SVEN och LISA ^komma ur stugan^.
Sven.
Nu ha vi allt i ordning, så att Patron kan få komme med sin främmat, när
han vill. Se, det är ju rektigt präktigt testäldt här på gåln.
Lisa.
Bare inte Erik förstör alltihop för oss, så är det väl. Den pojken har
ett hett och påstridigt hufve, när det sätter åt honom. Vi ha haft hårda
nappatag med honom i dag för det der giftermålets skull.
Sven.
Åh, han måtte foll skäms att sätte sej på tvära i allt herrskapets
närvaro. Hvad skulle Patron annars tänke? Säkert trodde han, att vi ä'
elake mot Erik och tvinger honom te giftermåle, och det vill jag inte
att nå'n ska tro om oss, ser du.
Lisa.
Nånå, allt tör fälle gå bra. Det var i alla fall klokt, att vi hållit
honom så strängt inne se'n i går, så han inte fått träffe den der Anna;
för di kunde nock ha kokat ihop någe otyg och rymt sin väg eller kastat
sej i sjön, så det blitt ett okristligt elände.
Sven.
Jojo, tåcke har jag varit rädd för, jag, och för att Erik inte ska få
råke Anna förr än han är gift karl, har jag sagt honom, att han i måron
dag ska fare bort te gamla mormor i Segersta, som du vet har skrifvit så
mycke och bedt, att han skull' helse på henne.
Lisa.
Kors, det var präktigt påhettadt. När gamla mormora si' får han bli qvar
ända te bröloppe. Du är mej en knif te kunne ställe med sakera.
Sven.
Så skull' jag också tro, mi' gumme. Går trolofninga lyckligt och väl för
sej i qväll, så kommer inga rese i fråge, förstås; men det är imellertid
godt, att han är beredd på te fare.
Lisa.
Men hör en ting, Sven. I fall vi nu begär lysning, utan att Erik vill
eller vet åf saka; tror du, att Prosten går in på tåcket? Det är ju bare
fästman, som får ta ut lys-sedel, eller också ska han lemne liksom nå't
skreftligt, att han inte är imot giftermåle? Hur ska vi ställe med
dette?
Sven.
St! var du obekymrad; jag vet nock råd för den saka, jag. -- Men se der
ha vi nu Ola i Gyllby och Britta.