(^i det han kommer ut ur huset^)
Intet att tacka för, go' vänner. Tack, tack! Ni har väl försett er på
bästa vis allihop, vill jag tro. -- Tack, tack! -- Kom nu ut på gården,
så ska' vi dansa och hålla oss lustiga. -- Der på bordet har ni
dricksvaror att muntra er med. Spara inte; det finns mer i källarn. --
Kom, kära Erik och Anna; ni skall sitta bredvid mig i högsätet.
Prostafar, sitt här du också. (^De sätta sig i en soffa åt fonden
till.^) Det var mig en riktig glädje, att jag en gång fick fira ert
brölopp, Erik och Anna; jag anser er nära på såsom mina fosterbarn.
Prosten.
Gud ske lof, att saken fick en sådan utgång, och att jag kunde nedtysta
hela ledsamheten med den andra lysningen.
Erik och Anna.
Ja, Gud ska löna herr Patron och Prosten för all godhet.