Fru Kroks Lisen städade salen och bar upp mat morgon och middag. Sitt
"kaffe med dopp" förtärde han på krogen Tre Remmare, någon gång hos
Carléns. I skymningen lunkade han hem, tände sin lampa och började rota
bland sina papper. Men när papperen rasslat en stund, blev gubben
mörkrädd. Han smög sig på tå in i förmaket och tände "lilla gummans"
lampa. Det lugnade ibland, icke alltid. Blev det för svårt, lånade han
upp lilla Louise, fru Maries äldsta dotter. Han var mycket angelägen om
att stå väl hos lilla Louise. Han gav henne sockerpullor och förevisade
alla sina kattskinn.
--Morfar skulle ha en levandes katt, sade Louise.
--Husch nej då. Jag har ju dig, lilla Lova!
--Ja, men Lova har ingenting, hon.
Emellertid nöjde hon sig med de döda kattorna, strök dem, schasade på
dem och jollrade. Gubben återvände till sina papper. Hon störde honom
aldrig, hon visste, att han inte dög att leka med.
Vid sjutiden knackade det på dörren. Broms flög upp.
--Vem kan det vara?
--Inte ska morfar bli rädd. Det är ju bara Sörman.
--Ja visst ja, suckade gubben och gick att öppna för sin förtrogne.
Louise gömde sig under bordet, hon tyckte inte om Sörman.
--Kan lilla Lova säga oss, vad Sörman är för en?
--Sörman är en tjuvstryker.
--He, he, he, där hör han! Vem säger det?
--Barnen.
--He, he, he, såna elaka ungar. Va säger de om morfar?
--Morfar är fan själv.
--He, he, he. Husch då, att Lovan ska vara tillsammans med såna där
elaka ungar. Stöt i golvet, Sörman, så att Lisen kommer och hämtar
henne. Ska Lova komma igen i morgon?
--Ja, jag kan väl tänka det.
--Ska Lova ge morfar en kyss?
--Nej då, det gör Lova aldrig i livet.
Hon hyste icke någon större ömhet för morfadern, men hon höll det för
sin plikt "att hjälpa gubben, eftersom han är så fasligt rädd". Och
sedan hon fått en liten syster på halsen, fann hon det obetingat
angenämare däruppe hos morfar. Syster Agnes "förde ett leverne", och
syster Agnes hade dessutom lurat henne. Hon hade fått löfte på en bror.
Och så fick hon en syster!
När Lisen badade den nyfödda i köket, smög Louise sig in i sängkammaren
och kröp upp på sängkanten.
--Nu ska väl inte mamma vara ledsen längre, sade hon.