Men Damayanti, då hon såg Punyasloka så[43]
Som från sina sinnen, sjunken i spelet med all sin håg,
Då tyckte Bhima-dottren, af oro och smärta qvald,
Att detta för hennes Konung betänkligt och farligt blef.
Och då hon fann att Nala re'n tappat sitt gods, sitt allt,
Till Vrihatsena, hans trogna anima, den fintliga,
Den ljufveligt talande, ädla och tillgifna, sade så:
"Gå, kalla det höga Rådet tillsamman i Nalas namn, 5
Och säg dem hvad allt förlorats, och hvad oss står åter än"
På detta budskap kommo det vördige Rådets män
Och sade, då in de trädde: "O, måtte det lyckas oss!"
För andra gången det trogna folket nu följde dem.
Det sade väl Damayanti, men han, han hörde ej;
Och då hon fann att Nala ej aktade hennes ord,
Med blygsel i sin borg hon sig sorgsen tillbaka drog. --
Hon hörde hur spelet fortgick till Nalas ofärd än,
Förnam att han allt förlorat; då sade till amman hon:
"Gå, Vrihatsena, kalla Vàrschneya i Nalas namn, 10
För hit hans Lifkusk; mig anar, snar ofärd oss förestår.
Och Vrihatsena, den ädla, på Damayantis ord
Lät Nalas Lifkusk kalla af lämpliga tjenare.
Men Damayanti, den ljufva, med mild, bevekande röst
Der skickligt till Vàrschneya då sade i rättan tid:"
"Du vet hur Nala ständigt till dig har sin tillit haft,
Hjelp honom, o Vàrschneya, då han hotas af ofärd nu.
Ju mer, ju mer han tappar i spelet med Puschkara,
Dess mer, dess mer hans hetta förökas och vexer städs;
Så säkert som tärningarne sig foga vid Puschkaras vink,
Så säkert i dem för Nala röjer sig motgång blott.
Och, pliktförgäten, nu hör han ej vänner, ej fränder mer; 15
Ej ens till mig han lyssnar, den sinnesförvirrade.
Hans skuld, jag tänker, ej är det att i sin förvirring han,
Den ädle Nischadakungen, ej aktar min maning mer.
-- Ej klarnar min själ mer nånsin, men dignar af smärta ned! --
Hos dig mitt skygd jag söker, gör du, hvad jag beder dig:
Spänn Nalas älskade hästar, de vindsnabba, för hans vagn
Tag så vår son och vår dotter och för dem till Kundina,[44]
Och lemma dem hos de Mina, och hästar och vagn jemväl, 20
Men sjelf blif der, eller gå hvarthän dig synes bäst."
Då nu Vàrschneya denna hennes befallning hört,
Förtäljde han troget allt för de högste i Nalas råd;
Och sedan han med dem rådgjort och fått deras bifall, han
Spände vagnen och förde de späda till Kundina,
Han lemnade der den vackra vagnen och hästarne,
Och sonen Indrasena, och dottren Indrasenà,
Se'n, helsande Konung Bhima, beklagande Nala djupt, 25
Han bort begaf sig sorgsen och hän till Ayodhyà[45] gick.
Så han med sorg i själen till Kung Rituparna kom,
Och såsom Körsven hos denne Konung han tog sig tjenst.