Jag kan med fullt förtroende framhålla affärsbanan för er såsom en
bana, hvilken lämnar fritt rum åt utvecklingen af en mans bästa
egenskaper. Jag tror att den store köpmannens, bankirens eller
fabrikschefens bana är gynnsam för utvecklingen af
själsförmögenheterna, att den mognar omdömet och insikterna i olika
ämnen, friar från fördom och håller själen frisk och mottaglig. Och
jag vet att varaktig framgång vinnes icke utan genom ärlighet och
redbarhet, genom oförvitliga vanor och tadelfritt lefnadssätt, genom
ådagaläggande af god insikt och klokt omdöme i det mänskliga lifvets
alla förhållanden; anseende och förtroende fly snart från den
affärsman, som visar oförstånd i handel och vandel eller som är
oregelbunden i sina vanor eller misstänkt för att icke vara fullt
redbar. I hvarje annat yrke kan finnas plats för den oförståndige--
oförståndig som ett barn utanför sitt speciella fack, men framgångsrik
inom detta--men ännu aldrig har en oförståndig affärsman haft
framgång. Om han saknar en sund, allt omfattande omdömesförmåga, så är
han dömd till undergång.
Businessbanan är sålunda en sträng dygdens skola, och där finns en
mycket hög belöning, som den ofta utdelar, och ingen annan bana kan
utlofva: All den ädla välgörenhet den möjliggör. Det är »businessmän»,
vi hufvudsakligast ha att tacka för våra universitet, högskolor,
bibliotek och uppfostringsanstalter, hvarom sådana namn vittna som
Girard, Lehigh, Chicago, Harvard, Yale, Cornell och många andra.
Hvilket bättre minne kan en man efterlämna, än ett som åstadkommer så
mycket verkligt godt och så säkert för hans namn till kommande
släkten, hälsadt med välsignelse af tusenden inom hvarje årtionde,
hvilka inom dess murar erhållit den dyrbaraste skatten: en sund och
fri bildning? Detta är de mäns arbete, hvilka insågo att rikedom är
anförtrodt gods, att under ägarens lifstid användas till medmänniskors
bästa.
I fall några affärsmän skulle bli beskyllda för snikenhet, kunna vi
med allt fog försvara dem som klass med de ord, som den hedervärde
Thomas Cromwell använde till försvar för den store kardinalen: »Om de
äro snikna i att förvärfva, så äro de kungligt frikostiga i att gifva,
hvarom dessa lärosäten bära vittnesbörd.»
_________________________________________________________________