001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel--sänd enligt det
löfte som gavs oss om liv, livet i Kristus Jesus--
001:002 hälsar Timoteus, sin älskade son. Nåd, barmhärtighet och frid
ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre!
001:003 Jag tackar Gud, som jag i likhet med mina förfäder tjänar, och
det med rent samvete, såsom jag ock oavlåtligen har dig i åtanke
i mina böner, både natt och dag.
001:004 Och när jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att se
dig, för att så bliva uppfylld av glädje,
001:005 då jag erinras om din oskrymtade tro, samma tro som först bodde
i din mormoder Lois och din moder Eunice, och som nu--därom är
jag förvissad--jämväl bor i dig.
001:006 Fördenskull påminner jag dig att du må uppliva den nådegåva från
Gud, som i följd av min handpåläggning finnes i dig.
001:007 Ty Gud har icke givit oss en försagdhetens ande, utan en
kraftens och kärlekens och tuktighetens ande.
001:008 Blygs därför icke för vittnesbördet om vår Herre, ej heller för
mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium,
genom den kraft som Gud giver,
001:009 han som har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse,
icke på grund av våra gärningar, utan efter sitt eget rådslut
och sin nåd, den nåd som redan för evärdliga tider sedan gavs
oss i Kristus Jesus,
001:010 men som nu har blivit uppenbar genom vår Frälsares, Kristi Jesu,
uppenbarelse. Ty han har gjort dödens makt om intet och fört liv
och oförgänglighet fram i ljuset genom evangelium,
001:011 till vars förkunnare och apostel och lärare jag har blivit satt.
001:012 Fördenskull lider jag också detta, men jag blyges dock icke
därför. Ty jag vet på vem jag tror, och jag är viss om att han
är mäktig att för »den dagen» bevara vad som har blivit mig
betrott.
001:013 Såsom förebild i fråga om sunda ord må du, i tron och kärleken i
Kristus Jesus, hava de ord som du har hört av mig.
001:014 Bevara genom den helige Ande, vilken bor i oss, det goda som har
blivit dig betrott.
001:015 Det vet du, att alla i provinsen Asien hava vänt sig ifrån mig,
bland dem också Fygelus och Hermogenes.
001:016 Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus' hus, eftersom han
ofta var mig till vederkvickelse och icke blygdes för mina
kedjor;
001:017 fastmer, när han kom till Rom, sökte han efter mig med all iver,
till dess han fann mig.
001:018 Ja, Herren give att han må finna barmhärtighet hos Herren på
»den dagen». Till huru stor tjänst han var i Efesus, det vet du
själv bäst.
002:001 Så bliv nu du, min son, allt starkare i den nåd som är i Kristus
Jesus.
002:002 Och vad du har hört av mig och fått betygat av många vittnen,
det må du betro åt män som äro förtroende värda, och som kunna
bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra.
002:003 Bär ock du ditt lidande såsom en god Kristi Jesu stridsman.
002:004 Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger,
ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.
002:005 Likaså, om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han icke
segerkransen, ifall han icke kämpar efter stadgad ordning.
002:006 Åkermannen, han som gör arbetet, bör främst av alla få njuta av
frukten.
002:007 Fatta rätt vad jag säger; Herren skall giva dig förstånd i allt.
002:008 Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda, av Davids
säd, enligt det evangelium som jag förkunnar,
002:009 och i vars tjänst jag jämväl utstår lidande, ja, till och med
måste bära bojor såsom en ogärningsman. Men Guds ord bär icke
bojor.
002:010 Därför uthärdar jag ståndaktigt allting för de utvaldas skull,
på det att också de må vinna frälsningen i Kristus Jesus och
därmed evig härlighet.
002:011 Detta är ett fast ord; ty hava vi dött med honom, så skola vi
ock leva med honom;
002:012 äro vi ståndaktiga, så skola vi ock få regera med honom Men
förneka vi honom, så skall ock han förneka oss;
002:013 äro vi trolösa, så står han troget fast vid sitt ord Ty han kan
icke förneka sig själv.
002:014 Påminn dem om detta, och uppmana dem allvarligt inför Gud att
icke befatta sig med ordstrider; ty sådana gagna till intet,
utan äro allenast till fördärv för dem som höra därpå.
002:015 Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud
såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas,
utan rätt förvaltar sanningens ord.
002:016 Men undfly oandligt och tomt prat. Ty de som befatta sig med
sådant komma att gå allt längre i ogudaktighet,
002:017 och deras tal skall fräta omkring sig såsom ett kräftsår. Av det
slaget äro Hymeneus och Filetus;
002:018 ty när dessa säga att uppståndelsen redan har skett, hava de
farit vilse från sanningen, och de förvända så tron hos somliga.
002:019 Dock, Guds fasta grundval förbliver beståndande och har ett
insegel med dessa ord: »Herren känner de sina», och: »Var och en
som åkallar Herrens namn, han vände sig bort ifrån
orättfärdighet.»
002:020 Men i ett stort hus finnas kärl icke allenast av guld och
silver, utan ock av trä och lera; och somliga äro till hedersamt
bruk, andra till mindre hedersamt.
002:021 Om nu någon håller sig ren och obesmittad av sådant folk, då
bliver han ett kärl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt för
sin herre, tjänligt till allt vad gott är.
002:022 Fly ungdomens onda begärelser, och far efter rättfärdighet, tro
och kärlek, och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren.
002:023 Men undvik dåraktiga och barnsliga tvistefrågor; du vet ju att
de föda av sig strider.
002:024 Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla,
väl skickad att undervisa, tålig när han får lida.
002:025 Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att
Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma
till kunskap om sanningen,
002:026 och i hopp att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur
djävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hans
vilja.
003:001 Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola
komma.
003:002 Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga,
övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma,
gudlösa,
003:003 kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal,
omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda,
003:004 förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola
älska vällust mer än Gud,
003:005 de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta
av dess kraft.
Vänd dig bort ifrån sådana.
003:006 Ty till dem höra de män som innästla sig i husen och fånga svaga
kvinnor, som äro tyngda av synder och drivas av allahanda
begärelser,
003:007 kvinnor som alltjämt hålla på med att lära, men aldrig kunna
komma till kunskap om sanningen.
003:008 Och såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses, så stå dessa män
emot sanningen; de äro människor som äro fördärvade i sitt sinne
och icke hålla provet i fråga om tron.
003:009 Men de skola icke tillstädjas att gå längre, ty deras galenskap
skall bliva uppenbar för alla, såsom det skedde med de männens.
003:010 Du åter har blivit min efterföljare i lära, i vandel, i
strävanden, i tro, i tålamod, i kärlek, i ståndaktighet,
003:011 under förföljelser och lidanden, sådana som drabbade mig i
Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, sådana förföljelser har jag
fått utstå, men ur alla har Herren frälst mig.
003:012 Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus
Jesus, få lida förföljelse.
003:013 Men onda människor och bedragare skola gå allt längre i ondska;
de skola förvilla andra och själva bliva förvillade.
003:014 Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått
visshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det,
003:015 och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva
dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i
Kristus Jesus.
003:016 All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till
undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran
i rättfärdighet,
003:017 så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till
allt gott verk.
004:001 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför
honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans
tillkommelse och hans rike:
004:002 Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa,
tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i
alla stycken.
004:003 Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda
läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare
hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen,
004:004 en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället
vända sig till fabler.
004:005 Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en
evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete.
004:006 Ty själv är jag nu på väg att offras, och tiden är inne, då jag
skall bryta upp.
004:007 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp,
jag har bevarat tron.
004:008 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och
Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på »den
dagen», och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava
älskat hans tillkommelse.
004:009 Låt dig angeläget vara att snart komma till mig.
004:010 Ty av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit
mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit
sig till Galatien och Titus till Dalmatien.
004:011 Lukas är den ende som är kvar hos mig.
Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn
och tjäna mig.
004:012 Tykikus har jag sänt till Efesus.
004:013 När du kommer, så hav med dig den mantel som jag lämnade kvar
hos Karpus i Troas, så ock böckerna, först och främst
pergamentskrifterna.
004:014 Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att
vedergälla honom efter hans gärningar.
004:015 Också du må taga dig till vara för honom, ty han har häftigt
trätt upp emot det som vi hava talat.
004:016 Vid mitt första försvar inför rätta kom ingen mig till hjälp,
utan alla övergåvo mig; må det icke bliva dem tillräknat.
004:017 Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, för att genom mig
ordet överallt skulle bliva predikat, så att alla hedningar
finge höra det; och så blev jag räddad ur lejonets gap.
004:018 Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsa
mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas
evigheter. Amen.
004:019 Hälsa Priska och Akvila, så ock Onesiforus' hus.
004:020 Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lämnade jag sjuk
efter mig i Miletus.
004:021 Låt dig angeläget vara att komma hit före vintern.
Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla bröderna hälsa
dig.
004:022 Herren vare med din ande. Nåd vare med eder.