(Lucidor den olycklige).
Litteraturhistoriskt utkast
af
Josef Linck.
Stockholm 1876.
K. L. Beckmans boktryckeri.
En bland de intressantaste företeelserna inom den svenska
litteraturhistorien är otvifvelaktigt skalden Lucidor genom sin lefnad,
verksamhet och slutliga öde. Det hvilar ett dunkel öfver hans
förhållanden, som retar nyfikenheten. Hans ställning inom vår litteratur
är så enstaka, och hans rykte så tvetydigt, att han af flera skäl utöfvar
på betraktaren en egen dragningskraft. Härtill kommer, att tid efter
annan nya källor om honom anträffats, än falska, än sanna, hvilka
modifierat en föregående uppfattning och hållit intresset för honom vid
lif. Författaren af följande uppsats har visserligen ingen förtjenst af
att hafva framdragit hittills obekanta fakta, men han har ansett det
kunna löna mödan att sammanställa, hvad de olika forskningarna om Lucidor
uppdagat, och än en gång underkasta dem en sorgfällig granskning för att
komma till en sann bild, helst som hädanefter inga nyare upptäckter i den
vägen synas vara att påräkna. Vi måste erkänna, att härvid vårt första
intryck var en obestämd förhoppning att möjligen kunna befria skalden
från de ogynsamma omdömen, hvarmed efterverlden belastat hans minne, i
det att hans sorgliga slut allt för mycket fått inverka på uppfattningen
af hans lefnadshistoria; men snart tog forskningen ut sin rätt, och vi
beredde oss att helt objektivt och utan alla mer eller mindre gynsamma
förutsättningar och hypoteser skildra honom blott sådan han skulle visa
sig för oss. Vi gå således att i tvenne afdelningar söka behandla, först
hans lif och sedan arten af hans diktkonst.