Det förefaller, som om alla lärda yrken hade en viss benägenhet att
göra sina utöfvares sinnen rediga, men trånga. Hvad som först
erfordras på affärsbanan, är att affärsmannen skall kunna befatta sig
med en ständigt växlande mångfald af frågor. Han måste äga en
omfattande omdömesförmåga, grundad på mångsidigt vetande. Det är icke
tillräckligt för vår tids store köpman och affärsman, att han känner
sitt eget land väl, dess fysiska förhållanden, dess resurser,
statistik, årsväxt, farleder, finanser, med ett ord, alla
förhållanden, som röra icke endast det närvarande, utan som gifva
honom data, af hvilka han med någorlunda säkerhet kan beräkna
framtiden.
Köpmannen, hvars verksamhet sträcker sig till olika länder, måste
känna till äfven dessa och likaså det viktigaste, som rör dem. Hans
synpunkt får vara vid som världen; intet af vikt kan hända, som icke
har inflytande på hans verksamhet: politiska förvecklingar i
Konstantinopel; kolerasymptom i Östern; monsun i Indien;
guldtillgången i Cripple Creek; förekomst af Coloradoskalbaggen eller
en fallen ministär; krigsfara; sannolikheten af skiljedom i koloniala
tvistefrågor--intet kan hända i någon del af världen, som han icke
behöfver tänka öfver. Han måste äga en af de mest sällsynta
egenskaper: förmågan att rätt bedöma människor. Han använder ofta
tusentals personer och bör veta hur han skall kunna framkalla det
bästa hos de olika karaktärerna; han måste äga organisationsförmåga--
en annan sällsynt gåfva; han måste hafva handlingsförmåga, måste kunna
besluta sig hastigt och klokt.
Dessa sällsynta egenskaper äro icke så absolut nödvändiga för
specialisten i något yrke eller ämbete. Köpmannen följer en bana, som
icke endast skärper hans förstånd, utan utvecklar alla hans
själsförmögenheter; i motsats till andra banor leder den icke till
fackkunskap eller ensidighet, utan utvecklar omdömesförmågan och
handlingskraften. Ingen vetenskaplig verksamhet omfattar så många
problem, ingen annan kräfver en så vidsträckt synpunkt på förhållanden
i allmänhet. Därför tror jag att det med fullt skäl kan sägas om
affärsbanan, att den måste vidga och utveckla sina anhängares
intellektuella krafter.
Å andra sidan är den lärda banan oändligt mycket ädlare på ett sätt:
den har icke till hufvudändamål att förtjäna pengar och är fri från
den största faran på affärsbanan, hvilken i en betydelse är den
sorgligaste af alla banor, nämligen om den beträdes på orätt sätt. Att
förtjäna pengar är utan tvifvel bevekelsegrunden för de flesta unga
män, som ägna sig däråt. Jag tror att om ni vill pröfva edra hjärtan,
så skall ni finna att jag talar sant. Men om detta är den första, så
skulle det icke vara den sista bevekelsegrunden.
En människa kan göra stor nytta genom att utveckla sitt lands
tillgångar; genom att skaffa sysselsättning åt tusenden; genom att
förbättra uppfinningar, som visa sig vara till släktets välsignelse
och förhjälpa det framåt. Den framgångsrike affärsmannen höjer sig
snart öfver blotta önskan att förtjäna pengar som huf vudändamålet för
sina sträfvanden; denna är undanträngd af tanken på den nytta han kan
göra inom sin verksamhetskrets. Köpmannen finner snart sin största
glädje i utsträckningen af sina internationella affärsförbindelser--
i sina skepp, som befara alla haf. Fabrikanten finner sitt största
intresse och sin största belöning i sina biträden, sina fabriker, sina
maskiner, i förbättringar och nya arbetsmetoder. Den vinst de få
uppskattas icke så mycket för penningens egen skull, utan mera som ett
tecken på framgång.
»Business» har sin romantiska såväl som sin prosaiska sida. Den unge
mannen, som börjar i en bankaffär och befattar sig med
kapitalplaceringar på hundra olika sätt--i järnvägsobligationer, i
förlagslån till köpmän och yrkesutöfvare för att hjälpa dem utföra
sina underverk--finner snart att »business» innehåller romantik och
lämnar ett obegränsadt spelrum för fantasien. Hans inflytande kan göra
sig gällande i hela vida världen. Ett enkelt bref af hans hand kan
föra den resande till jordens aflägsnaste vrå. Han kan äfven vara sitt
fosterland till tjänst i en kris, som Richard Morris, den framstående
köpmannen i Filadelfia, hvilken kom general Washington till hjälp vid
revolutionen, eller, såsom i vår tid, våra bankirer, hvilka vid flera
kritiska tillfällen bisträckt regeringen med sitt guld för att afvända
en öfverhängande olycka.