Då Nala af Damayanti var vald, och då Gudarne
Dädan gingo, de mötte Kali och Dvàpara.[34]
Då frågte af Kali Indra, Daemonernas baneman:
"Hvart hastar du, Kali, säg mig, hvart går du med Dvàpara?"
Men Kali svarte: "Jag skyndar till Damayantis val;
Till maka jag henne tager; vid henne min lust sig fäst."
Då sade leende Indra: "Hon redan har gjort sitt val,
Och, oss försmående, Nala hon till sin make tog."
Då detta han hört af Sakra, Kali af harm betogs, 5
Och, helsande Gudarne afsked, talade vredgad så:
"Då framför Gudar en dödlig hon till sin make valt,
Så må ett straff hon lida, stort, rättvist och väl förtjent!"
Till svar åt Kali då sade himmelens Gudar så:
"Med vårt begifvande Nala blef af Damayanti vald. --
Och äfven, hvem skulle icke välja den ädle Nal,
Som alla plikter känner, otadelig vandel för,
Och läser de fyra Veder, de heliga Sagor ock,[35]
Hos hvilken Gudarne rikligt mättas med offer städs,[36]
Som älskar mildhet[37] och sanning, som står vid löfte fast, 10
Är from och gifmild, rättrådig, lugn, fläckfri och stark i dygd
Orubbligt städs, och i allo en Gudarnes like är?
Då sådan han är, den ädle, den honom förderfva vill,
En dåre är den, o Kali, och bringar sig sjelf förderf;
Då så han af dygd är smyckad, den honom förderfva vill,
Må den försjunka i Narakas[38] djupaste, värsta göl!"
Så Gudarne talte till Kali och gingo till himlen hän. --
Men, sedan de gått, dock sade Kali till Dvàpara:
"Min harm jag ej tygla mäktar, jag måste i Nala bo;
Från thronen skall han störtas och skiljas vid sin gemål.
Men du, var min hjelp, din boning i tärningarne tag"![39]