All utveckling till det bättre hvilar hufvudsakligen på skötsamhet som
grund. Utan skötsamhet inga järnvägar, inga kanaler, inga skepp, inga
telegrafer, inga kyrkor, inga universitet, inga skolor, inga
tidningar, intet stort eller dyrbart skulle vi kunna få. Människan
måste vara skötsam och sparsam, innan hon kan frambringa något
värdefullt material. Så länge människan var en sköteslös vilde, blefvo
inga byggnader uppförda eller några andra framsteg gjorda. Den
civiliserade människan har från sitt tidigaste lif ingen klarare plikt
för ögonen än nödvändigheten att sörja för sin egen och de sinas
framtid. Det finnes få så hälsosamma regler som den, hvilken de flesta
goda och kloka människor ha följt, nämligen: »Utgifter få aldrig
öfverskrida inkomster ». Med andra ord: Man bör vara en civiliserad
människa, som sparar något, och icke en vilde, som hvarje dag förstör
det han förtjänar.
Den skotske poeten Bums säger i »Råd till en ung man»:
»Att vinna Lyckans gunst är lätt,
om blott du henne troget tjänar:
Och samlar guld på hvarje sätt,
som hederns lag dig ej förmenar.
Ej för att gömma i ett schakt,
och ej för flärd och pråleri,
men för den ärofulla makt
att vara stolt och fri.»
Det är ett förståndigt råd, så tillvida, och jag hoppas att läsaren
skall lägga det på hjärtat och rätta sig därefter. Ingen människa med
aktning för sig själf kan känna sig lycklig, eller ens nöjd, om hon
för sitt lifsuppehälle skall bero af andra. Den, som är beroende, kan
icke räknas som en värdig medborgare i republiken. Vårt lands styrka
och framåtskridande bero icke på de få högt bildade, icke heller på de
få millionärerna och icke heller på det stora antalet mycket fattiga,
utan på massan af nyktra, intelligenta, flitiga och sparsamma
arbetare, som hvarken äro mycket rika eller fattiga.