De Förre. LISA ^skyndar in från ett annat håll^.
Lisa.
I Herrans namn, hvad är det för ett larm här? -- Vördig herr Prost, säj,
säj, har nå'n olycka skett?
Jan.
Se der är Lisa med! Ha! -- Annika ligger för döden, hon, men du lefver
och mår väl. -- Hörde du inte, att Erik din ligger på sjöbotten? -- Hå,
det är lustigt! Dansa nu på bröloppet, mor Lisa!
(^Han dignar maktlös neder.^)
Lisa.
Det är Guds straff öfver oss, Sven!
(^Hon sjunker på knä bredvid Sven. Rop bakom scenen. Paus.^)
Prosten.
Ja, det är Guds straff öfver er alla för er långa osämja. Finner ni det
icke ännu vara tid till försoning?