001:001 Detta är HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams,
Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han skådade angående
Samaria och Jerusalem.
001:002 Hören, I folk, allasammans;
akta härpå, du jord med allt vad på dig är.
Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder,
Herren i sitt heliga tempel.
001:003 Ty se, HERREN träder
ut ur sin boning,
han far ned och går fram
över jordens höjder.
001:004 Bergen smälta under hans fötter,
och dalar bryta sig fram--
såsom vaxet gör för elden,
såsom vattnet, när det störtar utför branten.
001:005 Genom Jakobs överträdelse sker allt detta
och genom Israels hus' synder.
Vem är då upphovet till Jakobs överträdelse?
Är det icke Samaria?
Och vem till Juda offerhöjder?
Är det icke Jerusalem?
001:006 Så skall jag då göra Samaria till en stenhop på marken,
till en plats för vingårdsplanteringar;
jag skall vräka hennes stenar ned i dalen,
och hennes grundvalar skall jag blotta.
001:007 Alla hennes beläten skola bliva krossade,
alla hennes skökoskänker uppbrända i eld,
alla hennes avgudar skall jag förstöra;
ty av skökolön har hon hopsamlat dem,
och skökolön skola de åter bliva.
001:008 Fördenskull måste jag klaga och jämra mig,
jag måste gå barfota och naken;
jag måste upphäva klagoskri såsom en schakal
och sorgelåt såsom en struts.
001:009 Ty ohelbara äro hennes sår;
slaget har nått ända till Juda,
det har drabbat ända till mitt folks port,
ända till Jerusalem.
001:010 Förkunnen det icke i Gat;
gråten icke så bittert.
I Bet-Leafra
vältrar jag mig i stoftet.
001:011 Dragen åstad,
I Safirs invånare,
i nakenhet och skam.
Saanans invånare
våga sig icke ut.
Klagolåten i Bet-Haesel
tillstädjer eder ej att dröja där.
001:012 Ty Marots invånare
våndas efter tröst;
ned ifrån HERREN
har ju en olycka kommit,
intill Jerusalems port.
001:013 Spännen travare för vagnen,
I Lakis' invånare,
I som voren upphovet
till dottern Sions synd;
ty hos eder var det
som Israels överträdelser först funnos.
001:014 Därför måste du giva skiljebrev
åt Moreset-Gat.
Husen i Aksib
hava för Israels konungar
blivit såsom en försinande bäck.
001:015 Ännu en gång skall jag låta
erövraren komma över eder,
I Maresas invånare.
Ända till Adullam
skall Israels härlighet komma.
001:016 Raka dig skallig och skär av ditt hår,
i sorg över barnen, som voro din lust;
gör ditt huvud så kalt som gamens,
ty de skola föras bort ifrån dig.
002:001 Ve dessa som tänka ut vad fördärvligt är
och bereda vad ont är på sina läger,
och som sätta det i verket, så snart morgonen gryr,
allenast det står i deras makt;
002:002 dessa som hava begärelse till sin nästas åkrar och röva dem,
eller till hans hus och tillägna sig dem;
dessa som öva våld mot både människor och hus,
mot både ägare och egendom!
002:003 Därför säger HERREN så: Se, jag tänker ut mot detta släkte vad
ont är; och I skolen icke kunna draga eder hals därur, ej heller
skolen I sedan gå så stolta, ty det bliver en ond tid.
002:004 På den dagen skall man stämma upp en visa över eder och sjunga
en sorgesång; man skall säga:
»Det är ute med oss, vi äro förstörda i grund!
Mitt folks arvslott bliver nu given åt en annan.
Ja i sanning, den ryckes ifrån mig,
och åt avfällingar utskiftas våra åkrar.»
002:005 Så sker det att hos dig icke mer finnes någon som får spänna
mätsnöre över en lott i HERRENS församling.
002:006 »Hören då upp att predika», så är deras predikan;
»om sådant får man icke predika;
det är ju ingen ände på smädelser!»
002:007 Är detta ett tillbörligt tal, du Jakobs hus?
Har då HERREN varit snar till vrede?
Hava hans gärningar visat något sådant?
Äro icke fastmer mina ord milda
mot den som vandrar redligt?
002:008 Men nu sedan en tid
uppreser sig mitt folk såsom en fiende.
I sliten manteln bort
ifrån kläderna på människor
som trygga gå sin väg fram
och ej vilja veta av strid.
002:009 Mitt folks kvinnor driven I ut
från de hem där de hade sin lust;
deras barn beröven I för alltid
den berömmelse de hade av mig.
002:010 Stån upp och gån eder väg!
Här skolen I icke hava någon vilostad,
för eder orenhets skull, som drager i fördärv,
ja, i gruvligt fördärv.
002:011 Om någon som fore
med munväder och falskhet
sade i sin lögnaktighet:
»Jag vill predika för dig
om vin och starka drycker»--
det vore en predikare
för detta folk!
002:012 Jag vill församla dig, Jakob,
ja, hela ditt folk.
Jag vill hämta tillhopa
Israels kvarlevor,
jag vill föra dem tillsammans
såsom fåren till fållan,
såsom en hjord till dess betesmark,
så att där uppstår ett gny av människor.
002:013 En vägbrytare drager ut framför dem;
de bryta sig igenom och tåga fram,
genom porten vandra de ut.
Deras konung tågar framför dem,
HERREN går i spetsen för dem.
003:001 Och jag sade:
Hören, I Jakobs hövdingar
och I furstar av Israels hus.
Tillkommer det ej eder att veta vad rätt är,
003:002 I som haten det goda
och älsken det onda,
I som sliten huden av kroppen på människorna
och köttet från deras ben?
003:003 Men eftersom dessa äta mitt folks kött
och riva huden av deras kropp
och bryta sönder deras ben,
för att stycka dem likasom det man kastar i grytan,
ja, likasom kött som lägges i kitteln,
003:004 därför skall HERREN icke svara dem,
när de ropa till honom;
han skall dölja sitt ansikte för dem på den tiden,
för deras onda väsendes skull.
003:005 Så talar HERREN mot de profeter
som föra mitt folk vilse,
mot dem som ropa: »Allt står väl till!»,
så länge de hava något att tugga med sina tänder,
men båda upp folket till helig strid
mot den som ej giver dem något i gapet.
003:006 Därför skall natt komma över eder, så att det bliver slut på
edra syner,
och mörker, så att det bliver slut på edra spådomar.
Ja, solen skall gå ned över profeterna
och dagen varda mörk över dem.
003:007 Siarna skola stå där med skam,
och spåmännen skola få blygas;
de skola alla nödgas skyla sitt skägg,
då nu intet svar mer kommer från Gud.
003:008 Men jag, jag är uppfylld med kraft,
ja, med HERRENS Ande,
med rättsinne och frimodighet,
så att jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse
och för Israel hans synd.
003:009 Hören då detta,
I hövdingar av Jakobs hus
och I furstar av Israels hus,
I som hållen för styggelse vad rätt är
och gören krokigt allt vad rakt är,
003:010 I som byggen upp Sion med blodsdåd
och Jerusalem med orättfärdighet--
003:011 den stad vars hövdingar döma för mutor,
vars präster undervisa för betalning,
och vars profeter spå för penningar,
allt under det de stödja sig på HERREN och säga:
Ȁr icke HERREN mitt ibland oss?
Olycka skall ej komma över oss.»
003:012 Därför skall för eder skull Sion varda upplöjt till en åker
och Jerusalem bliva en stenhop
och tempelberget en skogbevuxen höjd.
004:001 Men det skall ske i kommande dagar
att det berg där HERRENS hus är
skall stå där fast grundat, ypperst ibland bergen,
och vara upphöjt över andra höjder;
och folk skall strömma ditupp,
004:002 ja, många hednafolk skola gå åstad
och skola säga:
»Upp, låt oss draga åstad
till HERRENS berg,
upp till Jakobs Guds hus,
för att han må undervisa oss om sina vägar,
så att vi kunna vandra på hans stigar.»
Ty från Sion skall lag utgå,
och HERRENS ord från Jerusalem.
004:003 Och han skall döma mellan många folk
och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,
ända bort i fjärran land.
Då skola de smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra
och icke mer lära sig att strida.
004:004 Och var och en skall sitta under sitt vinträd
och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom;
ty så har HERREN Sebaots mun talat.
004:005 Ja, alla andra folk vandra
vart och ett i sin guds namn,
men vi vilja vandra i HERRENS, vår Guds, namn,
alltid och evinnerligen.
004:006 På den dagen, säger HERREN,
skall jag församla de haltande
och hämta tillhopa de fördrivna
och dem som jag har hemsökt med olyckor.
004:007 Och jag skall låta de haltande bliva en kvarleva
och de långt bort förjagade ett mäktigt folk;
och HERREN skall vara konung över dem
på Sions berg
från nu och till evig tid.
004:008 Och du Herdetorn,
du dotter Sions kulle,
till dig skall det komma,
ja, till dig skall det återvända, det forna herradömet,
dottern Jerusalems konungavälde.
004:009 Men varför skriar du nu så högt?
Finnes då ingen konung i dig,
har du icke mer någon rådklok man,
eftersom ångest, lik en barnaföderskas, har gripit dig?
004:010 Ja, väl må du vrida dig i födslosmärtor
såsom en barnaföderska, du dotter Sion;
ty nu måste du ut ur staden,
du måste bo på öppna fältet;
ja, du skall komma ända till Babel--
där skall du finna räddning,
där skall HERREN förlossa dig
ur dina fienders hand.
004:011 Nu hava många hednafolk
församlat sig mot dig,
och de säga: »Må hon varda skändad,
så att våra ögon få skåda med lust på Sion.»
004:012 Men dessa känna icke
HERRENS tankar,
de förstå icke hans rådslut,
att han har samlat dem såsom kärvar till tröskplatsen.
004:013 Upp då och tröska, du dotter Sion!
Ty jag skall giva dig horn av järn
och giva dig klövar av koppar,
för att du må sönderkrossa många folk.
Och deras byte skall du giva till spillo åt HERREN
och deras skatter åt hela jordens HERRE.
005:001 Nu må du samla dina skaror, du skarornas stad.
Bålverk har man rest upp mot oss;
Israels domare slår man
med ris på kinden.
005:002 Men du Bet-Lehem Efrata,
som är så ringa för att vara bland Juda släkter,
av dig skall åt mig utgå
en som skall bliva en furste i Israel,
en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar,
forntidens dagar.
005:003 Därför skola de prisgivas
intill den tid då hon som skall föda har fött;
då skall återstoden av hans bröder
få vända tillbaka till Israels barn.
005:004 Och han skall träda fram och vakta sin hjord
i HERRENS kraft,
i HERRENS, sin Guds,
namns höghet;
och den skall hava ro, ty han skall då vara stor
intill jordens ändar.
005:005 Och tryggheten skall vara sådan,
att om Assur vill falla in i vårt land
och tränga in i våra palats,
så kunna vi ställa upp mot honom sju herdar,
ja, åtta furstliga herrar;
005:006 och dessa skola avbeta Assurs land med svärd
och Nimrods land ända in i dess portar.
Så skall han rädda oss från Assur,
om denne vill falla in i vårt land
och tränga fram över våra gränser.
005:007 Då skall Jakobs kvarleva
vara bland många folk
såsom dagg från HERREN,
såsom en regnskur på gräs,
vilken icke dröjer för någon mans skull
eller väntar för människobarns skull.
005:008 Och Jakobs kvarleva skall då vara bland hedningarna,
mitt ibland många folk,
såsom ett lejon bland boskap i skogen,
såsom ett ungt lejon bland fårhjordar,
vilket förtrampar, var det går fram,
och griper sitt rov utan räddning.
005:009 Ja, må din hand vara upplyft över dina ovänner,
och må alla dina fiender bliva utrotade!
005:010 Och det skall ske på den dagen, säger HERREN,
att jag skall utrota dina hästar ur ditt land
och förstöra dina vagnar;
005:011 jag skall utrota städerna i ditt land
och riva ned alla dina fästen;
005:012 jag skall utrota all trolldom hos dig,
och inga teckentydare skola mer träffas hos dig;
005:013 jag skall utrota dina beläten
och dina stoder ur ditt land,
så att du icke mer skall tillbedja
dina händers verk;
005:014 jag skall omstörta dina Aseror
och skaffa dem bort ur ditt land;
och dina städer skall jag ödelägga.
005:015 Och i vrede och förtörnelse
skall jag utkräva hämnd av hednafolken,
dem som icke hava varit hörsamma.
006:001 Hören vad HERREN säger:
Stå upp och utför din sak inför bergen,
och låt höjderna höra din röst.
006:002 Ja, hören HERRENS sak, I berg
och I fasta klippor, jordens grundvalar!
Ty HERREN har sak mot sitt folk,
och med Israel vill han gå till rätta.
006:003 Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
och varmed har jag betungat dig? Svara mig!
006:004 Jag förde dig ju upp ur Egyptens land,
och ur träldomshuset förlossade jag dig;
och Mose, Aron och Mirjam
lät jag gå framför dig.
006:005 Mitt folk, kom ihåg vad Balak,
konungen i Moab, hade i sinnet,
och vad Bileam, Beors son, svarade honom;
kom ihåg huru det var mellan Sittim och Gilgal,
och lär dig så förstå HERRENS rättfärdighets gärningar.
006:006 Varmed skall jag träda fram inför HERREN,
och varmed böja mig ned inför Gud i höjden?
Skall jag träda fram inför honom med brännoffer,
med årsgamla kalvar?
006:007 Har HERREN behag till vädurar i tusental,
till oljeströmmar i tiotusental?
Skall jag giva min förstfödde till offer för min överträdelse,
min livsfrukt till syndoffer för min själ?
006:008 Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa.
Ty vad annat begär HERREN av dig,
än att du gör vad rätt är och vinnlägger dig om kärlek
och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?
006:009 Hör huru HERREN ropar till staden!
Ja, säll är den som aktar på ditt namn.
Hören om straffet, och vem han är, som har bestämt det.
006:010 Kunna ogudaktighetens skatter framgent
få stanna i den ogudaktiges hus?
Kan där få finnas ett undermåligt efa-mått,
värt att förbannas?
006:011 Vore jag rättfärdig, om jag fördroge orätt våg
och falska vikter i pungen,
006:012 om de rika i staden finge vara fulla av orättrådighet,
om dess invånare finge tala lögn
och hava falsk tunga i sin mun?
006:013 Nej, och därför måste jag slå dig med oläkliga sår,
hemsöka dig med förödelse för dina synders skull.
006:014 När du äter något,
skall du icke bliva mätt,
och tomhet skall råda i din buk.
Vad du skaffar undan
skall du ändå icke kunna rädda,
och vad du räddar
skall jag giva åt svärdet.
006:015 Du skall så,
men icke få skörda;
du skall pressa oliver,
men icke få smörja din kropp med oljan,
du skall pressa ut druvmust,
men icke få dricka vinet.
006:016 Vid Omris stadgar håller man fast,
man efterföljer alla Ahabs hus' gärningar;
ty efter dessas rådslag är det I vandren.
Därför skall jag göra dig till ett föremål för häpnad,
och invånarna i staden till ett mål för begabberi;
ja, mitt folks smälek skolen I få bära.
007:001 Ve mig! Det är mig,
såsom när frukten är insamlad om sommaren,
eller såsom när efterskörden efter vinbärgningen är slut
och ingen druvklase mer finnes att äta,
intet förstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.
007:002 De fromma äro försvunna ur landet,
och ingen redlig man finnes bland människorna.
Alla ligga de på lur efter blod;
envar vill fånga den andre i sitt nät.
007:003 Till att främja det onda äro deras händer redo:
fursten begär gåvor,
och domaren står efter vinning;
den mäktige kräver öppet
vad honom lyster;
så bedriva de vrånghet.
007:004 Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår,
den redligaste värre än en taggig häck.
Men när dina siares dag är inne,
ja, när hemsökelsen når dig,
då skall bestörtning komma ibland dem.
007:005 Man får icke tro på någon vän,
icke lita på någon förtrogen;
för henne som vilar i din famn
måste du vakta din muns dörrar.
007:006 Ty sonen föraktar sin fader,
dottern sätter sig upp mot sin moder,
sonhustrun mot sin svärmoder,
och envar har sitt eget husfolk till fiender.
007:007 Men jag vill skåda efter HERREN,
jag vill hoppas på min frälsnings Gud;
min Gud skall höra mig.
007:008 Glädjens icke över mig, I mina fiender.
Om jag än har fallit, skall jag dock stå upp igen;
om jag än sitter i mörkret,
är dock HERREN mitt ljus.
007:009 Eftersom jag har syndat mot HERREN,
vill jag bära hans vrede,
till dess att han utför min sak
och skaffar mig rätt,
till dess att han för mig ut i ljuset,
så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.
007:010 När mina fiender se det,
skola de höljas med skam,
desamma som säga till mig:
»Var är nu HERREN, din Gud?»
Mina ögon skola se med lust på dem;
ty då skola de bliva nedtrampade
såsom orenlighet på gatan.
007:011 En dag skall komma, då dina murar skola byggas upp;
på den dagen skola dina gränser sträcka sig vida.
007:012 På den dagen
skall man komma till dig
både från Assur
och från Egyptens städer,
ja från Egypten
och ända ifrån floden,
och från hav till hav,
och från berg till berg.
007:013 Men eljest skall jorden bliva en ödemark
för sina inbyggares skull;
det skall vara deras gärningars frukt.
007:014 Vakta med din stav ditt folk,
din arvedels hjord,
så att den får hava sin avskilda boning
i skogen på Karmel;
låt den gå i bet i Basan och i Gilead,
likasom under forna dagar.
007:015 Ja, likasom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land
skall jag låta dem se underbara ting.
007:016 Hedningarna skola se det och komma på skam
med all sin makt.
De skola nödgas lägga handen på munnen,
deras öron skola vara bedövade.
007:017 De skola slicka stoftet såsom ormar;
lika maskar som kräla på jorden
skola de med bävan övergiva sina borgar.
Med förskräckelse skola de söka HERREN, vår Gud;
Ja, för dig skola de frukta.
007:018 Vem är en sådan Gud som du?--
du som förlåter
kvarlevan av din arvedel dess missgärning
och tillgiver den dess överträdelse,
du som icke behåller vrede evinnerligen,
ty du har lust till nåd,
007:019 och du skall åter förbarma dig över oss
och trampa våra missgärningar under fötterna.
Ja, du skall kasta alla deras synder
i havets djup.
007:020 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
såsom du med ed har lovat våra fäder
i forntidens dagar.