Sc. I.
Miles, Aulicus, Scriba, Circejus.
Circejus, som råkat i gräl med dessa sina supbröder, blir af dem med
hugg och slag utdrifven från en källare, samt ångrar att han ej följt
Palladii råd.
Sc. II. Miles, Mercator, Artifex.
En soldat, en köpman, en handtverkare prisa en hvar sitt yrke.
Sc. III.
Aulicus, Scriba.
En hofbuss och en skrifvare göra detsamma.[285]
Sc. IV.
Palladius, Negligentia, Professor.
Palladius klagar öfver sin fattigdom och sitt betryckta läge.
Negligentia vill ännu fresta honom med Circeji exempel,[286] men han
är fast. Han går i stället till Prof. och begär råd och hjelp. Denne
lofvar honom stipendium.
Sc. V.
Pater et Mater Circeji.
Dessa, som kommit under fund med sin sons laster, klaga öfver dem och
önska sig döden.
Chorus.
Sit sacrum coeptum stimuliq' casti
Qveis Notos Phoebus petiit Magistros:
Prole foecundà beet hos celebris
Sponsa Sophia.
IV. Facetiae Intercalares.
Nimmergodt, Tubbe, Praetor med sina tjenare Dromo och Smelring,
Styrbiörn ocb Dragwaal.[287]
Fogden kommer för att släpa Nimmergodt och Tubbe till tings för att
svara för öfverfallet pä honom, då han sednast var der. De bedja om
nåd. Han fordrar skatten för tvenne år, och då de ej kunna betala,
fängslar han dem. Styrbiörn och Dragwaal förbarma sig öfver dem och
blifva deras löftesmän, då de slippa lösa och lofva skaffa penningar.
Actus VI.
Se. I.
Circejus, Virgo, Pediseqva.
(Här ombyter Circejus sine sköne kläder. Förf:s anm.)
Circejus kommer illa klädd och vill besöka Virgo, men som han inga
presenter har, blir han illa bemött. Hvarken hon eller pigan vilja
kännas vid honom, och förgäfves påminner han dem om sina fordna
gåfvor. Han blir utstängd och går bort, bittert moraliserande öfver
qvinnokönets naturliga obeständighet.
Sc. II.
Miles, Mercator, Artifei.
Soldaten, lemlästad i krig, köpmannen, hvars fartyg förlist,
handtverkaren, hrars egendom brunnit, klaga öfver fattigdom och nöd,
samt önska sig döden.
Sc. III.
Aulicus, Scriba.
Hofbussen, skild från sin tjenst, och Skrifvaren, beträdd med
balance, klaga sin nöd och sitt elände; de åkalla äfven döden.
Sc. IV.
Mors.
Moraliserar öfver huru sällan menniskorne i lyckan, huru ofta i
olyckan, minnas döden. Han kommer, ej efter menniskornas åkallan, utan
efter Guds vilja.
Sc. V.
Palladius.
Denne som nu, fri från tryckande nöd, med ifver och framgång
studerar, prisar sig lycklig och säll.
Chorus.
Exaudi Patriae tu gemitus Deus!
Belli Teutonici nunc facito exitum,
Quo nostro liceat dicere tempore:
Salve pax miserum spes, Salus unica.
V. Facetiae Intercalares.
Nimmergodt, Tubbe, Praetor, Dromo, Smelring, Dragwaal och Styrbiörn.
De båda första ha förslöst penningarne, de lånat af sina grannar,
till utgörande af skatten. Fogden kommer; förgäfves vilja de muta
honom, de gripas och sättas i tornet, under klagan att de följt
Negligentia.[288] Dragwaal och Styrbiörn deremot fröjdas ofver att
de följt Diligentias läror.[289]