001:001 Och HERREN talade till Mose i Sinais öken, i uppenbarelsetältet,
på första dagen i andra månaden av det andra året efter deras
uttåg ur Egyptens land; han sade:
001:002 »Räknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter
deras släkter och efter deras familjer, vart namn räknat
särskilt, allt mankön, var person för sig;
001:003 alla stridbara män i Israel, de män som äro tjugu år gamla eller
därutöver, dem skolen I inmönstra efter deras häravdelningar, du
och Aron.
001:004 I skolen därvid taga till eder en man av var stam, den som är
huvudman för sin stams familjer.
001:005 Och dessa äro namnen på de män som skola biträda eder: av Ruben:
Elisur, Sedeurs son;
001:006 av Simeon: Selumiel, Surisaddais son;
001:007 av Juda: Naheson, Amminadabs son;
001:008 av Isaskar: Netanel, Suars son;
001:009 av Sebulon: Eliab, Helons son;
001:010 av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse:
Gamliel, Pedasurs son;
001:011 av Benjamin: Abidan, Gideonis son;
001:012 av Dan: Ahieser, Ammisaddais son;
001:013 av Aser: Pagiel, Okrans son;
001:014 av Gad: Eljasaf, Deguels son;
001:015 av Naftali: Ahira, Enans son.»
001:016 Dessa voro ombud för menigheten, hövdingar för sina
fädernestammar, huvudmän för Israels ätter.
001:017 Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna män;
001:018 och sedan de hade församlat hela menigheten på första dagen i
andra månaden, blev folket infört i förteckningen efter sina
släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de
som voro tjugu år gamla eller därutöver, var person för sig,
001:019 allt såsom HERREN hade bjudit Mose; och han mönstrade dem i
Sinais öken.
001:020 Och avkomlingarna av Rubens, Israels förstföddes, söner,
upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart
namn räknat särskilt, var person för sig, alla av mankön som
voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
001:021 så många av Rubens stam som inmönstrades, utgjorde fyrtiosex
tusen fem hundra.
001:022 Avkomlingarna av Simeons söner, upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, så många som inmönstrades, vart namn
räknat särskilt, var person för sig, alla av mankön som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
001:023 så många av Simeons stam som inmönstrades, utgjorde femtionio
tusen tre hundra.
001:024 Avkomlingarna av Gads söner, upptecknade efter sina släkter och
efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
001:025 så många av Gads stam som inmönstrades, utgjorde fyrtiofem tusen
sex hundra femtio.
001:026 Avkomlingarna av Judas söner, upptecknade efter sina släkter och
efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
001:027 så många av Juda stam som inmönstrades, utgjorde sjuttiofyra
tusen sex hundra.
001:028 Avkomlingarna av Isaskars söner, upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
001:029 så många av Isaskars stam son inmönstrades, utgjorde femtiofyra
tusen fyra hundra.
001:030 Avkomlingarna av Sebulons söner upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
001:031 så många av Sebulons stam som inmönstrades, utgjorde femtiosju
tusen fyra hundra.
001:032 Avkomlingarna av Josefs söner:
Avkomlingarna av Efraims söner, upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
001:033 så många av Efraims stam som inmönstrades; utgjorde fyrtio tusen
fem hundra.
001:034 Avkomlingarna av Manasses söner, upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
001:035 så många av Manasse stam som inmönstrades, utgjorde trettiotvå
tusen två hundra.
001:036 Avkomlingarna av Benjamins söner, upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
001:037 så många av Benjamins stam som inmönstrades, utgjorde trettiofem
tusen fyra hundra.
001:038 Avkomlingarna av Dans söner, upptecknade efter sina släkter och
efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
001:039 så många av Dans stam som inmönstrades, utgjorde sextiotvå tusen
sju hundra.
001:040 Avkomlingarna av Asers söner, upptecknade efter sina släkter och
efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
001:041 så många av Asers stam som inmönstrades, utgjorde fyrtioett
tusen fem hundra.
001:042 Avkomlingarna av Naftalis söner, upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
001:043 så många av Naftali stam som inmönstrades, utgjorde femtiotre
tusen fyra hundra.
001:044 Dessa voro de inmönstrade, de som blevo inmönstrade av Mose och
Aron och Israels hövdingar, tolv män, som företrädde var och en
sin stamfamilj.
001:045 Och alla de av Israels barn som inmönstrades, efter deras
familjer, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla
stridbara män i Israel,
001:046 alla dessa inmönstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra
femtio.
001:047 Men leviterna i sin fädernestam blevo icke inmönstrade med de
övriga.
001:048 Ty HERREN talade till Mose och sade:
001:049 Levi stam allenast skall du icke inmönstra, och du skall icke
räkna antalet av dem med de övriga israeliterna;
001:050 utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets
tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbehör. De
skola bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst
därvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt läger.
001:051 När tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det,
och när tabernaklet skall slås upp, skola leviterna uppsätta
det; men om någon främmande kommer därvid, skall han dödas.
001:052 De övriga israeliterna skola lägra sig var och en i sitt läger,
och var och en under sitt baner, efter sina häravdelningar;
001:053 men leviterna skola lägra sig runt omkring vittnesbördets
tabernakel, för att icke förtörnelse må komma över Israels barns
menighet; och leviterna skola iakttaga vad som är att iakttaga
vid vittnesbördets tabernakel.
001:054 Och Israels barn gjorde så; de gjorde i alla stycken såsom
HERREN hade bjudit Mose.
002:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
002:002 Israels barn skola lägra sig var och en under sitt baner, vid de
fälttecken som höra till deras särskilda familjer; runt omkring
uppenbarelsetältet skola de lägra sig så, att de hava det
framför sig.
002:003 På framsidan, österut, skall Juda lägra sig under sitt baner,
efter sina häravdelningar: Juda barns hövding Naheson,
Amminadabs son
002:004 med de inmönstrade som utgöra hans här, sjuttiofyra tusen sex
hundra man.
002:005 Bredvid honom skall Isaskars stam lägra sig: Isaskars barns
hövding Netanel, Suars son,
002:006 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiofyra tusen fyra
hundra man.
002:007 Därnäst Sebulons stam: Sebulons barns hövding Eliab, Helons son,
002:008 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiosju tusen fyra
hundra man.
002:009 De inmönstrade som tillhöra Juda läger utgöra alltså tillsammans
ett hundra åttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina
häravdelningar. De skola vid uppbrott tåga främst.
002:010 Ruben skall lägra sig under sitt baner söderut, efter sina
häravdelningar: Rubens barns hövding Elisur, Sedeurs son,
002:011 med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtiosex tusen fem
hundra man.
002:012 Bredvid honom skall Simeons stam lägra sig: Simeons barns
hövding Selumiel, Surisaddais son,
002:013 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtionio tusen tre
hundra man.
002:014 Därnäst Gads stam: Gads barns hövding Eljasaf, Reguels son
002:015 med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtiofem tusen sex
hundra femtio man.
002:016 De inmönstrade som tillhöra Rubens läger utgöra alltså
tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man,
delade i sina häravdelningar. Och de skola vid uppbrott tåga i
andra rummet.
002:017 Sedan skall uppenbarelsetältet med leviternas läger hava sin
plats i tåget, mitt emellan de övriga lägren. I den ordning de
lägra sig skola de ock tåga, var och en på sin plats, under sina
baner.
002:018 Efraim skall lägra sig under sitt baner västerut, efter sina
häravdelningar: Efraims barns hövding Elisama, Ammihuds son,
002:019 med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtio tusen fem hundra
man.
002:020 Bredvid honom skall Manasse stam lägra sig: Manasse barns
hövding Gamliel, Pedasurs son,
002:021 med de inmönstrade som utgöra hans här, trettiotvå tusen två
hundra man.
002:022 Därnäst Benjamins stam: Benjamins barns hövding Abidan, Gideonis
son,
002:023 med de inmönstrade som utgöra hans här, trettiofem tusen fyra
hundra man.
002:024 De inmönstrade som tillhöra Efraims läger utgöra alltså
tillsammans ett hundra åtta tusen ett hundra man, delade i sina
häravdelningar. Och de skola vid uppbrott tåga i tredje rummet.
002:025 Dan skall lägra sig under sitt baner norrut, efter sina
häravdelningar: Dans barns hövding Ahieser, Ammisaddais son,
002:026 med de inmönstrade som utgöra hans här, sextiotvå tusen sju
hundra man.
002:027 Bredvid honom skall Asers stam lägra sig: Asers barns hövding
Pagiel, Okrans son,
002:028 med de inmönstrade som utgöra hans har, fyrtioett tusen fem
hundra man.
002:029 Därnäst Naftali stam: Naftali barns hövding Ahira, Enans son,
002:030 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiotre tusen fyra
hundra man.
002:031 De inmönstrade som tillhöra Dans läger utgöra alltså tillsammans
ett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrott
tåga sist, under sina baner.
002:032 Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som
inmönstrades. De som inmönstrades i lägren, efter sina
häravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem
hundra femtio man.
002:033 Men leviterna blevo icke inmönstrade med de övriga israeliterna,
ty så hade HERREN: bjudit Mose.
002:034 Och Israels barn gjorde så; alldeles så, som HERREN hade bjudit
Mose, lägrade de sig under sina baner, och så tågade de ock, var
och en i sin släkt, efter sin familj.
003:001 Detta är berättelsen om Arons och Moses släkt, vid den tid då
HERREN talade med Mose på Sinai berg.
003:002 Dessa äro namnen på Arons söner: Nadab, den förstfödde, och
Abihu, Eleasar och Itamar.
003:003 Dessa voro namnen på Arons söner, de smorda prästerna, som hade
mottagit handfyllning till att vara präster.
003:004 Men Nadab och Abihu föllo döda ned inför HERRENS ansikte, när de
framburo främmande eld inför HERRENS ansikte i Sinais öken; och
de hade inga söner. Sedan voro Eleasar och Itamar präster under
sin fader Aron.
003:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
003:006 Levi stam skall du låta få tillträde hit; du skall låta dem stå
inför prästen Aron för att betjäna honom.
003:007 De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela
menigheten har att iakttaga, inför uppenbarelsetältet, i det att
de förrätta tjänsten vid tabernaklet.
003:008 Och de skola hava vården om alla uppenbarelsetältets tillbehör,
och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de
förrätta tjänsten vid tabernaklet.
003:009 Alltså skall du giva leviterna åt Aron och hans söner; de skola
vara honom givna såsom gåva av Israels barn.
003:010 Men Aron och hans söner skall du anbefalla att iakttaga vad som
hör till deras prästämbete. Om någon främmande kommer därvid,
skall han dödas.
003:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
003:012 Se, jag har själv bland Israels barn uttagit leviterna i stället
för allt förstfött bland Israels barn, allt som öppnar
moderlivet, så att leviterna skola tillhöra mig.
003:013 Ty mig tillhör allt förstfött; på den dag då jag slog allt
förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i
Israel, såväl människor som boskap. Mig skola de tillhöra. Jag
är HERREN.
003:014 Och HERREN talade till Mose i Sinais öken och sade:
003:015 Mönstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras släkter;
alla av mankön som äro en månad gamla eller därutöver skall du
inmönstra.
003:016 och Mose inmönstrade dem efter HERRENS befallning, såsom honom
hade blivit bjudet.
003:017 Och dessa voro Levis söner, efter deras namn: Gerson, Kehat och
Merari.
003:018 Och dessa voro namnen på Gersons söner, efter deras släkter:
Libni och Simei.
003:019 Och Kehats söner efter sina släkter voro Amram och Jishar,
Hebron och Ussiel.
003:020 Och Meraris söner efter sina släkter voro Maheli och Musi. Dessa
voro leviternas släkter, efter deras familjer.
003:021 Från Gerson härstammade libniternas släkt och simeiternas släkt;
dessa voro gersoniternas släkter.
003:022 De av dem som inmönstrades, i det att man räknade alla dem av
mankön som voro en månad gamla eller därutöver dessa inmönstrade
utgjorde sju tusen fem hundra.
003:023 Gersoniternas släkter hade sitt läger bakom tabernaklet,
västerut.
003:024 Och hövding för gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.
003:025 Och Gersons barn skulle vid uppenbarelsetältet hava vården om
själva tabernaklet och dess täckelse, om dess överdrag och om
förhänget för ingången till uppenbarelsetältet,
003:026 vidare om förgårdens omhängen och om förhänget för ingången till
förgården, som omgav tabernaklet och altaret, så ock om dess
streck--vad arbete nu kunde förekomma därvid.
003:027 Från Kehat härstammade amramiternas släkt, jishariternas släkt
hebroniternas släkt och ussieliternas släkt; dessa voro
kehatiternas släkter.
003:028 När man räknade alla dem av mankön som voro en månad gamla eller
därutöver, utgjorde de åtta tusen sex hundra; dessa voro de som
skulle hava vården om de heliga föremålen.
003:029 Kehats barns släkter hade sitt läger vid sidan av tabernaklet,
söderut.
003:030 Och hövding för de kehatitiska släkternas stamfamilj; var
Elisafan, Ussiels son.
003:031 De skulle hava vården om arken, bordet, ljusstaken, altarna och
de tillbehör till de heliga föremålen, som begagnades vid
gudstjänsten, så ock om förhänget och om allt arbete därvid.
003:032 Men överhövding över alla leviterna var Eleasar, prästen Arons
son; han var förman för dem som skulle hava vården om de heliga
föremålen.
003:033 Från Merari härstammade maheliternas släkt och musiternas släkt;
dessa voro merariternas släkter.
003:034 Och de av dem som inmönstrades, i det att man räknade alla dem
av mankön som voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde sex
tusen två hundra.
003:035 Och hövding för de meraritiska släkternas stamfamilj var Suriel,
Abihails son. De hade sitt läger vid sidan av tabernaklet,
norrut.
003:036 Och Meraris barn fingo till åliggande att hava vården om
bräderna till tabernaklet, om dess tvärstänger, stolpar och
fotstycken och om alla dess tillbehör och om allt arbete därvid,
003:037 så ock om stolparna till förgården runt omkring med deras
fotstycken, deras pluggar och streck.
003:038 Men mitt för tabernaklet, på framsidan, mitt för
uppenbarelsetältet, österut, hade Mose och Aron och hans söner
sitt läger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om någon
främmande kom därvid, skulle han dödas.
003:039 De inmönstrade av leviterna som Mose och Aron inmönstrade efter
deras släkter, enligt HERRENS befallning, alla av mankön som
voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde tillsammans
tjugutvå tusen.
003:040 Och HERREN sade till Mose: Mönstra allt förstfött av mankön
bland Israels barn, alla som äro en månad gamla eller därutöver,
och räkna antalet av deras namn.
003:041 Och tag ut åt mig--ty jag är HERREN--leviterna i stället för
allt förstfött bland Israels barn, så ock leviternas boskap i
stället för allt förstfött bland Israels barns boskap.
003:042 Och Mose mönstrade allt förstfött bland Israels barn, såsom
HERREN hade bjudit honom.
003:043 Och de förstfödde av mankön, vart namn räknat särskilt, de som
voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde, så många som
inmönstrades, tillsammans tjugutvå tusen två hundra sjuttiotre.
003:044 Och HERREN talade till Mose och sade:
003:045 Du skall uttaga leviterna i stället för allt förstfött bland
Israels barn, så ock leviternas boskap i stället för dessas
boskap; så att leviterna skola tillhöra mig. Jag är HERREN.
003:046 Men till lösen för de två hundra sjuttiotre personer med vilka
antalet av Israels barns förstfödde överstiger leviternas antal,
003:047 skall du taga fem siklar för var person; du skall taga upp dessa
efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugu gera.
003:048 Och du skall giva penningarna åt Aron och hans söner såsom lösen
för de övertaliga bland folket.
003:049 Och Mose tog lösesumman av dem som voro övertaliga, när man
räknade dem som voro lösta genom leviterna.
003:050 Av Israels barns förstfödde tog han penningarna, ett tusen tre
hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.
003:051 Och Mose gav lösesumman åt Aron och hans söner, efter HERRENS
befallning, såsom HERREN hade bjudit Mose.
004:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
004:002 Räknen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras
släkter och efter deras familjer,
004:003 dem som äro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, alla tjänstbara män som kunna förrätta sysslor vid
uppenbarelsetältet.
004:004 Och detta skall vara Kehats barns tjänstgöring vid
uppenbarelsetältet: de skola hava hand om de högheliga
föremålen.
004:005 När lägret skall bryta upp, skola Aron och hans söner gå in och
taga ned den förlåt som hänger framför arken och med den
övertäcka vittnesbördets ark;
004:006 däröver skola de lägga ett överdrag av tahasskinn och över detta
ytterligare breda ett kläde, helt och hållet mörkblått; sedan
skola de sätta in stängerna.
004:007 Och över skådebrödsbordet skola de breda ett mörkblått kläde och
ställa därpå faten, skålarna och bägarna, ävensom kannorna till
drickoffren; »det beständiga brödet» skall ock läggas därpå.
004:008 Häröver skola de breda ett rosenrött kläde och betäcka detta med
ett överdrag av tahasskinn; sedan skola de sätta in stängerna.
004:009 Och de skola taga ett mörkblått kläde och därmed övertäcka
ljusstaken och dess lampor, lamptänger och brickor, så ock alla
tillhörande oljekärl som begagnas under tjänstgöringen därvid;
004:010 och de skola lägga den med alla dess tillbehör i ett överdrag av
tahasskinn och sedan lägga alltsammans på en bår.
004:011 Över det gyllene altaret skola de likaledes breda ett mörkblått
kläde och betäcka detta med ett överdrag av tahasskinn, sedan
skola de sätta in stängerna.
004:012 Och de skola taga alla gudstjänstredskap, som begagnas vid
tjänstgöringen i helgedomen, och lägga dem i ett mörkblått kläde
och betäcka dem med ett överdrag av tahasskinn, och sedan lägga
dem på en bår.
004:013 Och de skola taga bort askan från altaret och breda över det ett
purpurrött kläde
004:014 och lägga därpå alla tillbehör som begagnas under tjänstgöringen
därvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och skålarna, korteligen,
altarets alla tillbehör; och däröver skola de breda ett överdrag
av tahasskinn och så sätta in stängerna.
004:015 Sedan nu Aron och hans söner, när lägret skall bryta upp, så
hava övertäckt de heliga föremålen och alla tillbehör till dessa
heliga föremål, skola därefter Kehats barn komma för att bära;
men de må icke röra vid de heliga föremålen, ty då skola de
dö. Detta är vad Kehats barn hava att bära av det som hör till
uppenbarelsetältet.
004:016 Och Eleasars, prästen Arons sons åliggande skall vara att hava
vården om oljan till ljusstaken, om den välluktande rökelsen, om
det dagliga spisoffret och om smörjelseoljan; hans åliggande
skall vara att hava vården om hela tabernaklet och om allt vad
däri är, de heliga föremålen och deras tillbehör.
004:017 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
004:018 Låten icke kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam.
004:019 Utan gören på följande sätt med dem, för att de må leva och icke
dö, när de nalkas de högheliga föremålen: Aron och hans söner
skola gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra
eller bära
004:020 men själva må de icke gå in och se de heliga föremålen, icke ens
ett ögonblick, ty då skola de dö.
004:021 Och HERREN talade till Mose och sade:
004:022 Räkna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och
efter deras släkter.
004:023 Dem som äro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, skall du inmönstra, alla tjänstbara män som kunna förrätta
arbete vid uppenbarelsetältet.
004:024 Detta skall vara gersoniternas släkters tjänstgöring, vad de
hava att göra och vad de hava att bära:
004:025 de skola bära de tygvåder av vilka tabernaklet bildas,
uppenbarelsetältets täckelse, dess överdrag och det överdrag av
tahasskinn som ligger ovanpå detta, förhänget för ingången till
uppenbarelsetältet,
004:026 vidare omhängena till förgården, förhänget för porten till
förgården, som omgiver tabernaklet och altaret, så ock
tillhörande streck och alla redskap till arbetet därvid; och
allt som härvid är att göra skola de förrätta.
004:027 På det sätt Aron och hans söner bestämma skall Gersons barns
hela tjänstgöring försiggå, i fråga om allt vad de hava att bära
och göra; och I skolen överlämna i deras vård allt vad de hava
att bära.
004:028 Detta är den tjänstgöring som Gersons barns släkter skola hava
vid uppenbarelsetältet; och vad de hava att iakttaga skola de
utföra under ledning av Itamar, prästen Arons son
004:029 Meraris barn skall du inmönstra, efter deras släkter och efter
deras familjer.
004:030 Dem som äro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, skall du inmönstra, alla tjänstbara män som kunna förrätta
arbete vid uppenbarelsetältet.
004:031 Och detta är vad som skall åligga dem att bära, allt vad som hör
till deras tjänstgöring vid uppenbarelsetältet: bräderna till
tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken,
004:032 så ock stolparna till förgården runt omkring med deras
fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbehör
och allt som hör till arbetet därvid; och I skolen lämna dem
uppgift på de särskilda föremål som det åligger dem att bära.
004:033 Detta skall vara de meraritiska släkternas tjänstgöring, allt
vad som hör till deras tjänstgöring vid uppenbarelsetältet; och
det skall utföras under ledning av Itamar, prästen Arons son.
004:034 Och Mose och Aron och menighetens hövdingar inmönstrade Kehats
barn, efter deras släkter och efter deras familjer,
004:035 dem som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år alla tjänstbara män som kunde göra arbete vid
uppenbarelsetältet.
004:036 Och de av dem som inmönstrades, efter deras släkter, utgjorde
två tusen sju hundra femtio.
004:037 Så många voro de av kehatiternas släkter som inmönstrades,
summan av dem som skulle göra tjänst vid uppenbarelsetältet, de
som Mose och Aron inmönstrade, efter HERRENS befallning genom
Mose.
004:038 Och de av Gersons barn som inmönstrades, efter deras släkter och
efter deras familjer,
004:039 de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, alla tjänstbara män som kunde göra arbete vid
uppenbarelsetältet,
004:040 dessa som inmönstrades efter sina släkter och efter sina
familjer utgjorde två tusen sex hundra trettio.
004:041 Så många voro de av Gersons barns släkter som inmönstrades,
summan av dem som skulle göra tjänst vid uppenbarelsetältet, de
som Mose och Aron inmönstrade, efter HERRENS befallning.
004:042 Och de av Meraris barns släkter som inmönstrades, efter deras
släkter och efter deras familjer,
004:043 de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, alla tjänstbara män som kunde göra arbete vid
uppenbarelsetältet,
004:044 dessa som inmönstrades efter sina släkter utgjorde tre tusen två
hundra.
004:045 Så många voro de av Meraris barns släkter som inmönstrades, de
som Mose och Aron inmönstrade efter HERRENS befallning genom
Mose.
004:046 De av leviterna som Mose och Aron och Israels hövdingar
inmönstrade, efter deras släkter och efter deras familjer,
004:047 de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, alla som kunde förrätta något tjänstgöringsarbete eller
något bärarearbete vid uppenbarelsetältet,
004:048 dessa som inmönstrades utgjorde tillsammans åtta tusen fem
hundra åttio.
004:049 Efter HERRENS befallning blevo de inmönstrade genom Mose, var
och en till det som han hade att göra eller bära, och var och en
fick det åliggande som HERREN hade bjudit Mose.
005:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:002 Bjud Israels barn att de skaffa bort ur lägret var och en som är
spetälsk eller har flytning och var och en som har blivit oren
genom någon död.
005:003 En sådan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till
något ställe utanför lägret skolen I skicka honom, för att han
icke må orena deras läger; jag har ju min boning mitt ibland
dem.
005:004 Och Israels barn gjorde så; de skickade dem till ett ställe
utanför lägret; såsom HERREN hade tillsagt Mose, så gjorde
Israels barn.
005:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:006 Tala till Israels barn: Om någon, vare sig man eller kvinna,
begår någon synd--vad det nu må vara, vari en människa kan
försynda sig--i det han gör sig skyldig till en orättrådighet
mot HERREN, och denna person alltså ådrager sig skuld,
005:007 så skall han bekänna den synd han har begått, och ersätta det
han har förbrutit sig på till dess fulla belopp och lägga
femtedelen av värdet därtill; och detta skall han giva åt den
som han har förbrutit sig emot.
005:008 Men om denne icke har efterlämnat någon bördeman, åt vilken
ersättning kan givas för det han har förbrutit sig på, då skall
ersättningen för detta givas åt HERREN och tillhöra prästen,
utom försoningsväduren, med vilken försoning bringas för den
skyldige.
005:009 Och alla heliga gåvor som Israels barn giva såsom en gärd,
vilken de bära fram till prästen, skola tillhöra denne;
005:010 honom skola allas heliga gåvor tillhöra; vad någon giver åt
prästen skall tillhöra denne.
005:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:012 Tala till Israels barn och säg till dem: Om en hustru har svikit
sin man och varit honom otrogen,
005:013 i det att någon annan har legat hos henne och beblandat sig med
henne, utan att hennes man har fått veta därav, och utan att hon
har blivit röjd, fastän hon verkligen har låtit skända sig; om
alltså intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit
gripen på bar gärning,
005:014 men misstankens ande likväl kommer över honom, så att han får
misstanke mot sin hustru, och det verkligen är så, att hon har
låtit skända sig; eller om misstankens ande kommer över honom,
så att han får misstanke mot sin hustru, och detta fastän hon
icke har låtit skända sig:
005:015 så skall mannen föra sin hustru till prästen och såsom offer för
henne bära fram en tiondedels efa kornmjöl, men ingen olja skall
han gjuta därpå och ingen rökelse lägga därpå, ty det är ett
misstankeoffer, ett åminnelseoffer, som bringar en missgärning i
åminnelse.
005:016 Och prästen skall föra henne fram och ställa henne inför HERRENS
ansikte.
005:017 Och prästen skall taga heligt vatten i ett lerkärl, och sedan
skall prästen taga något av stoftet på tabernaklets golv och
lägga i vattnet.
005:018 Och prästen skall ställa kvinnan fram inför HERRENS ansikte och
lösa upp kvinnans hår och lägga på hennes händer
åminnelseoffret, det är misstankeoffret; men prästen själv skall
hålla i sin hand det förbannelsebringande olycksvattnet.
005:019 Därefter skall prästen besvärja kvinnan och säga till henne: »Om
ingen har lägrat dig och du icke har svikit din man genom att
låta skända dig, så må detta förbannelsebringande olycksvatten
icke skada dig.
005:020 Men om du har svikit din man och låtit skända dig, i det att
någon annan än din man har beblandat sig med dig»
005:021 (prästen besvärjer nu kvinnan med förbannelsens ed, i det han
säger till kvinnan:) »Då må HERREN göra dig till ett exempel som
man nämner, när man förbannar och svär bland ditt folk; HERREN
må då låta din länd förvissna och din buk svälla upp;
005:022 ja, när du har fått detta förbannelsebringande vatten in i ditt
liv, då må det komma din buk att svälla upp och din länd att
förvissna.» Och kvinnan skall säga: »Amen, amen.»
005:023 Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser på ett blad
och därefter avtvå dem i olycksvattnet
005:024 och giva kvinnan det förbannelsebringande olycksvattnet att
dricka, för att detta förbannelsebringande vatten må bliva henne
till olycka, när hon har fått det i sig.
005:025 Och prästen skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och
vifta detta offer inför HERRENS ansikte och bära det fram till
altaret.
005:026 Och prästen skall av offret taga en handfull, det som utgör
själva altaroffret, och förbränna det på altaret; därefter skall
han giva kvinnan vattnet att dricka.
005:027 Och när han så har givit henne vattnet att dricka, då skall
detta ske: om hon har låtit skända sig och varit sin man
otrogen, så skall det förbannelsebringande vattnet, när hon har
fått det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk
sväller upp och hennes länd förvissnar; och kvinnan skall bliva
ett exempel som man nämner, när man förbannar bland hennes folk.
005:028 Men om kvinnan icke har låtit skända sig, utan är ren, då skall
hon förbliva oskadd och kunna undfå livsfrukt.
005:029 Detta är misstankelagen, om huru förfaras skall, när en kvinna
har svikit sin man och låtit skända sig,
005:030 eller när eljest misstankens ande kommer över en man, så att han
misstänker sin hustru; han skall då ställa hustrun fram inför
HERRENS ansikte, och prästen skall med henne göra allt vad denna
lag stadgar.
005:031 Så skall mannen vara fri ifrån missgärning, men hustrun kommer
att bära på missgärning.
006:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:002 Tala till Israels barn och säg till dem:
Om någon, vare sig man eller kvinna, har att fullgöra ett
nasirlöfte, ett löfte att vara HERRENS nasir,
006:003 så skall han avhålla sig från vin och starka drycker; han skall
icke dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad
stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller
skall han äta druvor, vare sig friska eller torra.
006:004 Så länge hans nasirtid varar, skall han icke äta något som
kommer av vinträdet, icke ens dess kartar eller späda skott.
006:005 Så länge hans nasirlöfte varar, skall ingen rakkniv komma på
hans huvud; till dess att den tid är ute, under vilken han skall
vara HERRENS nasir, skall han vara helig och låte håret växa
långt på sitt huvud.
006:006 Så länge han är HERRENS nasir, skall han icke nalkas någon död.
006:007 Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin
syster får han ådraga sig orenhet, om de dö ty han bär på sitt
huvud tecknet till att han är sin Guds nasir;
006:008 så länge hans nasirtid varar, är han helgad åt HERREN.
006:009 Men om någon oförtänkt och plötsligt dör i hans närhet, och
därmed orenar hans huvud, på vilket han bär nasirtecknet, så
skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka
det på sjunde dagen.
006:010 Och på åttonde dagen skall han bära fram till prästen två
turturduvor eller två unga duvor, till uppenbarelsetältets
ingång.
006:011 Och prästen skall offra en till syndoffer och en till brännoffer
och bringa försoning för honom, till rening från den synd han
har dragit över sig genom den döde; sedan skall han samma dag
åter helga sitt huvud;
006:012 han skall inviga sig till nasir åt HERREN för lika lång tid som
han förut hade lovat. Och han skall föra fram ett årsgammalt
lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden skall vara ogill,
därför att hans nasirat blev orenat.
006:013 Och detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är ute
skall han föras fram till uppenbarelsetältets ingång;
006:014 och han skall såsom sitt offer åt HERREN frambära ett årsgammalt
felfritt lamm av hankön till brännoffer och ett årsgammalt
felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri vädur till
tackoffer,
006:015 därjämte en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl, begjutna
med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, så ock
tillhörande spis offer och drickoffer.
006:016 Och prästen skall bära fram detta inför HERRENS ansikte och
offra hans syndoffer och hans brännoffer.
006:017 Och väduren skall han offra till tackoffer åt HERREN, jämte
korgen med de osyrade bröden; prästen skall ock offra
tillhörande spisoffer och drickoffer.
006:018 Och nasiren skall vid ingången till uppenbarelsetältet raka sitt
huvud, på vilket han bär nasirtecknet, och taga sitt huvudhår,
sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under
tackoffret.
006:019 Och prästen skall taga den kokta vädursbogen, och därjämte ur
korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och lägga detta på
nasirens händer, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet.
006:020 Och prästen skall vifta detta såsom ett viftoffer inför HERRENS
ansikte; det skall vara helgat åt prästen, jämte
viftoffersbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren åter
dricka vin.
006:021 Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och om vad
han på grund av nasirlöftet skall offra åt HERREN, förutom vad
han eljest kan anskaffa; efter innehållet i det löfte han har
avlagt skall han göra, enligt lagen om hans nasirat.
006:022 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:023 Tala till Aron och hans söner och säg: När I välsignen Israels
barn, skolen I säga så till dem:
006:024 HERREN välsigne dig och bevare dig.
006:025 HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
006:026 HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
006:027 Så skola de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då
välsigna dem.
007:001 Då nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det,
med alla dess tillbehör, och hade satt upp altaret med alla dess
tillbehör, och smort och helgat detta,
007:002 framburos offergåvor av Israels hövdingar, huvudmännen för
stamfamiljerna, det är stamhövdingarna, som stodo i spetsen för
de inmönstrade.
007:003 De förde fram såsom sin offergåva inför HERRENS ansikte sex
övertäckta vagnar och tolv oxar: två hövdingar tillhopa en vagn
och var hövding en oxe; dessa förde de fram inför tabernaklet.
007:004 Och HERREN sade till Mose:
007:005 »Tag emot detta av dem för att bruka det till
uppenbarelsetältets tjänst; och lämna det åt leviterna,
alltefter beskaffenheten av vars och ens tjänst.»
007:006 Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem åt leviterna.
007:007 Två vagnar och fyra oxar gav han åt Gersons barn, efter
beskaffenheten av deras tjänst;
007:008 fyra vagnar och åtta oxar gav han åt Meraris barn, efter
beskaffenheten av den tjänst de förrättade under ledning av
Itamar, prästen Arons son;
007:009 men åt Kehats barn gav han icke något, ty dem ålåg att hava hand
om de heliga föremålen, och dessa skulle bäras på axlarna.
007:010 Och hövdingarna förde fram skänker till altarets invigning, när
det smordes; hövdingarna förde fram dessa sina offergåvor inför
altaret.
007:011 Och HERREN sade till Mose: »Låt hövdingarna, en i sänder, var
och en på sin dag, föra fram sina offergåvor till altarets
invigning.»
007:012 Och den som på första dagen förde fram sin offergåva var
Naheson, Amminadabs son, av Juda stam
007:013 Hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:014 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,
007:015 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer
007:016 och en bock till syndoffer,
007:017 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offergåva.
007:018 På andra dagen förde Netanel, Suars son, hövdingen för Isaskar,
fram sin gåva;
007:019 han framförde såsom sin offergåva ett silverfat, ett hundra
trettio siklar i vikt, och en silverskål om sjuttio siklar,
efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet
med olja, till spisoffer,
007:020 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,
007:021 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer
007:022 och en bock till syndoffer,
007:023 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Netanels, Suars sons, offergåva.
007:024 På tredje dagen kom hövdingen för Sebulons barn, Eliab, Helons
son;
007:025 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer
007:026 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,
007:027 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer
007:028 och en bock till syndoffer,
007:029 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Eliabs, Helons sons, offergåva.
007:030 På fjärde dagen kom hövdingen för Rubens barn, Elisur, Sedeurs
son;
007:031 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:032 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,
007:033 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer
007:034 och en bock till syndoffer,
007:035 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offergåva.
007:036 På femte dagen kom hövdingen för Simeons barn, Selumiel,
Surisaddais son;
007:037 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:038 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,
007:039 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer
007:040 och en bock till syndoffer,
007:041 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offergåva.
007:042 På sjätte dagen kom hövdingen för Gads barn, Eljasaf, Deguels
son;
007:043 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:044 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,
007:045 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer
007:046 och en bock till syndoffer,
007:047 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offergåva.
007:048 På sjunde dagen kom hövdingen för Efraims barn, Elisama,
Ammihuds son;
007:049 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:050 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,
007:051 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer
007:052 och en bock till syndoffer,
007:053 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offergåva.
007:054 På åttonde dagen kom hövdingen för Manasse barn, Gamliel,
Pedasurs son;
007:055 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:056 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,
007:057 vidare en ungtjur en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer
007:058 och en bock till syndoffer,
007:059 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Gamliels Pedasurs sons, offergåva.
007:060 På nionde dagen kom hövdingen för Benjamins barn, Abidan,
Gideonis son;
007:061 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:062 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,
007:063 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer
007:064 och en bock till syndoffer,
007:065 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Abidans, Gideonis sons, offergåva.
007:066 På tionde dagen kom hövdingen för Dans barn, Ahieser,
Ammisaddais son;
007:067 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:068 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,
007:069 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer
007:070 och en bock till syndoffer,
007:071 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offergåva.
007:072 På elfte dagen kom hövdingen för Asers barn, Pagiel, Okrans son;
007:073 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:074 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,
007:075 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer
007:076 och en bock till syndoffer,
007:077 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Pagiels, Okrans sons, offergåva.
007:078 På tolfte dagen kom hövdingen för Naftali barn, Ahira, Enans
son;
007:079 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,
007:080 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,
007:081 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer
007:082 och en bock till syndoffer,
007:083 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Ahiras, Enans sons, offergåva.
007:084 Detta var vad Israels hövdingar skänkte till altarets invigning,
när det smordes: tolv silverfat, tolv silverskålar och tolv
guldskålar.
007:085 Vart fat kom på ett hundra trettio silversiklar och var skål på
sjuttio siklar, så att silvret i dessa kärl sammanlagt utgjorde
två tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.
007:086 Av de tolv guldskålarna, som voro fulla med rökelse, vägde var
och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, så att guldet i
skålarna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar.
007:087 Brännoffers-fäkreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar,
vartill kommo tolv vädurar, tolv årsgamla lamm, med tillhörande
spisoffer, och tolv bockar till syndoffer.
007:088 Och tackoffers-fäkreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra
tjurar, vartill kommo sextio vädurar, sextio bockar och sextio
årsgamla lamm. Detta var vad som skänktes till altarets
invigning, sedan det hade blivit smort.
007:089 Och när Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med
honom, hörde han rösten tala till sig från nådastolen ovanpå
vittnesbördets ark, från platsen mellan de två keruberna; där
talade rösten till honom.
008:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
008:002 »Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp lamporna,
skall detta ske så, att de sju lamporna kasta sitt sken över
platsen framför ljusstaken.»
008:003 Och Aron gjorde så; han satte upp lamporna så, att de kastade
sitt sken över platsen framför ljusstaken, såsom HERREN hade
bjudit Mose.
008:004 Och ljusstaken var gjord på följande sätt: den var av guld i
drivet arbete; också dess fotställning och blommorna därpå voro
i drivet arbete. Efter det mönster som HERREN hade visat Mose
hade denne låtit göra ljusstaken.
008:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
008:006 Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem.
008:007 Och på följande sätt skall du göra med dem för att rena dem: Du
skall stänka reningsvatten på dem; och de skola låta raka hela
sin kropp och två sina kläder och skola så rena sig.
008:008 Sedan skola de taga en ungtjur, med tillhörande spisoffer av
fint mjöl, begjutet med olja; därjämte skall du taga en annan
ungtjur till syndoffer.
008:009 Och du skall föra leviterna fram inför uppenbarelsetältet, och
du skall församla Israels barns hela menighet
008:010 Och när du har fört leviterna fram inför HERRENS ansikte, skola
Israels barn lägga sina händer på dem.
008:011 Och Aron skall vifta leviterna inför HERRENS ansikte såsom ett
viftoffer från Israels barn, och de skola sedan hava till
åliggande att förrätta HERRENS tjänst.
008:012 Och leviterna skola lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och
den ena skall du offra till syndoffer och den andra till
brännoffer åt HERREN, för att bringa försoning för leviterna.
008:013 Så skall du ställa leviterna inför Aron och hans söner och
vifta dem såsom ett viftoffer åt HERREN.
008:014 På detta sätt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, så
att leviterna skola tillhöra mig.
008:015 Därefter skola leviterna gå in och göra tjänst vid
uppenbarelsetältet, sedan du har renat dem och viftat dem såsom
ett viftoffer;
008:016 ty bland Israels barn äro de givna åt mig såsom gåva; i stället
för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels
barn, har jag uttagit dem åt mig.
008:017 Ty mig tillhör allt förstfött bland, Israels barn, både
människor och boskap; på den dag då jag slog allt förstfött i
Egyptens land helgade jag det åt mig.
008:018 Och jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland
Israels barn.
008:019 Och jag har bland Israels barn givit leviterna såsom gåva åt
Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid
uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, på det
att ingen hemsökelse må drabba Israels barn, därigenom att
Israels barn nalkas helgedomen.
008:020 Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde så med
leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken
såsom HERREN hade bjudit Mose angående dem.
008:021 Och leviterna renade sig och tvådde sina kläder, och Aron
viftade dem såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, och Aron
bragte försoning för dem och renade dem.
008:022 Därefter gingo leviterna in och förrättade sin tjänst vid
uppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Såsom HERREN hade
bjudit Mose angående leviterna, så gjorde de med dem.
008:023 och HERREN talade till Mose och sade:
008:024 Detta är vad som skall gälla angående leviterna: Den som är
tjugufem år gammal eller därutöver skall infinna sig och göra
tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet.
008:025 Men när leviten bliver femtio år gammal, skall han vara fri
ifrån att tjäna med arbete; han skall då icke längre arbeta.
008:026 Han må betjäna sina bröder vid uppenbarelsetältet med att
iakttaga vad som där är att iakttaga; men något bestämt arbete
skall han icke förrätta. Så skall du förfara med leviterna i vad
som angår deras åligganden.
009:001 Och HERREN talade till Mose Sinais öken, i första månaden av det
andra året efter deras uttåg ur Egyptens land; han sade:
009:002 Israels barn skola ock hålla påsk högtid på den bestämda tiden.
009:003 På fjortonde dagen i denna månad, vid aftontiden, skolen I hålla
den, på bestämd tid. Enligt alla stadgar och föreskrifter därom
skolen I hålla den.
009:004 Så sade då Mose till Israels barn att de skulle hålla
påskhögtid.
009:005 Och de höllo påskhögtid i först månaden, på fjortonde dagen i
månaden, vid aftontiden, i Sinais öken Israels barn gjorde i
alla stycken såsom HERREN hade bjudit Mose
009:006 Men där voro några män som hade blivit orena genom en död
människa, så att de icke kunde hålla påskhögtid på den dagen;
dessa trädde på den dagen fram inför Mose och Aron.
009:007 Och männen sade till honom: »Vi hava blivit orena genom en död
människa; skall det därför förmenas oss att bland Israels barn
bära fram HERRENS offergåva på bestämd?»
009:008 Mose svarade dem: »Stannen så vill jag höra vad HERREN bjuder
angående eder.»
009:009 Och HERREN talade till Mose och sade:
009:010 Tala till Israels barn och säg: Om någon bland eder eller edra
efterkommande har blivit oren genom en död, eller är ute på resa
långt borta, och han ändå vill hålla HERRENS påskhögtid
009:011 så skall han hålla den i andra månaden, på fjortonde dagen, vid
aftontiden. Med osyrat bröd och bittra örter skall han äta
påskalammet.
009:012 Intet därav skall lämnas kvar till morgonen, och intet ben skall
sönderslås därpå. I alla stycken skall påskhögtiden hållas såsom
stadgat är därom.
009:013 Men om någon som är ren, och som icke är ute på resa ändå
underlåter att hålla påskhögtid, så skall han utrotas ur sin
släkt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offergåva på
bestämd tid; den mannen bär på synd.
009:014 Och om någon främling bor hos eder och vill hålla HERRENS
påskhögtid, så skall han hålla den enligt den stadga och
föreskrift som gäller för påskhögtiden. En och samma stadga
skall gälla för eder, lika väl för främlingen som för infödingen
i landet.
009:015 Och på den dag då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyn
tabernaklet, vittnesbördets tält, och om aftonen, och sedan ända
till morgonen, var det såsom såge man en eld över tabernaklet.
009:016 Så var det beständigt: molnskyn övertäckte det, och om natten
var det såsom såge man en eld.
009:017 Och så ofta molnskyn höjde sig från tältet, bröto Israels barn
strax upp, och på det ställe där molnskyn stannade, där slogo
Israels barn läger.
009:018 Efter HERRENS befallning bröto Israels barn upp, och efter
HERRENS befallning slogo de läger. Så länge molnskyn vilade över
tabernaklet, lågo de i läger.
009:019 Och om molnskyn en längre tid förblev över tabernaklet, så
iakttogo Israels barn vad HERREN bjöd dem iakttaga och bröto
icke upp.
009:020 Stundom kunde det hända att molnskyn allenast några få dagar
stannade över tabernaklet; då lågo de efter HERRENS befallning i
läger och bröto sedan upp efter HERRENS befallning.
009:021 Stundom kunde det ock hända att molnskyn stannade allenast från
aftonen till morgonen; när då molnskyn om morgonen höjde sig,
bröto de upp; eller om så var, att molnskyn stannade en dag och
en natt och sedan höjde sig, så bröto de upp då.
009:022 Eller om den stannade två dagar, eller en månad, eller vilken
tid som helst, så att molnskyn länge förblev vilande över
tabernaklet, så lågo Israels barn stilla i läger och bröto icke
upp; men när den sedan höjde sig, bröto de upp.
009:023 Efter HERRENS befallning slogo de läger, och efter HERRENS
befallning bröto de upp. Vad HERREN bjöd dem iakttaga, det
iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.
010:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
010:002 »Gör dig två trumpeter av silver; i drivet arbete skall du göra
dem. Dessa skall du bruka, när menigheten skall sammankallas,
och när lägren skola bryta upp.
010:003 När man stöter i dem båda, skall hela menigheten församla sig
till dig, vid ingången till uppenbarelsetältet.
010:004 Men när man stöter allenast i den ena, skola hövdingarna,
huvudmännen för Israels ätter, församla sig till dig.
010:005 Och när I blåsen en larmsignal, skola de läger bryta upp, som
ligga österut.
010:006 Men när I blåsen larmsignal för andra gången, skola de läger
bryta upp, som ligga söderut. När lägren skola bryta upp, skall
man blåsa larmsignal,
010:007 men när församlingen skall sammankallas, skolen I icke blåsa
larmsignal, utan stöta i trumpeterna.
010:008 Och Arons söner, prästerna, äro de som skola blåsa i
trumpeterna. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från
släkte till släkte.
010:009 Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot någon eder ovän
som angriper eder, så skolen I blåsa larmsignal med trumpeterna;
härigenom skolen I då bringas i åminnelse inför HERRENS, eder
Guds, ansikte, och I skolen så bliva frälsta ifrån edra fiender.
010:010 Och när I haven en glädjedag och haven edra högtider och
nymånader, skolen I stöta i trumpeterna, då I offren edra
brännoffer och tackoffer; så skola de bringa eder i åminnelse
inför eder Guds ansikte. Jag är HERREN, eder Gud.»
010:011 I andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen i månaden höjde
sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel.
010:012 Då bröto Israels barn upp från Sinais öken och tågade från
lägerplats till lägerplats; och molnskyn stannade i öknen Paran.
010:013 Och när de nu första gången bröto upp, efter HERRENS befallning
genom Mose,
010:014 var Juda barns läger under sitt baner det första som bröt upp,
häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var
Naheson, Amminadabs son.
010:015 Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars barns stam
var Netanel, Suars son.
010:016 Och anförare för den här som utgjordes av Sebulons barns stam
var Eliab, Helons son.
010:017 Därefter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, bröto Gersons
barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.
010:018 Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning
efter häravdelning; och anförare för denna här var Elisur,
Sedeurs son.
010:019 Och anförare för den här som utgjordes av Simeons barns stam var
Selumiel, Surisaddais son.
010:020 Och anförare för den här som utgjordes av Gads barns stam var
Eljasaf, Deguels son.
010:021 Därefter bröto kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de
andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.
010:022 Därefter bröt Efraims barns läger upp under sitt baner,
häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var
Elisama, Ammihuds son.
010:023 Och anförare för den här som utgjordes av Manasse barns stam var
Gamliel, Pedasurs son.
010:024 Och anförare for den här som utgjordes av Benjamins barns stam
var Abidan, Gideonis son.
010:025 Därefter bröt Dans barns läger upp under sitt baner, såsom
eftertrupp i hela lägertåget, häravdelning efter häravdelning;
och anförare för denna här var Ahieser, Ammisaddais son.
010:026 Och anförare för den här som utgjordes av Asers barns stam var
Pagiel, Okrans son.
010:027 Och anförare för den här som utgjordes av Naftali barns stam var
Ahira, Enans son.
010:028 I denna ordning bröto Israels barn upp, häravdelning efter
häravdelning. Och de bröto nu upp.
010:029 Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel,
Moses svärfader: »Vi bryta nu upp och tåga till det land om
vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' Följ du med
oss, så vilja vi göra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad
gott är.
010:030 Men han svarade honom: »Jag vill icke följa med, utan jag vill
gå hem till mitt land och till min släkt.»
010:031 Då sade han: »Ack nej, övergiv oss icke. Du vet ju bäst var vi
kunna lägra oss i öknen; bliv du därför nu vårt öga.
010:032 Om du följer med oss, skola vi låta också dig få gott av det
goda som HERREN gör mot oss.
010:033 Så bröto de upp och tågade från HERRENS berg tre dagsresor. Och
HERRENS förbundsark gick framför dem tre dagsresor, för att utse
viloplats åt dem.
010:034 Och HERRENS molnsky svävade över dem om dagen, när de bröto upp
från sitt lägerställe.
010:035 Och så ofta arken bröt upp, sade Mose:
»Stå upp, HERRE;
må dina fiender varda förskingrade,
och må de som hata dig fly för ditt ansikte.»
010:036 Och när den sattes ned, sade han:
»Kom tillbaka, HERRE,
till Israels ätters mångtusenden.»
011:001 Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty när HERREN
hörde det, upptändes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna
ibland dem och förtärde de som voro ytterst i lägret.
011:002 Då ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och så
stannade elden av.
011:003 Och detta ställe fick namnet Tabeera, därför att HERRENS eld
hade brunnit ibland dem.
011:004 Och den blandade folkhop som åtföljde dem greps av lystnad;
Israels barn själva begynte då ock åter att gråta och sade: »Ack
om vi hade kött att äta!
011:005 Vi komma ihåg fisken som vi åt i Egypten för intet, så ock
gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken.
011:006 Men nu försmäkta våra själar, ty här finnes alls intet; vi få
intet annat se än manna.
011:007 Men mannat liknade korianderfrö och hade samma utseende som
bdelliumharts.
011:008 Folket gick omkring och samlade sådant, och malde det därefter
på handkvarn eller stötte sönder det i mortel, och kokte det
sedan i gryta och bakade kakor därav; och det smakade såsom fint
bakverk med olja.
011:009 När daggen om natten föll över lägret, föll ock mannat där.
011:010 Och Mose hörde huru folket i sina särskilda släkter grät, var
och en vid ingången till sitt tält; och HERRENS vrede upptändes
storligen, och Mose själv blev misslynt.
011:011 Och Mose sade till HERREN: »Varför har du gjort så illa mot din
tjänare, och varför har jag så litet funnit nåd för dina ögon,
att du har lagt på mig bördan av hela detta folk?
011:012 Är då jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du
säger till mig att jag skall bära det i min famn, såsom
spenabarnet bäres av sin vårdare, in i det land som du med ed
har lovat åt deras fäder?
011:013 Varifrån skall jag få kött att giva åt hela detta folk? De gråta
ju och vända sig mot mig och säga: 'Giv oss kött, så att vi få
äta.'
011:014 Jag förmår icke ensam bära hela detta folk, ty det bliver mig
för tungt.
011:015 Vill du så handla mot mig, så dräp mig hellre med ens, om jag
har funnit nåd för dina ögon, och låt mig slippa detta elände.»
011:016 Då sade HERREN till Mose: »Samla ihop åt mig sjuttio män av de
äldste i Israel, dem som du vet höra till de äldste i folket och
till dess tillsyningsmän; och för dessa fram till
uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig.
011:017 Där vill jag då stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av
den ande som är över dig och låta komma över dem; sedan skola de
bistå dig med att bära på bördan av folket, så att du slipper
bära den ensam.
011:018 Och till folket skall du säga: Helgen eder till i morgon, så
skolen I få kött att äta, eftersom I haven gråtit inför HERREN
och sagt: 'Ack om vi hade kött att äta! I Egypten var oss gott
att vara!' Så skall nu HERREN giva eder kött att äta.
011:019 Icke allenast en dag eller två dagar skolen I få äta det, icke
allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar,
011:020 utan en hel månads tid, till dess att det går ut genom näsan på
eder och bliver eder vämjeligt; detta därför att I haven
förkastat HERREN, som är mitt ibland eder, och haven gråtit
inför hans ansikte och sagt: 'Varför drogo vi då ut ur
Egypten?'»
011:021 Mose sade: »Av sex hundra tusen man till fots utgöres det folk
som jag har omkring mig, och dock säger du: 'Kött vill jag giva
dem, så att de hava att äta en månads tid!'
011:022 Finnas då får och fäkreatur att slakta åt dem i sådan mängd att
det räcker till för dem? Eller skall man samla ihop alla havets
fiskar åt dem, så att det räcker till för dem?»
011:023 HERREN svarade Mose: »Är då HERRENS arm för kort? Du skall nu få
se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.»
011:024 Och Mose gick ut och förkunnade för folket vad HERREN hade sagt.
Sedan samlade han ihop sjuttio män av de äldste i folket och lät
dem ställa sig runt omkring tältet.
011:025 Då steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av
den ande som var över honom och lät komma över de sjuttio
äldste. Då nu anden föll på dem, begynte de profetera, vilket
de sedan icke mer gjorde.
011:026 Och två män hade stannat kvar i lägret; den ene hette Eldad och
den andre Medad. Också på dem föll anden, ty de voro bland de
uppskrivna, men hade likväl icke gått ut till tältet; och de
profeterade i lägret.
011:027 Då skyndade en ung man bort och berättade detta för Mose och
sade: »Eldad och Medad profetera i lägret.»
011:028 Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare allt ifrån sin
ungdom, tog då till orda och sade: »Mose, min herre, förbjud dem
det.»
011:029 Men Mose sade till honom: »Skall du så nitälska för mig? Ack att
fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, därigenom att HERREN
läte sin Ande komma över dem!»
011:030 Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.
011:031 Och en stormvind for ut ifrån HERREN, och den förde med sig
vaktlar från havet och drev dem över lägret, en dagsresa vitt på
vardera sidan, runt omkring lägret, och vid pass två alnar högt
över marken.
011:032 Då stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten
och hela den följande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta
någon samlade var tio homer. Och de bredde ut dem runt omkring
lägret.
011:033 Men under det att de ännu hade köttet mellan tänderna, innan det
var förtärt, upptändes HERRENS vrede mot folket, och HERREN
anställde ett mycket stort nederlag bland folket.
011:034 Och detta ställe fick namnet Kibrot-Hattaava, ty där begrov man
dem av folket, som hade gripits av lystnad.
011:035 Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och tågade till Haserot;
och i Haserot stannade de.
012:001 Och Mirjam jämte Aron talade illa om Mose för den etiopiska
kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade nämligen
tagit en etiopisk kvinna till hustru.
012:002 Och de sade: »Är då Mose den ende som HERREN talar med? Talar
han icke också med oss?» Och HERREN hörde detta.
012:003 Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer än någon annan
människa på jorden.
012:004 Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: »Gån ut, I
tre, till uppenbarelsetältet.» Och de gingo ditut, alla tre.
012:005 Då steg HERREN ned i en molnstod och blev stående vid ingången
till tältet; och han kallade på Aron och Mirjam, och de gingo
båda ditut.
012:006 Och han sade: »Hören nu mina ord. Eljest om någon är en profet
bland eder, giver jag, HERREN, mig till känna för honom i syner
och talar med honom i drömmar.
012:007 Men så gör jag icke med min tjänare Mose; i hela mitt hus är han
betrodd.
012:008 Muntligen talar jag med honom, öppet och icke i förtäckta ord,
och han får skåda HERRENS gestalt. Varför haven I då icke haft
försyn för att tala illa om min tjänare Mose?»
012:009 Och HERRENS vrede upptändes mot dem, och han övergav dem.
012:010 När så molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam
vit såsom snö av spetälska; när Aron vände sig till Mirjam, fick
han se att hon var spetälsk.
012:011 Då sade Aron till Mose: »Ack, min herre, lägg icke på oss bördan
av en synd som vi i vår dårskap hava begått.
012:012 Låt henne icke bliva lik ett dödfött foster, vars kropp är till
hälften förstörd, när det kommer ut ur sin moders liv.»
012:013 Då ropade Mose till HERREN och sade: »O Gud, gör henne åter
frisk.»
012:014 HERREN svarade Mose: »Om hennes fader hade spottat henne i
ansiktet, skulle hon ju hava fått sitta med skam i sju dagar. Må
hon alltså nu hållas innestängd i sju dagar utanför lägret;
sedan får hon komma tillbaka dit igen.»
012:015 Så hölls då Mirjam innestängd i sju dagar utanför lägret, och
folket bröt icke upp, förrän Mirjam hade kommit tillbaka.
013:001 Därefter bröt folket upp från Haserot och lägrade sig i öknen
Paran.
013:002 Och HERREN talade till Mose och sade:
013:003 »Sänd åstad några män för att bespeja Kanaans land, som jag vill
giva åt Israels barn. En man ur var fädernestam skolen I sända,
men allenast sådana som äro hövdingar bland dem.»
013:004 Och Mose sände från öknen Paran åstad sådana män, efter HERRENS
befallning; allasammans hörde de till huvudmännen bland Israels
barn.
013:005 Och dessa voro namnen på dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs
son;
013:006 av Simeons stam: Safat, Horis son;
013:007 av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;
013:008 av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son;
013:009 av Efraims stam: Hosea, Nuns son;
013:010 av Benjamins stam: Palti, Rafus son;
013:011 av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;
013:012 av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;
013:013 av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;
013:014 av Asers stam: Setur, Mikaels son;
013:015 av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son;
013:016 av Gads stam; Geuel, Makis son.
013:017 Dessa voro namnen på de män som Mose sände åstad för att bespeja
landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.
013:018 Och Mose sände dessa åstad för att bespeja Kanaans land.
Och han sade till dem: »Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen
vidare upp till Bergsbygden.
013:019 Och sen efter, hurudant landet är, och om folket som bor däri är
starkt eller svagt, om det är litet eller stort,
013:020 och hurudant landet är, vari de bo, om det är gott eller dåligt,
och hurudana de platser äro, där de bo, om de bo i läger eller i
befästa städer,
013:021 och hurudant själva landet är, om det är fett eller magert, om
träd finnas där eller icke. Varen vid gott mod, och tagen med
eder hit av landets frukt.» Det var nämligen vid den tid då de
första druvorna voro mogna
013:022 Så drogo de åstad och bespejade landet från öknen Sin ända till
Rehob, där vägen går till Hamat.
013:023 De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; där bodde
Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes
sju år före Soan i Egypten.
013:024 Och de kommo till Druvdalen; där skuro de av en kvist med en
ensam druvklase på, och denna bars sedan på en stång av två
man. Därtill togo de granatäpplen och fikon.
013:025 Detta ställe blev kallat Druvdalen för den druvklases skull som
Israels barn där skuro av.
013:026 Och efter fyrtio dagar vände de tillbaka, sedan de hade bespejat
landet.
013:027 De gingo åstad och kommo till Mose och Aron och Israels barns
hela menighet i öknen Paran, i Kades, och avgåvo sin berättelse
inför dem och hela menigheten och visade dem landets frukt.
013:028 De förtäljde för honom och sade: »Vi kommo till det land dit du
sände oss. Och det flyter i sanning av mjölk och honung, och här
är dess frukt.
013:029 Men folket som bor i landet är starkt, och städerna äro
välbefästa och mycket stora; ja, vi sågo där också avkomlingar
av Anak.
013:030 Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebuséerna och amoréerna
bo i Bergsbygden, och kananéerna bo vid havet och utmed Jordan.»
013:031 Men Kaleb sökte stilla folket, så att de icke skulle knota emot
Mose; han sade: »Låt oss ändå draga ditupp och intaga det, ty
förvisso skola vi bliva det övermäktiga.»
013:032 Men de män som hade varit däruppe med honom sade: »Vi kunna icke
draga upp mot detta folk, ty de äro oss för starka.»
013:033 Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade
bespejat; de sade: »Det land som vi hava genomvandrat och
bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och alla
människor, som vi där sågo, voro resligt folk.
013:034 Vi sågo där ock jättarna, Anaks barn, av jättestammen; vi tyckte
då att vi själva voro såsom gräshoppor, och sammalunda tyckte de
om oss.
014:001 Då begynte hela menigheten ropa och skria, och folket grät den
natten.
014:002 Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela
menigheten sade till dem: »O att vi hade fått dö i Egyptens
land, eller att vi hade fått dö här i öknen!
014:003 Varför vill då HERREN föra oss in i detta andra land, där vi
måste falla för svärd, och där våra hustrur och barn skola bliva
fiendens byte? Det vore förvisso bättre för oss att vända
tillbaka till Egypten.»
014:004 Och de sade till varandra: »Låt oss välja en anförare och vända
tillbaka till Egypten.»
014:005 Då föllo Mose och Aron ned på sina ansikten inför Israels barns
hela församlade menighet.
014:006 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland
dem som hade bespejat landet, revo sönder sina kläder
014:007 och sade till Israels barns hela menighet: »Det land som vi hava
genomvandrat och bespejat är ett övermåttan gott land.
014:008 Om HERREN har behag till oss, så skall han föra oss in i det
landet och giva det åt oss--ett land som flyter av mjölk och
honung.
014:009 Allenast mån I icke sätta eder upp mot HERREN; och för folket i
landet mån I icke frukta, ty de skola bliva såsom en munsbit för
oss. Deras beskärm har vikit ifrån dem, men med oss är HERREN;
frukten icke för dem.»
014:010 Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Då visade
sig HERRENS härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels
barn.
014:011 Och HERREN sade till Mose: »Huru länge skall detta folk förakta
mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på
mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?
014:012 Jag skall slå dem med pest och förgöra dem, men dig vill jag
göra till ett folk, större och mäktigare än detta.»
014:013 Mose sade till HERREN: »Egyptierna hava ju förnummit att du med
din kraft har fört detta folk ut ifrån dem hitupp,
014:014 och de hava omtalat det för inbyggarna här i landet, så att de
hava fått höra att du är HERREN mitt ibland detta folk, att du,
HERRE, visar dig för dem ansikte mot ansikte, att din molnsky
står över dem, och att du går framför dem i en molnstod om dagen
och i en eldstod om natten.
014:015 Om du nu dödade detta folk, alla tillsammans, då skulle
hedningarna, som finge höra detta berättas om dig, säga så:
014:016 'Därför att HERREN icke förmådde föra detta folk in i det land
som han med ed hade lovat åt dem, därför har han slaktat dem i
öknen.'
014:017 Nej, må nu Herrens kraft bevisa sig stor, såsom du har talat och
sagt:
014:018 'HERREN är långmodig och stor i mildhet, han förlåter
missgärning och överträdelse, fastän han icke låter någon bliva
ostraffad, utan hemsöker fädernas missgärning på barn och
efterkommande i tredje och fjärde led.'
014:019 Så tillgiv nu detta folk dess missgärning, enligt din stora nåd,
såsom du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån
Egypten och ända hit.»
014:020 Då sade HERREN: »Jag vill tillgiva dem efter din bön.
014:021 Men så sant jag lever, och så sant hela jorden skall bliva full
av HERRENS härlighet:
014:022 av alla de män som hava sett min härlighet och de tecken jag har
gjort i Egypten och i öknen, och som dock nu tio gånger hava
frestat mig och icke velat höra min röst,
014:023 av dem skall ingen få se det land som jag med ed har lovat åt
deras fäder; ingen av dem som hava föraktat mig skall få se det.
014:024 Men eftersom i min tjänare Kaleb är en annan ande, så att han i
allt har efterföljt mig, därför vill jag låta honom komma in i
det land där han nu har varit, och hans avkomlingar skola
besitta det.
014:025 Men då nu amalekiterna och kananéerna bo i dalbygden, så vänden
eder i morgon åt annat håll bryten upp och tagen vägen mot
öknen, åt Röda havet till.»
014:026 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
014:027 »Huru länge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot
mig? Ty jag har hört huru Israels barn knorra mot mig.
014:028 Säg nu till dem: 'Så sant jag lever, säger HERREN, jag skall
göra med eder såsom I själva haven sagt inför mig.
014:029 Här i öknen skola edra döda kroppar bliva liggande; så skall det
gå eder alla, så många I ären som haren blivit inmönstrade, alla
som äro tjugu år gamla eller därutöver, eftersom I haven knorrat
mot mig.
014:030 Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med
upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen förutom
Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
014:031 Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens
byte? dem skall jag låta komma ditin, och de skola lära känna
det land som I haven föraktat.
014:032 I själva däremot--edra döda kroppar skola bliva liggande här i
öknen.
014:033 Och edra barn skola draga omkring såsom herdar i öknen i fyrtio
år, och skola bära på bördan av eder trolösa avfällighet, till
dess att edra döda kroppar hava förgåtts i öknen.
014:034 Såsom I under fyrtio dagar haven bespejat landet, så skolen I
under fyrtio år--ett år för var dag--komma att bära på edra
missgärningar; I skolen då förnimma vad det är att jag tager min
hand ifrån eder.'
014:035 Jag, HERREN, talar; jag skall förvisso göra så med hela denna
onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; här i öknen
skola de förgås, här skola de dö.»
014:036 Och de män som Mose hade sänt åstad för att bespeja landet, och
som vid sin återkomst hade förlett hela menigheten att knorra
mot honom, därigenom att de talade illa om landet,
014:037 dessa män som hade talat illa om landet träffades nu av döden
genom en hemsökelse, inför HERRENS ansikte.
014:038 Av de män som hade gått åstad för att bespeja landet blevo dock
Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.
014:039 Och Mose talade detta till alla Israels barn. Då blev folket
mycket sorgset.
014:040 Och de stodo upp bittida följande morgon för att draga åstad upp
mot den övre bergsbygden; och de sade: »Se, här äro vi; vi vilja
nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava
syndat.»
014:041 Men Mose sade: »Varför viljen I så överträda HERRENS befallning?
Det kan ju icke lyckas väl.
014:042 HERREN är icke med bland eder; dragen därför icke ditupp, på det
att I icke mån bliva slagna av edra fiender.
014:043 Ty amalekiterna och kananéerna skola där möta eder, och I skolen
falla för svärd; I haven ju vänt eder bort ifrån HERREN, och
HERREN skall därför icke vara med eder.»
014:044 Likväl drogo de i sitt övermod upp mot den övre bergsbygden; men
HERRENS förbundsark och Mose lämnade icke lägret.
014:045 Då kommo amalekiterna och kananéerna, som bodde där i
bergsbygden, ned och slogo dem och förskingrade dem och drevo
dem ända till Horma.
015:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
015:002 Tala till Israels barn och säg till dem: Om I, när I kommen in i
det land som jag vill giva eder, och där I skolen bo,
015:003 viljen offra ett eldsoffer åt HERREN, ett brännoffer eller ett
slaktoffer--vare sig det gäller att fullgöra ett löfte, eller
det gäller ett frivilligt offer, eller det gäller edra
högtidsoffer--för att bereda HERREN en välbehaglig lukt, genom
fäkreatur eller småboskap,
015:004 så skall den som vill offra åt HERREN ett sådant offer bära fram
såsom spisoffer en tiondedels efa fint mjöl, begjutet med en
fjärdedels hin olja;
015:005 och såsom drickoffer skall du offra en fjärdedels hin vin till
vart lamm, vare sig det är ett brännoffer som offras, eller det
är ett slaktoffer.
015:006 Men till en vädur skall du såsom spisoffer offra två tiondedels
efa fint mjöl, begjutet med en tredjedels hin olja,
015:007 och såsom drickoffer skall du bära fram en tredjedels hin vin,
till er välbehaglig lukt för HERREN.
015:008 Och när du offrar en ungtjur till brännoffer eller till
slaktoffer, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller det
gäller tackoffer åt HERREN.
015:009 Så skall, jämte ungtjuren, såsom spisoffer frambäras tre
tiondedels efa fint mjöl, begjutet med en halv in olja,
015:010 och såsom drickoffer skall du bära fram en halv hin vin: ett
eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
015:011 Vad här är sagt skall offras till var tjur, var vädur, vart djur
av småboskapen, vare sig får eller get.
015:012 Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och
ett vad här är sagt, efter deras antal.
015:013 Var inföding skall offra detta, såsom här är sagt, när han vill
offra ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
015:014 Och när en främling som vistas hos eder, eller som i kommande
släkten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en
välbehaglig lukt för HERREN, så skall han offra på samma sätt
som I offren.
015:015 Inom församlingen skall en och samma stadga gälla för eder och
för främlingen som bor ibland eder. Detta skall vara en
evärdlig stadga för eder från släkte till släkte: I själva och
främlingen skolen förfara på samma sätt inför HERRENS ansikte.
015:016 Samma lag och samma rätt skall gälla för eder och för främlingen
som bor hos eder.
015:017 Och HERREN talade till Mose och sade:
015:018 Tala till Israels barn och säg till dem: När I kommen in i det
land dit jag vill föra eder,
015:019 skolen I, då I äten av landets bröd, giva åt HERREN en offergärd
därav.
015:020 Såsom förstling av edert mjöl skolen I giva en kaka till
offergärd; I skolen giva den, likasom I given en offergärd från
eder loge.
015:021 Av förstlingen av edert mjöl skolen I giva åt HERREN en
offergärd, släkte efter släkte.
015:022 Och om I begån synd ouppsåtligen, i det att I underlåten att
göra efter något av dessa bud som HERREN har kungjort för Mose,
015:023 efter något av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, från
den dag då HERREN gav sina bud och allt framgent, släkte efter
släkte,
015:024 så skall, om synden har blivit begången ouppsåtligen, utan att
menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur såsom
brännoffer, till en välbehaglig lukt för HERREN, med det
spisoffer och det drickoffer som på föreskrivet sätt skall
offras därtill, och tillika en bock såsom syndoffer.
015:025 Och prästen skall bringa försoning för Israels barns hela
menighet, och så bliver dem förlåtet; ty det var en ouppsåtlig
synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt
HERREN, och sitt syndoffer inför HERRENS ansikte för sin
ouppsåtliga synd.
015:026 Ja, så bliver dem förlåtet, Israels barns hela menighet och
främlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i
den ouppsåtliga synden.
015:027 Och om någon enskild syndar ouppsåtligen, skall han såsom
syndoffer föra fram en årsgammal get.
015:028 Och prästen skall bringa försoning för denne som har försyndat
sig genom ouppsåtlig synd, inför HERRENS ansikte; på det att
honom må bliva förlåtet, när försoning bringas för honom.
015:029 För infödingen bland Israels barn och för främlingen som bor
ibland dem, för eder alla skall gälla en och samma lag, när
någon begår synd ouppsåtligen.
015:030 Men den som begår något med upplyft hand, evad han är inföding
eller främling, han hånar HERREN, och han skall utrotas ur sitt
folk.
015:031 Ty HERRENS ord har han föraktat, och mot hans bud har han
brutit; utan förskoning skall han utrotas; missgärning vilar på
honom.
015:032 Medan nu Israels barn voro i öknen, ertappades en man med att
samla ihop ved på sabbatsdagen.
015:033 Och de som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom
fram inför Mose och Aron och hela menigheten.
015:034 Och då det icke var bestämt vad som borde göras med honom, satte
de honom i förvar.
015:035 Och HERREN sade till Mose: »Mannen skall straffas med döden;
hela menigheten skall stena honom utanför lägret.»
015:036 Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade
honom till döds, såsom HERREN hade bjudit Mose.
015:037 Och HERREN talade till Mose och sade:
015:038 Tala till Israels barn och säg till dem att de och deras
efterkommande skola göra sig tofsar i hörnen på sina kläder och
sätta ett mörkblått snöre på var hörntofs.
015:039 Och detta skolen I hava till tofsprydnad, för att I, när I sen
därpå, mån tänka på alla HERRENS bud och göra efter dem, och
icke sväva omkring efter edra hjärtans och ögons lustar, som I
nu löpen efter i trolös avfällighet.
015:040 Ty jag vill att I skolen tänka på och göra efter alla mina bud
och vara helgade åt eder Gud.
015:041 Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land,
för att jag skall vara eder Gud Jag är HERREN, eder Gud.
016:001 Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt
Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens
söner, dessa togo till sig folk
016:002 och gjorde uppror emot Mose; och dem följde två hundra femtio
män av Israels barn, hövdingar i menigheten, ombud i
folkförsamlingen, ansedda män.
016:003 Och de församlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: »Nu
må det vara nog. Hela menigheten är ju helig, alla äro det, och
HERREN är mitt ibland dem; varför upphäven I eder då över
HERRENS församling?»
016:004 När Mose hörde detta, föll han ned på sitt ansikte.
016:005 Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: »I morgon
skall HERREN göra kunnigt vem som hör honom till, och vem som är
den helige åt vilken han giver tillträde till sig. Och den han
utväljer, honom skall han giva tillträde till sig.
016:006 Gören nu på detta sätt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din
hop,
016:007 och läggen eld i dem och strön rökelse på dem inför HERRENS
ansikte i morgon; den man som HERREN då utväljer, han är den
helige. Ja, nu må det vara nog, I Levi söner.»
016:008 Ytterligare sade Mose till Kora: Hören nu, I Levi söner.
016:009 Är det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder från
Israels menighet och givit eder tillträde till sig, så att I fån
förrätta tjänsten i HERRENS tabernakel och stå inför menigheten
och betjäna den?
016:010 Åt dig, och åt alla dina bröder, Levi söner, jämte dig, har han
givit tillträde till sig; och nu stån I också efter prästadömet!
016:011 Därför, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven
rotat eder samman mot HERREN--ty vad är Aron, att I knorren
mot honom?»
016:012 Och Mose sände och lät kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs
söner. Men de sade: »vi komma icke.
016:013 Är det icke nog att du har fört oss hitupp ur ett land som flöt
av mjölk och honung, för att låta oss dö I öknen? Vill du nu ock
upphäva dig till herre över oss?
016:014 Ingalunda har du fört oss in i ett land som flyter av mjölk och
honung, eller givit oss åkrar och vingårdar till arvedel. Eller
tror du att du kan sticka ut ögonen på dessa människor? Nej, vi
komma icke.»
016:015 Då blev Mose mycket vred och sade till HERREN: »Se icke till
deras offergåva. Icke så mycket som en enda åsna har jag tagit
av dem, och ingen av dem har jag gjort något ont.»
016:016 Och Mose sade till Kora: »Du och hela din hop mån inställa eder
inför HERRENS ansikte i morgon, du själv och de, så ock Aron.
016:017 Och var och en av eder må taga sitt fyrfat och lägga rökelse
därpå, och sedan bära sitt fyrfat fram inför HERRENS ansikte,
två hundra femtio fyrfat; du själv och Aron mån ock taga var
sitt fyrfat.»
016:018 Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld därpå och
strödde rökelse därpå, och ställde sig vid ingången till
uppenbarelsetältet; och Mose och Aron likaså.
016:019 Och Kora församlade mot dem hela menigheten vid ingången till
uppenbarelsetältet. Då visade sig HERRENS härlighet för hela
menigheten.
016:020 och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
016:021 »Skiljen eder från denna menighet, så skall jag i ett ögonblick
förgöra dem.»
016:022 Då föllo de ned på sina ansikten och sade: »O Gud, du Gud som
råder över allt kötts anda, skall du förtörnas på hela
menigheten, därför att en enda man syndar?»
016:023 Då talade HERREN till Mose och sade:
016:024 »Tala till menigheten och säg: Dragen eder bort ifrån platsen
runt omkring Koras, Datans och Abirams lägerställe.»
016:025 Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste
i Israel följde honom.
016:026 Och han talade till menigheten och sade: »Viken bort ifrån dessa
ogudaktiga människors tält, och kommen icke vid något som
tillhör dem, på det att I icke mån förgås genom alla deras
synder.»
016:027 Då drogo de sig bort ifrån platsen runt omkring Koras, Datans
och Abirams lägerställe; men Datan och Abiram hade gått ut och
ställt sig vid ingången till sina tält med sina hustrur och
barn, både stora och små.
016:028 Och Mose sade: »Därav skolen I förnimma att det är HERREN som
har sänt mig för att göra alla dessa gärningar, och att jag icke
har handlat efter eget tycke:
016:029 om dessa dö på samma sätt som andra människor dö, eller drabbas
av hemsökelse på samma sätt som andra människor, så har HERREN
icke sänt mig;
016:030 men om HERREN här låter något alldeles nytt ske, i det att
marken öppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, så
att de levande fara ned i dödsriket, då skolen I därav veta att
dessa människor hava föraktat HERREN.»
016:031 Och just som han hade slutat att tala allt detta, rämnade marken
under dem,
016:032 och jorden öppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och
allt Koras folk och alla deras ägodelar;
016:033 och de foro levande ned i dödsriket, de med allt vad de hade,
och jorden övertäckte dem, och så utrotades de ur församlingen.
016:034 Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras
rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden.
016:035 Men eld gick ut från HERREN och förtärde de två hundra femtio
männen som hade burit fram rökelse.
016:036 Och HERREN talade till Mose och sade:
016:037 »Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han skall taga
fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem långt bort,
016:038 ty de hava blivit heliga. Och dessa fyrfat--de mäns som genom
sin synd förverkade sina liv--dem skall man hamra ut till
plåtar för att därmed överdraga altaret; ty de hava varit
framburna inför HERRENS ansikte och hava därigenom blivit
heliga. Och de skola så vara ett tecken för Israels barn.»
016:039 Då tog prästen Eleasar kopparfyrfaten som de uppbrända männen
hade burit fram, och man hamrade ut dem för att därmed överdraga
altaret,
016:040 till en påminnelse för Israels barn att ingen främmande, ingen
som icke vore av Arons säd, måtte träda fram för att antända
rökelse inför HERRENS ansikte, på det att det icke skulle gå
honom såsom det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad
HERREN hade sagt honom genom Mose.
016:041 Men dagen därefter knorrade Israels barns hela menighet emot
Mose och Aron och sade: »Det är I som haven dödat HERRENS folk.»
016:042 Då nu menigheten församlade sig emot Mose och Aron, vände dessa
sig mot uppenbarelsetältet och fingo då se molnskyn övertäcka
det; och HERRENS härlighet visade sig.
016:043 Då gingo Mose och Aron fram inför uppenbarelsetältet.
016:044 Och HERREN talade till Mose och sade:
016:045 »Gån bort ifrån denna menighet, så skall jag i ett ögonblick
förgöra dem.» Då föllo de ned på sina ansikten.
016:046 Och Mose sade till Aron: »Tag ditt fyrfat och lägg eld från
altaret därpå och strö rökelse därpå, och bär det så med hast
bort till menigheten och bringa försoning för dem; ty
förtörnelse har gått ut från HERRENS ansikte, och hemsökelsen
har begynt.»
016:047 Då tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt
in i församlingen, och se, hemsökelsen hade redan begynt ibland
folket, men han lade rökelsen på och bragte försoning för
folket.
016:048 När han så stod mellan de döda och de levande, upphörde
hemsökelsen.
016:049 Men de som hade omkommit genom hemsökelsen utgjorde fjorton
tusen sju hundra, förutom dem som hade omkommit för Koras skull.
016:050 Sedan vände Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältets
ingång; och hemsökelsen hade upphört.