Med genialisk blick har Sir Walter Scott i sin förträffliga roman
Ivanhoe förstått att uppfatta kontrasten emellan tvenne personligheter,
hvilkas namn i Englands medeltidshistorie och poesi intaga märkeliga
rum. Den ena är Richard Lejonhjerta, den andra Robin Hood. Vetterligen
har ingen personlig beröring dem emellan funnits; och dock kan en
sannare förändring af den historiska verkligheten icke tänkas, än
den romanförfattaren tillåtit sig i denna sin sammanställning af
riddarekonungen på tronen och fribytarekonungen i skogens vildmark. Ty
huru omätligt än afståndet kan tyckas ifrån konungen öfver vesterns
mäktigaste folk, hvars vilja var lag för blomstrande riken och hvars
fana följdes af medeltidens stoltaste riddareskap, till den rättslöse
fribytaren, som med sitt vilda följe jagades likt rådjur i Sherwoods
skogssnår, sammanträffa dock deras karakterer och lif i tvenne
väsendtliga punkter. Hvardera äro de äkta romantiska personligheter,
på grund af sin lösbundenhet från det alldagliga lagbundna lifvets
triviala förhållanden; hvardera äro de der jemte samtida representanter
af de tvenne folk, det normandiska och det anglosaxiska, hvilka efter
slaget vid Hastings inkastades till en blodig samvaro på Englands
gemensamma jord. Medan Normanderne med hänryckning följa sin hjelte
på hans verldsberömda riddarefärd till det Heliga Landet, skådar det
anglosaxiska folket med sorgset mod i Sherwoods fribytare de sista
försvinnande kämparne för dess nationela sjelfständighet och tillvaro.
Motsatsen mellan de bägge personerna vidgar sig sålunda till en motsats
mellan tvenne folks karakterer, lefnadsvilkor och samhällsställning,
det ena herrskande, obändigt, aristokratiskt, det andra förtrampadt,
godmodigt, folkmässigt.
Skulle nu förf., sedan denna sammanställning fått makt med honom,
stadnat helt enkelt vid ofvanantydda sida deraf, hade hans
uppgift blifvit en rent historisk karaktersteckning af de bägge
nationalhjeltarne samt, i och med dem, af de bägge folkelementerna, i
den tidpunkt då striden dem emellan håller på att bortdö och de bereda
sig att fredligt sammansmälta till en engelsk nation. Men Richard
Lejonhjerta och Robin Hood hafva ännu en tredje punkt, hvari deras
öden likna hvarandra. Den ena som den andra tillhöra dessa lyckliga
dödlige, hvilkas odödlighet hvilar icke blott i historiens minnesblad,
utan äfven i diktens bildersalar, hvarföre, när man forskande skådar
tillbaka, hvardera ter sig i en dubbelgestalt, allteftersom den
historiska verkligheten eller det fantasispunna omhöljet skymtar fram
för blicken. Denna deras dubbla tillvaro är så mycket intressantare,
som hvardera har sitt folk att tacka för den ena som den andra
gestalten, sålunda att, under det menestreler och truverer gripit de
spridda dragen af Richards person och iklädt honom den normandiska
poesins riddarerustning, minnet af Robin Hoods äfventyrliga lif
utbildat sig i Anglosaxarnes fantasi till folkvisor och ballader.
Jemför man då den historiska personen med den diktade, är man sålunda,
genom att tillse i hvad mon dikten förändrat verkligheten och huru hon
vid skapandet tillvägagått, i tillfälle att uppskatta hvardera folkets
skaldelynne, det är, att framställa medeltidens jemförelsevis lärda
diktning i bredd med folkdikten.
Men då en sådan dubbel, på en gång historisk och litteraturhistorisk
jemförelse skulle gått vida utom gränsorna för en akademisk afhandling,
och då förf. af enskild böjelse drogs till den sednare uppgiften,
måste sammanställningen uppoffras, i det hvardera hjeltarne skildt
behandlades. Uppgiften i efterföljande blad blir sålunda, att i den
omgestaltning Richard Lejonhjerta i normandiska dikten undergått
framställa denna diktnings lynne och art, hvartill åter de betingande
vilkoren måste finnas i nationens samhällslif, tanke och handlingssätt.
Huruvida, med en dylik plan, det historiska strängt i form af
grundlägning bordt skiljas från det litteraturhistoriska, må utvisas af
sättet hvarpå förf. förstått att lösa sin uppgift. Befunnes han häri
hafva begått ett misstag, återstår honom blott den djupsinniga trösten:
"hvad som engång skett kan ej mera hjelpas."
Göres åter anmärkning derom, att den historiska grundlägningen är till
öfverlopps vidlöftig, tar sig förf. friheten hänvisa till en sednare
afhandling, der det erfordrades att grunddragen af anglonormandiska
samhälls- och stats-skicket vore gifna, för att förstå det anglosaxiska
folkets sorgliga ställning.
Till att undvika upprepade citater kan det engång för alla anges,
att följande arbeten anlitats, vid framställningen af Normandernas
samhällsskick och den sociala sidan af Richards lif: _Thierry_,
Conquête de l'Angleterre (Paris 1830), _Turner_, History of England
during the Middle Ages (London 1853, vol. I), _Lingard_, History of
England (London 1825, vol. II) -- vid behandling af korståget,
utom förenämnde arbeten, _Michaud_, Histoire des Croisades (Paris
1838 vol. II), -- vid undersökning af romandiktningens uppkomst samt
menestrelernes lif och verksamhet: _de la Rue_, Essais sur les Bardes
etc. (Caen 1834), _Warton_, History of English Poetry (London 1846) och
_de la Villemarqué_, Contes populaires des ancies Bretons (Paris 1842),
-- samt slutligen såsom källor för romanerna om Richard Coeur de Lion:
_Weber_, Metrical Romances (Edinburg 1810) och _Ellis_, Specimens of
early English metrical Romances (London 1848).