001:001 I åttonde månaden av Darejaves' andra regeringsår kom HERRENS
ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han
sade:
001:002 Svårt förtörnad var HERREN på edra fäder.
001:003 Säg därför nu till folket så säger HERREN Sebaot: Vänden om till
mig, säger HERREN Sebaot, så vill jag vända om till eder, säger
HERREN Sebaot.
001:004 Varen icke såsom edra fäder, för vilka forna tiders profeter
predikade och sade: »Så säger HERREN Sebaot: Vänden om från edra
onda vägar och edra onda gärningar»; men de ville icke höra och
aktade icke på mig säger HERREN.
001:005 Edra fäder, var äro de? Och profeterna, leva de kvar
evinnerligen?
001:006 Nej, men mina ord och mina rådslut, de som jag betrodde åt mina
tjänare profeterna, de träffade ju edra fäder, så att de måste
vända om och säga: »Såsom HERREN Sebaot hade beslutit att göra
med oss, och såsom våra vägar och våra gärningar förtjänade, så
har han ock gjort med oss.»
001:007 På tjugufjärde dagen i elfte månaden, det är månaden Sebat, i
Darejeves' andra regeringsår, kom HERRENS ord till Sakarja, son
till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade:
001:008 Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red på en röd
häst; och han höll stilla bland myrtenträden i
dalsänkningen. Och bakom honom stodo andra hästar, röda, bruna
och vita.
001:009 Då frågade jag: »Vad betyda dessa, min herre?» Ängeln som talade
med mig svarade mig: »Jag vill låta dig förstå vad dessa
betyda.»
001:010 Och mannen som stod bland myrtenträden tog till orda och sade:
»Det är dessa som HERREN har sänt ut till att fara omkring på
jorden.»
001:011 Och själva togo de till orda och sade till HERRENS ängel, som
stod bland myrtenträden: »Vi hava farit omkring på jorden och
hava funnit hela jorden lugn och stilla.»
001:012 Då tog HERRENS ängel åter till orda och sade: »HERRE Sebaot,
huru länge skall det dröja, innan du förbarmar dig över
Jerusalem och Juda städer? Du har ju nu varit vred på dem i
sjuttio år.»
001:013 Och HERREN svarade ängeln som talade med mig goda och tröstliga
ord;
001:014 och ängeln som talade med mig sade sedan till mig:
»Predika och säg: Så säger HERREN Sebaot: Jag har stor nitälskan
för Jerusalem och Sion;
001:015 och jag är storligen förtörnad på hednafolken, som sitta så
säkra; ty när jag var allenast litet förtörnad, hjälpte de
ytterligare till att fördärva.
001:016 Därför säger HERREN så: Jag vill åter vända mig till Jerusalem i
barmhärtighet; mitt hus skall där bliva uppbyggt, säger HERREN
Sebaot, och mätsnöret skall spännas över Jerusalem.
001:017 Ytterligare må du predika och säga: Så säger HERREN Sebaot: Ännu
en gång skola mina städer få njuta överflöd av goda håvor; ja,
HERREN skall ännu en gång trösta Sion, och ännu en gång skall
han utvälja Jerusalem.»
001:018 Sedan lyfte jag upp mina ögon och fick då se fyra horn.
001:019 Då frågade jag ängeln som talade med mig: »Vad betyda dessa?»
Han svarade mig: »Detta är de horn som hava förstrött Juda,
Israel och Jerusalem.»
001:020 Sedan lät HERREN mig se fyra smeder.
001:021 Då frågade jag: »I vad ärende hava dessa kommit?» Han svarade:
»De förra voro de horn som förströdde Juda, så att ingen kunde
upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit för att injaga
skräck hos dem, och för att slå av hornen på de hednafolk som
hava lyft sitt horn mot Juda land, till att förströ dess
inbyggare.»
002:001 Sedan lyfte jag upp mina ögon och fick då se en man som hade ett
mätsnöre i sin hand.
002:002 Då frågade jag: »Vart går du?» Han svarade mig: »Till att mäta
Jerusalem, för att se huru brett och huru långt det skall
bliva.»
002:003 Då fick jag se ängeln som talade ned mig komma fram, och en
annan ängel kom emot honom.
002:004 Och han sade till denne: »Skynda åstad och tala till den unge
mannen där och säg: 'Jerusalem skall ligga såsom en obefäst
plats; så stor myckenhet av människor och djur skall finnas
därinne.
002:005 Men jag själv, säger HERREN, skall vara en eldsmur däromkring,
och jag skall bevisa mig härlig därinne.'»
002:006 Upp, upp! Flyn bort ur nordlandet, säger HERREN, I som av mig
haven blivit förströdda åt himmelens fyra väderstreck, säger
HERREN.
002:007 Upp, Sion! Rädda dig, du som nu bor hos dottern Babel!
002:008 Ty så säger HERREN Sebaot, han som har sänt mig åstad för att
förhärliga sig, så säger han om hednafolken, vilka plundrade
eder (ty den som rör vid eder, han rör vid hans ögonsten):
002:009 »Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skola bliva ett byte
för sina forna trälar; och I skolen så förnimma att HERREN
Sebaot har sänt mig.»
002:010 Jubla och gläd dig, du dotter Sion; ty se, jag kommer för att
aga min boning i dig, säger HERREN.
002:011 Och då skola många hednafolk sluta sig till HERREN och bliva
mitt folk. Ja, jag skall taga min boning i dig; och du skall
förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig till
dig.
002:012 Och HERREN skall hava Juda till I sin arvedel i det heliga
landet, och ännu en gång skall han utvälja Jerusalem.
002:013 Allt kött vare stilla inför HERREN; ty han har stått upp och
trätt fram ur sin heliga boning.
003:001 Sedan lät han mig se översteprästen Josua stående inför HERRENS
ängel; och Åklagaren stod vid hans högra sida för att anklaga
honom.
003:002 Men HERREN sade till Åklagaren: »HERREN skall näpsa dig, du
Åklagare; ja, HERREN skall näpsa dig, han som har utvalt
Jerusalem. Är då icke denne en brand, ryckt ur elden?»
003:003 Och Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln
003:004 Och denne tog till orda och sade till dem som stodo där såsom
hans tjänare: »Tagen av honom de orena kläderna.» Och till honom
själv sade han: »Se, jag har tagit bort ifrån dig din
missgärning, och man skall nu kläda dig i högtidskläder.»
003:005 Då sade jag: »Må man ock sätta en ren bindel på hans huvud.» Och
de satte en ren bindel på hans huvud och klädde på honom andra
kläder, medan HERRENS ängel stod därbredvid.
003:006 Och HERRENS ängel betygade för Josua och sade:
003:007 »Så säger HERREN Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller
vad jag har bjudit dig hålla, så skall du ock få styra mitt hus
och vakta mina gårdar; och jag skall låta dig hava din gång
bland dessa som här göra tjänst.
003:008 Hör härpå, Josua, du överstepräst, med dina medbröder, som sitta
här inför dig (ty dessa män skola vara ett tecken): Se, jag vill
låta min tjänare Telningen komma;
003:009 ty se, i den sten som jag har lagt inför Josua--över vilken
ena sten sju ögon vaka--i den skall jag inrista den inskrift
som hör därtill, säger HERREN Sebaot; och jag skall utplåna
detta lands missgärning på en enda dag.
003:010 På den tiden, säger HERREN Sebaot, skall var och en av eder
kunna inbjuda den andre till gäst under sitt vinträd och
fikonträd.»
004:001 Sedan blev jag av ängeln som talade med mig åter uppväckt,
likasom när någon väckes ur sömnen.
004:002 Och han sade till mig: »Vad ser du?» Jag svarade: »Jag ser en
ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskål ovantill och med
sina sju lampor; och sju rör gå till de särskilda lamporna
därovantill.
004:003 Och två olivträd sträcka sig över den, ett på högra sidan om
skålen och ett på vänstra.»
004:004 Sedan frågade jag och sade till ängeln som talade med mig: »Vad
betyda dessa ting, min herre?»
004:005 Men ängeln som talade med mig svarade och sade till mig:
»Förstår du då icke vad de betyda?» Jag svarade: »Nej, min
herre.»
004:006 Då talade han och sade till mig: »Detta är HERRENS ord till
Serubbabel: Icke genom någon människas styrka eller kraft skall
det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.
004:007 Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot
Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark. Ty han
skall få föra fram slutstenen under jubelrop: 'Nåd, nåd må vila
över den!'»
004:008 Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade:
004:009 »Serubbabels händer hava lagt grunden till detta hus; hans
händer skola ock få fullborda det. Och du skall förnimma att
HERREN Sebaot har sänt mig till eder.
004:010 Ty vem är den som vill förakta: den ringa begynnelsens dag, när
dessa sju glädjas över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa
HERRENS ögon, som överfara hela jorden?»
004:011 Och jag frågade och sade till honom: »Vad betyda dessa två
olivträd, det på högra och det på vänstra sidan om ljusstaken?»
004:012 Och ytterligare frågade jag och sade till honom: »Vad betyda de
två olivkvistar som sträcka sig intill de två gyllene rännor
genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?»
004:013 Då sade han till mig: »Förstår du då icke vad de betyda?» Jag
svarade: »Nej, min herre.»
004:014 Då sade han: »Dessa äro de två oljesmorda som stå såsom tjänare
inför hela jordens Herre.»
005:001 När jag sedan åter lyfte upp mina ögon, fick jag se en bokrulle
flyga fram.
005:002 Och han sade till mig: »Vad ser du?» Jag svarade: »Jag ser en
bokrulle flyga fram; den är tjugu alnar lång och tio alnar
bred.»
005:003 Då sade han till mig: »Detta är Förbannelsen, som går ut över
hela landet; ty i kraft av den skall var och en som stjäl varda
bortrensad härifrån, och i kraft av den skall var och en som
svär varda bortrensad härifrån.
005:004 Jag har låtit den gå ut, säger HERREN Sebaot, för att den skall
komma in i tjuvens hus och in i dens hus, som svär falskt vid
mitt namn; och den skall stanna där i huset och fräta upp det
med både trävirke och stenar.»
005:005 Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig:
»Lyft upp dina ögon och se vad det är som där kommer fram.
005:006 Och jag frågade: »Vad är det?» Han svarade: »Det är en
sädesskäppa som kommer fram.» Ytterligare sade han: »Så är det
beställt med dem i hela landet.»
005:007 Jag fick då se huru en rund skiva av bly lyfte sig; och nu
syntes där en kvinna som satt i skäppan.
005:008 Därefter sade han: »Detta är Ogudaktigheten.» Och så stötte han
henne åter ned i skäppan och slog igen blylocket över dess
öppning.
005:009 När jag sedan lyfte upp mina ögon, fick jag se två kvinnor komma
fram; och vinden fyllde deras vingar, ty de hade vingar lika
hägerns. Och de lyfte upp skäppan mellan jord och himmel.
005:010 Då frågade jag ängeln som talade med mig: »Vart föra de
skäppan?»
005:011 Han svarade mig: »De hava i sinnet att bygga ett hus åt henne i
Sinears land; och när det är färdigt, skall hon där bliva
nedsatt på sin plats.»
006:001 När jag sedan åter lyfte upp mina ögon, fick jag se fyra vagnar
komma fram mellan två berg, och bergen voro av koppar.
006:002 För den första vagnen voro röda hästar, för den andra vagnen
svarta hästar,
006:003 för den tredje vagnen vita hästar, och för den fjärde vagnen
fläckiga hästar, starkare än de andra.
006:004 Då tog jag till orda och frågade ängeln som talade med mig: »Vad
betyda dessa, min herre?»
006:005 Ängeln svarade och sade till mig: »Det är himmelens fyra vindar,
vilka nu draga ut, sedan de hava fått träda inför hela jordens
Herre.
006:006 Vagnen med de svarta hästarna drager mot nordlandet, de vita
följa efter dem, och de fläckiga draga mot sydlandet.»
006:007 Men när de som voro starkast skulle draga ut, voro de ivriga att
få fara omkring på jorden. Då sade han: »Ja, I mån fara omkring
på jorden.» Och de foro åstad omkring på jorden.
006:008 Därefter ropade han på mig och talade till mig och sade: »Se,
genom dem som draga ut mot nordlandet skall jag släcka min vrede
på nordlandet.»
006:009 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
006:010 Tag emot av Heldai gåvorna från de landsflyktiga, från Tobia och
Jedaja; du själv må redan samma dag gå åstad bort till Josias,
Sefanjas sons, hus, dit dessa hava kommit från Babel.
006:011 När du så har fått silver och guld, skall du därav låta göra
kronor; och du skall sätta en på översteprästen Josuas, Josadaks
sons, huvud.
006:012 Och du skall säga till honom: »Så säger HERREN Sebaot: Se, där
är en man som skall kallas Telningen. Under honom skall det
gro, och han skall bygga upp HERRENS tempel.
006:013 Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och förvärva majestät och
sitta på sin tron och regera; och en präst skall han vara på sin
tron; och fridens rådslag skola vara mellan båda.
006:014 Men kronorna skola förvaras i HERRENS tempel, till en åminnelse
av Helem, Tobia och Jedaja och Hen, Sefanjas son.
006:015 Och fjärran ifrån skall man komma och bygga på HERRENS tempel;
och I skolen så förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig till
eder. Och så skall ske, om I troget hören HERRENS, eder Guds,
röst.»
007:001 Och i konung Darejaves' fjärde regeringsår hände sig att HERRENS
ord kom till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden, det är
Kisleu.
007:002 Ty från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män
blivit sända för att bönfalla inför HERREN;
007:003 de skulle nämligen fråga prästerna i HERREN Sebaots hus och
profeterna sålunda: »Skola vi framgent hålla gråtodag och späka
oss i femte månaden, såsom vi hava gjort nu i så många år?»
007:004 Så kom då HERREN Sebaots ord till mig; han sade:
007:005 Säg till allt folket i landet och till prästerna: När I nu under
sjuttio år haven hållit faste- och klagodagar i femte och i
sjunde månaden, har det då varit åt mig som I haven hållit
fasta?
007:006 Och när I äten och dricken, är det icke då för eder egen räkning
som I äten och dricken?
007:007 Haven I icke förnummit de ord som HERREN lät predika genom forna
tiders profeter, medan Jerusalem ännu tronade i god ro med sina
städer omkring sig, och medan Sydlandet och Låglandet ännu voro
bebodda?
007:008 Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade:
007:009 Så sade ju HERREN Sebaot: »Dömen rätta domar, och bevisen
varandra kärlek och barmhärtighet.
007:010 Förtrycken icke änkan och den faderlöse, främlingen och den
fattige, och tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra.»
007:011 Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i
gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.
007:012 ja, de gjorde sina hjärtan hårda såsom diamant, för att slippa
att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande
hade sänt, förmedelst forna tiders profeter. Därför utgick stor
vrede från HERREN Sebaot.
007:013 Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, när han
ropade, så sade nu HERREN Sebaot: »Jag vill icke höra, när de
ropa;
007:014 utan jag skall förströ dem såsom genom en stormvind bland
allahanda hednafolk som de icke känna.» Så har nu landet blivit
öde efter dem, så att ingen färdas där, vare sig fram eller
tillbaka; ty de hava så gjort det ljuvliga landet till en
ödemark.
008:001 Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade:
008:002 Så säger HERREN Sebaot: Jag har stor nitälskan för Sion, ja, med
stor vrede nitälskar jag för henne.
008:003 Så säger HERREN: Jag vill vända: åter till Sion och taga min
boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas »den trogna
staden», och HERREN Sebaots berg »det heliga berget».
008:004 Så säger HERREN Sebaot: Ännu en gång skola gamla män och gamla
kvinnor vara att finna på gatorna i Jerusalem, var och en med
sin stav i handen, för hög ålders skull.
008:005 Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som
leka där på gatorna,
008:006 Så säger HERREN Sebaot. Om än sådant på den tiden kan komma att
synas alltför underbart för kvarlevan av detta folk, icke måste
det väl därför synas alltför underbart också för mig? säger
HERREN Sebaot.
008:007 Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall frälsa mitt folk ut ur
både österland och västerland
008:008 och låta dem komma och bosätta sig i Jerusalem; och de skola
vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och
rättfärdighet.
008:009 Så säger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid hören
dessa ord av samma profeters mun, som talade på den tid då
grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas
upp.
008:010 Ty före den tiden var människornas arbete lönlöst och djurens
arbete fåfängt; ingen hade någon ro för sina ovänner, vare sig
han gick ut eller in, ty jag eggade alla människor mot varandra.
008:011 Men nu är jag icke mer så sinnad mot kvarlevan av detta folk som
jag var i forna dagar, säger HERREN Sebaot.
008:012 Ty nu skall friden skaffa utsäde, vinträdet skall giva sin
frukt, jorden skall giva sin gröda, och himmelen skall giva sin
dagg; och jag skall låta kvarlevan av detta folk få allt detta
till sin arvedel.
008:013 Och det skall ske, att likasom I, både Juda hus och Israels hus,
haven varit ett exempel som man har nämnt, när man förbannade
bland hedningarna, så skolen I nu, då jag har frälsat eder,
tvärtom bliva nämnda, när man välsignar. Frukten icke, utan
fatten mod.
008:014 Ty så säger HERREN Sebaot: Likasom jag, när edra fäder
förtörnade mig, beslöt att göra eder ont, säger HERREN Sebaot,
och icke sedan ångrade det,
008:015 så har jag tvärtom i denna tid beslutit att göra gott mot
Jerusalem och Juda hus; frukten icke.
008:016 Men detta är vad I skolen göra: Talen sanning med varandra;
domen rätta och fridsamma domar i edra
portar.
008:017 Tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra, och älsken icke
falska eder; ty allt sådant hatar jag, säger HERREN.
008:018 Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade:
008:019 Så säger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och
tionde månaden skola för Juda hus bliva till fröjd och glädje
och till sköna högtider. Men älsken sanning och frid.
008:020 Så säger HERREN Sebaot: Ännu en gång skall det ske att folk
skola komma hit och många städers invånare;
008:021 och invånarna i den ena staden skola gå till den andra och säga:
»Upp, låtom oss gå åstad och bönfalla inför HERREN och söka
HERREN Sebaot; jag själv vill ock gå åstad.»
008:022 Ja, många folk och mäktiga hednafolk skola komma och söka HERREN
Sebaot i Jerusalem och bönfalla inför HERREN,
008:023 Så säger HERREN Sebaot: På den tiden skall det ske att tio män
av allahanda tungomål som talas bland hednafolken skola fatta en
judisk man i mantelfliken och säga: »Låt oss gå med eder, ty vi
hava hört att Gud är med eder.»
009:001 Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord över Hadraks land;
också i Damaskus skall den slå ned--ty HERREN har sitt öga på
andra människor såväl som på Israels alla stammar.
009:002 Den drabbar ock Hamat, som gränsar därintill, så ock Tyrus och
Sion, där man är så vis.
009:003 Tyrus byggde sig ett fäste;
hon hopade silver såsom stoft
och guld såsom orenlighet på gatan.
009:004 Men se, Herren skall åter göra henne fattig,
han skall bryta hennes murar ned i havet,
och hon själv skall förtäras av eld.
009:005 Askelon må se det med fruktan,
och Gasa med stor bävan,
så ock Ekron, ty dess hopp skall komma på skam.
Gasa mister sin konung,
Askelon bliver en obebodd plats
009:006 Asdod skall bebos av en vanbördig hop;
så skall jag utrota filistéernas stolthet.
009:007 Men när jag har ryckt blodmaten ur deras mun
och styggelserna undan deras tänder
då skall också av dem bliva en kvarleva åt vår Gud,
de skola bliva såsom stamfurstar i Juda,
och Ekrons folk skall bliva såsom jebuséerna.
009:008 Och jag skall slå upp mitt läger till ett värn för mitt hus,
mot härar som komma eller gå,
och ej mer skall någon plågare komma över dem;
ty jag vaktar nu med öppna ögon.
009:009 Fröjda dig storligen, du dotter Sion;
höj jubelrop, du dotter Jerusalem.
Se, din konung kommer till dig;
rättfärdig och segerrik är han.
Han kommer fattig, ridande på en åsna,
på en åsninnas fåle.
009:010 Så skall jag utrota vagnar Efraim
och hästar ur Jerusalem;
ja, stridens bågar skola utrotas,
och han skall tala frid till folken.
Och hans herradöme skall nå från hav till hav,
och ifrån floden intill jordens ändar.
009:011 För ditt förbundsblods skull vill jag ock
släppa dina fångar fria ur gropen
där intet vatten finnes.
009:012 Så vänden då åter till edert fäste,
I fångar som nu haven ett hopp.
Ja, det vare eder förkunnat i dag att jag vill giva eder
dubbelt igen.
009:013 Ty jag skall spänna Juda såsom min båge
och lägga Efraim såsom pil på den,
och dina söner, du Sion, skall jag svänga
såsom spjut mot dina söner, du Javan,
och göra dig lik en hjältes svärd.
009:014 Ja, HERREN skall uppenbara sig i höjden,
och såsom en ljungeld skall hans pil fara ut;
Herren, HERREN skall stöta i basunen,
och med sunnanstormar skall han draga fram.
009:015 HERREN Sebaot,
han skall beskärma dem;
de skola uppsluka sina fiender
och trampa deras slungstenar under fötterna;
under stridslarm skola de svälja
sina fiender såsom vin,
till dess de själva äro så fulla av blod
som offerskålar och altarhörn.
009:016 Och HERREN, deras Gud,
skall på den tiden giva dem seger,
ty de äro ju det folk
som han har till sin hjord.
Ja, ädelstenar äro de i en krona,
strålande över hans land.
009:017 Huru stor bliver icke deras lycka,
huru stor deras härlighet!
Av deras säd skola ynglingar blomstra upp,
och jungfrur av deras vin.
010:001 HERREN mån I bedja om regn,
när vårregnets tid är inne;
HERREN är det som sänder ljungeldarna.
Regn skall han då giva människorna i ymnigt mått,
gröda på marken åt var och en.
010:002 Men husgudarnas tal är fåfänglighet,
spåmännens syner äro lögn,
tomma drömmar är vad de tala,
och den tröst de giva är ett intet.
Därför måste folket draga hädan såsom en fårhjord
och fara illa, där det går utan herde.
010:003 Mot herdarna är min vrede upptänd
och bockarna skall jag hemsöka.
Ja, HERREN Sebaot skall vårda sig om
sin hjord, Juda hus,
och skall så göra den
till en stolt stridshäst åt sig.
010:004 Från den hjorden skall en hörnsten komma,
från den en stödjepelare,
från den en båge till striden,
från den allt vad styresman heter.
010:005 Och de skola vara lika hjältar, som gå fram i striden,
likasom trampade de i orenlighet på gatan.
Ja, strida skola de, ty HERREN är med dem,
och ryttarna på sina hästar skola då komma på skam.
010:006 Jag skall giva styrka åt Juda hus,
och åt Josefs hus skall jag giva seger.
Jag skall i min barmhärtighet låta dem komma tillbaka,
och det skall bliva såsom hade jag aldrig förkastat dem.
Ty jag är HERREN, deras Gud, och skall bönhöra dem.
010:007 Och Efraims män skola bliva lika hjältar,
och deras hjärtan skola glädja sig såsom av vin.
Deras barn skola ock se det och bliva glada;
deras hjärtan skola fröjda sig i HERREN.
010:008 Jag skall locka på dem och samla dem tillhopa,
ty jag förlossar dem;
och de skola bliva lika talrika som de fordom voro.
010:009 Och när jag planterar ut dem bland folken,
skola de tänka på mig i fjärran land;
och med sina barn skola de få leva och komma tillbaka.
010:010 Ja, från Egyptens land skall jag låta dem komma tillbaka
och från Assur skall jag församla dem.
Sedan skall jag föra dem till Gileads land och till Libanon;
och där skall icke finnas rum nog för dem.
010:011 Han skall draga fram genom havet på en trång väg,
böljorna i havet skall han slå ned,
och alla Nilflodens djup skola torka ut.
Så skall Assurs stolthet bliva nedbruten
och spiran tagen ifrån Egypten.
010:012 Men dem skall jag göra starka i HERREN,
och i hans namn skola de gå fram, säger HERREN.
011:001 Öppna dina dörrar, Libanon,
ty eld skall nu förtära dina cedrar.
011:002 Jämra dig, du cypress, ty cedern måste falla,
de härliga träden skola förödas.
Jämren eder, I Basans ekar,
ty skogen, den ogenomträngliga, varder fälld.
011:003 Hör huru herdarna jämra sig, när deras härlighet bliver förödd!
Hör huru de unga lejonen ryta,
när Jordanbygdens snår varda förödda!
011:004 Så sade HERREN, min Gud: »Bliv en herde för slaktfåren,
011:005 ty deras köpare slakta dem utan all försyn, och deras säljare
säga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller
skonas de av sina egna herdar.»
011:006 »Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare», säger
HERREN, »utan låta människorna falla i varandras hand och i sina
konungars hand, och dessa skola fördärva landet, och jag skall
icke rädda någon ur deras hand.»
011:007 Så blev jag en herde för slaktfåren, de arma fåren. Och jag tog
mig två stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra
kallade jag Endräkt; och jag vaktade så fåren
011:008 Men sedan jag inom en månad hade förgjort de tre herdarna, blev
jag led vid fåren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.
011:009 Då sade jag: »Jag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill
dö, det må dö, och vad som vill förgås, det må förgås; och de
som sedan bliva kvar må äta varandras kött.»
011:010 Så tog jag min stav Ljuvlig ro och bröt sönder den, till att
upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk.
011:011 Och när detta nu på den dagen blev upplöst, förnummo de arma
fåren, som aktade på mig, att det var HERRENS ord.
011:012 Därefter sade jag till dem: »Om I så finnen för gott, så given
mig min lön; varom icke, må det så vara.» Och de vägde upp
trettio siklar silver såsom lön åt mig.
011:013 Då sade HERREN till mig: »Kasta det åt krukmakaren»--det
härliga pris vartill jag hade blivit värderad av dem! Och jag
tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt
krukmakaren.
011:014 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, till att
upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
011:015 Och HERREN sade till mig: »Tag dig nu redskap såsom en
oförnuftig herde;
011:016 ty se, jag vill låta en herde uppstå i landet, som icke vårdar
sig om de får som hålla på att förgås, icke uppsöker det
förskingrade, icke helar det sargade, icke sörjer för det som är
helbrägda, utan allenast äter köttet av de feta och river sönder
klövarna på dem.»
011:017 Ve över denne ovärdige herde,
som övergiver sin hjord!
Må ett svärd träffa hans arm
och hans högra öga!
Må hans arm alldeles förtvina
och hans högra öga
förmörkas i grund!
012:001 Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord över Israel.
Så säger HERREN, han som har utspänt himmelen och grundat jorden
och danat människans ande i henne:
012:002 Se, jag skall göra Jerusalem till an berusningens kalk för alla
folk runt omkring; jämväl över Juda skall det komma, när
Jerusalem bliver belägrat.
012:003 Och det skall ske på den tiden att jag skall göra Jerusalem till
en lyftesten för alla folk; var och en som försöker lyfta den
skall illa sarga sig därpå. Och alla jordens folk skola församla
sig mot det.
012:004 På den tiden, säger HERREN, skall jag slå alla hästar med
förvirring och deras ryttare med vanvett. Men över Juda hus
skall jag upplåta mina ögon, när jag bland hednafolken slår alla
hästar med blindhet.
012:005 Då skola Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: »Jerusalems
invånare äro vår styrka, genom HERREN Sebaot, sin Gud.»
012:006 På den tiden skall jag låta Juda stamfurstar bliva såsom
brinnande fyrfat bland ved, och såsom eldbloss bland halmkärvar,
så att de förbränna alla folk runt omkring, både åt höger och åt
vänster; men Jerusalem skall framgent trona på sin plats, där
Jerusalem nu är.
012:007 Och först skall HERREN giva seger åt Juda hyddor, för att icke
Davids hus och Jerusalems invånare skola tillräkna sig större
ära än Juda.
012:008 På den tiden skall HERREN beskärma Jerusalems invånare; den
skröpligaste bland dem skall på den tiden vara såsom David, och
Davids hus skall vara såsom ett gudaväsen, såsom HERRENS ängel
framför dem.
012:009 Och jag skall på den tiden sätta mig i sinnet att förgöra alla
folk som komma mot Jerusalem.
012:010 Men över Davids hus
och över Jerusalems invånare
skall jag utgjuta en nådens och bönens ande,
så att de se upp till mig,
och se vem de hava stungit.
Och de skola hålla dödsklagan efter honom,
såsom man håller dödsklagan efter ende sonen,
och skola bittert sörja honom,
såsom man sörjer sin förstfödde.
012:011 Ja, på den tiden skall i Jerusalem hållas stor dödsklagan, sådan
den var, som hölls i Hadadrimmon på Megiddons slätt.
012:012 Och släkterna i landet skola hålla dödsklagan var för sig:
Davids hus släkt för sig, och dess kvinnor för sig, Natans hus'
släkt för sig, och dess kvinnor för sig,
012:013 Levi hus' släkt för sig, och dess kvinnor för sig, Simeis släkt
för sig, och dess kvinnor för sig;
012:014 så ock alla övriga släkter var för sig, och deras kvinnor för
sig.
013:001 På den tiden skola Davids hus och Jerusalems invånare få en
öppen brunn, till att avtvå sin synd och orenhet.
013:002 Och det skall ske på den tiden, säger HERREN Sebaot, att jag
skall utrota avgudarnas namn ur landet, så att de icke mer skola
nämnas; profeterna och orenhetens ande skall jag ock skaffa bort
ur landet.
013:003 Och det skall ske, att om någon därefter uppträder såsom profet,
så skola hans egna föräldrar, hans fader och moder, säga till
honom: »Du kan icke få leva, du som talar lögn i HERRENS namn.»
Och hans egna föräldrar, hans fader och moder, skola stinga
ihjäl honom, när han vill profetera.
013:004 Och det skall ske på den tiden att alla profeter skola blygas
för sina syner, när de vilja profetera; och för att icke bliva
röjda skola de icke mer kläda sig i mantel av hår.
013:005 Och var och en av dem skall säga: »Jag är ingen profet, en
åkerman är jag; redan i min ungdom blev jag köpt till träl.»
013:006 Och om man då frågar honom: »Vad är det för sår du har på din
kropp?» så skall han svara: »Dem har jag fått därhemma, hos
mina närmaste.»
013:007 Svärd, upp mot min herde,
mot den man som fick stå mig nära!
säger HERREN Sebaot.
Må herden bliva slagen,
så att fåren förskingras;
ty jag vill nu vända min hand mot de svaga.
013:008 Och det skall ske i hela landet, säger HERREN,
att två tredjedelar där skola utrotas och förgås;
allenast en tredjedel skall där lämnas kvar.
013:009 Och den tredjedelen skall jag låta gå genom eld;
jag skall luttra dem, såsom man luttrar silver,
och pröva dem, såsom man prövar guld.
Så skola de åkalla mitt namn,
och jag skall bönhöra dem.
Jag skall säga: »Detta är mitt folk.»
Och det skall svara: »HERREN är min Gud.»
014:001 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, då man i dig skall
utskifta byte.
014:002 Ty jag skall församla alla folk till strid mot Jerusalem; och
staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna
skändas. Och hälften av folket i staden skall föras bort i
fångenskap. Men återstoden därav skall icke bliva utrotad ur
staden;
014:003 ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, såsom han
stridde förr på drabbningens dag.
014:004 Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent
emot Jerusalem, österut; och Oljeberget skall rämna mitt itu,
mot öster och väster, till en mycket stor dal, i det att ena
hälften av berget viker undan mot norr, och andra hälften därav
mot söder.
014:005 Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan
bergen skall räcka ända till Asel; I skolen fly, såsom I flydden
för jordbävningen i Ussias, Juda konungs, tid. Då skall HERREN,
min Gud, komma, ja, du själv och alla heliga med dig.
014:006 Och det skall ske på den dagen att ljuset skall bliva borta, ty
himlaljusen skola förmörkas.
014:007 Och det bliver en dag som är ensam i sitt slag, och som är känd
av HERREN, en dag då det varken är dag eller natt, en dag då det
bliver ljust, när aftonen kommer.
014:008 Och det skall ske på den tiden att rinnande vatten skola utgå
från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften
mot Västra havet; både sommar och vinter skall det vara så.
014:009 Och HERREN skall då vara konung över hela jorden; ja, på den
tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.
014:010 Hela landet från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall då
förvandlas till en slättmark; men själva staden skall trona på
sin höjd, och sträcka sig från Benjaminsporten ända till den
plats där den förra porten stod, till Hörnporten och
Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna;
014:011 och folket skall bo där i ro och icke mer givas till spillo, ty
Jerusalem skall trona i trygghet.
014:012 Men denna hemsökelse skall HERREN låta drabba alla de folk som
drogo ut för att strida mot Jerusalem: han skall låta deras kött
ruttna, medan de ännu stå på sina fötter; deras ögon skola
ruttna i sina hålor och deras tunga skall ruttna i deras mun.
014:013 Och det skall ske på den tiden att HERREN skall sända en stor
förvirring bland dem; de skola bära hand på varandra, och den
enes hand skall lyftas mot den andres.
014:014 Också Juda skall strida mot Jerusalem. Och skatter skola samlas
tillhopa från alla folk runt omkring: guld, silver och kläder i
stor myckenhet.
014:015 En likadan hemsökelse skall ock drabba hästar, mulåsnor,
kameler, åsnor och alla andra djur som finnas där i lägren.
014:016 Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo
mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja
konungen HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.
014:017 Men om någon av jordens folkstammar icke drager upp till
Jerusalem, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, då skall
över den icke komma något regn.
014:018 Om Egyptens folkstam icke drager åstad och kommer ditupp, så
skall ej heller över den komma regn. Detta bliver den
hemsökelse som HERREN skall låta drabba de folk som icke draga
upp för att fira lövhyddohögtiden.
014:019 Ja, så skall Egypten drabbas av sin synd, så skola ock alla
andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp för att
fira lövhyddohögtiden.
014:020 På den tiden skall på hästarnas bjällror stå att läsa: »Helgad
åt HERREN», och grytorna i HERRENS hus skola vara såsom
offerskålarna framför altaret.
014:021 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt HERREN
Sebaot, så att var och en som vill offra kan komma och taga en
sådan och koka i den. Och ingen kanané skall mer finnas i HERREN
Sebaots hus, på den tiden.