Arbetets, kapitalets och affärsduglighetens trippelallians
nödvändig för framåtskridandet. Hvar och en beroende af de andra--
förenade oöfvervinnerliga.
Det borde finnas ett kompaniskap mellan trenne i den industriella
världen, när ett företag startas. Den förste af dessa tre, icke i
betydelse utan i tidsordning, är Kapitalet. Utan det kan intet dyrbart
byggas. Därifrån kommer den första lifsgnistan in i den förut liflösa
materian.
Sedan byggnaderna äro uppförda, utrustade och färdiga att börja sin
industriella verksamhet, så uppträder den andre kompanjonen. Denne är
Affärsdugligheten. Kapitalet har utfört sin roll. Det har skaffat alla
medlen för tillverkningen, men om icke dugliga män leda företaget, går
allt hvad kapitalet gjort till spillo.
Så kommer den tredje kompanjonen--sist i tidsordningen, men icke
minst i betydelse--Arbetet. Om det icke gör sin del, kan ingenting
uträttas. Kapital och Affärsduglighet kunna icke komma någon väg utan
dess hjälp. Hjulen kunna icke gå rundt, utan att Arbetets hand sätter
dem i gång.
Volymer kunna skrifvas om hvilken af de tre kompanjonerna, som är den
förste, den andre eller tredje i vikt och betydelse--och frågan står
precis på samma punkt. National-ekonomer, spekulativa filosofer och
predikanter ha i hundratals år för oss framhållit sina synpunkter på
detta ämne, men svaret har ännu icke funnits och kan aldrig finnas,
därför att hvar och en af de tre är oumbärlig och hvar och en lika
viktig för de andra två. Där finns intet företräde. De äro likställda
medlemmar i den stora trippelalliansen, som sätter den industriella
världen i rörelse. I historien kommer Arbetet före Kapitalet och
Affärsdugligheten, ty då »Adam gräfde och Eva spann», så hade Adam
intet kapital, och att döma efter fortsättningen, så var ingendera af
dem välsignad med affärsduglighet. Men detta var innan
industrialismens herravälde började och kapitalets stora förlagssummor
behöfdes.
I vår tid äro Kapital, Affärsduglighet och Kroppsarbete benen på en
trebent stol. När de tre benen stå starka och bastanta, så står
stolen. Men låt ettdera försvagas och brytas, låt det ryckas ut eller
slås sönder, så är det förbi med stolen. Och den blir aldrig till
någon nytta, om icke det tredje benet kommer på sin plats igen.
Kapitalet, som tror att det är af större betydelse än någotdera af de
andra två benen, har mycket orätt. Det behöfver deras understöd. Utan
dem eller med endast ett af dem, slår det en kullerbytta.
Affärsdugligheten, som tror att benet, som den representerar, är det
viktigaste, har mycket orätt. Utan Kapitalets och Arbetets ben duger
den ingenting till.
Och slutligen--låt det icke bli glömdt--har Arbetet orätt,
gränslöst orätt, då det tror sig vara viktigare än de andra två benen.
Den föreställningen har varit en källa till många sorgliga misstag.
De tre äro likställda kompanjoner i ett stort verk. Förenade kunna de
göra underverk; skillda är ingendera af någon betydelse. Det nyligen
tilländalupna århundradet har tack vare dem blifvit lyckligare än
något af sina föregångare. Öfver hela världen är mänskligheten bättre,
än den har varit i moraliskt och materiellt hänseende, och jag hyser
den fasta tron, att den skall nå högre och renare plan, än den mest
sangviniske någonsin drömt om.
Kapital, Affärsduglighet och Arbete måste vara förenade. Den som
försöker att utså oenighet mellan dem är en fiende till alla tre.
(Utdrag ur ett tal i Homestead vid öppnandet af »Library Hall» och
»Working men's Club»--en gåfva till arbetarna därstädes af Mr.
Carnegie.)
_________________________________________________________________