v. 1-15. Sedan ODYSSEUS från Okeanos återkommit till
ön Aiaia, begrafver han ELPENOR.
v. 16-141. KIRKE berättar honom den förestående resans
farligheter,
v. 142-165. af hvilka han dock ej låter sig skrämmas,
utan lossar galejan, muntrar upp kamraterna,
v. 166-200. och undslipper först lyckligen SERENERNA,
v. 291-259. samt räddas derefter från SKYLLA och CHARYBDIS
med förlust likväl af sex kamrater.
v. 260-298. Förgäfves afråder han de öfriga att lägga till
vid Solens ö,
v. 294-323. samt söker åtminstone intala dem, att skona solens
boskapshjordar.
v. 324-365. Icke destomindre slakta desse, på EURYLOCHOS'
inrådan, och plågade af hunger, några oxar,
medan ODYSSEUS sofver.
v. 366-390. Då nu ZEUS, bevekt af Solgudens böner, lofvat hämnas,
v. 391-399. fortfara kamraterne likväl att äta af det heliga köttet.
v. 400-453. Derpå anländer ODYSSEUS, efter en förskräcklig
storm och skeppsbrott, hvarvid alle kamraterne
drunkna, helt ensam, till ön Ogygia, der Kalypso bor.
Trettonde Sången.
v. 1-125. Ytterligare af _Phaiekerna_ med skänker
ihågkommen, tager ODYSSEUS mot qvällen farväl af
ALKINOOS och ARETE; stiger ombord å det för hans
räkning utrustade skeppet, öfverväldigas af en
stilla sömn och utsättes, efter hastigt fulländad
resa, på _Ithakas_ strand.
v. 126-187. POSEIDAON förvandlar till sten, icke långt från
_Scheria_, det återvändande skeppet; men Phaiekerne
blidka honom med ett offer.
v. 188-428. Omsider vaknar ODYSSEUS; och då han skrämd och rådvill
icke igenkänner fosterlandet, mötes han af gudinnan
ATHENE, som först, under skepnaden af en ung herde,
berättar honom, att denna ö är det djupt saknade
Ithaka; men sedermera, i qvinnogestalt upptäcker
hvem hon egentligen är; undangömmer i nymfernas
grotta hans dyrbarheter; lär honom sättet att döda
friarena, samt lofvar ändteligen återföra TELEMACHOS.
v. 429-440. Derefter, för att göra Odysseus desto meta
oigenkännelig, ombildar hon honom alldeles,
och höljer honom uti en tiggargubhes dåliga kläder.
Fjortonde Sången.
v. 1-79. Svinherden EUMAIOS mottager gästfritt sin,
under tiggareskepnad fördolda, husbonde,
v. 80-190. hvilken förgäfves söker öfvertala honom, som
klagar öfver friarenes oförrätter, och längtar
efter sin älskade husbonde, att denne nånsin mer
skall återkomma.
v. 191-359. Sedan ODYSSEUS hopdiktat en historie om sina
underbara öden, berättar han för EUMAIOS hvad han
derjemte erfarit om dess husbondes återkomst,
v. 360-408. samt söker öfvertyga den tvekande sålunda, att
han betingar sig belöning, ifall han talat sanning,
och underkastar sig döden, ifall han ljugit.
v. 409-456. EUMAIOS slaktar derefter ett gödsvin, offrar åt
gudarna, och bjuder ODYSSEUS till qvällsvard.
v. 457-522. Denne lägger sig derpå till hvila med de öfriga herdarna,
v. 523-533. men EUMAIOS vandrar af till svinstallen.
Femtonde Sången.
v. 1-129. Af gudinnan ATHENE erinras TELEMACHOS om
hemresa, undfägnas af MENELAOS och HELENA med
skänker,
v. 130-181. samt skiljes, under godtjärtecken, ifrån dem,
v. 182-188. Natten tillbringar han i _Pherai_ hos DIOKLES.
v. 189-299. Följande dag, utan att uppehålla sig med besök i
_Pylos_, tar han farväl af PEISISTRATOS, och går
ombord på sitt skepp. I detsamma infinner sig den
_Argeiske_ siarn THEOKLYMENOS, som begär, och
erhåller tillstånd att göra ressällskap,
v. 300-491. Emellertid berättar derhemma EUMAIOS sina
fordna öden för ODYSSEUS,
v. 492-545. TELEMACHOS landar vid en från staden aflägsen
kust på Ithaka, och affärdar THEOKLYMENOS till EURYMACHOS,
v. 516-536. Derefter resa de öfrige sjöledes till staden,
men TELEMACHOS vandrar af tillfots, för att uppsöka
EUMAIOS.
Sextonde Sången.
v. 1-56. TELEMACHOS mottages af EUMAIOS med mycken
glädje och välvilja,
v. 57-129. och samtalar med ODYSSEUS, i hvilken han likväl
ej igenkänner sin fader.
v. 130-153. Derefter beder han EUMAIOS gå till PENELOPE,
och berätta om sin hemkomst.
v. 154-171. När herden aflägsnat sig, synes PALLAS för
ODYSSEUS med befallning, att han, under EUMAIOS'
bortavaro, må upptäcka sig för TELEMACHOS.
v. 172-320. Detta sker; och far och son rådpläga, angående
friarnes nedgörande.
v. 321-405. Emellertid anlända TELEMACHOS' följeslagare till
staden; hvilket högeligen förvånar de försåtliga
friarena, som uppgöra andra planer för hans
mördande, motsagda likväl af AMPHINOMOS.
v. 406-447. PENELOPE förebrår friarena deras anslag
emot TELEMACHOS och tröstas af EURYMACHOS,
v. 448-481. EUMAIOS återkommer, utan att ännu igenkänna sin
konung och herre, ODYSSEUS.
Sjuttonde Sången.
v. 1-60. Följande morgon går TELEMACHOS till staden
samt helsar EURYKLEIA och sin moder, hvilken
gör löften åt gudarna.
v. 61-100. Derefter önska de falske friarne honom lyda till
sin återkomst, och han emottager THEOKLYMENOS
beledsagad af PEIRAIOS.
v. 101-253. Emellertid, och under det friarne gästa, ledsagas
ODYSSEUS till staden af EUMAIOS.
v. 254-327. Den trogne hunden ARGOS.
v. 328-504. Friarnes, isynnerhet ANTINOOS' skändliga uppförande
mot den förmente tiggaren.
v. 505-606. EUMAIOS återvänder till stallen.
Adertonde Sången.
v. 1-122. ODYSSEUS besegrar i knytnäfvestrid tiggaren
IROS, som öfverfallit honom med stickord.
v. 123-156. Han varnar AMPHINOMOS för öfvermod, och för
ODYSSEUS' hämd, ifall drotten återvänder.
v. 157-302. PENELOPE tilltalar sin son och sina friare,
hvilka, tjuste af hennes skönhet, tillsända
henne skänker.
v. 303-403. Emellertid skymfas ODYSSEUS af tärnan MELANTHO,
och af friarne, bland hvilka EURYMACHOS kastar
efter honom med sin fotpall.
v. 404-427. På TELEMACHOS' erinran, gå friarne till sängs.
Nittonde Sången.
v. 1-52. Sedan vapnen blifvit ur salen bortburna i ett
annat rum, stannar ODYSSEUS ensam qvar, ock bjuder
sin son gå till hvila.
v. 53-95. Återigen skymfad af tärnan MELANTHO, bannar han
henne strängeligen.
v. 96-360. PENELOPE samtalar med ODYSSEUS,
v. 361-475. hvilken i badet, igenkännes af EURYKLEJA.
v. 476-507. ODYSSEUS beder henne vara tyst med upptäckten.
v. 508-581. PENELOPE berättar sin dröm för Odysseus, med
tillkännagifvande, att hon ärnade till morgondagen
utsätta en täflingsstrid för friarena, samt äkta
den som kunde spänna ODYSSEUS' båge, och skjuta
med pilen genom ögat på tolf efter hvaran
uppställda yxar.
v. 582-604. Sedan ODYSSEUS gillat förslaget, går PENELOPE
bort till hvila.
Tjugonde Sången,
v. 1-21. ODYSSEUS, som hvilar i försalen, bemärker
tärnornas fräckhet.
v. 22-57. ATHENE tröstar honom.
v. 58-121. Om morgon bittida väckt af PENELOPE klagan, begär han,
och erhåller af ZEUS ett lyckosamt järtecken.
v. 122-161. Sedan TELEMACHOS tillspott EURYKLEIA, om hon väl
undfägnat fremlingen, begifver han sig till torgs,
hvaremot hon tillreder måltid åt friarena.
v. 162-240. Tillkomma EUMAIOS, MELANTHIOS och PHILOITIOS.
v. 241-246. Friarenes plan att dräpa TELEMACHOS tillintetgöres.
V. 247-320. Uppträdet med KTESIPPOS.
v. 321-372. Sedan AGELAOS sökt förmå TELEMACHOS att, till hans
fördel, inverka på sin moder, uppskrämmas friarene
genom olycksförebud, den THEOKLYMENOS förklarar.
v. 373-394. TELEMACHOS gäckas af friarena, men återhåller sin
harm, och afvaktar den snart inträffande hämden.
Tjugondeförsta Sången.
v. 1-95. PENELOPEIA föreslår samtliga friarne en täflingsstrid,
samt lofvar äkta den, som gitter spänna ODYSSEUS' båge,
och skjuta med pilen genom ögat på tolf efter hvaran
uppställda yxar.
v. 96-139. TELEMACHOS sjelf skulle, vid fjerde försöket, lyckats
att spänna bågen, om ej ODYSSEUS det förhindrat.
v. 140-244. Men då samtlige friarne ansträngt sig förgäfves, går
ODYSSEUS ut med EUMAIOS och koherden, upptäcker hvem
han är, anordnar om hvad som bör göras och utlofvar
belöning.
v. 245-269. Då nu äfven EURYMACHOS gjort ett fruktlöst försök,
föreslår Antinoos uppskof till morgondagen.
v. 270-310. ODYSSEUS' begäran, ätt äfven få pröfva sin lycka,
afslås högmodigt af samme ANTINOOS.
v. 311-430. Men genom PENELOPES och TELEMACHOS' bemedling,
öfverlemnas dock bågen åt ODYSSEUS; dörrarne stängas;
ODYSSEUS spänner sin båge och skjuter pilen genom ögat
på alla yxarna.
v. 431-434. Härefter rusta sig fader och son till friarnes nederlag.
Tjugondeandra Sången.
v. 1-41. Sedan ODYSSEUS för friarne röjt sig, och hotat
att hämnas lidna oförrätter, börjas nederlagen
och den första pilen träffar ANTINOOS.
v. 42-88. Derefter dödas EURYMACHOS.
v. 89-152. TELEMACHOS, som dödat AMPHINOMOS, afhemtar vapen
från ett annat rum, hvars dörr han ej väl låser;
MELANTHIOS passar alltså på tillfället, och bringar
äfven åt friarne vapen.
v. 153-200. Gripen af de trogna tjenarena, blir han hängd.
v. 201-240. ATHENE manar ODYSSEUS till modig strid.
v. 241-390. Nu nedgöras friarene alla; endast PHEMIOS och
MEDON skonas.
v. 391-456. ODYSSEUS bjuder att liken skola utbäras.
v. 457-477. Tärnornas och MELANTHIOS' straff.
v. 478-501. De redligt sinnades goda mottagning.
Tjugondetredje Sången.
v. 1-68. EURYKLEIA berättar för PENELOPE, att hennes make
hemkommit, och dödat friarena; hvilket hon icke tror.
v. 69-95. Omsider nedstiger hon dock i matsalen, och tager
plats midtemot ODYSSEUS, hvilken hon ej vågar tilltala.
v. 96-116. TELEMACHOS ogillar, men ODYSSEUS ursäktar sådant
förfarande --,
v. 117-151 samt befaller, att, till undvikande af otidigt
kringspridt rykte om friarnes nederlag, anställa
glada danser i palatset.
v. 152-230. Tvättad, omklädd och af Pallas förskönad, igengännes
ODYSSEUS ändtligen af sin gemål,
v. 231-343. med hvilken han samtalar om fordna och kommande tider.
v. 344-372. Följande dag vandrar han till sin fader, LAERTES.
Tjugondefjerde Sången.
v. 1-97. Till underjorden beledsagar HERMES friarenes skuggor,
som mötas, bland andra, af ACHILLEUS och AGAMEMNON.
v. 98-203. Uppå tillfrågan berättar AMPHIMEDON om det fruktlösa
frieriet till PENELOPE och det af ODYSSEUS utförda
nederlaget.
v. 204-411. Emellertid råkar ODYSSEUS sin fader, och öfvertygar
honom, genom säkra tecken, att han är den rätte sonen.
Den af glädje nästan sanslöse LAERTES vederqvickes
af Athene, och inbjudes till måltid.
v. 412-470. Fastän afrådde af MEDON och HALITHERSES, rusta sig
friarenes anförvandter till hämd.
v. 471-547. Men på ATHENE's inrådan göres ända på striden,
och formelig fred afslutas.