BRUKSPATRONEN, WILHELM, LOTTA ^komma från landsvägen^. PER och
STINA ^ur stugan. Något senare kommer^ ERIK ^och stannar på
afstånd^. De förra.
Sven.
Det var nu rektigt för rart, att herrskape va' så go' och inte försmådde
te titte hit på midsommersvaka. -- Och all denne storfrämmaten frå
Stockholm se'n! (^vänder sig till åskådarne^) Kors så öfverpräktigt!
Tackar allraödmjukast, nådi' herrskap, som ville komme och se, hur det
går te på bonnvis. -- Per och Stina, sätt fram stoler åt Patron och unge
herrn och mamsell. -- Se så ja, var så go' och sitt ner, mitt herrskap.
-- Du, Ola i Gyllby, sätt dej här med dotra din. -- Hvarför står du
derborte i skym-unnan, Erik? Stig fram och hels' på herrskape och var
inte så blyg åf dej.