskrivet med blyerts.
-- rad 22: -- Drifterna! Ja! »Ja!» inskrivet av Strindberg med blyerts i
hskr.
Sid. 144, rad. 16--17: denna livlösa köttbild. Ändrat så av Strindberg
med blyerts i hskr. från: denna livlösa _stenb_ild.
Sid. 145, rad. 15--16: ehuru det senare ännu var fallet med dem som
levde i kvarlevor. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från:
_såsom_ ännu var fallet med dem som _likt flertalet_ levde i kvarlevor.
-- rad. 17--20: sedan likväl forskningen uppdagat, att det mystiska [hos
kvinnan] endast var oreda och det överhöga endast en diktsamling av den
manliga driftens sammanpressade begär. Ändrat så av Strindberg med
blyerts i hskr. från: -- -- det överhöga endast _ett uttryck_ av den
manliga driftens sammanpressade begär.
Sid. 146, rad 26: vilken. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr.
från: som. »Som» förekommer senare i samma mening.
Sid. 147, rad. 9--10: Nu vaknade hos honom hela mannaålderns oerhörda
kärleksträngtan. Men när han såg etc. Ändrat så med blyerts i hskr., som
förut endast haft komma efter »kärleksträngtan».
Sid. 148, rad. 4--6: Hans känslor började få tankens kyliga färg och
syntes vilja släcka hennes exaltation, så att hon avbröt honom. »Och»
inskrivet i hskr. med blyerts (komma saknas).
Sid. 149, rad 17: hopsmältas. Ändrat så av Strindberg med blyerts i
hskr. från: amalgameras.
-- rad. 18--19: grep han nu ögonblicket. »Han» inskrivet med blyerts i
hskr.
-- rad 28: -- Deras hat kan förvända synen på dem! Ändrat så av
Strindberg med blyerts i hskr. från: -- Deras hat kan _förblinda_ dem!
Sid. 150, rad. 4--5: Därpå invände hon skrattande: Ändrat så av
Strindberg med blyerts i hskr. från: Därpå skrattade hon och sade:
Sid. 151, rad. 4--9: ett stort lugn över att vara intagen i en liten
krets, där gemensamma intressen sammanhöllo till oinskränkt förtroende,
och på samma gång en ängslan över att behöva uppgiva sig själv inför
dessa mångfaldiga hänsyn, som sympati och släktskap medföra. Ändrat så
av Strindberg med blyerts i hskr. från: ett stort lugn att vara intagen
i en liten _association_, där gemensamma intressen samma_nhöll_ till
oinskränkt förtroende, och på samma gång en ängslan över att behöva
uppgiva sig själv _av_ dessa mångfaldiga hänsyn, som sympati och
släktskap me_dför_.
Sid. 152, rad 7: medan samtalet nu etc. Hskr.: medan nu samtalet.
Sid. 153, rad 10: en framskjutande buktig klippvägg. Ändrat så av
Strindberg med blyerts i hskr. från: en framskjutande _konkav_
klippvägg.
-- rad. 17--18: betraktade den framträdande mannen med skrämda -- --
blickar. »Mannen» inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr.
Sid. 153, rad 24: månen hängde blek i första kvarteret. Ändrat så av
Strindberg med blyerts i hskr. från: månen _satt_ blek _och omärklig_ i
första kvarteret.
Sid. 154, rad. 10--11: Saken hade redan fått en betänklig vändning, och
intendenten tillgrep all sin konst. Ändrat så av Strindberg med blyerts
i hskr. från: Saken hade redan _tagit_ en betänklig vändning och
intendenten använde all sin konst.
Sid. 157, rad. 1--2: så att han nu stod ensam. »Nu» saknas i hskr.
Sid. 161, rad 12: Han njöt en stund av denna sinnenas vakna vila. Hskr.:
-- -- av _detta_ sinnenas vakna vila.
Sid. 163, rad 20: att det självt [havet]. Hskr.: att det _själv_.
Sid. 164, rad. 8--10: Här -- -- överlämnade han sina tankar åt deras
fria lopp. Hskr.: -- -- överlämnade han åt sina tankar deras fria lopp.
Sid. 174, rad 7: så löpa alla i kapp. Hskr.: löper. Likaså följande
rader 8--9 i hskr.: själva arbetarne på kapellet h_ar_ lupit från. Då
emellertid på övriga ställen i detta stycke handskriften har regelbundna
plurala verbformer kan antagas att Strindberg här gjort rättelse i korr.
Sid. 175, rad 31: Att hon hatade honom, det kände och insåg han. Ändrat
så med blyerts i hskr. från: -- -- det kände han och insåg.
Sid. 176, rad. 5--6: en maktkamp, som var oberättigad, då det gällde för
honom en seger över det oförnuftiga. Hskr.: -- -- då det gällde för
_henne_ en seger över det _förnuftiga_.
-- rad. 22--23: lögner, dem vetenskapen icke vågat rubba, som etc.
Ändrat så med blyerts i hskr. från: lögner, _som_ vetenskapen icke vågat
rubba, som etc.
Sid. 177, rad 32: vilken han måst stoppa undan. Ändrat så av Strindberg
med blyerts i hskr. från: vilken han måst _lägga bort_.
Sid. 178, rad 28: ni pröva. Hskr.: ni prövar. Men två rader nedanför har
hskr.: ni _äro_.
Sid. 185, rad 9: och hon tycktes. »Hon» saknas i hskr.
Sid. 186, rad. 20--21: den gav honom sista ordet och ett övertag, som
icke var honom unnat. »Ett» saknas i hskr.: den gav honom övertag, etc.
Sid. 189, rad. 1--3: Har herr Ohlsson sett eller misstänkt, att det inte
hänger rätt tillsammans nere hos Vestmans? Hskr.: att det _står_ rätt
_till_ nere hos Vestmans? Uppl. 1--6: att det hänger rätt tillsammans.
Frånvaron av »inte» i hskr. beror tydligen på en felskrivning.
Sid. 194, rad. 4--5: och arbetarne sutto inne i stugorna och bjödo på
brännvin. Det sista »och» saknas i hskr., som i stället har komma efter
»stugorna».
Sid. 196, rad. 14--15: om A är större än B, och C är lika stor som A, så
är också C större än B. I hskr. är det sista »C» uteglömt, och dessutom
felaktigt »A» i stället för »B»: -- -- så är också större än A.
-- rad 21: Efter det nuvarande slutet på meningen har hskr.: All denna
sentimentalitet, som härrörde från otillfredsställda drifter. Denna
mening återfinnes nu å rad. 30--31. Antagligen korr.-ändring av
Strindberg.
Sid. 199, rad. 19--20: skulle förfalska hans släktledning för alla
kommande tider. Hskr.: -- -- för _att_ alla kommande tider.
Sid. 203, rad 33: Pengarne förvandlades straxt i kaffe. Hskr.: Pengarne
förvandlades _genast_ i kaffe.
Sid. 204, rad. 9--10: klockan åtta på samma dags afton. Ändrat så med
blyerts i hskr. från: klockan åtta _om_ samma dags afton.
-- rad 20: vilken. Hskr.: som. »Som» förekommer förut i samma mening.
Sid. 205, rad. 17--18: stannande. Hskr.: st_adn_ande.
Sid. 207, rad. 18--19: och för att han av posen skulle kunna veta.
Hskr.: och _emedan_ han av posen skulle kunna veta.
Sid. 212, rad. 9--10: på samma gång underhållande hoppet att icke allt
var slut. Hskr.: på samma gång underhållande hoppet _om_ att icke allt
var slut.
Sid. 215, rad. 2--4: märkte, att med den tilltagande aktning, han vann
hos sällskapet för sitt affabla sätt, förlorade han all aktning för sig
själv. Hskr.: -- -- sitt affabla sätt, _han förlorade_ all aktning för
sig själv.
Sid. 219, rad. 31--32: om ock deras [fiendernas] andar aldrig kunde
inträda i kontakt med hans. »Med hans» saknas i hskr.
Sid. 220, rad. 18--21: Sedan han vandrat -- -- återvände han till sin
stuga och tände ljus och lampor i sina två rum samt öppnade dörrarne
till förstugan och avlägsnade etc. »Samt» saknas i hskr., som har punkt
efter »rum» och börjar ny mening med »öppnade».
Sid. 222, rad. 8--10: deras höstarbete var slut; tystnaden hade åter
inbrutit, och handelsboden var stängd. Hskr.: deras höstarbete var slut
_och_ tystnaden hade åter inbrutit och handelsboden var stängd.
Sid. 223, rad 2: kväveoxidulen. Hskr.: _kvävo_xidulen.
Sid. 234, rad 33--sid. 235, rad 1: yttrande. Ändrat så av Strindberg med
blyerts i hskr. från: yt_trad_e.
Sid. 237, rad 15: Intendenten hörde på med stor uppmärksamhet. »På»
inskrivet med blyerts i hskr.
-- rad 27: tillbaka. Hskr. har på detta ställe i två ord: till baka, men
rad 29 i ett ord: tillbaka.
Sid. 238, rad 20: Nej, inte Jesus! Hskr.: Nej, _för fan_, inte Jesus.
-- rad 21: Det är ett påfund. Hskr.: Det är ett _elakt_ påfund.
-- rad 25: lösaktiga kvinnor. Hskr.: horor.
Sid. 240, rad. 2--3: föremål av underlig form. Hskr.: föremål av sällsam
form.
-- rad 25: han ägde ingenting att göra opp eld med. Hskr.: han ägde
_ingen ting_ etc.
Tryckfel och tryckeriändringar i skilda upplagor.
Sid. 5, rad 14: Emellanåt. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6: Emellertid,
tryckfel.
Sid. 8, rad 21: lävantet. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6: lävan_ten_.
Sid. 11, rad 8: åt flera streck. Så uppl. 1, 3--6. Uppl. 2: flere.
Sid. 13, rad 21: mörkret, ur vilket. Så uppl. 1, 3--6. Uppl. 2: ur
vilken.
Sid. 22, rad 6: eljes. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6: eljest.
-- rad 15: mitt emot. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6 (i ett ord): mittemot.
Sid. 23, rad 13: ett upplag av vit sand. Så uppl. 1, 3--6. Uppl. 2: ett
uppslag etc.
Sid. 27, rad 4: innevånarne. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6: invånarna.
Sid. 27, rad 20: eljes. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6: eljest. Så ock på
andra ställen.
-- --: Tjugo-. Så uppl. 1, 3--6. Uppl. 2: tjugu-. Så ock sid. 51, rad
30, sid. 168, rad 9 (där dock även uppl. 3--6 har: tjugu) samt sid. 169,
rad 19.
Sid. 28, rad 32: upp för. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6 (i ett ord): uppför.
Så ock sid. 103, rad 14 samt sid. 168, rad 26.
-- rad. 2--3: såg uppåt i rymden. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6: såg uppåt
rymden.
Sid. 30, rad. 16--17: påminde om människohänder, men lågt stående
människors. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6: -- -- men lågt stående
männi_skor_.
Sid. 30, rad 29: medelst. Så uppl. 1, 3--6. Uppl. 2: medels. Så ock sid.
35, rad 8 samt sid. 195, rad 2.
Sid. 32, rad. 23--25: den brokigaste samling av uppslagsverk och
handböcker, ur vilka ägaren kunde hämta upplysningar. Så uppl. 1, 3--6.
Uppl. 2: -- -- ur vil_ken_ ägaren kunde hämta upplysningar.
Sid. 33, rad. 4--5: erhöll rapport om varje det minsta framsteg. Så
uppl. 1--2. Uppl. 3--6: erhöll rapport om varje, i det minsta framsteg.
Sid. 35, rad 5: havsfloran. Så uppl. 1, 3--6. Uppl. 2: havsflor_ans_.
Sid. 39, rad 21: in ibland isflottarne. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6: in
_bland_ isflottarna.
-- rad 26: akterbetten. Så uppl. 1, 3--6. Uppl. 2: akte_rbotten_.
Sid. 40, rad 17: grävt sig ett romaniskt tunnvalv. Så uppl. 1, 3--6.
Uppl. 2: grävt sig _till_ ett romaniskt tunnvalv.
Sid. 41, rad 23: huvena. Så uppl. 1. Uppl. 2: hu_vudena_. Uppl. 3--6:
h_uvuna_.
-- rad. 23--24: en samklang av ljud: från reptilens första, svaga försök
etc. Så uppl. 1, 3--6. Uppl. 2 har semikolon i stället för kolon efter
»ljud».
Sid. 43, rad. 19--20: uppfriska sig med en återtagning av förnimmelser.
Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6: uppfriska sig med återtagning av
förnimmelser.
-- rad 32: vilken endast skulle genomvandras. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6:
vilken skulle genomvandras.
Sid. 45, rad 32: adelssläkt. Så uppl. 1, 3--6. Uppl. 2: ad_elslä_kt.
Sid. 47, rad. 1--2: som årtusenden skulle behövt att denudera. Så uppl.
1--2. Uppl. 3--6: som årtusenden skulle behö_vts_ att denudera.
-- rad 3: flytta sandåsar ut i sjöar. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6: flytta
san_dpåsar_ ut i sjöar.
Sid. 51, rad. 16--17: gamla tankar kunna frambringa nya. Så uppl. 1,
3--6. Uppl. 2: gamla tankar kunna _bringa_ nya.
Sid. 54, rad 1: legionararmé. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6: legionarmé.
-- rad 24: förslagsställarnes Så uppl. 1, 3--6. Uppl. 2:
förslagsställ_arens_.
Sid. 55, rad. 19--20: ett enda stort och starkt individ. Så uppl. 1,
3--6. Uppl. 2: _en_ enda s_tor_ och st_ark_ individ.
Sid. 56, rad 6: magasinerande föråldrade intryck. Så uppl. 1, 3--6.
Uppl. 2: magasin_erade_ etc.
-- rad. 30--31: som stundom förskaffade honom olust. Så uppl 1--2. Uppl.
3--6: som _stunden_ förskaffade honom olust.
Sid. 58, rad. 13--14: Han kunde ju icke en gång skriva. Så uppl. 1--2.
Uppl. 3--6 har utropstecken i stället för punkt.
Sid. 60, rad 27: Kamrater och förmän låtsades vara i okunnighet. Så
uppl. 1, 3--6. Uppl. 2: -- -- låt_sade_ vara i okunnighet.
-- rad. 28--29: då den samma på visst sätt var en chikan. Så uppl. 1--2.
Uppl. 3--6: -- -- på _ovisst_ sätt var en chikan.
Sid. 64, rad 22: invandrade tyskar. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6:
invan_drande_ tyskar.
Sid. 66, rad 16: hans forskande tanke. Så uppl. 1, 3--6. Uppl. 2: hans
forskande _ande_.
Sid. 67, rad 11: det blacka gula. Så uppl. 1--2. Uppl. 3--6: det
_blanka_ gula.