Men Träsken lade handen på hans axel, drog honom till sig och såg honom
in i ögonen med stickande skarp blick. Pojken lät bli att blinka, och
Träsken kände sig nöjd. Han skrattade.
Ja, vad far håller för bäst, det ska mor inte bättra. Nu har gästgivarn
sagt sitt och nu säger jag mitt. Valborg tar jag med mig i kärran den
dag i morgon. Håll mun, pojk! Det finns ett hemman i Västergylln inte
långt från Skara. Jag har länge redan fundrat på att köpa den åt Bina
och Träsken för det fall, att hjulen skulle snurra av kärran. Nu blir
det köp till nästa fardag eller senast om ett år. Får bli när Luther kan
punga som bäst. För se Träskens pengar tar till och med bönder emot. Och
faller det sig sen så, att Daniel skulle få ärende neråt Västgylln så
finns där både flicka och gård. Han sa så i jons, Träsken, och nu säger
Karl Viktor Kling detsamma.
Det var ord, sade mor i Sutre.
Men sväran jämrade: