--Ja, nu är det allt klappat och klart, snälla lilla ingenjörn. Och nog
ska vi komma om sams om priset alltid. Om vi bara får vara med på
Backarna. Och det kan ju inte vara annat än en fördel för ingenjörn. Men
nu är saken så här, att vi ska börja med att köpa Tre Remmare.
--Jaa, sade Krok, det går ju för sig. Jag har sagt upp hyreskontraktet
till första oktober.
--Ja, ja, det blir nog bra. Benjamin och madammen är ju gamla vänner--
--Va befalls? Ni tänker väl inte behålla krogen?
--Hursa? Krogen? Nej, var det likt något. Tror han, att vi har
samvete--
--Jag bryr mig inte om ert samvete. Jag vill ha klara papper. Var så god
och stig in i mitt rum.--Nu vill jag först och främst veta om ni tänker
riva eller ej?
--Nog kan väl ingenjörn tänka sig--
--Jag tänker ingenting. Jag vill ha klara papper. Hela den här affären
gör jag uteslutande för att få ett slut på Blekängseländet. Jag vill ha
en förbindelse--
--Vänta, vänta, bad skomakaren och slog med händerna. Benjamin hade
givit honom tydliga föreskrifter beträffande Tre Remmareköpet. Men
ingenjören gjorde frågan vidlyftigare än så, och skomakaren rev sig
förgäves bak örat.
--Ja se, snälla lilla ingenjören, om han ville tala med Benjamin. Se,
han har ett obegripligt klart och redigt huvud. Och han är så god, se.
Inte går det på mörksens vägar, inte! För se, hur skulle han kunna göra
det? Vart han går, så för han Jesus med sig--
Julius Krok avbröt kort och torrt:
--Jag gör inga affärer med Jesus.
Men inför denna hädelse förlorade skomakaren tålamodet. Faderns,
reformatorns ande föll över honom. Han spottade över axeln och gick mot
dörren. På tröskeln stannade han, höjde sina händer och profeterade:
--Syndiga, förtorkade skammens lilla skinnstycke! Han är inte god att
göra ett par skor av. Men stursk ska han vara och hålla sig för god att
göra affärer med sin Frälsare. Nej tvi!
Underhandlingarna med Zionsborg hade strandat.
* * * * *
Nu vände sig Benjamin Hagelin i egen person till lektor Holmin. De båda
herrarna hade tvenne samtal i lektorns matsal. Det första avlöpte
lyckligt, och man kom överens på ett ungefär. Det andra samtalet stördes
av en obehaglig händelse. Fru Holmin, som låg i hög feber och
följaktligen yrade, öppnade sängkammardörren och steg in i salen. Hon
var i nattdräkt, och Aposteln, som såg sin hustru stå barbent och
bararmad inför en främmande man, förlamades.
--Paulus, sade hon. Du ska inte ha någonting att skaffa med den
människan.
--Att du inte skäms--stammade Aposteln.
--Det är en mördare, sade Louise och vände de båda herrarna ryggen.
* * * * *
Abraham Krok fick tvenne brev. Ett från Gusten Sörman, som skrev, att nu
måste arbetarna taga saken i egna händer, om det skulle bli något av med
"projektet Backarna". Ingenjörn var tydligen för gammal.
Brevet slutade:
"För resten vill jag säga dig, att vill du ha något med av syster min,
så ska du komma så fort som möjligt. Annars tar Benjamin Hagelin
alltsamman. Han eller fan, sak samma."
Det andra brevet var från Louise och innehöll några suddiga rader.
"Lille-bror ska komma hem nu, för att hjälpa pappa. Jag är ganska sjuk
och kan ingenting uträtta.
_Din dumma Lova_."