FRUN. Men i alla fall -- om du lofvar mig att aldrig för någon . . .
för _någon_ . . . du förstår mig?
CECILE. Jag lofvar allt hvad ni vill, tant!
FRUN. Nåväl, mitt stackars barn -- men kom ihåg att du har lofvat!
CECILE. Ja tant, ja!
FRUN. Nåväl -- vår unge granne, herr Duplessis -- du kommer att bli, ond
-- herr Duplessis har tvungit oss till en process, bara för att få knyta
förbindelser med oss --
CECILE. Lagliga?
FRUN. Ja, lagliga och alfvarsamma!
CECILE. Hvad menar tant?
FRUN. Åh, det är en afskyvärd tillställning! Man skall anfalla mig, --
har han sagt till sig sjelf -- jag försvarar mig, jag vinner, och under
förevändning af att uppgöra en förlikning, kan jag presentera mig hos
dem!
CECILE. Här?
FRUN. Just här! »Och en gång der, kan jag sjelf bli i tillfälle att se»
-- -- gissar du inte?
CECILE. Nej! Bli, i tillfälle att se -- hvad?
FRUN. Om han lyckas behaga dig.
CECILE. Hvarför det?
FRUN. För att gifta sig med dig!
CECILE. Men . . af hvad skäl?
FRUN. Af det skälet att han älskar dig.
CECILE. Han älskar mig . . mig -- min tant?