1. Jag frågar ej, om du är en
Af verldens vise — nej,
Jag frågar ej, om du är känd
Af menskor eller ej;
Jag frågar ej, om ryktet bär
Ditt lof kring jordens rund,
Jag frågar ej om du fått _ett_,
Om du fått _tio_ pund.
2. Jag frågar ej, om du är en
Af verldens ädle — nej,
Jag frågar ej, om du är hög
Och mägtig eller ej.
Jag frågar ej, om du är rik
På gods och gårdar här,
Jag frågar ej, hvad plats du har,
Och ej, hvad namn du bär.
3. Jag frågar ej, om du är skön,
Om du är ung och glad,
Om du på jorden har ett hem,
En ljuflig lägerstad;
Jag frågar ej, om Herren Gud
Har blomsterstrött din stig,
Och ej om lifvets kamp och nöd
Och allvar hunnit dig.
4. Jag frågar ej, om du är ren,
Om du är from och god;
Jag frågar ej, om du är stark
I hopp och tålamod;
Jag frågar ej, om du är varm
I bön och kärlek — märk,
Jag frågar ej, om du är rik
På dygd och goda verk.
5. Nej, detta allt det hjelper ej,
Det har ej lif i sig.
Det är en annan sak, hvarom
Jag ville fråga dig.
Guds gåfvor — må vi akta dem,
Som dyra, kära lån!
Men hufvudsaken blir dock den:
Säg, tror du på Guds son?
6. Jag frågar dig i Jesu namn,
Det namnet ger mig mod:
Har du fått frid med Herren Gud
Igenom Jesu blod?
Är han ditt hopp, din salighet,
Din himmel och ditt allt,
Då först har lifvet fått sin färg,
Ditt verk sin äkta halt.
7. Gods hjelper ej din arma själ
En gång på vredens dag,
Och till fåfänglig kunskap har
Ej Herren Gud behag.
Så bygg ej något näste då
Af usla rör och strån,
Men svara på min fråga: Säg,
Säg tror du på Guds son?