Paulus' brev till Titus

001:001 Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att verka för

Guds utvaldas tro och för kunskapen om den sanning som hör

gudsfruktan till,

001:002 sänd, därför att det finnes ett hopp om evigt liv--ty evigt

liv har Gud, som icke kan ljuga, för evärdliga tider sedan

utlovat,

001:003 och när tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan

varmed jag genom Guds, vår Frälsares, befallning blev betrodd--

001:004 jag, Paulus, hälsar Titus, min sannskyldige son på grund av

gemensam tro. Nåd och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus,

vår Frälsare!

001:005 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle

ordna vad som ännu återstod att ordna, och för att du, på det

sätt som jag har ålagt dig, skulle i var särskild stad tillsätta

äldste,

001:006 varhelst någon oförvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en

som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte för oskickligt

leverne eller vore uppstudsiga.

001:007 Ty en församlingsföreståndare bör vara oförvitlig, såsom det

höves en Guds förvaltare, icke självgod, icke snar till vrede,

icke begiven på vin, icke våldsam, icke sniken efter slem

vinning.

001:008 Han bör fastmer vara gästvänlig, nitälska för vad gott är, leva

tuktigt, rättfärdigt, heligt och återhållsamt;

001:009 han bör hålla sig stadigt vid det fasta ordet, såsom han har

fått lära det, så att han är mäktig både att förmana medelst den

sunda läran och att vederlägga dem som säga emot.

001:010 Ty många finnas som icke vilja veta av någon myndighet, många

som föra fåfängligt tal och bedraga människors sinnen; så göra i

synnerhet de omskurna.

001:011 På sådana bör man tysta munnen, ty de förvilla hela hus genom

att för slem vinnings skull förkunna otillbörliga läror.

001:012 En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: »Kreterna,

lögnare jämt, äro odjur, glupska och lata.»

001:013 Och det vittnesbördet är sant. Du skall därför strängt

tillrättavisa dem, så att de bliva sunda i tron

001:014 och icke akta på judiska fabler och vad som påbjudes av

människor som vända sig från sanningen.

001:015 Allt är rent för dem som äro rena; men för de orena och otrogna

är intet rent, utan hos dem äro både förstånd och samvete

orenade.

001:016 De säga sig känna Gud, men med sina gärningar förneka de det; ty

de äro vederstyggliga och ohörsamma människor, odugliga till

allt gott verk.

002:001 Du åter må tala vad som är den sunda läran värdigt.

002:002 Förmana de äldre männen att vara nyktra, att skicka sig värdigt

och tuktigt, att vara sunda i tro, i kärlek, i ståndaktighet.

002:003 Förmana likaledes de äldre kvinnorna att skicka sig såsom det

höves heliga kvinnor, att icke gå omkring med förtal, icke vara

trälar under begäret efter vin, utan lära andra vad gott är, för

att fostra dem till tuktighet.

002:004 Förmana de yngre kvinnorna att älska sina män och sina barn,

002:005 att föra en tuktig och ren vandel, att vara goda husmödrar och

att underordna sig sina män, så att Guds ord icke bliver smädat.

002:006 Förmana likaledes de yngre männen att skicka sig tuktigt.

002:007 Bliv dem i allo ett föredöme i goda gärningar, och låt dem i din

undervisning finna oförfalskad renhet och värdighet,

002:008 med sunt, ostraffligt tal, så att den som står oss emot måste

blygas, då han nu icke har något ont att säga om oss.

002:009 Förmana tjänarna att i allt underordna sig sina herrar, att

skicka sig dem till behag och icke vara gensvariga,

002:010 att icke begå någon oärlighet, utan på allt sätt visa dem redbar

trohet, så att de i alla stycken bliva en prydnad för Guds, vår

Frälsares, lära.

002:011 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor;

002:012 den fostrar oss till att avsäga oss all ogudaktighet och alla

världsliga begärelser, och till att leva tuktigt och rättfärdigt

och gudfruktigt i den tidsålder som nu är,

002:013 medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store

Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse--

002:014 hans som har utgivit sig själv för oss, till att förlossa oss

från all orättfärdighet, och till att rena åt sig ett

egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är.

002:015 Så skall du tala; och du skall förmana och tillrättavisa dem med

all myndighet. Låt ingen förakta dig.

003:001 Lägg dem på minnet att de böra vara underdåniga överheten, dem

som hava myndighet, att de böra visa lydnad och vara redo till

allt gott verk,

003:002 att de icke må smäda någon, icke vara stridslystna, utan vara

fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla

människor.

003:003 Vi voro ju själva förut oförståndiga, ohörsamma och

vilsefarande, vi voro trälar under allahanda begärelser och

lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro värda att avskys,

och vi hatade varandra.

003:004 Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna

uppenbarades,

003:005 då frälste han oss, icke på grund av rättfärdighetsgärningar som

vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom ett bad till

ny födelse och förnyelse i helig ande,

003:006 som han rikligen utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår

Frälsare,

003:007 för att vi, rättfärdiggjorda genom hans nåd, skulle, såsom vårt

hopp är, få evigt liv till arvedel.

003:008 Detta är ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar

härom, för att de som sätta tro till Gud må beflita sig om att

rätt utöva goda gärningar. Sådant är gott och gagneligt för

människorna.

003:009 Men dåraktiga tvistefrågor och släktledningshistorier må du

undfly, så ock trätor och strider om lagen; ty sådant är

gagnlöst och fåfängligt.

003:010 En man som kommer partisöndring åstad må du visa ifrån dig,

sedan du en eller två gånger har förmanat honom;

003:011 ty du vet att en sådan är förvänd och begår synd, ja, han har

själv fällt domen över sig.

003:012 När jag framdeles sänder Artemas eller Tykikus till dig, låt dig

då angeläget vara att komma till mig i Nikopolis, ty jag har

beslutit att stanna där över vintern.

003:013 Senas, den lagkloke, och Apollos må du med all omsorg utrusta

för deras resa, så att intet fattas dem.

003:014 Och må jämväl våra bröder, för att icke bliva utan frukt, lära

sig att rätt utöva goda gärningar, där hjälp är av nöden.

003:015 Alla som äro här hos mig hälsa dig. Hälsa dem som älska oss i

tron. Nåd vare med eder alla.

Bibeln, Gamla och Nya Testamentet · 第 82 / 92 题