(^kommer från skogen, och sjunger:^)
Jag sjunger och dansar, så glad i mitt sinn';
Jag smög bort i skogen
Till Anna-lill trogen,
Och frågte så kärligt: "säj, vill du bli min?"
Först såg hon åt öster,
Så såg hon åt vester,
Sist såg hon på mej, sa'n, och neg och sa': ja!
Och derför är jag nu så gla', så gla';
Ja!
Derför är jag nu så gla'.
Se'n tog jag i famnen min vänaste mö,
Och sporde den kära:
"Vill du mej förära
Till fästning en kyss nu så rosenderöd?"
Då log hon, min tärna,
Så blid som en stjerna,
Och rodna' på kinden och neg och sa': ja!
Och derför är jag nu så gla', så gla';
Ja!
Derför är jag nu så gla'.
Och, kära min Anna, nu frågar jag dej
I glädjen och nöden,
I lifvet och döden,
Säj, vill du bli trogen och hulder mot mej? --
Med tår i sitt öga
Hon såg mot det höga,
Och räckte mej handen och neg och sa': ja!
Och derför är jag nu så gla', så gla';
Ja!
Derför är jag nu så gla'.
(^Under sången ha Sven och Lisa tittat ut ur stugdörrn och
lyssnat. Vid dess slut träda de fram till Erik.^)