(^efter en stunds tystnad, liksom för sig sjelf^)
Det är således ingen eftergifvenhet att hoppas. Nå, så är mitt beslut
fattadt! -- Kom, Anders, och hjelp mej att söka upp Anna. _Hon_ eller
ingen skall bli min!
Anders.
Tyst, jag hör henne sjunge. (^Annas röst höres på afstånd^) -- Jo, kom
hit, ska du få se. Der står hon i båten ute på sjön. Hvem är det som ror
henne? -- Kors, det är ju sjelfve Prosten. Är han här?