Lecturo.
Första Sången.
v. 11-21. ODYSSEUS, mot hvilken POSEIDAON var högeligen
uppbraggt, qvarhölls på ön Ogygia, dit han
efter ett skeppsbrott anländt, af nymfen KALYPSO,
som förälskat sig i honom.
v. 22-62. Medan nu POSEIDAON gästade hos Aithioperna,
anhåller ATHENE, vid gudarnas rådplägning,
att ODYSSEUS måtte få återvända till sitt Ithaka,
som han så mycket saknar.
v. 63-305. Såsnart ZEUS dertill samtyckt, råder ATHENE,
att HERMES måtte ju förr desto hellre afsändas till
KALYPSO, med befallning att låta drotten resa hem.
Sjelf hastar hon till Ithaka och eggar, under
skepnaden af MENTES, de Taphiers Konung,
TELEMACHOS, att från palatset bortvisa sin
moders skamlösa friare, samt sjelf resa till
NESTOR och MENELAOS, för att söka underrättelse
om fadren.
v. 306-318. Härefter aflägsnar sig ATHENE.
v. 319-444. Sedan nu TELEMACHOS för de kalasande friarena
yttrat sin mening, och på EURYMACHOS' fråga:
med hvilken fremling han samtalt? gifvit till
svar, att det varit med MENTES, tillbringar han
natten bekymmerfull på sin kammare, i beråd att
följande dag verkställa gudinnans befallningar,
Andra Sången.
v. 1-79. Följande dag förkunnar TELEMACHOS, uti
folkförsamlingen, sin moders friare, att de
måste draga hädan.
v. 80-128. Derpå svarar ANTINOOS öfvermodigt.
v. 129-207. För TELEMACHOS, som derefter beklagar sig öfver
friarenas oförrätt, och allvarligen yrkar hvad
han yttrat, visa sig plötsligt tvenne örnar,
af hvilket järtecken HALITHERSES spår olycka åt
friarena; men EURYMACHOS skrattar åt spådomen,
och säger trotsigt att friarene alldeles icke
lemna huset, såframt icke PENELOPE antingen
af TELEMACHOS till sin fader ätersändes, eller ock
afgör med hvem af dem hon ärnar gifta sig.
v. 208-223. TELEMACHOS begär ett skepp för sin tillämnade resa.
v. 224-241. MENTOR förebrår _Ithakesierna_, att de ej ära
ODYSSEUS' minne.
v. 242-256. LEIOKRITOS far häftigt ut mot MENTOR.
v. 257-295. Sedan folkförsamlingen är upplöst, lofvar ATHENE,
under MENTORS skepnad, ett skepp ät TELEMACHOS,
och ber honom skaffa sig reskost.
v. 296-336. När derefter TELEMACHOS återvänder till de kalasande
friarena, mottages han med stickord.
v. 337-381. Bortgången från dessa, anmodar han EURYKLEIA,
att skaffa reskosten i ordning, och affordrar
henne en ed, att hon skall för hans moder dölja
den tilltänkta resan.
v. 382-434. Sedan Athene af Noemon fått ett skepp, ledsagar
hon, under MENTORS skepnad, till detsamma om
qvällen TELEMACHOS, och de afresa till Pylos,
utan PENELOPES vetskap.
Tredje Sången.
v. 1-68. Beledsagad af ATHENE, kommer TELEMACHOS
till _Pylos_, der NESTOR jemte sina söner håller på
som bäst att offra åt POSEIDAON; båda de resande
mottagas gästvänligen.
v. 69-101. Åt NESTOR, som sedan frågar, hvilka och hvadan de
fremmande äro, svarar TELEMACHOS, att han är
ODYSSEUS' son, samt reser för att höra tidender
om sin fader.
v. 102-198. Sedan NESTOR hållit ett låftal öfver ODYSSEUS,
berättar han huruledes _Hellenerne_, efter en
emellan AGAMEMNON och MENELAOS uppkommen oenighet,
på särskilda vägar, sökt sina hembygder, och att
han väl lyckligen hemkommit, men ej visste, hvad
som händt de andra, vidare än att PHILOKTETES och
IDOMENEUS likaledes funnit hemmet, och att den af
AIGISTHOS mördade AGAMEMNON blifvit hämnad af sin
son ORESTES.
v. 199-252. TELEMACHOS, uppmanad af NESTOR, att följa ORESTES'
exempel, anser sig ej kunna våga företaget, och
begär närmare underrättelser om AGAMEMNONS död.
v. 253-328. NESTOR gör honom till viljes, och råder honom att
resa till MENELAOS i Sparta.
v. 329-370. Mot aftonen ämna ATHENE och TELEMACHOS återvända
till galejan, men då NESTOR dertill nekar och bjuder
dem stanna qvar hos sig öfver natten, förebär gudinnan
en angelägen resa, och aflägsnar sig.
v. 371-394. NESTOR igenkänner henne.
v. 395-497. TELEMACHOS sofver med PEISISTRATOS; far dän följande
morgon, landvägen, i hans sällskap; hvilar öfver
natten i _Pherai_, och afreser tidigt vidare till
MENELAOS.
Fjerde Sången.
v. 1-67. TELEMACHOS och PEISISTRATOS mottagas gästfritt
af MENELAOS, hvilken som bäst firar sin sons
och sin dotters bröllop.
v. 68-154. Då MENELAOS råkat föra talet på ODYSSEUS, tränga
sig tårar fram ur TELEMACHOS' ögon. Emedan han
har svårt att dem dölja, misstänker MENELAOS
strax, hvem han är, och HELENA, som tillkommer,
påstår fremlingen vara fullkomligen lik ODYSSEUS.
v. 155-186. PEISISTRATOS säger, att hon alldeles icke misstager
sig, och vid ODYSSEUS minne och saknad utbrista
alla i gråt.
v. 187-264. PEISISTRATOS beder, att lykta gråten, på hvilken
HELENA, genom i bägrarna inkastade trollmedel,
gör fullkomligt slut, och berättar derjemte,
att hon igenkännt ODYSSEUS en gång vid tillfälle,
då han, såsom spejare, vågat sig in i _Troia_.
v. 265-289. MENELAOS omtalar händelsen vid trähästen.
v. 290-305. Derefter förfoga sig alla till sofrummen
v. 306-586. och följande dagen, ombedd af TELEMACHOS, att få
höra allt hvad MENELAOS visste om hans fader,
förtäljer denne, hvad PROTEUS i Egypten bebådat
om Hellenernes hemkomst, och om ODYSSEUS på
KALYPSOS ö,
v. 587-624. beder derjemte TELEMACHOS, att dröja qvar några
dagar, och erbjuder, på hans vägran, en gästskänk.
v. 625-674. Emellertid stämpla friarene försåt mot den
hemvändande TELEMACHOS.
v. 675-841. Deras plan upptäcker MEDON för PENELOPE, som
högeligen förskräckt beder ATHENE om hjelp,
och tröstas i en nattlig syn.
v. 842-847. Emellertid lägga sig friarene i försåt.
Femte Sången.
v. 1-20. Då ATHENE i gudarnas rådsförsamling klagar
öfver _Ithakesiernes_ otacksamhet mot ODYSSEUS,
öfver hans qvarhållande på KALYPSOS ö, och
det mot TELEMACHOS utställda försåtet,
v. 21-42. befaller ZEUS henne, att helbregda återföra
ODYSSEUS till hemlandet, och HERMES att resa till
KALYPSO, med tillsägelse om ODYSSEUS förlossning.
v. 43-115. HERMES förfogar sig alltså till _Ogygia_, mottages
af nymfen med välvilja, och berättar sitt uppdrag,
v. 110-144. hvarefter KALYPSO väl klagar öfver gudarnes
afundsjuka, men lofvar ändock att ej längre
qvarhålla ODYSSEUS.
v. 145-170. HERMES aflägsnar sig, och KALYPSO bjuder ODYSSEUS,
som sitter på hafsstranden, och täres af hemlängtan,
att bygga en farkost; sjelf lofvar hon alla resans
förnödenheter.
v. 171-224. Den kloke och varsame konungen affordrar henne
en ed, att hon ej hemligen skall stämpla hans ofärd;
hon aflägger eden, följer hem ODYSSEUS, och
framställer förgäfves resans faror.
v. 225-277. Dagen derpå börjar ODYSSEUS byggnadsarbetet,
hvilket han slutar på den fjerde, och afreser
den femte dagen.
v. 278-493. Efter sjutton dagars segling, då ön Scherias
berg ren synas, uppväcker den från _Aithioperna_
hemvandande POSEIDAON en förskräcklig storm, ur
hvilken ODYSSEUS räddas af LEUKOTHEA, som skänker
honom sin hårbindel. ODYSSEUS öfvergifver
farkosten, ankommer simmande, nästan utan sansning
af trötthet, till land vid en flodmynning, och
tillbringar der natten, efter omständigheterna.
Sjette Sången.
v. 1-47. Med afsigt att åt ODYSSEUS bereda välvilligt
mottagande hos ALKINOOS, _Phaiekernes_ konung,
erinrar ATHENE, i en dröm, dess dotter,
NAUSIKAA, om klädtvätt.
v. 48-109. Sedan alltså, följande dagen, NAUSIKAA med sina
tärnor åkit till flodstranden, och kläderna
blifvit, i vanlig ordning, tvättade, roar hon sig,
medan de torrka, med bollspel.
v. 110-185. Men då bollen, genom ATHENES föranstaltande,
nedfallit i vattnet, och, vid tärnornas rop,
ODYSSEUS, uppväckt ur sömnen, af NAUSIKAA begär,
att hon må gifva honom kläder, och visa honom
vägen till staden --;
v. 186-250. så villfar hon drottens begäran, och sänder
honom en skrud. Sedan ODYSSEUS densamma påtagit,
smyckas han af ATHENE med utmärkt skönhet, samt
vederqvicker sig med mat och dryck.
v. 251-331. Derefter bjuder honom den hemvändande NAUSIKAA,
att åtfölja sin vagn, tills de hunnit ATHENES lund,
och att der qvarstanna, samt, såsnart hon kunde
synas länd till sin faders boningar, begifva sig
till desamma, och först helsa hennes moder.
Sjunde Sången.
v. 1-36. Efter NAUSIKAA begifver sig ODYSSEUS till
staden, och möter på vägen ATHENE förklädd, samt
beder henne att visa Sig kungaborgen.
v. 37-239. Dit beledsagad, och sedan han beundrat ALKINOOS'
Palats och parker, nalkas han, bönfallande,
drottningens knän, och undfägnas herrligen. Men
när öfrige gästerna bortgått, igenkänner ARETE de
kläder, ODYSSEUS bär, och spörjer, hvadan han
kommer, samt af hvem han dem erhållit,
v. 240-347. ODYSSEUS berättar korteligen sin resas mödor och
faror i hvarefter konungen lofvar honom skepp och
kamrater till hemfärd, erinrande honom att gå till
hvila,
Åttonde Sången.
v. 1-40. ALKlNOOS befaller utrusta ett skepp, och
hembeledsaga ODYSSEUS.
v. 41-93. För de till gästbud kallade drottar sjunger
emellertid DEMODOKOS om striden mellan ACHILLEUS
och ODYSSEUS, för hvilken tårarne frambrista.
v. 94-103. Så snart ALKINOOS märker hans ängslan, uppmanar
han de sina till kämpalekar, för att visa hvad
Phaiekerne gitta i sådant afseende uträtta,
v. 104-151. När dessa slutats, inbjuder LAODAMAS, kongens son,
ODYSSEUS, att äfven försöka sin lycka.
v. 152-234. Men då EURYALOS med otidighet bemöter hans
ursägt, uppträder ODYSSEUS till täflan, besegrar
Phaiekerna i diskoskastning, och utmanar dem,
LAODAMAS undantagen, till allt slags täfling,
v. 235-255. Dervid blifva alle tyste, och ALKINOOS säger,
att hans män endast förstå sig på kapplöpande,
segling, dans och sång.
v. 256-384. Derefter dansa någre utvalde ynglingar, medan
DEMODOKOS sjunger KYPRIS och ARES' kärlek.
v. 385-531. Sedan ODYSSEUS, af Phaiekerna med skänker
behedrad, badat sig, utbrister han i tårar vid
DEMODOKOS' sång, under måltiden, om _Troiska_
hästen, och Troias förstöring.
v. 532-586. Då ALKINOOS detta märker, beder han ODYSSEUS säga,
hvem han är, hvar ifrån han kommit, och hvarföre
han utbrustit i tårar.
Nionde Sången.
v. 1-38. Sedan ODYSSEUS yppat sitt namn och fädernesland,
v. 39-61. omtalar han de vexlande öden och olyckor, för
hvilka han med de sina, under hemresan från Troia,
alltid varit utsatt. Till en början eröfrar han väl
staden _Ismaros_, men besegras sedan af Kikonerna.
v. 62-104. Derefter drifves han af en vid _Maleia_ uppkommen
storm till Lotophagerna.
v. 105-230. Från dem kommer han till Kykloperna, qvarlemnar de
öfriga följeslagarena på en nära belägen ö, och beger
sig åtföljd af endast tolf, till POLYPHEMOS.
v. 231-566. Denne uppslukar i tre mål sex af kamraterna, men
ODYSSEUS utsticker Kyklopens enda öga
och räddar sig med största lifsfara därifrån.
Tionde Sången.
v. 1-33. ODYSSEUS fortsätter berättelsen: hurusom han,
anländ till ön _Aiolia_, af AIOLOS mottog alla
vindarna, inneslutna i säck, med undantag af Vestan,
som borde bringa honom hem till Ithaka.
v. 34-76. Men då hans reskamrater, under förmodan att finna
dyrbarheter, öppnat säcken, drifves han af de
utsluppna vindarna tillbaka till Aiolia, och affärdas
onådigt af Väderguden.
v. 77-274. Dädan kommer han till _Laistrygonerna_, förlorar
hos dem elfva skepp, men flyktar med det återstående
till ön Aiaia, der KIRKE bor.
v. 275-347. ODYSSEUS, som af HERMES erhållit skyddsmedel mot
KIRKES förtrollningar, frestas af henne till älskog,
hvaråt han dock icke lemnar gehör, innan hon med
ed lofvat återgifva hans snöpligt förvandlade
kamrater mensklig skepnad.
v. 348-550. Efter ett årsvistelse på ön, begär han, och erhåller
af KIRKE tillstånd att afresa hemåt, men underrättas
derjemte, att han, enligt ödenas beslut, dessförinnan
måste besöka underjorden, och rådfråga TEIRESIAS.
v. 551-574. Medan de andre skynda till skeppet, nedfaller
ELPENOR från ett tak, och dör.
Elfte Sången.
v. 1-20. ODYSSEUS seglar med gynnande vind. Som han af KIRKE
undfått, till _Kimmerierne_ och _Okeanos_.
v. 21-50. Efter fullbordadt offer infinna sig de aflidnes
vålnader, hvilka ODYSSEUS dock vägrar att dricka
af bloden, förrän han rådfrågat TEIRESIAS.
v. 51-80. Först framträder nu vålnaden af ELPENOR, anhållande
om begrafning,
v. 81-89. sedan kommer ODYSSEUS' moder, ANTIKLEIA.
v. 90-150. Följer så samtalet med TEIRESIAS,
v. 151-223. och med besagde ANTIKLEIA.
v. 224-328. Enär hon sig aflägsnat, framträda flera heroïnor, den
ena efter den andra.
v. 329-383. (Härvid afbryter ODYSSEUS berättelsen, men fortsätter
strax åter, ombedd af ALKINOOS.)
v. 384-463. Vidare följer samtalet med AGAMEMNONS,
v. 464-539. och med ACHILLEUS' vålnad.
v. 540-566. Förgäfves tilltalar ODYSSEUS Telamoniern AIAS.
v. 567-625. Derefter får han skåda MINOS med flera.
v. 626-639. Men då stora skaror af vålnader nalkas, rädes han
att PERSEPHONEIA skall tillsända honom det Gorgeiska
hufvudet, hvarföre han återvänder till sitt skepp,
och afreser.