ERNEST. Med er tillåtelse, min fru, men jag går inte så der! Jag måste ha
upprättelse!
FRUN. Hvilken då! . Ni älskar inte min niéce hon älskar inte er . . då
är det ju ingen skada skedd!
ERNEST (_tar ett steg_). Jaså, ni tror det, min fru?
FRUN. Ni vill väl inte duellera med mig?
ERNEST. Jag vill . . ha en förklaring öfver ert, minst sagdt,
besynnerliga handlingssätt. Och jag går inte härifrån förrän jag fått en
sådan, fullständig och tillfredsställande!
FRUN. Men detta är ju ett tyranni . . och er envishet att stanna här
hos mig -- --
ERNEST. Hvarför har ni låtit mig komma hit?
FRUN. Det vet ni väl!
ERNEST. Nej, min fru! Det ligger något under det här! Det är en
hemlighet . . en mystifikation . . och jag måste ha ordet till
gåtan . . förr lemnar jag er inte.
FRUN. Men jag väntar en visit.
ERNEST. Säg att ni inte är hemma!