(^infaller hastigt^)
Nej, fader Jan, nu orkar jag inte höre er länger. Ni får inte lägga
tvångsmål på Anna, när hon inte sjelf vill. Gud fader ska veta, att det
blir fattigt för mej te lefva, när jag inte kan få henne; men blankt
inte vill jag pocka mej te henne ändå.
Anna.
Anders, Anders, jag skäms för mej sjelf, att jag ska vara sådan imot dej
...
Anders.
Tal' inte så, Anna. Vore det nå'n ann', än Erik, som du tyckte om, då
kunde det nock hände, att jag blef rasande; men honom unner jag gerne
allt godt. Gud gifve bare, att det ginge väl för er, kära Anna.