001:001 Detta är Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, släkttavla.
001:002 Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Judas och hans
bröder;
001:003 Judas födde Fares och Sara med Tamar, Fares födde Esrom, Esrom
födde Aram;
001:004 Aram födde Aminadab, Aminadab födde Naasson, Naasson födde
Salmon;
001:005 Salmon födde Boes med Rakab, Boes födde Jobed med Rut, Jobed
födde Jessai;
001:006 Jessai födde David, konungen, David födde Salomo med Urias'
hustru;
001:007 Salomo födde Roboam, Roboam födde Abia. Abia födde Asaf;
001:008 Asaf födde Josafat, Josafat födde Joram, Joram födde Osias;
001:009 Osias födde Joatam, Joatam födde Akas, Akas födde Esekias;
001:010 Esekias födde Manasses, Manasses födde Amos, Amos födde Josias;
001:011 Josias födde Jekonias och hans bröder, vid den tid då folket
blev bortfört i fångenskap till Babylonien.
001:012 Sedan folket hade blivit bortfört i fångenskap till Babylonien,
födde Jekonias Salatiel, Salatiel födde Sorobabel;
001:013 Sorobabel födde Abiud, Abiud födde Eljakim, Eljakim födde Asor;
001:014 Asor födde Sadok, Sadok födde Akim, Akim födde Eliud;
001:015 Eliud födde Eleasar, Eleasar födde Mattan, Mattan födde Jakob;
001:016 Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus, som
kallas Kristus.
001:017 Så utgöra släktlederna från Abraham intill David tillsammans
fjorton leder, och från David intill dess att folket blev
bortfört i fångenskap till Babylonien fjorton leder, och från
det att folket blev bortfört i fångenskap till Babylonien intill
Kristus fjorton leder.
001:018 Med Jesu Kristi födelse gick det så till.
Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns
hon, förrän de kommo tillsammans, vara havande av helig ande.
001:019 Nu var Josef, hennes man, en rättsinnig man och ville icke
utsätta henne for vanära; därför beslöt han att hemligen skilja
sig från henne.
001:020 Men när han hade fått detta i sinnet, se, då visade sig i
drömmen en Herrens ängel för honom och sade: »Josef, Davids son,
frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som är
avlat i henne är av helig ande.
001:021 Och hon skall föda en son, och honom skall du giva namnet
Jesus, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder.»
001:022 Allt detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var
sagt av Herren genom profeten som sade:
001:023 »Se, jungfrun skall bliva havande och föda en son, och man skall
giva honom namnet Emmanuel» (det betyder Gud med oss).
001:024 När Josef hade vaknat upp ur sömnen, gjorde han som Herrens
ängel hade befallt honom och tog sin hustru till sig.
001:025 Och han kände henne icke, förrän hon hade fött en son; och honom
gav han namnet Jesus.
002:001 När nu Jesus var född i Betlehem i Judeen, på konung Herodes'
tid, då kommo vise män från österns länder till Jerusalem
002:002 och sade: »Var är den nyfödde judakonungen? Vi hava nämligen
sett hans stjärna i östern och hava kommit för att giva honom
vår hyllning.»
002:003 När konung Herodes hörde detta, blev han förskräckt, och hela
Jerusalem med honom.
002:004 Och han församlade alla överstepräster och skriftlärde bland
folket och frågade dem var Messias skulle födas.
002:005 De svarade honom: »I Betlehem i Judeen; ty så är skrivet genom
profeten:
002:006 'Och du Betlehem, du judiska bygd,
ingalunda är du minst bland Juda furstar,
ty av dig skall utgå en furste
som skall vara en herde för mitt folk Israel.'»
002:007 Då kallade Herodes hemligen till sig de vise männen och
utfrågade dem noga om tiden då stjärnan hade visat sig.
002:008 Sedan lät han dem fara till Betlehem och sade: »Faren åstad och
forsken noga efter barnet; och när I haven funnit det, så låten
mig veta detta, för att också jag må komma och giva det min
hyllning.»
002:009 När de hade hört konungens ord, foro de åstad; och se, stjärnan
som de hade sett i östern gick framför dem, till dess att den
kom över det ställe där barnet var. Där stannade den.
002:010 Och när de sågo stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje.
002:011 Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess
moder. Då föllo de ned och gåvo det sin hyllning; och de togo
fram sina skatter och framburo åt det skänker: guld, rökelse och
myrra.
002:012 Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i drömmen, befallning att
icke återvända till Herodes; och de drogo så en annan väg
tillbaka till sitt land.
002:013 Men när de hade dragit åstad, se, då visade sig i drömmen en
Herrens ängel för Josef och sade: »Stå upp och tag barnet och
dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar där,
till dess jag säger dig till; ty Herodes tänker söka efter
barnet för att förgöra det.»
002:014 Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten,
och drog bort till Egypten.
002:015 Där blev han kvar intill Herodes' död, för att det skulle
fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:
»Ut ur Egypten kallade jag min son.»
002:016 När Herodes nu såg att han hade blivit gäckad av de vise männen,
blev han mycket vred. Och han sände åstad och lät döda alla de
gossebarn i Betlehem och hela området däromkring, som voro två år
gamla och därunder, detta enligt den uppgift om tiden, som han
hade fått genom att utfråga de vise männen.
002:017 Då fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när
han sade:
002:018 »Ett rop hördes i Rama,
gråt och mycken jämmer;
det var Rakel som begrät sina barn,
och hon ville icke låta trösta sig,
eftersom de icke mer voro till.»
002:019 Men när Herodes var död, se, då visade sig i drömmen en Herrens
ängel for Josef, i Egypten,
002:020 och sade: »Stå upp och tag barnet och dess moder med dig, och
begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets
liv äro nu döda.»
002:021 Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och
kom så till Israels land.
002:022 Men när han hörde att Arkelaus regerade över Judeen; efter sin
fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och på grund av
en uppenbarelse i drömmen drog han bort till Galileens bygder.
002:023 Och när han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette
Nasaret, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom
profeterna, att han skulle kallas nasaré.
003:001 Vid den tiden uppträdde Johannes döparen och predikade i Judeens
öken
003:002 och sade: »Gören bättring, ty himmelriket är nära.»
003:003 Det var om denne som profeten Esaias talade, när han sade:
»Hör rösten av en som ropar i öknen:
'Bereden vägen för Herren,
gören stigarna jämna för honom.'»
003:004 Och Johannes hade kläder av kamelhår och bar en lädergördel om
sina länder, och hans mat var gräshoppor och vildhonung.
003:005 Och från Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring
Jordan gick då folket ut till honom
003:006 och lät döpa sig av honom i floden Jordan, och bekände därvid
sina synder.
003:007 Men när han såg många fariséer och sadducéer komma för att låta
döpa sig, sade han till dem: »I huggormars avföda, vem har
ingivit eder att söka komma undan den tillstundande vredesdomen?
003:008 Bären då ock sådan frukt som tillhör bättringen.
003:009 Och menen icke att I kunnen säga vid eder själva: 'Vi hava ju
Abraham till fader'; ty jag säger eder att Gud av dessa stenar
kan uppväcka barn åt Abraham.
003:010 Och redan är yxan satt till roten på träden; så bliver då vart
träd som icke bär god frukt avhugget och kastat i elden.
003:011 Jag döper eder i vatten till bättring, men den som kommer efter
mig, han är starkare än jag, och jag är icke ens värdig att bära
hans skor; han skall döpa eder i helig ande och eld.
003:012 Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin
loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han
bränna upp i en eld som icke utsläckes.»
003:013 Därefter kom Jesus från Galileen till Johannes, vid Jordan, för
att låta döpa sig av honom;
003:014 men denne ville hindra honom och sade: »Jag behövde döpas av
dig, och du kommer till mig?»
003:015 Då svarade Jesus och sade till honom: »Låt det nu så ske; ty det
höves oss att så uppfylla all rättfärdighet. Då tillstadde han
honom det.
003:016 Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se,
då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom
en duva och komma över honom.
003:017 Och från himmelen kom en röst, som sade: »Denne är min älskade
Son, i vilken jag har funnit behag.»
004:001 Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för att han
skulle frestas av djävulen.
004:002 Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev
han omsider hungrig.
004:003 Då trädde frestaren fram och sade till honom: »Är du Guds Son,
så bjud att dessa stenar bliva bröd.»
004:004 Men han svarade och sade: »Det är skrivet: 'Människan skall leva
icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.'»
004:005 Därefter tog djävulen honom med sig till den heliga staden och
ställde honom uppe på helgedomens mur
004:006 och sade till honom: »Är du Guds Son, så kasta dig ned; det är
ju skrivet:
'Han skall giva sina änglar befallning om dig,
och de skola bära dig på händerna,
så att du icke stöter din fot mot någon sten.'»
004:007 Jesus sade till honom: »Det är ock skrivet: 'Du skall icke
fresta Herren, din Gud.'»
004:008 Åter tog djävulen honom med sig, upp på ett mycket högt berg,
och visade honom alla riken i världen och deras härlighet
004:009 och sade till honom: »Allt detta vill jag giva dig, om du faller
ned och tillbeder mig.»
004:010 Då sade Jesus till honom: »Gå bort, Satan; ty det är skrivet:
'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du
tjäna.'»
004:011 Då lämnade djävulen honom; och se, änglar trädde fram och
betjänade honom.
004:012 Men när han hörde att Johannes hade blivit satt i fängelse, drog
han sig tillbaka till Galileen.
004:013 Och han lämnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger
vid sjön, på Sabulons och Neftalims område, och bosatte sig där,
004:014 för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
Esaias, när han sade:
004:015 »Sabulons land och Neftalims land,
trakten åt havet till,
landet på andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen--
004:016 det folk som där satt i mörker
fick se ett stort ljus;
ja, de som sutto i dödens ängd och skugga,
för dem gick upp ett ljus.»
004:017 Från den tiden begynte Jesus predika och säga: »Gören bättring,
ty himmelriket är nära.»
004:018 Då han nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder,
Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät
i sjön, ty de voro fiskare.
004:019 Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till
människofiskare.»
004:020 Strax lämnade de näten och följde honom.
004:021 När han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se
två andra bröder, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans
broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i båten och
ordnade sina nät; och han kallade dem till sig.
004:022 Och strax lämnade de båten och sin fader och följde honom.
004:023 Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras
synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla
slags sjukdomar och allt slags skröplighet bland folket.
004:024 Och ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till
honom alla sjuka som voro hemsökta av olika slags lidanden och
plågor, alla som voro besatta eller månadsrasande eller lama;
och han botade dem.
004:025 Och honom följde mycket folk ifrån Galileen och Dekapolis och
Jerusalem och Judeen och från landet på andra sidan Jordan.
005:001 När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han
hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom.
005:002 Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:
005:003 »Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket
till.
005:004 Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.
005:005 Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
005:006 Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de
skola bliva mättade.
005:007 Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras
barmhärtighet.
005:008 Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.
005:009 Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
005:010 Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty
dem hör himmelriket till.
005:011 Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och
förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.
005:012 Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så
förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.
005:013 I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed
skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än
till att kastas ut och trampas ned av människorna.
005:014 I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe
på ett berg?
005:015 Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan
man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som
äro i huset.
005:016 På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att
de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i
himmelen.
005:017 I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen
eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för
att fullborda.
005:018 Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord
förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av
lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.
005:019 Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och
lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i
himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han
skall räknas för stor i himmelriket.
005:020 Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de
skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i
himmelriket.
005:021 I haven hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke
dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens
dom.'
005:022 Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är
hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder:
'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som
säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.
005:023 Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager
dig till minnes att din broder har något emot dig,
005:024 så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och
förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.
005:025 Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu
är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför
domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du
bliver kastad i fängelse.
005:026 Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån,
förrän du har betalt den yttersta skärven.
005:027 I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå
äktenskapsbrott.'
005:028 Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en
annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i
sitt hjärta.
005:029 Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och
kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina
lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna.
005:030 Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och
kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina
lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.
005:031 Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han
skall giva henne skiljebrev.'
005:032 Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru
för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till
att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en
frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.
005:033 Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du
skall icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför
Herren.'
005:034 Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid
himmelen, ty den är 'Guds tron',
005:035 ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid
Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad';
005:036 ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett
enda hår vare sig vitt eller svart;
005:037 utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej.
Vad därutöver är, det är av ondo.
005:038 I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.'
005:039 Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan
om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra
till åt honom;
005:040 och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din
livklädnad, så låt honom få manteln med;
005:041 och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så
gå två med honom.
005:042 Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som
vill låna av dig.
005:043 I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hata
din ovän.'
005:044 Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som
förfölja eder,
005:045 och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå
upp över både onda och goda och låter det regna över både
rättfärdiga och orättfärdiga.
005:046 Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför?
Göra icke publikanerna detsamma?
005:047 Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad
synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma?
005:048 Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är
fullkomlig.»
006:001 »Tagen eder till vara för att öva eder rättfärdighet inför
människorna, för att bliva sedda av dem; annars haven I ingen
lön hos eder Fader, som är i himmelen.
006:002 Därför, när du giver en allmosa, så låt icke stöta i basun för
dig, såsom skrymtarna göra i synagogorna och på gatorna, för att
de skola bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jag
eder: De hava fått ut sin lön.
006:003 Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få
veta vad den högra gör,
006:004 så att din allmosa gives i det fördolda. Då skall din Fader,
som ser i det fördolda, vedergälla dig.
006:005 Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka
gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva
sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått
ut sin lön.
006:006 Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen
din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din
Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.
006:007 Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna,
vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords
skull.
006:008 Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven,
förrän I bedjen honom.
006:009 I skolen alltså bedja sålunda:
'Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn;
006:010 tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på
jorden;
006:011 vårt dagliga bröd giv oss i dag;
006:012 och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss
skyldiga äro;
006:013 och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.'
006:014 Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock
eder himmelske Fader förlåta eder;
006:015 men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder
Fader förlåta edra försyndelser.
006:016 Och när I fasten, skolen I icke visa en bedrövad uppsyn såsom
skrymtarna, vilka vanställa sina ansikten för att bliva sedda av
människorna med sin fasta. Sannerligen säger jag eder: De hava
fått ut sin lön.
006:017 Nej, när du fastar, smörj då ditt huvud och två ditt ansikte,
006:018 för att du icke må bliva sedd av människorna med din fasta, utan
allenast av din Fader, som är i det fördolda. Då skall din
Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.
006:019 Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra,
och där tjuvar bryta sig in och stjäla,
006:020 utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke
förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla.
006:021 Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.
006:022 Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela
din kropp ljus.
006:023 Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i
mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker,
huru djupt bliver då icke mörkret!
006:024 Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata
den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till
den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud
och Mamon.
006:025 Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv,
vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I
skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppen
mer än kläderna?
006:026 Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de,
ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske
Fader dem. Ären I icke mycket mer än de?
006:027 Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln
till sin livslängd?
006:028 Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på
marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;
006:029 och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin
härlighet var så klädd som en av dem.
006:030 Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i
morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder,
I klentrogne?
006:031 Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola vi
äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda
oss med?'
006:032 Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader
vet att I behöven allt detta.
006:033 Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så
skall också allt detta andra tillfalla eder.
006:034 Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen
skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen
plåga.»
007:001 »Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda;
007:002 ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det
mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.
007:003 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men
icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
007:004 Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet
ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga?
007:005 Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må
du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.
007:006 Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten icke edra
pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under
fötterna och sedan vända sig om och sarga eder.
007:007 Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna;
klappen, och för eder skall varda upplåtet.
007:008 Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner;
och för den som klappar skall varda upplåtet.
007:009 Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten,
när han beder honom om bröd,
007:010 eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk?
007:011 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor,
huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen,
giva vad gott är åt dem som bedja honom!
007:012 Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det
skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.
007:013 Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som
leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den;
007:014 och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet,
och få äro de som finna den.
007:015 Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i
fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.
007:016 Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl
vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar?
007:017 Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär
ond frukt.
007:018 Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt
träd bära god frukt.
007:019 Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i
elden.
007:020 Alltså skolen I känna dem av deras frukt.--
007:021 Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig:
'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja.
007:022 Många skola på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre,
hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit
ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?'
007:023 Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån
bort ifrån mig, I ogärningsmän.'
007:024 Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han
må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på
hälleberget.
007:025 Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna
blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke
omkull, eftersom det var grundat på hälleberget.
007:026 Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem,
han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus på
sanden.
007:027 Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna
blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess
fall var stort.»
007:028 När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans
förkunnelse;
007:029 ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och
icke såsom deras skriftlärde.
008:001 Sedan han hade kommit ned från berget, följde honom mycket folk.
008:002 Då trädde en spetälsk man fram och föll ned för honom och sade:
»Herre, vill du, så kan du göra mig ren.»
008:003 Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill;
bliv ren.» Och strax blev han ren från sin spetälska.
008:004 Och Jesus sade till honom: »Se till, att du icke säger detta för
någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär den
offergåva som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.»
008:005 När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram
till honom och bad honom
008:006 och sade: »Herre, min tjänare ligger därhemma lam och lider
svårt.»
008:007 Han sade till honom: »Skall då jag komma och bota honom?»
008:008 Hövitsmannen svarade och sade: »Herre, jag är icke värdig att du
går in under mitt tak. Men säg allenast ett ord, så bliver min
tjänare frisk.
008:009 Jag är ju själv en man som står under andras befäl: jag har ock
krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så
går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han; och om jag
säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»
008:010 När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som
följde honom: »Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke
hos någon funnit så stor tro.
008:011 Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och
få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
008:012 men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där
skall vara gråt och tandagnisslan.»
008:013 Och Jesus sade till hövitsmannen: »Gå; såsom du tror, så må det
ske dig.» Och i samma stund blev tjänaren frisk.
008:014 När Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svärmoder
ligga sjuk i feber.
008:015 Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon
stod upp och betjänade honom.
008:016 Men när det hade blivit afton, förde man till honom många som
voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och
alla som voro sjuka botade han,
008:017 för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
Esaias, när han sade:
»Han tog på sig våra krankheter,
och våra sjukdomar bar han.»
008:018 Då nu Jesus såg mycket folk omkring sig, bjöd han att man skulle
fara över till andra stranden.
008:019 Och en skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jag
vill följa dig varthelst du går.»
008:020 Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens
fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han
kan vila sitt huvud.»
008:021 Och en annan av hans lärjungar sade till honom: »Herre, tillstäd
mig att först gå bort och begrava min fader.»
008:022 Då svarade Jesus honom: »Följ du mig, och låt de döda begrava
sina döda.»
008:023 Och han steg i båten, och hans lärjungar följde honom.
008:024 Och se, då uppstod en häftig storm på sjön, så att vågorna
slogo över båten; men han låg och sov.
008:025 Då gingo de fram och väckte honom och sade: »Herre, hjälp oss;
vi förgås.»
008:026 Han sade till dem: »I klentrogne, varför rädens I?» Därefter
stod han upp och näpste vindarna och sjön, och det blev alldeles
lugnt.
008:027 Och människorna förundrade sig och sade: »Vad är denne för en,
eftersom både vindarna och sjön äro honom lydiga?»
008:028 När han så hade kommit över till gadarenernas land på andra
stranden, kommo två besatta emot honom, ut från gravarna där.
Och de voro mycket våldsamma, så att ingen kunde färdas den
vägen fram.
008:029 Dessa ropade då och sade: »Vad har du med oss att göra, du Guds
Son? Har du kommit hit för att plåga oss, förrän tid är?»
008:030 Nu gick där långt ifrån dem en stor svinhjord i bet.
008:031 Och de onda andarna bådo honom och sade: »Om du vill driva ut
oss så låt oss fara in i svinhjorden.»
008:032 Då sade han till dem: »Faren åstad.» Och de gåvo sig åstad och
foro in i svinen. Och se, då störtade sig hela hjorden utför
branten ned i sjön och omkom i vattnet.
008:033 Men herdarna flydde; och när de hade kommit in i staden,
omtalade de alltsammans, och särskilt vad som hade skett med de
besatta.
008:034 Då gick hela staden ut för att möta Jesus; och när de fingo se
honom, bådo de att han skulle begiva sig bort ifrån deras
område.
009:001 Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad.
009:002 Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När
Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var vid gott mod,
min son; dina synder förlåtas dig.»
009:003 Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: »Denne hädar.»
009:004 Men Jesus förstod deras tankar och sade: »Varför tänken I i edra
hjärtan vad ont är?
009:005 Vilket är lättare, att säga: 'Dina synder förlåtas dig' eller
att säga: 'Stå upp och gå'?
009:006 Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på
jorden att förlåta synder, så stå upp»--sade han nu till den
lame--»och tag din säng och gå hem.»
009:007 Då stod han upp och gick hem.
009:008 När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade
givit sådan makt åt människor.
009:009 När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som
hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne:
»Följ mig.» Då stod han upp och följde honom.
009:010 När han därefter låg till bords i hans hus, kommo många
publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesus
och hans lärjungar.
009:011 Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: »Huru
kan eder mästare äta med publikaner och syndare?»
009:012 När han hörde detta, sade han: »Det är icke de friska som behöva
läkare, utan de sjuka.
009:013 Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: 'Jag har
behag till barmhärtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke
kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»
009:014 Därefter kommo Johannes' lärjungar till honom och sade: »Varför
fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?»
009:015 Jesus svarade dem: »Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, så
länge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, då
brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta.--
009:016 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det
isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet
skulle bliva värre.
009:017 Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon så
gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut,
jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i
nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.»
009:018 Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare
fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nu
dött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon åter
levande.»
009:019 Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.
009:020 Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig
honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.
009:021 Ty hon sade vid sig själv: »Om jag allenast får röra vid hans
mantel, så bliver jag hulpen.»
009:022 Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: »Var
vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.» Och kvinnan
var hulpen från den stunden.
009:023 När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se
flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt,
009:024 sade han: »Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon
sover.» Då hånlogo de åt honom.
009:025 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog
flickan vid handen. Då stod hon upp.
009:026 Och ryktet härom gick ut över hela det landet.
009:027 När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och
sade: »Davids son, förbarma dig över oss.»
009:028 Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus
frågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom:
»Ja, Herre.»
009:029 Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.»
009:030 Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen
att se till, att ingen finge veta detta.
009:031 Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det
landet.
009:032 När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som
var besatt.
009:033 Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den
dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »Sådant har
aldrig förut varit sett i Israel.»
009:034 Men fariséerna sade: »Det är med de onda andarnas furste som han
driver ut de onda andarna.»
009:035 Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i
deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade
alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.
009:036 Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom
de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke hava
någon herde.»
009:037 Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, men
arbetarna äro få.
009:038 Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare
till sin skörd.»
010:001 Och han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt
över orena andar, till att driva ut dem, så ock makt att bota
alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.
010:002 Och dessa äro de tolv apostlarnas namn: först Simon, som kallas
Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son,
och Johannes, hans broder;
010:003 Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob,
Alfeus' son, och Lebbeus;
010:004 Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.
010:005 Dessa tolv sände Jesus ut; och han bjöd dem och sade:
»Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in i
någon samaritisk stad,
010:006 utan gån hellre till de förlorade fåren av Israels hus.
010:007 Och där I gån fram skolen I predika och säga: 'Himmelriket är
nära.'
010:008 Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut
onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet.
010:009 Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra bälten,
010:010 icke någon ränsel för eder färd, ej heller dubbla livklädnader,
ej heller skor eller stav; ty arbetaren är värd sin mat.
010:011 Men när I haven kommit in i någon stad eller by, så utforsken
vilken därinne som är värdig, och stannen hos honom, till dess I
lämnen den orten.
010:012 Och när I kommen in i ett hus, så hälsen det.
010:013 Om då det huset är värdigt, så må den frid I tillönsken det
komma däröver; men om det icke är värdigt, då må den frid I
tillönsken det vända tillbaka till eder.
010:014 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på
edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden, och skudden
stoftet av edra fötter.
010:015 Sannerligen säger jag eder: För Sodoms och Gomorras land skall
det på domens dag bliva drägligare än för den staden.
010:016 Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen
fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.
010:017 Tagen eder till vara för människorna; ty de skola draga eder
inför domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;
010:018 och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar,
för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna.
010:019 Men när man drager eder inför rätta, gören eder då icke bekymmer
för huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall
bliva eder givet i den stunden.
010:020 Det är icke I som skolen tala, utan det är eder Faders Ande som
skall tala i eder.
010:021 Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas,
ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina
föräldrar och skola döda dem.
010:022 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men
den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.--
010:023 När de nu förfölja eder i en stad, så flyn till en annan; och om
de också där förfölja eder, så flyn till ännu en annan. Ty
sannerligen säger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom
alla Israels städer, förrän Människosonen kommer.
010:024 Lärjungen är icke förmer än sin mästare, ej heller är tjänaren
förmer än sin herre.
010:025 Det må vara lärjungen nog, om det går honom såsom hans mästare,
och tjänaren, om det går honom såsom hans herre. Om de hava
kallat husbonden för Beelsebul, huru mycket mer skola de icke så
kalla hans husfolk!
010:026 Frukten alltså icke för dem; ty intet är förborgat, som icke
skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall
bliva känt.
010:027 Vad jag säger eder i mörkret, det skolen säga i ljuset, och vad
I hören viskas i edert öra, det skolen I predika på taken.
010:028 Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke
hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom som har
makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna.--
010:029 Säljas icke två sparvar för en skärv? Och icke en av dem
faller till jorden utan eder Faders vilja.
010:030 Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade.
010:031 Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar.
010:032 Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom
skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen.
010:033 Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock
jag förneka inför min Fader, som är i himmelen.
010:034 I skolen icke mena att jag har kommit för att sända frid på
jorden. Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd.
010:035 Ja, jag har kommit för att uppväcka söndring, så att
'sonen sätter sig upp mot sin fader
och dottern mot sin moder
och sonhustrun mot sin svärmoder,
010:036 och envar får sitt eget husfolk till fiender'.
010:037 Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke
värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är
mig icke värdig;
010:038 och den som icke tager sitt kors på sig och efterföljer mig, han
är mig icke värdig.
010:039 Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister
sitt liv, för min skull, han skall finna det.--
010:040 Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager
emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.
010:041 Den som tager emot en profet, därför att det är en profet, han
skall få en profets lön; och den som tager emot en rättfärdig
man, därför att det är en rättfärdig man, han skall få en
rättfärdig mans lön.
010:042 Och den som giver en av dessa små allenast en bägare friskt
vatten att dricka, därför att det är en lärjunge--sannerligen
säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.»
011:001 När Jesus hade givit sina tolv lärjungar alla dessa bud, gick
han därifrån vidare, för att undervisa och predika i deras
städer.
011:002 Men när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar,
sände han bud med sina lärjungar
011:003 och lät fråga honom: »Är du den som skulle komma, eller skola vi
förbida någon annan?»
011:004 Då svarade Jesus och sade till dem: »Gån tillbaka och omtalen
för Johannes vad I hören och sen:
011:005 blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra,
döda uppstå, och 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'.
011:006 Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»
011:007 När dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om
Johannes:
»Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör
som drives hit och dit av vinden?
011:008 Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd
i fina kläder? De som bära fina kläder, dem finnen I ju i
konungapalatsen.
011:009 Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag
säger eder: Ännu mer än en profet är han.
011:010 Han är den om vilken det är skrivet:
'Se, jag sänder ut min ängel framför dig,
och han skall bereda vägen för dig.'
011:011 Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnor
har ingen uppstått, som har varit större än Johannes döparen;
men den som är minst i himmelriket är likväl större än han.
011:012 Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger
himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka
det till sig.
011:013 Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;
011:014 och om I viljen tro det: han är Elias, den som skulle komma.
011:015 Den som har öron, han höre.
011:016 Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn som
sitta på torgen och ropa till andra barn
011:017 och säga:
'Vi hava spelat för eder,
och I haven icke dansat;
vi hava sjungit sorgesång,
och I haven icke jämrat eder.'
011:018 Ty Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och så säger
man: 'Han är besatt av en ond ande.'
011:019 Människosonen kom, och han både äter och dricker, och nu säger
man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners
och syndares vän!' Men Visheten har fått rätt av sina barn.»
011:020 Därefter begynte han tala bestraffande ord till de städer i
vilka han hade utfört så många av sina kraftgärningar, och
förehålla dem att de icke hade gjort bättring:
011:021 »Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar
som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så
skulle de för länge sedan hava gjort bättring i säck och aska.
011:022 Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag
bliva drägligare än för eder.
011:023 Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen?
Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar
som äro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, så skulle det
hava stått ännu i dag.
011:024 Men jag säger eder att det för Sodoms land skall på domens dag
bliva drägligare än för dig.»
011:025 Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du
himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för
de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga.
011:026 Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.
011:027 Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Och ingen känner
Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och
den för vilken Sonen vill göra honom känd.--
011:028 Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall
jag giva eder ro.
011:029 Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och
ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'.
011:030 Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.»
012:001 Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält;
och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och
äta.
012:002 När fariséerna sågo detta, sade de till honom: »Se, dina
lärjungar göra vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.»
012:003 Han svarade dem: »Haven I icke läst vad David gjorde, när han
och de som följde honom blevo hungriga:
012:004 huru han då gick in i Guds hus, och huru de åto skådebröden,
fastän det ju varken för honom eller för dem som följde honom
var lovligt att äta sådant bröd, utan allenast för prästerna?
012:005 Eller haven I icke läst i lagen att prästerna på sabbaten bryta
sabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld?
012:006 Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen.
012:007 Och haden I förstått vad det är: 'Jag har behag till
barmhärtighet, och icke till offer', så skullen I icke hava dömt
dem skyldiga, som äro utan skuld.
012:008 Ty Människosonen är herre över sabbaten.»
012:009 Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga.
012:010 Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade
de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?»
De ville nämligen få något att anklaga honom för.
012:011 Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och
detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och
drager upp det?
012:012 Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså
är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.»
012:013 Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han
räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den
andra.--
012:014 Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att
de skulle förgöra honom.
012:015 Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många
följde honom, och han botade dem alla,
012:016 men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom.
012:017 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias,
när han sade:
012:018 »Se, över min tjänare, som jag har utvalt,
min älskade, i vilken min själ har funnit behag,
över honom skall jag låta min Ande komma,
och han skall förkunna rätten bland folken.
012:019 Han skall icke kiva eller skria,
och hans röst skall man icke höra på gatorna,
012:020 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa,
och en rykande veke skall han icke utsläcka,
intill dess att han har fört rätten fram till seger.
012:021 Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»
012:022 Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum.
Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg.
012:023 Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke
denne är Davids son?»
012:024 Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast med
Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda
andarna.»
012:025 Men han förstod deras tankar och sade till dem:
»Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött,
och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig
självt kan hava bestånd.
012:026 Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med
sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd?
012:027 Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,
med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså
vara edra domare.
012:028 Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda
andarna, så har ju Guds rike kommit till eder.--
012:029 Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom
hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först
därefter kan han plundra hans hus.
012:030 Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke
församlar med mig, han förskingrar.
012:031 Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva
människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva
förlåten.
012:032 Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva
honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så
skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern
eller i den tillkommande.
012:033 I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess
frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt
vara dålig. Ty av frukten känner man trädet.
012:034 I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I
själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.
012:035 En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en
ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är.
012:036 Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna
tala skola de göra räkenskap på domens dag.
012:037 Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord
skall du dömas skyldig.»
012:038 Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda och
sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken av
dig.»
012:039 Men han svarade och sade till dem:
»Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken,
men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas'
tecken.
012:040 Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora
fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter
vara i jordens sköte.
012:041 Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta
släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas'
predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.
012:042 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram
tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom
från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är
vad som är mer än Salomo.
012:043 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han
omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen.
012:044 Då säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag
gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det stå
ledigt och vara fejat och prytt,
012:045 då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro
värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver
för den människan det sista värre än det första. Så skall det
ock gå med detta onda släkte.»
012:046 Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans
bröder och stannade därutanför och ville tala med honom.
012:047 Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå
härutanför och vilja tala med dig.»
012:048 Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom:
»Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»
012:049 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är
min moder, och här äro mina bröder!
012:050 Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min
broder och min syster och min moder.»
013:001 Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig
vid sjön.
013:002 Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i
en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.
013:003 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade:
»En såningsman gick ut för att så.
013:004 Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och
åto upp det.
013:005 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och
det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
013:006 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det
icke hade någon rot, torkade det bort.
013:007 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde
det.
013:008 Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt,
dels sextiofalt, dels trettiofalt.
013:009 Den som har öron, han höre.»
013:010 Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du
till dem i liknelser?»
013:011 Han svarade och sade:
»Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem
är det icke givet.
013:012 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över
nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han
har.
013:013 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende
ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller
förstå.
013:014 Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger:
'Med hörande öron skolen I höra,
och dock alls intet förstå,
och med seende ögon skolen I se,
och dock alls intet förnimma.
013:015 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat,
och med öronen höra de illa,
och sina ögon hava de tillslutit,
så att de icke se med sina ögon,
eller höra med sina öron,
eller förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bliva helade av mig.
013:016 Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.
013:017 Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga
män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det,
och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.
013:018 Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
013:019 När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer
den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en
sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.
013:020 Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl
hör ordet och strax tager emot det med glädje,
013:021 men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande
allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse
påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.
013:022 Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör
ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga
lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.
013:023 Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som
både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och
giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»
013:024 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med
himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;
013:025 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland
vetet och gick sedan sin väg.
013:026 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock
ogräset.
013:027 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre,
du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?
013:028 Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till
honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det
tillhopa?'
013:029 Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte
ogräset, när I samlen detta tillhopa.
013:030 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när
skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen
först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att
brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»
013:031 En annan liknelse framställde han för dem; han sade:
»Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger
ned i sin åker.
013:032 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det
störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att
himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»
013:033 En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt
en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor
mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
013:034 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan
liknelser talade han intet till dem.
013:035 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
»Jag vill öppna min mun till liknelser,
uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»
013:036 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans
lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss
liknelsen om ogräset i åkern.»
013:037 Han svarade och sade:
»Den som sår den goda säden är Människosonen.
013:038 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men
ogräset är ondskans barn.
013:039 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens
ände. Skördemännen är änglar.
013:040 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall
det ock ske vid tidens ände.
013:041 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla
tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till
fall, och dem som göra vad orätt är,
013:042 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt
och tandagnisslan.
013:043 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike.
Den som har öron, han höre.
013:044 Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och
en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går
han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
013:045 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker
efter goda pärlor;
013:046 och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer
vad han äger och köper den.
013:047 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i
havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
013:048 När den så bliver full, drager man upp den på stranden och
sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar
man bort.--
013:049 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och
skilja de onda från de rättfärdiga
013:050 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och
tandagnisslan.
013:051 Haven I förstått allt detta?»
De svarade honom: »Ja.»
013:052 Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit
en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd
bär fram nytt och gammalt.»
013:053 När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort
därifrån.
013:054 Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket
i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han
fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?
013:055 Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder
Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och
Judas?
013:056 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då
fått allt detta?»
013:057 Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En
profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget
hus.»
013:058 Och för deras otros skull gjorde han där icke många
kraftgärningar.
014:001 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
014:002 Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han
har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i
honom.»
014:003 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och
sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus'
hustrus, skull.
014:004 Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig
att hava henne.»
014:005 Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket,
eftersom de höllo honom för en profet.
014:006 Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter
inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
014:007 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
014:008 Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett
fat Johannes döparens huvud.»
014:009 Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas
skull bjöd han att man skulle giva henne det,
014:010 och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
014:011 Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan;
och hon bar det till sin moder.
014:012 Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo
honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
014:013 Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde
trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra
härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
014:014 Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och
han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
014:015 Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till
honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden.
Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa
sig mat.»
014:016 Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem
att äta.»
014:017 De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två
fiskar.»
014:018 Då sade han: »Bären dem hit till mig.»
014:019 Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och
han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till
himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt
lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
014:020 Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de
överblivna styckena, tolv korgar fulla.
014:021 Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom
kvinnor och barn.
014:022 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och
före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att
folket skildes åt.
014:023 Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara
allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där
ensam.
014:024 Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt
av vågorna, ty vinden låg emot.
014:025 Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över
sjön.
014:026 När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade
och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
014:027 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott
mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
014:028 Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig
att komma till dig på vattnet.»
014:029 Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på
vattnet och kom till Jesus.
014:030 Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och
då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp
mig.»
014:031 Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade
till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
014:032 När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
014:033 Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso
är du Guds Son.»
014:034 När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
014:035 Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i
hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro
sjuka.
014:036 Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans
mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
015:001 Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till
Jesus och sade:
015:002 »Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju
icke sina händer, när de skola äta.»
015:003 Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva
Guds bud, för edra stadgars skull?
015:004 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som
smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
015:005 Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder:
'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i
stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin
fader eller sin moder.
015:006 I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
015:007 I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:
015:008 'Detta folk ärar mig med sina läppar,
men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
015:009 och fåfängt dyrka de mig,
eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»
015:010 Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och
förstån.
015:011 Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går
ut ifrån munnen, det orenar människan.»
015:012 Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att
när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en
stötesten?»
015:013 Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader
icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
015:014 Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind
leder en blind, så falla de båda i gropen.»
015:015 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss
detta bildliga tal.»
015:016 Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?
015:017 Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken
och har sin naturliga utgång?
015:018 Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och
det är detta som orenar människan.
015:019 Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt,
tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.
015:020 Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna
händer, det orenar icke människan.»
015:021 Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till
trakten av Tyrus och Sidon.
015:022 Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade:
»Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas
svårt av en ond ande.»
015:023 Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar
fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer
oss ju med sitt ropande.»
015:024 Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de
förlorade fåren av Israels hus.»
015:025 Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp
mig.»
015:026 Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet
från barnen och kasta det åt hundarna.»
015:027 Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de
smulor som falla ifrån deras herrars bord.»
015:028 Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är
stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån
den stunden.
015:029 Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön.
Och han gick upp på berget och satte sig där.
015:030 Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta,
blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för
hans fötter, och han botade dem,
015:031 så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta
vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man
prisade Israels Gud.
015:032 Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar
mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt
kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta
dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på
vägen.»
015:033 Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en
öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»
015:034 Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju,
och därtill några få småfiskar.»
015:035 Då tillsade han folket att lägra sig på marken.
015:036 Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och
bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt
folket.
015:037 Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena
samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
015:038 Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och
barn.
015:039 Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till
Magadans område.